Just nu – december 2020

December månads Just nu-inlägg hittade jag först hos Fanny på Litteraturkvalster och Småtankar! De månatliga rubrikerna lyder som vanligt:

Just nu läser jag: Blonde av Joyce Carol Oates, som är något av ett evighetsprojekt. Den får ta den tid den tar! På kvällarna läser jag The QI Book of General Ignorance där jag lär mig saker såsom att Henry VIII i lagens mening bara hade två fruar, att tvestjärtshanar har en extra penis ifall den primära skulle brytas av när den vänslas med en tvestjärtshona och att Jorden egentligen har minst sju månar (även om inte astronomerna riktigt håller med). Så började jag så smått på Pretending av Holly Bourne idag, och ska börja på andra boken om Stephens & Mephisto av Elly Griffiths, Smoke and mirrors, någon gång under helgen.

Just nu tittar jag på The Crown, SVT:s julkalender, Alla mot alla och säkert lite annat också. Mitt guilty pleasure och avkopplingsprogram Paradise Hotel har final på onsdag och det ska bli rätt skönt att slippa bry sig om det där längre 😉 Och På Spåret, givetvis!

Just nu lyssnar jag på mer musik än jag gjort de senaste två åren, typ. Alltså, den senaste veckan har jag nog lyssnat på mer än 2019 och 2020 tillsammans. Det blir mycket Belle & Sebastian, Monica Zetterlund, The Libertines, Weezer och lite andra gamla favoriter, men jag måste verkligen lära mig att lyssna på ny musik också. Och Flashback Forevers julkalender, givetvis!

Just nu längtar jag efter julledighet och att få ligga i soffan och läsa en hel dag om andan faller på. I det lite kortare perspektivet längtar jag efter fish tacos med mangosalsa och pico de gallo inom en halvtimme!

Fler före detta Kulturkollare som skriver idag är Helena på Fiktiviteter, Linda på Enligt O, Anna på Och dagarna går, Ulrica på Västmanländskan och Carolina på Carolina läser!

Veckans kulturfråga v. 49

Veckans kulturfråga hos enligt O lyder:

Vilken är din favorit bland böcker som utspelar sig under jul? Vilken julbok ser du mest fram emot att läsa i år?

Jag tycker otroligt mycket om Christmas Days – 12 stories and 12 feasts for 12 days av Jeanette Winterson som jag läste för tre år sedan, och funderar faktiskt på att läsa om den igen i år. En blandad kompott noveller kombinerade med juliga recept och små berättelser kring maten – helt underbart!

I år har jag bara läst en julig bok hittills, och det är En oönskad julklapp av Sara Molin, som jag verkligen gillade. Det är egentligen bara den jag har längtat efter i år, men jag lär säkert läsa någon mer innan december är över. Det lutar åt Julen enligt Julia av Kristin Emilsson och kanske Agatha Christies Äventyret med julpuddingen och/eller Poirots jul. Poirot är inte min favorit bland Christies karaktärer, men i en julmiljö så kanske vi kan komma överens!

Smakebit på søndag, 29 november 2020 – The Postscript Murders av Elly Griffiths

Jag blev lite full i skratt igår när jag gick in på Goodreads och insåg att jag just nu läser två böcker som börjar likadant – The Post-Birthday World av Lionel Shriver, som är månadens bokcirkelbok, och The Postscript Murders av Elly Griffiths, varifrån veckans Smakebit kommer. Jag har väntat i evigheter på att den skulle komma till biblioteket och min snälle man fick gå till biblioteket två gånger om i fredags för att få tag på min reservation – och nu ser jag att den redan kommit på svenska, under namnet Mordkonsulten. Men jag läser gärna brittiska böcker på originalspråk, de tappar allt som oftast av att bli översätta (Lex Albatross av Ann Cleeves…).

Har varit nedgrävd i boken sedan i fredags kväll och har redan kommit en bra bit förbi hälften, men Smakbiten kommer från första kapitlet.

Natalka: the linking words

She knows immediately that something is wrong. It’s not anything tangible, the post is neatly stacked on the half-moon table, the flat is silent apart from the sound of seagulls mugging someone outside, the art-nouveau clock ticks serenel, set in its stainless steel sunset. But somehow Natalka knows. It’s as if the molecules have rearranged themselves.

”Mrs Smith?”

She tries the Christian name too, although Mrs Smith is not one of the cosy ones.

”Peggy?”

No answer. Natalka pushes open the sitting room door. The air hums with something like electricity, as if a device has been left on, but Natalka knows that Mrs Smith turns the radio on for The Archers at two and then off again at fifteen minutes past. She can’t stand the Afternoon Drama. ”Full of self-obsessed people talking about their lives. That or time travel.” It’s now six o’clock. Time for the evening call, to help clients get ready for bed. It’s insultingly early for bed, of course, but Natalka has give other clients to see so what can she do?”

