Svenskt – Sida 10 – Stories from the city, stories from the sea

Allt vi inte sa av Sara Osman

Det nyttigaste för mig vore defintivt att alltid plocka upp böcker utan förväntningar. Det gjorde jag med Allt vi inte sa, eftersom jag trodde att det skulle vara lite fluffig bubblig feelgood, baserat på titel och omslag. Och det är inget fel på sådant, men jag brukar hålla förväntningarna på rimlig nivå där, i alla fall.

Men, så positivt överraskad jag blev. Allt vi inte sa är en fantastisk debut och jag kan knappt bärga mig tills det kommer mer från Sara Osman.

Vi följer tre kvinnor kring 30 (tror jag) i Stockholm. Sofia är briljant ung advokat på karriärsstegen, med somaliska föräldrar och tvång att ständigt hantera folks fördomar. Caroline hoppade av juristlinjen för att istället bli influencer, men slänger maten hon fotograferar till Instagram och är aldrig nöjd med antalet likes. Och Amanda, som är Sofias barndomsvän, lider av psykisk ohälsa och självmedicinerar genom vilt festande. På ytan är de vänner, men det kokar under ytan.

Vi vet från start att det hela kommer att kulminera på midsommarafton, och vi känner till datumet som handlingen befinner sig på hela tiden. Det blir effektivt! Vi vet dessutom från start att det som nu händer på midsommarafton resulterar i att en person befinner sig på en institution av något slag – men inte mer än så. Berättelsen kryper fram och har en sällan skådad nerv i denna typ av roman.

Osman skriver klurigt, smart och väldigt roligt, utan ett överflödigt ord. Det är lättläst utan att någonsin bli banalt och hon bemästrar inre monologer på ett mycket bra sätt. Dessutom rasar hon igenom samhällsproblem – bristande jämställdhet, rasism, marknadshyror och klass samt mycket annat får sig en släng av sleven.

Det är imponerande att få in så här mycket handling och spänning på 300 sidor roman tycker jag. Otrolig debut, missa för all del inte denna i sommar.

Boken finns att köpa här.

Staden av Camilla Sten

Jag tyckte verkligen att premissen för Staden lät intressant – en övergiven stad som stått tom i många år, dit ett dokumentärfilmsteam kommer för att försöka ta reda på vad som hände. De har fem dagar på sig, men när de börjar se och höra oförklarliga saker börjar det bli osäkert om de någonsin ska kunna ta sig därifrån.

En jätteintressant idé, alltså – men för mig faller den totalt platt. Det finns många spår som hade kunnat bli riktigt spännande, men det blir aldrig varken nervkittlande eller pulshöjande. Berättelsen från 1959, då allt hände, är ganska spännande, även om jag mest tänker på Sten Frisk från Tre Kronor – men det finns somligt som är mycket bra. Den nutida berättelsen intresserar mig helt enkelt inte tillräckligt. Jag hade nog för höga förväntningar, och slutet var väldigt förutsägbart. Ett västgötaklimax för mig, alltså – men det är värt att notera att väldigt många är väldigt förtjusta. Men vi klickade inte, Staden och jag.

Boken kan man köpa här.

Någon annans tidsfördriv av Ann Edliden

Jag dras inte automatiskt till rosa omslag, men det var något med detta som fick mig intresserad. Känslan av att det är en bok med vässad egg kom till mig och ja, det stämmer. Edliden har förvisso skrivit en relationsroman med inslag av både chicklit och feelgood men det är mer än bara så och det blir en bra balans dem emellan.

Doris har flyttat till Stockholm från Värmland, delar lägenhet med en tjejkompis på Söder och jobbar inom media – närmare bestämt med en illa förklädd version av Paradise Hotel. (Det gör alltså ingenting att den är illa förklädd – det blir bara extra roligt då, särskilt för en sådan som mig som kan roas hejdlöst av sådana program.) Hon tampas med diviga deltagare men har som tur är goda vänner på jobbet att luncha och stöta och blöta grejer med. Alltid fint!

