Smakebit på søndag, 16 augusti 2020 – Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson

Min fjärde semestervecka lider mot sitt slut – men jag har en kvar, och igår fick jag en snilleblixt om att resa bort några dagar. Så imorgon, trevligt nog min födelsedag, åker vi till Varberg över två nätter. Jag har sett så fantastiska foton från Getterön denna sommar, så när jag hittade ett boende mitt i en av vikarna var det bara att hoppas att min käre make var med på tåget – och det var han. Det ska bli så skönt – och förhoppningsvis ge lite lästid vid havet, för sådan är jag svältfödd på i år.

Veckans Smakebit kommer ur Mot San Francisco, en av de debutanter som jag markerade som intressant i Svensk Bokhandels höstkatalog härom morgonen och blev glad när jag såg att den redan kommit till Storytel.

Julie berättar om sin vänskap med B under sent 70-tal, och om våren 2019, när B har rymt från fängelset där hon hamnade efter att ha varit skyldig till skolskjutning, vilket Julie känner att hon har en skuld i, men vi vet inte hur än. Boken är löst baserad på Brenda Ann Spencer, ni vet, sextonåringen som myntade begreppet ”I don’t like Mondays” som Bob Geldof och Boomtown Rats senare gjorde till poplåt.

Men jag hade fel om närheten. För jag träffade Jim. Det var i Boston. Precis som jag studerade han till lärare, och trots att min dröm varit att skriva, att resa, att smälta in i något annat land där min stora kärlek inte var ett sår i nationens historia, möttes vi där, en iskall decembernatt.

Jim var från Minnesota och antalet ord han kunde för snö var fler än gångerna jag hade sett den innan jag flyttade från San Fiego. Han tryckte alltid min hand extra hårt när de isiga nordstatsvindarna blåste genom våra jackor.

Jag tänkte ofta på henne om vintrarna, jag skämdes över de barnsliga föreställningarna om oss i sön. Hur vi skulle gjort snöänglar. I de tankarna var vi fortfarande flickor, barnsliga tonåringar. B var vild och jag tillbakadragen och rädd för hur vätan från snön skulle ge mig urinvägsinfektion.

Ur Mot San Francisco av Clara Clementine Eliasson, Romanus & Selling: 2020

Idag hittar du fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! För egen del blir det bokcirkel i eftermiddag hos M och O i Tuve vilket ska bli trevligt. Tre personer i cirkeln har dock meddelat idag att de vill pausa under hösten, så vi får se hur framtiden blir för denna lilla grupp, som jag faktiskt deltog i för första gången för precis fem år sedan idag.

Veckans kulturfråga, v. 33

Enligt O har startat en ny utmaning, nämligen Veckans kulturfråga, som satte igång igår. Kul initiativ och självklart vill jag vara med.

Utmaningens första fråga lyder, kort och gott:

Vilken är den bästa bok du läst i sommar?

Jag har flera kandidater, men valet måste till slut falla på The Girl with the Louding Voice av Abi Daré. Den var verkligen helt fantastiskt bra och golvade mig fullständigt.

Bubblare var Station Eleven av Emily St. John Mandel, Rodham av Curtis Sittenfeld och Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten. Även American Wife av Curtis Sittenfeld, som jag läste ut igår kväll, var riktigt bra.

Smakebit på søndag, 9 augusti 2020 – Summer Darlings av Brooke Lea Foster

Sommaren är tillbaka på västkusten, och i hela landet tror jag. Vi kom hem från Hunnebo ganska sent igår kväll och jag har nu två veckors semester kvar som lär tillbringas mestadels i Göteborg. Vilket är ganska härligt, för särskilt under sista veckan har antagligen skolorna börjat igen och det blir möjligt att bevista badplatser utan att behöva knô med halva stan.

Jag har inte läst så många böcker som jag hade trott under denna semester, vilket främst är för att jag har ett par riktiga tegelstenar på gång. Men jag måste sticka emellan med lite lättsammare saker, speciellt efter en timme med Ulysses, och hittade Summer Darlings av Brooke Lea Foster på biblotekets e-bokstjänst. Mycket trevlig och underhållande, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Heddy är 21 år och har fått jobb som nanny i en mycket välbeställd och lagom dysfunktionell familj på Martha’s Vineyard. Hon vet inte om hon kommer att kunna åka tillbaka till Wellesley och bli färdig med sin collegeutbildning då hennes stipendium dragits in, och hon hoppas på att hitta sig en make under sommaren på ön. Mamman i värdfamiljen, Jean-Rose, är barndomsvän med grannen, Gigi McCabe, hyllad Hollywood-aktris, flickvän till Cary Grant och även om Jean-Rose och Gigi inte verkar vara de bästa vänner har Gigi erbjudit sig att hjälpa Heddy på traven.

”Heddy hadn’t even knocked on the door when it opened. Five days before the party and she’d been waiting for this: a chance to hear how a true-to-life movie star got the guy.
”You’re late.” Gigi was wearing her big Italian sunglasses and a slouchy, striped sweatshirt that hung off one shoulder, revealing the ties of a black bikini about her neck. Several silver bangles on her wrist jingled as she pushed by her.
Heddy checked her watch: ”Barely a minute.” She’d dropped the kids at camp, and stopped at the grocer and post office for Jean-Rose.
Heddy followed Gigi under an arbor with bunches of wisteria twisting through it, the purple flowers dangling like grapes, coming to a stone path to the beach. The actress moved like a gazelle, swiftly stepping one bare foot in front of the other, her toenails painted the color of beach roses.

Ur Summer Darlings av Brooke Lea Foster, Gallery Books: 2020

Trevlig söndag på er! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Jag hade inga jättestora förväntningar på Bergens stjärnor men behövde en bok med hästar i till sommarbingot och många verkade gilla den (och jag har tyckt ganska bra om de flesta av Moyes böcker förut) så – varför inte? Och jag är glad att jag valde den till slut, för den var mycket bättre än jag trodde.

Det är spännande att besöka en miljö som är ganska obekant, i detta fallet bergstrakterna i Appalacherna, Kentucky, i slutet av 1930-talet. Alice Wright, brittisk kvinna av börd, har accepterat Bennett van Cleves frieri och förflyttats över Atlanten, men världen öppnar sig inte för henne – tvärtom. De bor med hennes djupt religiöse svärfar, som äger den lokala kolgruvan och anser att en kvinnas plats är vid spisen, och Bennett vill mest bara träffa sina vänner och lämnar Alice ensam och instängd.

När Eleanor Roosevelts satsning på utbildning medelst ridande bibliotekarier kommer till trakten anmäler Alice sig ivrigt och här får hon ett sammanhang, ett umgänge och en djup och innerlig vänskap med de andra kvinnorna – särskilt Margery, som har hand om biblioteket och anses vara en udda fågel i trakten då hon är dotter till en ökänd brottsling och ogift.

Och männen i trakten gillar inte den frihet och självständighet som biblioteket skänker kvinnorna. Somliga är beredda att gå långt för att stoppa det – som om de inte hade nog i oländig terräng med alla möjliga sorters låntagare att besöka och hjälpa.

Kärlekshistorierna i boken känns förutsägbara och lite tråkiga, likaså spänningsmomentet – men det jag tar med mig mer än något annat är skildringen av kvinnlig vänskap, och av viljan att hjälpa och utbilda människor. Kunskap är makt (vilket förstås är anledningen till att männen är så missnöjda) och det är hjärtevärmande när kunskapen når ut till folket, och särskilt i kvinnors händer.

Boken är baserad på verkliga händelser – Moyes måste ha gjort ett hästjobb (ursäkta) med sin research. Riktigt intressant.

Smakebit på søndag, 2 augusti 2020 – American Wife av Curtis Sittenfeld

Jag har lyckats ge mig på två riktiga tegelstenar denna semester – dels Ulysses-projektet, men även American Wife av Curtis Sittenfeld. Får sticka emellan lite här och där med kortare grejer också förstås, för att känna att jag kommer vidare 😉

Veckans Smakebit kommer ur just American Wife. Det är kul att läsa den såpass tätt inpå Rodham tycker jag, det handlar trots allt om två presidenthustrur som följde på varandra, och Sittenfeld är ju helt otrolig på kvinnoporträtt.

One morning in early November, I emerged from the bathroom after throwing up – it was not yet six o’clock – and found my grandmother standing in the unlit hall, specter-like in her pink satin bathrobe and white slipper. ”Were you sick in there?”

”I’m fine,” I said softly. ”My stomach hurt, but now I feel better.”

She scrutinized me. ”It’s not a way to stay thin, you know. It’s an old trick that lots of girls try, but it’s bad for your teeth and makes your cheeks swell. Before long, you’ll look like a chipmunk.”

”Granny, I didn’t make myself throw up on purpose.”

”If you’re worried about gaining weight, it would be much more lady-like to smoke. Cigarettes curb your appetite at the same time that they burn calories.”

I knew cigarettes were bad for you – Mr Frisch had told us in biology – but I didn’t want to argue with her.

Ur American Wife av Curtis Sittenfeld, Random House: 2008

Boken är alltså baserad på Laura Bush, men till skillnad från Rodham är en somligt hittills annorlunda – bokens Alice växer upp i Wisconsin snarare än Texas, till exempel – men mycket stämmer, såsom en stor händelse i Alices/Lauras liv i tonåren. Det blir spännande att se vart detta tar vägen, även om jag förstås vet en del – dock inte så mycket som jag kanske borde. Laura Bushs make tenderade väl att ta över större delen av uppmärksamheten under sitt presidentskap, så att säga.

Idag är det söndag, Karin (och därmed jag) har namnsdag och i eftermiddag är det bokcirkel! Efter två otroligt vackra dagar är det grått, kallt och blött i Göteborg.

Denna vecka finns fler Smakebitar att hitta hos Flukten fra virkeligheten!

#bloominquarantine

Metta och jag har pratat om Ulysses fler än en gång och igår bestämde vi oss för att det är dags. En timme om dagen får det bli. Jag konverterade de 25 timmarna som hennes ljudbok är till 117 sidor om dagen på min Storytel Reader och har hittills läst 8% (lite prematurt, visade det sig, då jag började läsa för tidigt)…

Hittills gillar jag den! Det gäller att inte fastna när det blir rörigt och/eller smått obegripligt utan bara läsa vidare istället. Än så länge funkar det, det är mysigt och knäppt och irländskt och modernistiskt. 🇮🇪 ☘️ Dagens läsplats var bussen från Smögen, första etappen på resan hem till Göteborg där närmaste veckan tillbringas med diverse trevligheter!

Station Eleven av Emily St. John Mandel

Jag blir alltid lite stressad när det ska läsas framtidsskildringar eller overkligheter eller science fiction i diverse utmaningar och bingon – för det lirar sällan riktigt med min smak. Men, som jag skrivit många gånger så försöker jag faktiskt vidga mina vyer och ha ett öppet sinne även för de genrer som inte är ”mina”, såsom dessa. Och Station Eleven har jag blivit tipsad om otaliga gånger, så detta blev även en chans att beta av en titel från min TBR-lista.

Nu kan man diskutera om det var riktigt rätt tillfälle att läsa Station Eleven mitt under brinnande pandemi, det kan man. Och är du väldigt orolig eller stressad kring Corona/Covid-19 så tycker jag att du kan vänta med just denna, för det är en dystopi om vad som hände före, under och efter utbrottet av en våldsamt smittsam och dödlig influensa som kommer från Asien och sprider sig extremt snabbt över hela världen. Covid-19 framstår som en bagatell i jämförelse, men ändå.

En berömd Hollywoodskådespelare segnar ner och dör under en föreställning av King Lear. Några timmar senare bryter influensan ut, och civilisationen börjar ganska hastigt falla. Vi följer med skådespelaren tillbaka i tiden, under de tidiga åren av hans karriär, men hamnar även flera år fram i tiden, där en grupp överlevare format The Traveling Symphony, ett resande teatersällskap som reser runt och spelar Shakespeare på de få platser som fortfarande är bebodda. Berättelsen kommer genom och kring fem personer som på ett märkligt sätt knyts samman – skådespelaren, mannen som försökte rädda hans liv på teater, hans första fru, hans bäste vän och en ung skådespelerska i The Traveling Symphony.

Faran lurar förstås, i form av en självutnämnd profet, och det blir riktigt spännande.

Berättelsen är på samma gång drömsk och eterisk som ganska naturalistisk. Vemodigt och utmanande för tanken – för vad skulle egentligen hända om civilisationen som vi känner den skulle falla? Massor av saker som dyker upp här är sådant som jag nog aldrig reflekterat över förut. Riktigt skrämmande.

Detta är absolut en av de bästa böcker jag har läst i år – kanske blev jag så förtrollad av den delvis för att jag inte trodde att det skulle vara något för mig. Jag kunde liksom inte sluta läsa, jag var tvungen att få veta mer om vad som hänt förut och vad som komma skulle. Jag uppskattade att språket var lättillgängligt (ibland blir dystopier och post-apokalypser väldigt besvärliga) och att det fanns en touch av humor och ljus genom berättelsen. Riktigt intressant och otroligt välkomponerat.

Smakebit på søndag, 26 juli 2020 – Körsbär i november av Maria Lang

Första Smakebiten sedan bloggen flyttade hit! Jag hoppas att det funkar med kommentarer och annat, det är en tålamodsprövning och inlärningskurva för alla inblandade…

Jag är i Hunnebo hos mamma över helgen och läser så mycket jag hinner. Maria Lang är ypperlig sommarläsning, och när nu Norstedts släppt hela utgivningen som ljudbok och e-bok kan jag återuppta mitt lilla projekt med att läsa alla titlar. Just nu är jag på Körsbär i november, bok 29 i ordningen, och därifrån kommer veckans Smakebit.

– När, sa kriminalkommissarien, försvann flaskan?
– Jag hade den i handen igår eftermiddag, sa Severin. Jag glömde den komplett när Klemens Klemensson kom insläpande utan vidare med fru Ivarsen. Hon var illa däran – hicka och gråt och skrattkramper och bakfylla och akut rödvinsberusning.

Han lufsade före dem in i undersökningsrummet och glodde dystert på den skinande blanka och tomma laboratoriebänken.

– Ja, jag fick annat att tänka på, och glömde den fördömda flaskuslingen.

Ur Körsbär i november av Maria Lang, Norstedts: 1976
Dessa nya omslag är så himla snygga tycker jag!

Det ösregnar idag och vi ska gå på quiz i eftermiddag så det blir skoj. Det gör inte så mycket att det regnar då och då, när man har gott om läsning och stickning att ta itu med… 🙂

Trevlig söndag till er alla! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.