Upplev världen med Kaffe och Kultur 2022

Nytt år (om några timmar), ny utmaning! I år åker Kaffe och Kultur ut i världen. Ett land per månad, konsumera all kultur du känner för och berätta gärna för oss andra vad du läst, lagat, ätit, druckit, dansat, lyssnat på, tittat på…

Följ oss på Instagram och gå med i Facebookgruppen vetja – detta blir riktigt kul.

Kaffe & Kulturs läsutmaning 2021 – så gick det!

2021 går mot sitt slut och det är dags att se hur det har gått med den enda läsutmaning jag varit med på i år, nämligen vår egen på Kaffe och Kultur. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med max tio stycken, men gick nu igenom listan och det gick bättre än jag trodde, trots graviditet (somnade ifrån allt) och spädbarnsliv (extremt begränsad lästid – och när lästiden finns somnar jag ifrån allt). Men 18 av 25 ain’t bad!

1. Läs boken när du redan sett filmen The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. Nu är det en av många otaliga omläsningar och omtittningar, men jag hade sett filmen innan jag läste den för första gången också, så det får räknas. 

2. Läs om en bok du inte gillat men vill omvärdera

3. Japansk eller koreansk thriller/skräck

4. Läs en biografi/memoar/autofiktion/litterär fantasi om någon du aldrig hört talas om (eller inte kan mycket om åtminstone) Dagböcker och brev 1962 – 1974 av Lena Nyman. Jag kände förstås till henne, men visste inte speciellt mycket utöver att hon spelade Lovis i Ronja Rövardotter och delvis levde ett hårt liv, som de säger. 

5. Läs en pjäs Jag läser just nu om Macbeth efter att ha sett den nya filmatiseringen i veckan. Jag har läst den förut, men då på engelska och av akademiska skäl, nu läser jag för att det är kul. 

6. Läs en novellsamling med minst fem olika contributors (vad fan heter det)

7. Läs översättningar från så många språk du kommer över (i detta moment står otroligt många poäng på spel som Fredrik Wikingsson skulle ha sagt) Det blev bara fyra: franska, engelska, japanska och polska. 

8. Mettas utmaning: läs en svensk dussindeckare Flera stycken, men säg Den inre kretsen av Mari Jungstedt, som är del tre i den långa serien om Anders Knutas. Jag har lite glapp i den serien och försöker komma ifatt när andan faller på. 

9. Läs en kvinnlig nobelpristagare Olga Tokarczuk, Styr din plog över de dödas ben

10. Läs den där boken som alla i hela världen verkar ha läst utom du Staden av Camilla Sten

11. Annas utmaning: läs en fantastikroman à la monster och drakar Stardust av Neil Gaiman

12. Läs en bok du är sugen på men har skjutit upp länge för den känts för svår/lång/tung

13. Läs något som varit med i en kändisbokklubb (Reese Witherspoon, Oprah, Richard & Judy…) Midnattsbiblioteket av Matt Haig 

14. Läs något du dömt ut då det ”inte är något för dig” The woman in white av Wilkie Collins. Skulle ha läst den när jag pluggade men kom inte långt – nu blev det ett sommarprojekt istället vilket var toppen. 

15. Läs en roman eller kortroman på prosalyrik Bikupan av Sarah Crossan

16. Läs en musikbiografi

17. Läs en faktabok om ett ämne du inte är eller visste att du var särskilt intresserad av Föda utan rädsla av Susanna Heli. Jag blev ju intresserad men det hade jag inte räknat med. Boken var bra men jag vet inte riktigt hur mycket nytta jag faktiskt hade av den när det väl var dags, förutom det här med att lita på sin kropp.

18. Läs en bok från en plats du besökt (då read on location inte lär hända any time soon) The Seagull av Ann Cleeves (bok åtta om Vera Stanhope) som utspelar sig i Whitley Bay i Northumberland. 

19. Bok utkommen på 1980-talet, guldstjärna för 1982 ⭐️ Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, 1981

20. Bok skriven av författare med dina egna initialer (andranamn räknas om man har besvärlig initial) Concrete Rose av Angie Thomas 

21. Bok skriven av författare med namn knutet till naturen Konferensen av Mats Strandberg 

22. Läs en bok från plats där hashtaggen #mettaochannakissari*** förekommit Samtal från en ängel av Guillaume Musso – #mettaochannakissarifrankrike är en vedertagen hashtagg. 

23. Stephen King

24. Göteborgsskildring Det hemliga sällskapet av Claes Hylinger

25. En bok som skildrar någon mytologi

2022 kör vi en ny utmaning, ett inlägg om denna kommer strax! Följ oss gärna på Instagram och gå med i Facebookgruppen!

Smakebit på söndag, 5 december 2021 – Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Vintern är här! Snön ligger vit på taken och på gräsmattorna och lite mindre vit på gångbanorna. Det är mysigt, det kan man inte sticka under stol med. Jag är glad åt snö så länge den är just snö och inte frôsen Göteborgsslask som knagglar under fötterna så man riskerar liv och lem bara man går utanför dörren. Jag var ute en sväng igår kväll och det är verkligen vackert.

Jag har flera böcker på gång för närvarande men har svårt att komma någonvart. Tid och ork är en bristvara med en liten ny en i familjen – men det klagar jag förstås inte på. Jag har försökt läsa Kontraktet av John W Grow till en digital bokcirkelträff i kväll men det går inte alls. Jag läser fortfarande Tidsfördriv men det går inte snabbt det heller. Därför har jag halkat in i två böcker av Linda Skugge som jag har läst många gånger innan – dels hennes dagböcker från tidigt niuttiotal, Men mest av allt vill jag hångla med nån och romanen Ett tal till min systers bröllop, ur vilken veckans Smakebit kommer.

Det handlar dels om småbarnsmamman Sylvia som bor på Östermalm, hennes vida berömde skådespelarmake har dragit till USA för att spela Fröken Julie och Sylvia ska inte bara rodda två småbarn utan även skriva oändliga texter, svara på oändliga mail och försöka få tag på oändliga barnflickor. Torka oändligt kräks, sätta på oändliga dåliga barnprogram, plocka upp oändliga Barbiekammar och svara på oändliga frågor. Men hon älskar förstås sina döttrar högt och rent. Det är bara jävligt jobbigt ibland. Till råga på det ska hon välja meny till sin systers bröllop – och skria ett tal.

Vid sidan av den berättelsen, som är både ledsam och väldigt rolig, finns funderingar kring Sylvia Plath och Märta Tikkanen, som ju också roddade småbarn med frånvarande svin till makar. Här är en bit om Märta och Henrik T:

Medan Märta hela tiden tog hänsyn till sin familj och inte kunde skriva som hon ville på grund av sina släktingar, sina barn, sina grannar, ja alla, så tyckte Henrik att det var hans förbannade rättighet att skriva om hela sitt liv. Man har en självklar rätt till sina upplevelser, tyckte Henrik. Allt som han upplevde var hans, till och med barnen. När ena sonen låg inne på psykiatrisk klinik hade Märta och Henrik möte med läkarna om huruvida Henrik kunde skriva om sonens sjukdom i sin kommande bok. Henrik vägrade ge med sig. Märta hade panik. Det sket Henrik högaktningsfullt i. Henriks liv var hans eget.

Ur Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge. Piratförlaget: 2006

Strålande vackert väder idag så snart blir det ut en sväng med barnvagnen och tanka d-vitamin – och få lite luftombyte. Vi har ägnat en del av helgen ¨åt Peter Jacksons nya Beatles-dokumentär, som jag varmt kan rekommendera. Men den är låååång, även som uppdelad i tre. Varje del är kring 2,5 timme.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos hos Lesekunst. Glad andra advent!

Just nu – december 2021

Just nu läser jag Kontraktet av John W Grow inför bokcirkelträff imorgon. Den är helt omöjlig att ta sig igenom, det är idel gubbar och namn och jag blir helt snurrig. Funderar nu på att hoppa fram till Palmemordet direkt, som ju ändå är den integrala delen i boken. Det verkar dröja ungefär 60% innan de ens befinner sig i Stockholm. Läser även den mycket tankeväckande Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman och, under vakna stunder på nätterna när min lilla bebis äter eller håller på att somna, Men mest av allt vill jag hångla med nån som är Linda Skugges dagböcker från tidigt 90-tal. Jag har läst dem förut och gör om det då och då då de är underhållande och hjärtskärande och fulla av namedropping på ett roligt sätt *host Kristian Luuk host*.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, På spåret, Rederiet (!) och Cyklopernas land. Och How I met your mother från start för säkert tredje gången, under stunder när lilla barnet vill sova i famnen.

Just nu lyssnar jag på poddar, mest. Eftermiddag i P3 har blivit en enorm favorit, men jag gillar även Recensörerna, Nours poddelipodd och Henrik, Fördomspodden och ett gäng till. Lustigt nog har jag helt slutat lyssna på ”de stora” killpoddarna, alltså Filip och Fredrik och Alex och Sigge. Alex och Sigge tröttnade jag bara på, men Filip och Fredrik tycker jag ju faktiskt är underhållande. Gillar även Recept, tack! med Jerka Johansson och Nichlas Niemi, och Kafferepet med Johanna Hurtig Wagrell, Albin Zorman Olsson och Nisse Hallberg.

Just nu längtar jag efter julen! Och några mindre sociala sammankomster som förhoppningsvis går av stapeln under de närmaste veckorna. Det är en middag med närmaste kollegorna på onsdag som jag är bjuden på trots föräldraledigheten, och kanske kan jag åka och hälsa på på kontoret med Julia veckan därpå. Vår julfest är även i år digital, men i år vågar man sig på att föreslå att avdelningar tittar på sändningen tillsammans (om inte nya restriktioner dyker upp innan dess, då). Jag saknar mina arbetskamrater efter två månader hemma, så det vore skoj!

Tisdagstrion, v. 48 – Tunna böcker

Veckans tema hos Ugglan och Boken är tunna böcker. Jag är en förespråkare för sådana – gärna under 300 sidor – de jag har valt idag är under 200.


We have always lived in the castle av Shirley Jackson är en riktigt läskig och spännande kortis som utspelar sig på ett förfallet slott i England. Krypande och gotiskt – inget man glömmer i första taget.

Breakfast at Tiffany’s köpte jag i en väldigt sliten pocketutgåva på Emmaus i Göteborg någon gång i gymnasiet och har läst den flera gånger på både svenska och engelska – men jag har faktiskt aldrig sett filmen med Audrey Hepburn – men har förstått att den är ganska olik sin förlaga. Boken är en fröjd att läsa, glamour och 40-tal i New York, otroligt fint språk.

The Outsiders fick jag låna av min engelsklärare på högstadiet och föll verkligen pladask. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den – men inte heller här har jag sett filmen som Francis Ford Coppola gjorde tidigt 80-tal, med en massa brat pack-killar i huvudrollerna – Matt Dillon, Patrick Swayze, Tom Cruise, Rob Lowe och Emilio Estevez är alla med. Susan Hinton var själv tonåring när hon skrev denna skildring av konflikten mellan greasers och socs genom fjortonårige Ponyboys ögon. Den är så fin, på sätt och vis opolerad då den är skriven på talspråk men oförglömlig och så sorglig. ”Stay gold, Ponyboy” är en av litteraturhistoriens bästa repliker – och den har förstås gett namn till First Aid Kits hitlåt som heter just Stay gold.

Smakebit på söndag, 28 november 2021 – Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

Det är första advent och det ligger faktiskt snö på marken i Göteborg. Jag blev förvånad när jag klev upp tidigt imorse och såg att den lagt sig, det känns som om det händer väldigt sällan. Men nog är det mysigt och – nu ska jag bara klyschig – det lyser ju faktiskt upp lite grann. Snö tillsammans med adventsljusstakar och stjärnor är himla stämningsfullt.

