Åh, jag tycker så mycket om Ninni Schulmans böcker. De är så välskrivna och spännande och lagom i tempot. Dessutom gillar jag henne som person, eller ja – jag känner ju henne inte, men följde hennes blogg redan innan hon började skriva böcker och hon verkar vara en så hyvens och reko person. Hon skrev under bloggåren så fint och varmt om sina barn, och så naket och ärligt om svåra tider i livet – och svarade på kommentarer! Jag saknar bloggen men tycker att det är kul att kunna fortsätta följa henne och barnen på Instagram.
Detta är fjärde boken om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors, och poliserna Petra och Christer förstås.
En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från jobbet. Mannen Torsten anmäler henne försvunnen, han vet att hon blivit utsatt för hot på arbetet och befarar det värsta. Hennes bil hittas av honom ett par dagar senare, full med blod och man befarar förstås att ett brott har begåtts – och att det är maken som begått det.
Anna-Karin verkar ha levt ett ganska vanligt liv, men när man väl börjar skrapa på ytan upptäcker man en hel del saker som hon sannerligen haft anledning att dölja. Magdalena Hansson försöker förstås följa fallet samtidigt som hon bollar hemmalivet och som vanligt hamnar hon i fara. Det är inte lätt det där med livet i småstäder!
Men även om formatet är välbekant så är boken inte förutsägbar. Jag hade en liten aning om en viss sak, och den visade sig vara sann, men annars hade jag aldrig förstått hur det hängde ihop. Boken handlar om kvinnor, om våld mot kvinnor, om hot och om terrorn som kan pågå inom hemmets väggar. Man får inte glömma hur otroligt stort mörkertalet är – förskräckligt.
Jag sträckläste, som vanligt, och längtar nu efter femte boken i serien som kommer ut i höst. Det är väl tur att det kommer en massa bra kultur i höst också, så att man inte klappar ihop totalt! 😉
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “2016: 182 – Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman”