Kategori: Allmänt

Smakebit på söndag, 18 juli 2021 – The woman in white av Wilkie Collins

Förra årets semestertegelsten med tillhörande instagramuppdateringar minns ni kanske – det var Ulysses under #bloominquarantine med Metta. I år har vi vårt gemensamma instagramkonto, @kaffeochkultur och tegelstenar tillsammans där istället. Årets bok är The woman in white av Wilkie Collins, som jag skulle ha läst när jag pluggade men som fick stryka på foten bland en massa annat som skulle läsas. Jag trodde faktiskt att jag hade börjat på dem åtminstone, men efter två dagars läsning känner jag inte igen någonting utom namnen, som jag förstås kan ha snappat upp på andra ställen. Nåväl – jag gillar den verkligen såhär långt, den är onekligen både nättare och mer lättläst än Joyce och ja, det kommer att bli bra det här!

Vi började igår och läser i 26 dagar (för ljudboken är 26 timmar, lätt att dela in). För mig som läser e-bok blir det ungefär ”sidor” om dagen, men det går ju fint att läsa vad som helst och dela upp i 26 etapper. Häng på, säger jag, under taggarna #encollinstillkaffet och #kokreadalong 🙂

Och naturligtvis kommer veckans Smakebit därifrån!

”Think of her as you thought of the first woman who quickened the pulses within you that the rest of her sex had no art to stir. Let the kind, candid blue eyes meet yours, as they met mine, with the one matchless look which we both remember so well. Let her voice speak the music that you once loved best, attuned as sweetly to your ear as to mine. Let her footstep, as she comes and goes, in these pages, be like that other footstep to whose airy fall your own heart once beat time. Take her as the visionary nursling of your own fancy; and she will grow upon you, all the more clearly, as the living woman who dwells in mine.”

Ur The woman in white av Wilkie Collins, Penguin Classics: 2003 (första publicering 1859).

Jag gick på semester i onsdags och det har varit kring 30-strecket på termometern en stor del av veckan. Idag är det dock bara 19 grader än så länge och det blåser riktigt kallt. Ljuvligt att vakna och frysa lite grann faktiskt om man nu får säga så – men det är jobbigt när det är för varmt och det är faktiskt extra jobbigt som gravid. Veckan som kommer lär innehålla en del kroppsarbete i form av röj, rens och flyttpack, så jag är glad om det håller sig under 25 i alla fall. Min lilla lägenhet som ska packas ihop blir extremt varm sommartid och att slita i 40 graders värme har jag verkligen noll och nada lust med. Men vi får se, som tur är behöver jag inte vara utflyttad förrän 30 september och vi får nya lägenheten 1 september. Jag har alltså rätt gott om tid egentligen – men skönt att få undan en del innan det är dags för jobb igen – och jag blir ju inte mindre gravid heller.

Annars har början på semestern fyllts med trevliga saker, jag har träffat två av mina bästa vänner och ätit gott, fått flera rejäla havsbad och en hel del lästid. Det är inte fy skam – och jag är ledig en hel månad till 🙂

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en fantastiskt fin söndag ❤

Där den sista lampan lyser (Anders Knutas, #16) av Mari Jungstedt

Det är höstlov på Gotland och ön är stilla. Sommargästerna har åkt hem och grådiset fallit. Ett par Stockholmspojkar som tillbringar lovet på Gotland i den enes familjs hus försvinner spårlöst när de ger sig ut på en cykeltur i ett raukområde. Polisen, med Anders Knutas i spetsen, får bråttom att försöka hitta dem.

När ett lik spolas upp på en strand i närheten av Visby blir det dags att leta samband. Den döde arbetar på Fornsalen på Gotlands museum, där en del egendomliga saker hänt på sistone och detta är intressanta spår att följa tycker jag. Jag kan inte så mycket om Gotlands historia, och här fick jag en liten känsla av det. (Detsamma hände trevligt nog i Galgbergets väktare av Anna Jansson tidigare i år.)

Knutas och Karin är ett av mina favoritpar i deckargenren – både som poliskollegor och numera som ett kärlekspar. De ställdes inför ett stort dilemma i förra boken, och det fortsätter i denna. Spännande är bara förnamnet, tycker jag som gillar en bra sidoberättelse i deckare.

Det är inte det klurigaste i deckarväg, det är det inte. Men det är lättläst, underhållande och alldeles lagom trevligt – så trevligt det nu blir med mord och ond bråd död, alltså. Lustigt nog ser jag att det är exakt ett år – minus en dag – sedan jag skrev om bok nummer femton! Se lista nedan.

