
Ja, jag höll mig några veckor sedan senaste Ninni Schulman – men nu är det ju faktiskt deckartema i Temaläsning 2016 i april, så… nej, det har ingenting med saken att göra. Det har kliat i fingrarna sedan jag lade ner Pojken som slutade gråta!
Och jag blev inte besviken. Absolut inte. Här hampade det sig, precis som med Stina Stoor, att jag lyckades lyssna på en intervju med Schulman i samma veva som jag läste boken – det är alltid trevligt när det blir så.
Magdalena och Petter har fått sin lilla dotter, Liv – och Magdalena är ömsom dödstrött och ömsom desperat efter att få börja jobba igen. När en person blir skjuten under älgjakten och det visar sig vara ett mord måste hon ju helt enkelt börja skriva igen – så att inte konkurrenterna på de andra lokalredaktionerna förekommer henne. Hon får nys om besparingar på tidningen och måste helt enkelt hålla farten.
Samtidigt är det kämpigt att vara ny förälder, mamma och partner på en och samma gång, och det är inte lätt hemma. Adoptivsonen Nils är svartsjuk på lillasyster och Petter kräver mer än vad Magdalena kan leverera.
Mord, var det ja. Just det. Petra Wilander, polisen som vi lärt känna i de andra böckerna, ingår i jaktlaget där mordet sker. Hon avförs från misstanke då hon varit hundförare, men hon kan heller inte vara med i utredningen på grund av sin personliga inblandning i jakten. Även hon kämpar på jobbet – dels med dumma poliskollegor, och dels med en som är lite väl trevlig…
En strålande deckare i småstadsmiljö – relationerna beskrivs på ett så bra sätt, karaktärerna är utmärkta och det är lagom spännande hela tiden. Möjligtvis att persongalleriet kändes lite väl stort – till slut hade jag lite svårt att hålla isär alla i jaktlaget. Men det är intressant hela vägen igenom, och det är ju så det ska vara. Det lär inte ta så lång tid innan jag plockar upp även Vår egen lilla hemlighet!
Har läst Ninni Schulmans bok flickan med snö i håret och den var riktigt bra tycker jag! Men nu låter det som att jag måste köpa hem även den här boken av henne! 🙂
GillaGilla