
Januaris två ansikten tar sin början i Aten. Bedragaren Chester MacFarlane är på flykt efter att med sina otaliga falska identiteter ha gjort fel personer förbannade. Han och hans fru Colette (som egentligen heter Elizabeth) gömmer sig nu i Grekland. En dag dyker en grekisk polisman upp på deras hotellrum. Chester ”råkar” slå ihjäl honom när han inser vad han är ute efter och gömmer kroppen i en städskrubb med hjälp av en ung amerikan, Ryder Keener som driver runt lite i allmänhet efter att ha gjort sig omöjlig i sin familj, då han inte reste hem för faderns begravning. Han ser sin far i Chester och fäster sig på ett märkligt sätt vid honom. Därmed flätas deras öden och liv samman – på gott och ont. Mest ont faktiskt.
Det hela urartar naturligtvis till en vild jakt fram och åter. Heraklion, Chania, Aten igen, Paris, Marseille. Ond bråd död, utpressning, bedrägerier och katt-och-råtta. Bitvis tyckte jag att det var lite långsamt, men så händer något som gör att det blir rysligt spännande igen. En riktig bladvändare.
Beskrivningarna av femtiotalets Europa tilltalar mig – såsom att amerikaner på resande fot fick sina brev ställda till American Express i den stad de befann sig, och fick gå dit och hämta posten. Resecheckar känns också väldigt främmande, även om de förstås fortfarande existerar och var hyfsat vanliga för inte så längesen.
Titeln anspelar på den romerska guden Janus – som namngivit månaden januari – och hans två ansikten. Romanfigurerna är hela tiden på flykt ifrån något, inte sällan sig själva – men hur lätt är det när man konstant har sig själv i ryggen?
Underhållande, spännande, olycksbådande och oförutsägbart. I like!
2014 blev boken film med bl.a Viggo Mortensen och Kirsten Dunst, i regi av Hossein Amini. Jag har inte sett men måste nog leta upp den.
Föredömligt i denna utgåva är förordet av Åsa Larsson som varnar när handlingen ska spoilas. Jag vet inte hur många gånger jag råkat börja läsa ett förord och får hela slutet avslöjat på en gång.
Boken kan man köpa här.