Boken finns att köpa här.

Jag försöker smått förgäves att reda ut vilka böcker jag faktiskt läst av Jungstedt, och det är väldigt tydligt att jag inte läst dem i ordning, vilket är udda för jag brukar vara väldigt noga med det där.

Här är i alla fall serien:

  1. Den du inte ser
  2. I denna stilla natt
  3. Den inre kretsen
  4. Den döende dandyn
  5. I denna ljuva sommartid
  6. Den mörka ängeln
  7. Den dubbla tystnaden
  8. Den farliga leken
  9. Det fjärde offret
  10. Den sista akten
  11. Du går inte ensam
  12. Den man älskar
  13. Det andra ansiktet
  14. Ett mörker mitt ibland oss
  15. Jag ser dig

Smakebit på söndag, 11 juli 2021 – Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides

Om jag räknar ner dagarna till semestern? Jo, det kan man säga. Trevligt nog har jag bara två arbetsdagar kvar, vilket är otroligt skönt. Denna semester blir inte bara sol och bad och böcker då det ska flyttpackas och fixas, men det går bra det också. Vi får hoppas på att sommaren blir lång, för efter flytten kommer vi att bo betydligt närmare havet 🙂 11 minuter på bussen till Fiskebäck, det blir fint det.

I eftermiddag är det dags för bokcirkel, och det är en av mina gamla favoriter som ska diskuteras. Temat var sjuttiotal, så jag såg chansen att sticka in med Virgin Suicides som jag bara älskar. Det var ett tag sedan jag läste den, och sedan dess har den kommit i svensk översättning på Modernista så jag passade på att läsa den denna gången. Jag inser under läsningen att jag uppenbarligen kan delar av den engelska utantill, för jag minns precis hur originalmeningarna lyder. Antagligen har jag läst den ännu fler gånger än jag tror.

Filmatiseringen av Sofia Coppola är också alldeles magnifik – och jag såg filmen innan jag läste boken, under Kulturnatta i Göteborg 2000 på Hagabion. Vi tänkte se den igår kväll men galet nog finns den inte ens att hyra på nätet, i alla fall inte från Sverige. Jag tror att en dvd kan komma fram när jag packar ihop min lägenhet, i alla fall.

Mrs Woodhouse trodde Sorgens Dag hade tjänat ett viktigt syfte och många lärare gladdes åt att tystnaden kring ämnet brutits. En kurator kom till kollegiet en gång i veckan. Hon fick sitta i ett hörn av skolsköterskans lilla kontor. Varje elev som hade behov av att prata uppmuntrades att gå dit. Vi gjorde aldrig det, men varje fredag kikade vi in för att se om någon av systrarna Lisbon träffade henne. Hon hette miss Lynn Kilsem, men ett år senare, efter resten av självmorden, försvann hon utan ett ord.

Hennes examen i sociologi visade sig vara förfalskad och ingen vet om hennes namn verkligen var Lynn Kilsem, vem hon var eller vart hon tog vägen. Hur det nu än är med saken är hon en av de få personer vi inte har lyckats spåra och, med ödets karakteristiska ironi, en av de få personer som skulle ha kunnat berätta något för oss. För det var uppenbarligen så att flickorna gick till miss Kilsem regelbundet varje fredag fast vi aldrig såg dem bland de ynkliga medicinförråden i den där dåliga kopian till sköterskemottagning.

Ur Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides, Modernista: 2018

Ska man tro väderleksrapporten inleds min semester på onsdag med 26 grader och åska – idag är det 17 grader, blåsigt och grått. Ibland är det i och för sig inte helt fel ens på sommaren – igår ösregnade det och jag njöt fullt ut av att läsa, sticka och ta inte en utan TVÅ tupplurar.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese på Betraktninger!

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Kärlek i Europa blev cirkelbok för Bokbubblarna sist. Jag måste erkänna att jag fick kämpa mig igenom den – det är inte säkert att jag hade orkat om det inte vore just en cirkelbok. Det är en ganska uppslukande historia, men den är bitvis seg som kola – men jag har en teori om varför jag kände så. Vi kommer till det.