Dejtar gör hon, mer eller mindre sporadiskt. Tinder är ju som det är – man ska ha rejäl tur för att göra en lyckoträff – men när hon hittar Petters profil känns det ändå som om något kan vara på gång. Han är enligt egen utsago feminist, verkar ha breda intressen och lyssnar på ganska bra musik. Kanske är han för bra för att vara sann? Som läsare drar jag öronen åt mig när han a) vill skicka och ta emot nakenbilder och b) inte dyker upp på deras första planerade dejt. Men hade Doris avbrutit där hade det inte blivit någon bok, förstås.

Efter ett tag kommer det fram (på ett lite osannolikt sätt, kanske) att Doris och massor av andra kvinnor har lurats av ”Petter”. De jämför erfarenheter i en gruppchatt och det blir en riktigt girl power-grupp av det hela, redo att konfrontera ”Petter”. Sådant gillar jag! Det känns som om det var längesen sist.

Vid sidan av fortgår den mest dramatiska säsongen av Château Amore någonsin. Kontroversiella ämnen (nå) tas upp och publiksiffrorna slår i taket – men Doris blir indragen på ett väldigt oväntat och ovälkommet sätt.

En schysst debut som inbjuder till bladvänderi – bara ett kapitel till… ja, ni vet. Tror att detta skulle kunna bli en rolig tv-serie. Edliden skriver flyhänt och med massor av humor och det ska bli roligt att se vad mer som kommer ur hennes penna!

Boken kan man köpa t.ex här.

Där den sista lampan lyser (Anders Knutas, #16) av Mari Jungstedt

Det är höstlov på Gotland och ön är stilla. Sommargästerna har åkt hem och grådiset fallit. Ett par Stockholmspojkar som tillbringar lovet på Gotland i den enes familjs hus försvinner spårlöst när de ger sig ut på en cykeltur i ett raukområde. Polisen, med Anders Knutas i spetsen, får bråttom att försöka hitta dem.

När ett lik spolas upp på en strand i närheten av Visby blir det dags att leta samband. Den döde arbetar på Fornsalen på Gotlands museum, där en del egendomliga saker hänt på sistone och detta är intressanta spår att följa tycker jag. Jag kan inte så mycket om Gotlands historia, och här fick jag en liten känsla av det. (Detsamma hände trevligt nog i Galgbergets väktare av Anna Jansson tidigare i år.)

Knutas och Karin är ett av mina favoritpar i deckargenren – både som poliskollegor och numera som ett kärlekspar. De ställdes inför ett stort dilemma i förra boken, och det fortsätter i denna. Spännande är bara förnamnet, tycker jag som gillar en bra sidoberättelse i deckare.

Det är inte det klurigaste i deckarväg, det är det inte. Men det är lättläst, underhållande och alldeles lagom trevligt – så trevligt det nu blir med mord och ond bråd död, alltså. Lustigt nog ser jag att det är exakt ett år – minus en dag – sedan jag skrev om bok nummer femton! Se lista nedan.

Boken finns att köpa här.

Jag försöker smått förgäves att reda ut vilka böcker jag faktiskt läst av Jungstedt, och det är väldigt tydligt att jag inte läst dem i ordning, vilket är udda för jag brukar vara väldigt noga med det där.

Här är i alla fall serien:

Den du inte ser
I denna stilla natt
Den inre kretsen
Den döende dandyn
I denna ljuva sommartid
Den mörka ängeln
Den dubbla tystnaden
Den farliga leken
Det fjärde offret
Den sista akten
Du går inte ensam
Den man älskar
Det andra ansiktet
Ett mörker mitt ibland oss
Jag ser dig

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Kärlek i Europa blev cirkelbok för Bokbubblarna sist. Jag måste erkänna att jag fick kämpa mig igenom den – det är inte säkert att jag hade orkat om det inte vore just en cirkelbok. Det är en ganska uppslukande historia, men den är bitvis seg som kola – men jag har en teori om varför jag kände så. Vi kommer till det.