Ur The Post-Script Murders av Elly Griffiths, Quercus: 2020

Detta är en deckare som utspelar sig i den litterära världen och det är alltid intressant att få titta in i den branschen – bokförlag och bokmässor och litterära agenter, events i bokhandlar och bibliotek. Sådant jag känner mig väldigt svältfödd på efter de senaste nio månaderna, eller så.

Karaktärerna är en salig blandning – dels återser vi polisen Harbinder Kaur, som jag verkligen gillar, men även den ukrainska Natalka som jobbar inom privat hemtjänst (och Bitcoin), Benedict som har varit munk men nu driver ett litet kafé vid stranden i Shoreham, och Edwin, i åttioårsåldern och tidigare god vän till Mrs Smith, med rosa fluga och ett liv bakom sig där han länge tvingats dölja sin homosexualitet.

Glad första advent på er och fortsatt fin söndag! Läs fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten

Smakebit på søndag, 22 november 2020 – The Thursday Murder Club av Richard Osman

Hösten kom i veckan, med ösregn och hård vind. Igår kom kylan för första gången under nollan på dagtid (tror jag) och efter en blåsig och regnig natt är det en riktigt vacker höstdag i Göteborg. Får se vad det blir av den!

Det höstiga vädret inspirerar ju åtminstone till läsning och jag har tagit mig igenom flera böcker, av varierande kvalitet, under veckan som gått. Igår började jag äntligen på en titel jag längtat efter – det tog flera månader för biblioteket att få in den – The Thursday Murder Club av Richard Osman. Den har hyllats i England och sköt i höjden på topplistorna så fort den kom ut, tack vare – får man gissa – att Richard Osman är en populär programledare för diverse nöjesprogram. De flesta nöjesprogramledare och komiker i UK skriver kanske mest skojsiga skämtböcker och möjligtvis memoarer, men detta är något annat. En klurig, trevlig och väldigt välskriven kriminalroman, som utspelar sig i en slags pensionärsby i Kent. Sådana finns mig veterligen inte i Sverige, åtminstone inte ännu, men man kan väl se det som ett slags utökat seniorboende.

Dagens Smakebit kommer således därifrån och ni får faktiskt en hel sida, för jag tycker att den sätter tonen i boken på ett så väldigt bra vis. Den är ur ett mycket tidigt skede, så spoilar ingenting.

Elizabeth had formed the Thursday Murder Club with Penny. Penny had been an inspector in the Kent Police for many years, and she would bring along the files of unsolved murder cases. She wasn’t really supposed to have the files, but who was to know? After a certain age, you can pretty much do whatever takes your fancy. No one tells you off, except for your doctors and your children.

I’m not even supposed to say what Elizabeth used to do for a living, even though she does go on about it herself at times. Suffice to say, though, that murders and investigations and what have you wouldn’t be unfamiliar work for her.

Elizabeth and Penny would go through every file, line by line, study every photograph, read every witness statement, just looking for anything that had been missed. They didn’t like to think there were guilty people still happily going about their business. Sitting in their gardens, doing a sudoku, knowing they had got away with murder.

Also, I think that Penny and Elizabeth just thoroughly enjoyed it. A few glasses of wine and a mystery. Very social, but also gory. It is good fun.

They would meet every Thursday (that’s how they came up with the name). It was Thursday because there was a two-hour slot free in the Jigsaw Room, between Art History and Conversational French. It was booked, and still is booked, under the name Japanese Opera – A Discussion, which ensured they were always left in peace.

There were certain favours both of them would call upon, for different reasons, and all sorts of people had been called in for a friendly chat over the years. Forensics officers, accountants and judges, tree surgeons, horse-breeders, glassblowers – they’d all been to the Jigsaw Room. Whomever Elizabeth and Penny thought might help them with some query or other.

Ur The Thursday Murder Club av Richard Osman, Viking: 2020

Jag är inte överförtjust i termen ”mysdeckare” – det är inte mysigt när folk blir mördade – men stämningen i boken är ändå mysig, det går inte att sticka under stol med. Byn där damerna och deras vänner och fiender bor ligger idylliskt på landsbygden, här finns restaurang och pool och en flock på tjugo lamor. Det är så väldigt trevligt att befinna sig där!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig söndag och vecka framöver.

Just nu – november

November, alltså. Förra veckan var tung, med Alla Helgona en helg följt av Fars Dag igår. Men – det gäller att lägga fokus på de positiva saker man har omkring sig istället. Vi hade en mysig helg med mycket sällskapsspel och god mat och jag verkar ha fått lite nytt läsflow igen. Och snart är det jul och det ska bli så skönt med ledighet, levande ljus och lite frid.