Reseberättelsen – en ung svensk kvinna som lämnar hemmet på Gotland med förevändningen att hon ska studera på en flickskola i Frankrike, men istället fastnar för det dekadenta livet i Paris, fullt av sex, drugs and rock ‘n’ roll. Typ. Skildringen av sökande efter nya äventyr är intressant och något många säkert kan känna igen sig i på något plan, men jag kan bli så evinnerligt trött på dekadensberättelser. Det arkaiska språket här gör det inte enklare, även om man nästan fnissar till lite förskräckt de första tjugo gångerna n-ordet nämns. Boken utspelar sig på 50-talet men släpptes först 1988, då den gjorde både succé och lite skandal, om jag förstått det rätt.

Språket är det som bär berättelsen i partierna som inte är sirapssega. Berättelserna om sexualitet och könsmaktsordning är gripande på sitt sätt, och för mig handlar liksom hela boken om mäns förtryck av kvinnor. Vilket är viktigt att berätta om, förstås. Det är deppigt att vi på vissa plan inte kommit speciellt långt på 60 år.

Boken finns att köpa här.

Tisdagstrion: Bokomslag med ansikten på

Veckans tema i Tisdagstrion hos Ugglan & Boken är bokomslag med ansikten på. Jag är för närvarande kass på att läsa, kass på att blogga och kass på att hänga med på utmaningar, men jag vill ju. Så det är bara att försöka vidare 😉

De tre böcker jag har valt denna gång är:

Adults av Emma Jane Unsworth var en av mina favoriter från förra sommaren. Rolig och sorglig i en salig blandning – som ni vet är det där med humor och svärta en favorit hos mig.

Emma Hambergs ljuvliga Je m’appelle Agneta har förtjusat stora delar av läs-Sverige här under vår och försommar och det är så välförtjänt. En varm och fin berättelse om att våga göra något som man egentligen är alldeles för rädd för – och om Frankrike och mat och…

Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen är en litterär fantasi om Sylvia Plaths veckor i New York, som ju finns fiktionaliserade i Plaths egen The Bell Jar, men här får en annan sorts liv. Kanske den enda bok som någonsin fått mig att köpa ett särskilt läppstift!

Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Det är inte alltid som det funkar toppen med icke-skönlitteratur som bokcirkelbok, men jag blev ändå glad när Barnen på Hidden Valley Road blev månadens bok i min ena cirkel. Det är en slags kombination av facklitteratur och biografi, om en otroligt fascinerande familjekonstellation i Colorado under efterkrigstiden och ända fram till nutid.

Don Galvin gjorde karriär i militären, medan hustrun Mimi var familjens matriark som kämpade hårt med att hålla samman hemmet. Ingen bagatell när man får tolv barn under en tjugoårsperiod, varav tio pojkar – och varav sex diagnostiseras med schizofreni.

Familjens otroliga kamp skildras varvat med kapitel om forskning och olika rön kring sjukdomen som fortfarande är höljd i dunkel. Det finns teorier om varför man drabbas, men anledningarna är så vitt skilda och det är otroligt fascinerande. Fascinerande är även familjen Galvins sjukdomshistorik, och hur så många drabbade i samma familj gav forskningen en otrolig chans att studera den gemensamma anamnesen och kanske komma något närmare sanningen om sjukdomen.

Det är väldigt spännande att få sätta sig in i detta. Det är otroligt brett och det verkar inte som om det finns ordentliga sanningar någonstans – men jag tror att det är bra att något lite mer lättillgängligt skrivs kring schizofreni då jag är övertygad om att väldigt många fortfarande tror att schizofreni har med personlighetsklyvning att göra.

Robert Kolker har sammanställt boken på ett väldigt lättillgängligt vis – man behöver inte veta speciellt mycket i förväg för att kunna ta sig till texten. För mig blev det lite långt och delvis upprepande – men det går fint att hoppa över de mer vetenskapliga kapitlen om det blir lite tungt. Det gjorde definitivt jag mot slutet!

Boken finns att köpa t.ex här.

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!

Det vackra mysteriet (Kommissarie Gamache, #8) av Louise Penny

Det är väldigt lätt att vilja plöja böckerna om Gamache, men jag försöker som sagt hejda mig lite grann för att de inte ska ta slut för fort. Just denna blev ingen favorit för mig, för mycket av det som jag tycker allra mest om med serien finns inte med. Såsom Three Pines och dess fantastiska, besvärliga invånare. Hela boken utspelar sig nämligen inne på ett munkkloster på landsbygden utanför Québec.