Reseberättelsen – en ung svensk kvinna som lämnar hemmet på Gotland med förevändningen att hon ska studera på en flickskola i Frankrike, men istället fastnar för det dekadenta livet i Paris, fullt av sex, drugs and rock ‘n’ roll. Typ. Skildringen av sökande efter nya äventyr är intressant och något många säkert kan känna igen sig i på något plan, men jag kan bli så evinnerligt trött på dekadensberättelser. Det arkaiska språket här gör det inte enklare, även om man nästan fnissar till lite förskräckt de första tjugo gångerna n-ordet nämns. Boken utspelar sig på 50-talet men släpptes först 1988, då den gjorde både succé och lite skandal, om jag förstått det rätt.

Språket är det som bär berättelsen i partierna som inte är sirapssega. Berättelserna om sexualitet och könsmaktsordning är gripande på sitt sätt, och för mig handlar liksom hela boken om mäns förtryck av kvinnor. Vilket är viktigt att berätta om, förstås. Det är deppigt att vi på vissa plan inte kommit speciellt långt på 60 år.

Boken finns att köpa här.

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!

Paola Persson Peroni – Allas vän och Skrattar sist av Emi Gunér och Maja Säfström

Paola Persson Peroni susade förbi i mitt instagramflöde häromveckan, jag önskade mig något lättläst och mysigt och hittade e-böckerna på biblioteket, så plöjde dessa första två inom ett par dagar. (Bok tre har också kommit ut, och heter Älskar kanske.)

Jag hade kanske inte räknat med att målgruppen var såpass låg i ålder som 6-9 år, men äsch, vad är väl trettio år hit eller dit? Dessutom tycker jag att det är så härligt med alla fina och bra barnböcker som finns numera. Det känns inte som om det kom ut så mycket nytt i den genren när jag var i den åldern, det blev mycket Astrid Lindgren och sjuttiotalsböcker. Nu finns det en uppsjö, och jag hoppas att vår lilla tjej visar sig vara lika förtjust i att läsa som hennes föräldrar och storasyster är för oj, vad roligt vi ska ha!

Böckerna om Paola Persson Peroni handlar mycket om kompisrelationer och mycket om familj. Texterna är finurliga och roliga och Maja Säfströms illustrationer perfekta komplement. Mycket trevlig läsning.

Allas vän finns att köpa här, och Skrattar sist finns här.

Skyddsängeln (Emma Sköld, #9) av Sofie Sarenbrant

Att avsluta en bok om Emma Sköld ger alltid mersmak, men man får vara så god och vänta ett år eller så på nästa. Skyddsängeln började jag läsa samma dag som den kom ut och det tog inte lång tid att bli färdig trots att jag läser så långsamt för närvarande. Detta är bok nummer nio, och böckerna håller väl. Denna är faktiskt bättre än de senaste två eller vad det kan vara, eftersom en karaktär som fått lite onödigt (och orimligt) mycket plats tidigare nu är lite nertonad.

Skyddsängeln är mörk, och tar som övriga böcker i serien upp samhällsproblem. Det är flera olika som tas upp här, men jag tänker allra mest på psykiatrireformen på nittiotalet, då personer med psykisk ohälsa skulle ut och integreras istället för att slutenvårdas. Många blev isolerade i de lägenheter där de placerades och många var såpass institutionaliserade att de fortfarande idag finns i slutenvård trots att de kanske inte behöver just vården. Dessutom läste jag mig till att en mycket låg procentsats av de som idag ska vårdas i öppenvården faktiskt erbjuds samtalsterapi och stöd – det verkar handla mycket om psykofarmaka som ju i många fall är tungt beroendeframkallande. En riktigt ond cirkel, alltså.

Det finns förstås ett par deckargåtor också. En poliskollega till Emma försvann spårlöst precis innan sin rättegång i slutet på förra boken, och även om polisen gripit den som senast såg polisen i livet är han fortfarande borta. När en äldre man hittas död i en säng på ett övergivet mentalsjukhus och han visar sig ha haft en koppling till den försvunne polisen blir Emma som besatt av fallet.