The artists formerly known as Kulturkollo, eller några av dem i alla fall: Anna,  FannyHelena, Linda och Ulrica ger oss utmaningen Just nu första lördagen i varje månad och här kommer mina svar för november.

Just nu läser jag Blonde av Joyce Carol Oates, Nio liv av Emelie Schepp och Breathless av Jennifer Niven. Har en härlig hög med biblioteksböcker som väntar på mig och som behöver läsas under de närmaste tio dagarna, så jag hoppas att jag kan hålla igång lite flow.

Just nu tittar jag liksom praktiskt taget alla andra på Kärlek och anarki på Netflix. Har även börjat se The Queen’s Gambit, också på Netflix, och The Undoing på HBO. Sedan finns det ju en hel del annat kul också. Alla mot alla fortsätter att leverera, och jag har gillat Decenniets mästerkock som gått nu under ett par månader.

Just nu lyssnar jag inte speciellt mycket på någonting. Vissa poddar sätter verkligen guldkant på veckodagarna dock, såsom Flashback Forever och Recensörerna, men jag har varit jättedålig på att lyssna på musik i 1½ år, ungefär. Får se när jag får feeling igen!

Just nu längtar jag efter normaliteten i vardagen. Jag trivs i och för sig väldigt bra med att jobba hemifrån, men jag saknar kulturevenemang och naturligt umgänge med vänner jättemycket. Och att krama folk och att inte behöva tänka två gånger innan jag sätter mig på en spårvagn eller går till biblioteket, hur snabb jag än blivit på att kasta mig in, gå till reservationshyllan, till återlämningsdisken och ut igen 😉

Veckans kulturfråga, v. 45 2020

November är en bra månad att ta sig an hyllvärmare, och veckans fråga hos enligt O är väldigt läglig, för jag har faktiskt precis börjat på en sådan där riktig tegelsten som legat och väntat länge…

Vilken bok i din hylla har stått där väldigt längre trots att du egentligen vill läsa den?

Jag har äntligen tagit mig an Blonde av Joyce Carol Oates! Började i förrgår, tror jag, så jag har inte kommit så långt än – den är ju ganska omfångsrik, minst sagt – men jag älskar verkligen det jag har läst hittills.

Jag har inte läst jättemycket av JCO, men det jag har läst har jag gillat – det är mest tegelstensstatusen som fått mig att tveka, tror jag. Men om jag klarade Ulysses så ska jag väl klara Blonde, tänker jag – och jag kommer inte att stressa mig igenom den heller. Detta får bli njutläsning!

Smakebit på söndag, 25 oktober 2020 – Lögnernas träd av Frances Hardinge

Söndag, normaltiden är åter och det blåser småspik ute. Typisk höstdag, alltså. Men björkarna utanför mitt fönster är otroligt vackra just nu, och egentligen gillar jag hösten. Jag är bara inte riktigt redo att sluta vara barfota i skorna! Nu har det inte behövts några vinterkängor denna veckan, då temperaturerna varit ganska höga, men i förra veckan var det frost ett par morgnar så jag antar att jag får bita i det sura äpplet och plocka fram lite höstgarderob i veckan som kommer.

Veckans Smakebit kommer ur Lögnernas träd av Frances Hardinge. Den har stått på min läslista och legat i min bokhylla på Storytel i många år nu, och jag försöker plocka lite grann från längst bak i kön då och då. Den har blivit hyllad av många vars omdömen brukar stämma överens med mina och jag gillar den, även om den känns lite utdragen.

Faith, dockspelaren som höll i trådarna till det lokala spöket, lade lugnt den enda handen ovanpå den andra.
”Är det många saker som har försvunnit?” frågade hon och undrade hur många av hennes omflyttningar som uppmärksammats.
”Jag är rädd för det.” Morbror Miles räknade upp en lång rad föremål som saknades. En del av dem var verkligen sådant som Faith hade lånat, som väskan med fältutrustning och fickuret. Men det saknades tydligen även några växter, ett par sidenkravatter, en tobakskruka och lite andra saker. Det var uppenbarligen inte bara Faith som drog nytta av omständigheterna för att skaffa sig saker hon ville ha. ”Sanningen att säga så behöver vi göra en ordentlig inventering av din fars ägodelar.”
Faith sa ingenting men reste ragg inom sig. En ”ordentlig inventering” skulle förmodligen innebära en grundlig genomsökning av huset.

