Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Kärlek i Europa blev cirkelbok för Bokbubblarna sist. Jag måste erkänna att jag fick kämpa mig igenom den – det är inte säkert att jag hade orkat om det inte vore just en cirkelbok. Det är en ganska uppslukande historia, men den är bitvis seg som kola – men jag har en teori om varför jag kände så. Vi kommer till det.

Reseberättelsen – en ung svensk kvinna som lämnar hemmet på Gotland med förevändningen att hon ska studera på en flickskola i Frankrike, men istället fastnar för det dekadenta livet i Paris, fullt av sex, drugs and rock ‘n’ roll. Typ. Skildringen av sökande efter nya äventyr är intressant och något många säkert kan känna igen sig i på något plan, men jag kan bli så evinnerligt trött på dekadensberättelser. Det arkaiska språket här gör det inte enklare, även om man nästan fnissar till lite förskräckt de första tjugo gångerna n-ordet nämns. Boken utspelar sig på 50-talet men släpptes först 1988, då den gjorde både succé och lite skandal, om jag förstått det rätt.

Språket är det som bär berättelsen i partierna som inte är sirapssega. Berättelserna om sexualitet och könsmaktsordning är gripande på sitt sätt, och för mig handlar liksom hela boken om mäns förtryck av kvinnor. Vilket är viktigt att berätta om, förstås. Det är deppigt att vi på vissa plan inte kommit speciellt långt på 60 år.

Boken finns att köpa här.

Shuggie Bain av Douglas Stuart

När Shuggie Bain fick massor av uppmärksamhet tack vare att Douglas Stuart fick Booker Prize 2020 jämfördes den överallt med författare såsom Edouard Louis och Hanya Yanagihara. Med andra ord – det var ganska tydligt att det inte skulle vara särskilt upplyftande läsning.

Det är det inte heller, men det är alltid upplyftande att läsa något så oerhört välskrivet som Shuggie Bain – för den är verkligen helt fantastiskt bra.

Året är 1985, platsen är Glasgow och premiärministern är Mrs Thatcher. Fattigdomen och missbruket är stort i staden, männen har blivit arbetslösa på grund av den politiska styrningen som stängt ner gruvor och annat, kommunala bostäder är slitna och nedgångna.

In i detta föds Shuggie, som son till den vackra Agnes och kvinnokarlen Hugh – big Shug. Hugh är taxichaufför med en kvinna i varje gathörn, Agnes försöker hitta lyckan i postorderkatalogerna som gör henne skuldsatt, i att ta hand om sitt utseende och i burkarna med extra stark öl som hon gömmer i handväskan och häller upp i tekoppar.

Under den vackra ytan råder alltså kaos, hon är svårt alkoholiserad. Hennes äldre barn tar avstånd från henne, Hugh flyttar henne och Shuggie till ett litet hus i stadens utkanter där skvallret är hänsynslöst – men Agnes har alltid drömt om att ha en egen ytterdörr. Det får hon här, men Hugh lämnar dem där och flyttar ihop med sin flickvän istället.

Shuggie tvingas ta hand om sin mamma, som är en gräslig tyngd på honom samtidigt som hon är hans ledstjärna i livet. En väldigt dålig ledstjärna, förstås, men han är så djupt nere i medberoendet att han inte ser det. Och förresten finns det ingenting han kan göra åt sin situation ändå. Han försöker växa in i sin egen personlighet, men är för mjuk och god för att passa in någonstans. Han kämpar med att förstå sig själv och sin sexualitet, men det är lättare sagt än gjort för de flesta och för någon i Shuggies situation ter det sig nästan omöjligt.

Detta är en otroligt innerlig, sorglig och naken berättelse. Upplyftande är den inte, men egentligen inte så deprimerande att läsa heller för Shuggie är en överlevare, han kämpar så gott han kan och försöker navigera sig fram trots misären. Många recensenter skriver om hur arga de är på Agnes – jag kan inte riktigt vara det, för det är tydligt att hon är så fruktansvärt djupt nere i sitt missbruk. Hon menar inte att vara som hon är, men hon är så sjuk.

Otvivelaktigt en av årets bästa böcker. Helt magnifik. Finns att köpa här.