Klostret är berömt för sina sånger, vilket är speciellt då de även avgivit tystnadslöfte. De har blivit världsberömda tack vare CD-skivor som släppts med sångerna, och klostret går under namnet ”Det vackra mysteriet”. Det verkar fridfullt och vackert alltsammans, de sjunger och odlar och tillverkar choklad – men någon har också mord i sinnet, då körledaren hittas mördad en dag efter morgonbönen.

Gamache och Beauvoir reser dit i all hast och bestämmer sig för att bli kvar tills det hela är löst. Och det blir lite tjatigt, det måste jag säga. Väldigt många munkar och väldigt många namn, och jag kan omöjligt ens försöka skapa mig en visuell bild över hur klostret med alla sina rum och celler och kapell och prång ser ut. Det blev svårt att hålla reda på allt och jag tappade sugen någonstans i mitten.

Alltså – det är ju fortfarande bra. Louise Penny är alldeles lysande – men låt oss säga att jag är glad att jag inte råkade läsa denna först, för då hade jag aldrig fortsatt.

Nu gläds jag åt att nästa bok i serien – Hur ljuset tar sig in – verkar vara en av de absolut bästa hittills, och att jag snart kommer ha tid att läsa betydligt mycket mer än jag haft hittills i år.

Boken finns att köpa t.ex här!

Tidigare böcker i serien som jag läst och kommenterat:
#1 Mörkt motiv
#2 Nådastöt
#3 Den grymmaste månaden
#4 Ett förbud mot mord
#5 Ett ohyggligt avslöjande
#6 Begrav dina döda
#7 En ljusets lek

Smakebit på søndag, 27 juni 2021 – Er tredje man av Denise Rudberg

Det går fortfarande lite segt med läsningen – eftersom jag somnar så fort jag försöker läsa i horisontellt läge. Men det får väl vara så. Om två och en halv vecka är det semester, får väl hoppas att det blir lite ordning på torpet då. Efter oktober räknar jag inte med att få sova sådär värst mycket på ett tag, så det är väl på så vis lika bra att försöka sova nu… 😉

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna är lätt och lagom spännande läsning, och boken Er tredje man kom ut i veckan som gick. Den funkar även fint som ljudbok, så där har jag i alla fall kommit en liten bit framåt om dagen. Därifrån kommer veckans Smakebit.

”För att inte testa deras tålamod genom att kräva att de skulle vara tysta och stilla, tog Signe med dem på promenad runt ön efter frukost. De letade efter smultron och plockade blommor. Stannade till vid Karlssons gård och matade kossorna i hagen med gräs. Signe gick i sina träskor, men pojkarna sprang barfota. Hon hade behövt förklara vad fenomenet sommarfötter innebar. Att fotsulorna efter vintern var ömtåliga och känsliga, men efter några dagar barfota härdades de. Vilket de gjort med besked.”

Ur Er tredje man av Denise Rudberg. Bookmark: 2021

Det är grått och lite kylslaget i Göteborg idag. Man får inte säga så här på sommaren, men jag tycker ändå att det är lite mysigt. I detta hushåll firas annandag midsommar med lasagne, vilket onekligen är trevligare att laga när det är lite svalt ute. Första gången detta skedde var 2018 och det känns som om det var 35 grader varmt, men vid närmare efterforskningar var det tydligen 18 grader den dagen. Minnet är lurigt!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Paola Persson Peroni – Allas vän och Skrattar sist av Emi Gunér och Maja Säfström

Paola Persson Peroni susade förbi i mitt instagramflöde häromveckan, jag önskade mig något lättläst och mysigt och hittade e-böckerna på biblioteket, så plöjde dessa första två inom ett par dagar. (Bok tre har också kommit ut, och heter Älskar kanske.)

Jag hade kanske inte räknat med att målgruppen var såpass låg i ålder som 6-9 år, men äsch, vad är väl trettio år hit eller dit? Dessutom tycker jag att det är så härligt med alla fina och bra barnböcker som finns numera. Det känns inte som om det kom ut så mycket nytt i den genren när jag var i den åldern, det blev mycket Astrid Lindgren och sjuttiotalsböcker. Nu finns det en uppsjö, och jag hoppas att vår lilla tjej visar sig vara lika förtjust i att läsa som hennes föräldrar och storasyster är för oj, vad roligt vi ska ha!

Böckerna om Paola Persson Peroni handlar mycket om kompisrelationer och mycket om familj. Texterna är finurliga och roliga och Maja Säfströms illustrationer perfekta komplement. Mycket trevlig läsning.

Allas vän finns att köpa här, och Skrattar sist finns här.