Och visst är det underhållande och visst är det en bladvändare. Att ett övergivet mentalsjukhus spelar en central roll ger på något vis en extra spännande touche till berättelsen – det är ju något med övergivna hus i allmänhet och sjukhus i synnerhet som är creepy. Sedan kan jag, som så ofta, bli lite förbannad på hur karaktärer fattar beslut i deckare – de borde ha lärt sig vid det här laget, alla dessa poliser som är inne på bok #9 och #17 och #23. Nu gäller dessa kommentarer inte specifikt Skyddsängeln, men poliser, SLUTA gå från stationen/bilen/hemmet utan en laddad mobil, SLUTA gå in i hus och ner i källare ensamma, SLUTA vara så slarviga. (Jodå, jag förstår att det lägger upp för spänning i slutskeden men det börjar bli lite tjatigt.)

Boken finns att köpa t.ex här!

Gröna, sköna vårvindar (Cilla Storm, #4) av Christoffer Holst

Kvartetten om Cilla Storm kommer nu till sin ände medelst vårboken, och jag har verkligen gillat böckerna. Men kanske är det helt rätt att nöja sig med fyra böcker, en för varje årstid, och det hela knöts ihop fint.

Cilla är rätt nöjd med tillvaron och sitt jobb som manusförfattare för en true crime-podd, men börjar känna sig redo att ta nästa steg i relationen med polisen Adam. Hennes bästa kompis Zacke har separerat från sin partner och lånar Cillas kolonistuga på Bullholmen tills han och Jonathan kan lösa sina problem.

På ön befinner sig även Julia, som jobbar med mat och vin och just håller på att färdigställa en bok. Även hon har fått låna ett hus, och njuter fullt ut av den fina miljön och allt gott hon har med sig att äta och dricka (och skriva om) – tills hon bevittnar något märkligt en kväll. Det visar sig vara ännu värre än det först verkar, och det hela visar sig ha tagit sin början i ett mord som begicks på 60-talet…

Det är lite stökigt till en början, men inom kort befinner sig förstås Adam, Cilla och Rosie på ön för att reda ordning i det hela. Det är underhållande, charmigt och kul men även allvarligare än de tidigare böckerna. Trevlig läsning, så långt mord nu kan vara trevliga. Jag ser fram emot att se vad Christoffer Holst kommer med härnäst!

Boken finns att köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien om Cilla Storm:
Söta röda sommardrömmar
Blå, blå höstvågor
Kalla, vita vinternätter

Livlina av Happy Jankell

Liv har ganska nyss flyttat hemifrån. Hon är ångestfylld hypokondriker, och det mest uppringda numret på mobilen är till CareCall – en läkartjänst online där frikort gäller och ett sådant har hon förstås sedan länge. Mediciner, sagda läkarsamtal och destruktivitet håller ångesten någorlunda stången, men bra mår hon inte. Hon jämförs konstant med storasyster Lina, som är mäklare, vacker och gift och mamma. Livs raka motsats, alltså.

Liv inleder en relation med en otroligt olämplig person – på så många plan – och hur dålig relationen än är så öppnar den upp Pandoras ask i familjen, som plötsligt tvingas vara ärliga mot varandra vilket de inte varit sedan faderns död många år tidigare.

Det finns så många teman och historier här att jag blir lite överväldigad. En redaktör hade behövt kliva in och plocka bort ungefär hälften av dem, samt fått lite ordning på liknelser och metaforer som ibland lämnar mig lite ställd. Det känns som om den inte riktigt lästs igenom av ett proffs, utan nästan släppts som första utkast.

Men vissa bitar är fina och hade förtjänat mer plats, som de inte får på grund av ett helt gäng händelser som inte har någon inverkan på berättelsen. Jag läser gärna mer av Happy Jankell längre fram, för talangen för historieberättandet finns absolut. Detta hade dock kunnat vara så mycket bättre.

Boken finns att köpa t.ex här.