Jag läser enormt långsamt för tillfället – en bebis som är mitt inne i sitt första utvecklingssprång och bara vill äta, skrika och ligga nära nära på kvällarna och effekten av detta – en mycket trött mamma som somnar ifrån det mesta när chansen ges. Men det är mestadels alldeles fantastiskt, såklart ❤ ❤ ❤

Men jag läser så gott jag kan, just nu en ungdomsbok med väldigt intressant premiss. I Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman vet alla det exakta datumet de kommer att dö, och vad det sista de kommer att se i livet är. Man kan inte lura döden t.ex genom självmord – tror man i alla fall. My är sjutton år och har ett år kvar att leva när boken tar sin början. Här har vi hunnit lite längre fram.

227 dagar kvar

Märtha kommer emot mig på skolgården. Jag låser upp mobilen, bläddrar bland apparna, låser den igen, stirrar på bakgrundsbilden. Märtha och jag, vi ler, jag stirrar anklagande tillbaka. På bilden sitter vi på en stenmur och håller i varsin glasstrut. Märthas hand i mitt hår. Jag har strössel på näsan och blundar för att inte få solen i ögonen. Bilden är från i somras, från den där varmaste veckan i juli då solen och himlen och havet gjorde det lättare att låtsas att vinden hade tagit alla våra problem.

Ur Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal, 2021

Upplägget väcker onekligen tankar. Det är svårt att inte tänka på Slutet av Mats Strandberg vad nedräkningen, och den alltför tidiga döden anbefaller, men här har alla olika dödsdatum och det är ingen naturkatastrof som väntar. Hittills är den i alla fall lika bra!

Jag önskar er alla en fin och skön första advent. Här blir det lite glögg och saffransbulle lite senare idag. Kanske även en promenad för att visa lillan den första snön!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Smakebit på söndag, 7 november 2021 – Isbrytare av Kristina Ohlsson

Jag har varit så djupt inne i bebisbubblan att jag helt glömde att bok nummer två om August Strindberg på Hovenäset, som jag längtat efter, kom ut i veckan. Men ingen skada skedd – även om lästiden inte går att planera riktigt lika flexibelt som annars så finns det alltid lite tid i alla fall och jag har kommit en bit in 🙂

Sakta försvann solen från himlen som först färgades rosa och sedan gul. Det var en scen man inte kunde se sig mätt på. August satt i sin butik och följde skådespelet på himlen genom skyltfönstret. Klockan drog sig mot fem och snart skulle mörkret sluta sig kring huskroppen.

Några kunder hade droppat in under eftermiddagen, men någon riktig kommers kunde han inte påstå att det var tal om. Och inte var han framgångsrik i sina försök att nå Ray-Ray heller. Allt han hade lyckats åstadkomma var två telefonsamtal som slutade hos telefonsvararen.

Ur Isbrytare av Kristina Ohlsson, Albert Bonniers förlag: 2021

Det är höst i Göteborg om man tittar till träd och mark, men det är fortfarande varmt ute. Frågan är om det blir en varm vinter, eller om vargavintern slår till utan att någon (jag) är förberedd med kängor och vinterkappa. Jag får göra en inventering – som tur är Lilla Barnet i alla fall välutrustad!

Hos Astrid Terese finns fler Smakebitar!

Smakebit på söndag, 17 oktober 2021 – Små katastrofer av Sarah Vaughan

Jag har hamnat i ett riktigt läsflow för första gången på evigheter under veckan som gått – vilket är jätteolägligt då jag borde hålla på med en massa grejer inför bebisens stundande nedkomst. Samtidigt säger alla åt en att vila som en galning det här sista, så… en hälsosam balans får det väl bli. Jag tänker mig att jag antingen kommer att ha massor av lästid framöver eller absolut ingen alls, så det är väl lika bra att passa på.

