Payment in blood (Lynley & Havers, #2) av Elizabeth George

Jag är up to date med alla deckarserier jag följer, vilket är roligt när en ny bok äntligen kommer men kasst att vänta i ett år på nästa. Och vad gör man då? Tar sig an en där det finns många böcker att komma ikapp med – och då blir det Lynley & Havers. (Jag läste första boken för ett par år sedan, och det verkar som om jag har läst tre stycken som ligger längre fram i serien för nio-tio år sedan. Får väl se när jag når dit vad jag minns.)

Ett teatergäng har begett sig till ett gods i Skottland för att förbereda sig för en stor produktion som ska upp i West End inom kort. Pjäsens författare, Joy Sinclair, hittas mördad med en dolk genom halsen och Lynley och Havers skickas dit från Scotland Yard. Lynley, som ju vid sidan av kommissarie även är den åttonde earlen av Asherton, får bryta sin semester i Cornwall och åka dit. Han hade bjudit med sig Lady Helen, kvinnan han har en något märklig relation med, men hon tackade nej – och det visar sig att hon faktiskt befinner sig på godset i Skottland istället.

En intrikat väv av karaktärer kommer fram – producent, landets största skådespelare, pjäsförfattarens syster och ett helt gäng andra. På godset finns även ägarinnan, kökspersonalen och två ungdomar som jobbar med att ta hand om huset och serva gästerna. Även en av dessa hittas attackerad i kökstrappan. Vad visste han som mördaren behövde tysta?

Det är en rätt lång bok med liten text och jag ska erkänna att min trötta småbarnsmammahjärna inte riktigt hängde med ibland. Mycket folk med komplicerade relationer sinsemellan. Men då är det oftast bäst att bara läsa vidare, och det gjorde jag. Och gjorde en mental notering om att kanske göra en liten notering över karaktärerna i kommande böcker om det går åt samma håll.

Men det är väldigt klurigt och spännande. Otroligt trevligt skrivet, en stor kontrast mot moderna spänningsromaner som ofta är ganska… platta, rent språkmässigt. Det är som om man bara vill antingen få läsaren att få hjärtat i halsgropen, eller nå fram till något sorts klimax, utan att tänka jättemycket på hur det ska presenteras. Jag kan förstå varför vissa böcker endast blir ljudbok faktiskt, för då går i alla fall jag med på att berättelsen bara… berättas.

Elizabeth George är definitivt en av de största och nu ser jag fram emot att hänga mer med Lynley och Havers. Båda är väldigt lyckade karaktärer, den adlige Lynley och den kärva Havers, och trots att George är amerikanska fångar hon verkligen det brittiska. I like it a lot.

Boken kan man köpa här.

Tidigare jag läst i serien:

  1. Payment in blood (Gamla synder)

Death of a hollow man (DCI Barnaby, #2) av Caroline Graham

Chief Inspector Barnaby är ju definitivt mest känd för den stora massan som karaktären i tv-serien som John Nettles spelar med bravur. Jag tycker väldigt mycket om Morden i Midsomer och ser gärna ett avsnitt eller två ur de gamla säsongerna när jag är ensam hemma och bara vill sticka och titta med ena ögat – men serien är ju baserad på en kortare bokserie av Caroline Graham och det är kul att läsa. Jag har läst den första någon gång för längesen och hittade denna på min iPad när min gamla Storytel Reader plötsligt tackade för sig i mellandagarna. Sagt och gjort!

Det var inte jättelängesedan jag såg detta avsnittet, men jag kom inte riktigt ihåg hur det gick – och dessutom har ett extra mord lagts till i tv-avsnittet. Boken fokuserar på Caustons teatergrupp, som ska sätta upp Amadeus. I en del av pjäsen ska en karaktär ta sitt liv med en rakkniv, som givetvis ska ha preparerats med tejp – men på premiären är den inte det och skådespelaren faller till marken. Som tur är finns Barnaby på plats i publiken och kan ta tag i situationen.

Det blir en rafflande utredning – som alltid i Midsomer. Det är hemligheter och otrohet och falskhet och lögner och kärlek och jag vet inte allt, men Barnaby och Troy tar såklart kommando över situationen.

Bokversionen är väldigt lång och stundtals extremt långrandig och lite babblig. Bok-Barnaby vill mest ägna sig åt trädgårdsskötsel och måleri, Troy är rödhårig och gift (men svag för damer, ändå). Jag vågar lova att tv-versionerna är betydligt mer karismatiska och med mycket mer humor. Men nog är det underhållande! Slutet är likadant som tv-avsnittet och det är verkligen en riktig höjdare.