Ur Lögnernas träd av Frances Hardinge, B. Wahlströms: 2015

Jag har bara jobbat i två månader sedan semestern men önskar verkligen att jag också hade läslov i veckan som kommit! Får göra det mesta av dagen idag, som jag hoppas innehåller mycket läsning, stickning, korsordslösning och helst lite förberedelser inför en skoluppgift också. Och ja – en nypa frisk luft får det också bli

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig söndag ❤

Smakebit på söndag, 18 oktober 2020 – Dalenglitter av Wanda Bendjelloul

Söndag igen! Tiden går så fort just nu att jag inte hinner med. Det är en strålande vacker höstdag i Göteborg och jag ska snart sätta igång en gryta med högrev och butternutpumpa som ska inmundigas innan bokcirkel senare i eftermiddag, då vi ska prata om Annihilation av Jeff Vandermeer. Jag behöver även ha med mig en boktitel med tema USA, så får fundera lite på det också. Men det ska väl inte vara så svårt.

Veckans Smakebit kommer ur Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul. Den handlar om klass, ursprung, förutsättningar och brännmärken på underarmarna från fritösen på jobbet. Och så mycket mer. Jag är hittills djupt imponerad av denna debutroman.

Han är alldeles andfådd när han kommer till slutet av meningen och kan bara nicka till svar när jag beställer en grekisk sallad. Jag sätter mig ner hos de andra just som Stojan är inne i ett mycket invecklat resonemang om hur nyttigt det är med Diet Coke.

”Sockret som finns i Diet Coke är ju liksom inte riktigt socker, eller hur, utan liksom pressad superenergi och tester på råttor visar att de bygger tre gånger så mycket muskler när man injicerar dem med Diet Coke än om man inte gör det. Det är därför det är så himla bra att dricka läsk direkt efter att man pressat på gymmet. För att snabbare bygga muskler alltså. Men man måste svepa hela burken redan i omklädningsrummet, annars har det ingen effekt.”

Ur Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul, Weyler: 2020

Nog för att jag är rätt förtjust i just Diet Coke, men detta tror inte ens jag på 😉

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten. Önskar er en fin söndag, med eller utan aspartam.

Smakebit på søndag, 11 oktober 2020 – The all-night sun av Diane Zinna

Jag kan inte dra mig till minnes var jag hörde talas om The All-Night Sun men jag lämnade inköpsförslag på biblioteket och nu har jag den äntligen hemma och veckans Smakebit kommer från första början, för jag har inte börjat läsa mer än så än.

When I accepted Siri’s invitation to travel home with her for the summer, it was like taking her up on a beautiful dare. I can still see her with her backpack, eighteen years old, lightly crossing transoms of age and language to make me feel comfortable among her teenage friends. In dreams Siri leads the way through Gamla Stan’s caramel streets, turning to smile at me as I follow behind. Back in the United States, before I impulsively accepted her invitation, I had been Siri’s teacher. Like the midnight sun that does not set, my decision to go to Sweden with her spread its undying light over everything. My grief was like that, too. I fell asleep to it. I awakened to it.

In essays, Siri had written about this place imbued with magic: trolls; water spirits; the holiday called Midsommar, when everyone flees the cities for the countrysidee, when everyone turns young again. Midsommar, when the sun didn’t set and night’s torments didn’t come. Really? She’d agreed, yes, it was that green, that fresh, that new – everything would be just thawing out.

Ur The all-night sun av Diane Zinna, Random House: 2020

Det ska bli spännande att se vart berättelsen tar vägen, och intressant att se Sverige ur en amerikansk kvinnas ögon.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese. Ha en fin söndag!

Just nu – oktober

Några av the artists formerly known as Kulturkollo kör en Just nu-enkät i början på varje månad och jag hakar på! Gör det du också. Jag plockade listan hos Fiktiviteter och där finns även länkar till fler.

Just nu…
… läser jag: Ya Leila av Donia Saleh. Jag började på den igår kväll så har inte kommit så långt ännu. Slog någon sorts rekord igår och avslutade inte mindre än tre påbörjade böcker, det var Sömnernas sömn av Elin Säfström, Truly Devious av Maureen Johnson och The Ruins av Mat Osman.


… ser jag på: Seinfeld. Vi började från början för några veckor sedan och det är väldigt underhållande – och svårt att tänka sig att det är nästan trettio år sedan det sändes. Somliga saker är universella, andra inte. Ser även på Älska mig, som jag gillar skarpt men blir vansinnig på, och lite annat blandat. I underhållningsväg gillar jag Alla mot alla, Filip och Fredriks frågesport, och Muren. Och – ja, jag skäms inte – Paradise Hotel för det är så bisarrt att jag inte kan låta bli.


… lyssnar jag på: poddar och ljudböcker. Mina bästa poddar är Flashback Forever och Daddy Issues. Försöker lyssna på musik av och till men jag har blivit otroligt dålig på det.

… längtar jag efter: kulturevenemang och långledighet.