2016: 314 – Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld

 

Åh, vilken underbar bok för mellanåldern! Jag ska försöka skriva om den utan att spoila – det blir inte lätt, men det kanske går ändå. De flesta som läser här har säkert hört talas om den redan och vet kanske vad temat är, men jag ska försöka hålla mig. 

 

Elvaårige Måns ska spendera några veckor i Malmö med sin mamma, som har fått ett uppdrag som röstskådespelerska där. Pappan följer inte med. Det har hänt något som gör att han behöver vara kvar i Stockholm, under förevändningen att han behöver träna för ett cykellopp. Men Måns vet att det inte har med cykeln att göra. Inte alls. 

 

Väl i Malmö träffar Måns Mikkel – först är de allt annat än vänner, men pö om pö växer en väldigt fin vänskap fram. De skejtar, blir ”tatuerade” av Mikkels storebror och kommer varann riktigt nära – såpass att de lovar varandra att alltid tala sanning och vara ärliga, men det finns något som Måns inte kan vara ärlig om. Inte nu. Och när sanningen kommer fram blir Mikkel fruktansvärt arg och besviken. 

 

En så fin och varm berättelse, som jag innerligt hoppas blir en riktig klassiker och en bok som kommer att läsas i skolorna långt framöver. Det finns mycket allvar i berättelsen, men även en väldigt stor skopa humor – barnvakten Nora är en fantastisk karaktär, och somliga beskrivningar – som den av pappans cykelbrallor – skrattar jag så tårarna rinner åt. 

 

Jag har läst Jenny Jägerfelds tidigare böcker för unga vuxna och tyckt mycket om dem också, men här tycker jag nog nästan att hon träffar ännu mer rätt än tidigare. Strålande!