Beräknad förlossning är på fredag – om inget hänt då blir det igångsättning på lördag. Det är alltså inte många dagar kvar – och det var nog bra timing att läsa Små katastrofer av Sarah Vaughan nu hellre än senare, för jag hade nog aldrig fixat att läsa just sådant här senare (det handlar om barn som kanske far illa och barn som definitivt farit illa). Jag blev dock lite full i skratt när jag skulle välja ut en Smakebit faktiskt – kanske är den sedelärande för mig (även om min filosofi verkligen är just att man inte kan veta någonting om hur det blir) som blivande mor…

Tänk på något annat. Vid bordet intill håller den gravida kvinnan en monolog för sin partner. En välrepeterad förlossningsplan: en barnmorskeledd avdelning, ingen smärtlindring, vattenförlossning, inget Syntocinon för att skynda på utdrivningen av moderkakan efter att barnet är fött. Jess ger ifrån sig ett gläfsande litet skratt: snart ska hon väl äta upp moderkakan också. Kvinnan ser på henne igen, och Jess vill tala om för henne att hur mycket hon än tror att det är hon som bestämmer nu i slutskedet av graviditeten, så är det bara en illusion. Hon kommer att mista allt självbestämmande så fort barnet bestämmer sig för att komma ut…

Ur Små katastrofer av Sarah Vaughan, Albert Bonniers förlag: 2021

Göteborg visar sig från sin absolut bästa sida just nu. Otroligt vackra färger! Vår nya lägenhet ligger vid stora gräsmattor med massor av träd och grönska och det är verkligen ljuvligt fint.

Fler Smakebitar hittar du hos Astrid Terese!

Smakebit på söndag, 10 oktober 2021 – Dottie av Abdulrazak Gurnah

Två stora litteraturhändelser denna veckan – dels utdelningen av Årets Bok 2021 (rätt låtar vann absolut INTE, om du frågar mig, utom Emma Hamberg då), och dels tillkännagivandet av årets Nobelpristagare i litteratur förstås. Jag hade aldrig hört talas om Abdulrazak Gurnah, men blev väldigt sugen väldigt fort och hade turen att hinna låna en e-bok på biblioteket. Hur det gick till förstår jag inte, för jag var inte speciellt snabb på bollen alls. Men jag har börjat på Dottie, som jag valde helt slumpmässigt, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Jag känner att jag bör tilläga att jag vanligtvis inte alls kastar mig över pristagarna då de ofta inte intresserar mig något nämnvärt – men detta lät så väldigt intressant. Jag har bara läst ett kapitel, ska sägas, men när första kapitlet ger mersmak bådar det ofta gott för läsningen.

Dottie was the elder by two years, although she and Sophie had been born close enough to each other to be christened in the same church, Our Lady of Miracles in Leeds. That was how he remembered it, although she was not certain. Sometimes she thought iit was Our Lady of Sorrows, but that sounded melodramatic, as if she was trying to make a case of herself, and she preferred the brighter name. There was an old unused well in the church-yard, she remembered that, and remembered the terror it filled her with as a child. She had carelessly glanced down into its giddy depths once, and even now, whenever she thought of it, she felt again the hand that had clutched her shoulder with a cry of warning. She could no longer hear the voice, and could not say if it was her mother or someone else. Be careful, don’t you know the hump-back lives down there? When the explanation came, it was always in a man’s voice, his voice.

Ur Dottie av Abdulrazak Gurnah, Bloomsbury: 2016

Annars tickar det på här. Jag gick in i vecka 39 igår och inom ett par veckor bör alltså vår dotter vara utanför magen, vilket är väldigt spännande. (Har det inte startat av sig själv 22/10 blir jag igångsatt 23/10, så kommer i alla fall att slippa gå över tiden något nämnvärt.) Flytten är klar, liksom besiktning och överlämning av min gamla lägenhet och jag har varit mammaledig (formellt på semester just veckan som gått, men) i en vecka. Energinivåerna är inte direkt på topp och jag blir väldigt lätt väldigt yr av att stå och gå länge, men det kan jag leva med. Halsbrännan och sömnbristen är mindre charmiga 😉

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Helgfrågan, v. 36

Veckans fråga hos Mias bokhörna lyder:

Vilket sidantal är bäst, tycker du?

Jag brukar säga att 300 sidor är alldeles lagom, och det står jag fast vid. Ibland läser jag en roman på 100 sidor och tycker att det är perfekt, ibland ger jag mig på riktiga tegelstenar och kan njuta även av dem. Men jag tror faktiskt att 300 sidor är alldeles perfekt 🙂