
Jag gillar verkligen Ninni Schulmans deckarserie om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors med omnejd – nu har hon skrivit en psykologisk thriller om inte har något med Hagfors att göra – men som är minst lika bra! Jag lyssnade på den i inläsning av Julia Dufvenius och Niklas Engdahl. Först hade jag svårt att placera Niklas Engdahl, men när jag googlade kom jag ju på vem han är. Jag gillar honom skarpt som skådespelare.
Vi hoppar fram och åter i tid, men Schulman lyckas väldigt bra med detta grepp – jag hänger med utan problem, och jag har ändå lite svårt för sådant ibland och särskilt när jag lyssnar. Men det blir riktigt bra – mycket, tror jag, för att kapitlen är korta och rappa.
Iris jobbar som frilansande formgivare i Stockholm. Hon har ett stort kompisgäng och lever singellivet, men längtar nu efter en relation, den perfekte mannen som står kvar vid hennes sida. Pål är spärrvakt i tunnelbanan, och är även han redo att gå vidare med kärleken efter en tung period i livet. När Iris får punka en dag träffas de, till synes av en slump, och Pål hjälper henne, och de börjar dejta då hon bjuder honom på middag som tack för hjälpen.
Eftersom baksidestexter är som de är så vet vi att detta är en psykologisk thriller, och att det inte blir det förhållande någon av dem hoppas på, så att säga. Det är ju lite tråkigt, det hade varit betydligt häftigare att läsa boken om jag inte redan matats med information. Som jag skrivit om tidigare – när jag ”vet” att det ska komma en twist väntar jag bara på den, när jag ”vet” att något ska gå illa väntar jag bara på katastrofen.
Men jag gillar verkligen att det är så långsamt uppbyggt, och jag tycker att Ninni Schulman skriver så himla bra. Väl avrundade karaktärer och allt knyts samman på ett mästerligt vis. Somligt förstod jag från början, somligt inte. Riktigt bra – missa inte.
En tanke på “Bara du av Ninni Schulman”