2014: 146 – Du går inte ensam av Mari Jungstedt

Jag vet, jag tjatar om det varenda gång, men jag tycker så himla mycket om Knutas och Karin! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem i ett förhållande dock (nej, det är ingen spoiler, det tycker jag faktiskt inte) – eller snarare – när jag såg att de blivit tillsammans blev jag lite besviken, men det var ogrundat för det blev väldigt bra, faktiskt. Och det där med mänskliga karaktärer skildras väldigt väl i Knutas depression, delvis efter skilsmässan från Line och delvis efter en traumatisk händelse i tjänsten på Gran Canaria. 
 
I alla fall. 
 
Treåriga Vilma är med sin mamma på jobbet. Plötsligt försvinner hon spårlöst. Bara hennes skor finns kvar på plats. Detta blir Karin Jacobssons första ”egna” utredning. Strax därpå försvinner en annan liten flicka från Hemse marknad. Flickans pappa Johan är redan i känslomässigt kaos då han upptäckt att hustrun Anna säljer telefonsex på nätterna när han är på jobbet, han börjar supa och får gå i stödsamtal i kyrkan. 
 
Så plötsligt hittas Anna ihjälslagen och nertryckt i en Amerikakoffert i vattnet. Den blodiga spaden står utanför Johans hus – och dottern Heidi är fortfarande borta… 
 
Jag tycker att denna är lika bra som Jungstedts tidigare. Hon är ju ingen Agatha Christie, men hon är en god historieberättare, inte tu tal om den saken. Men vet ni vad? Jag skulle nästan vilja läsa en roman om Knutas och Karin (och några av de andra) som inte handlar om polisarbete. Karaktärerna är nämligen så himla bra. 

En tanke på “2014: 146 – Du går inte ensam av Mari Jungstedt”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s