Etikett: Utmaningar

Smakebit på söndag, 5 december 2021 – Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Vintern är här! Snön ligger vit på taken och på gräsmattorna och lite mindre vit på gångbanorna. Det är mysigt, det kan man inte sticka under stol med. Jag är glad åt snö så länge den är just snö och inte frôsen Göteborgsslask som knagglar under fötterna så man riskerar liv och lem bara man går utanför dörren. Jag var ute en sväng igår kväll och det är verkligen vackert.

Jag har flera böcker på gång för närvarande men har svårt att komma någonvart. Tid och ork är en bristvara med en liten ny en i familjen – men det klagar jag förstås inte på. Jag har försökt läsa Kontraktet av John W Grow till en digital bokcirkelträff i kväll men det går inte alls. Jag läser fortfarande Tidsfördriv men det går inte snabbt det heller. Därför har jag halkat in i två böcker av Linda Skugge som jag har läst många gånger innan – dels hennes dagböcker från tidigt niuttiotal, Men mest av allt vill jag hångla med nån och romanen Ett tal till min systers bröllop, ur vilken veckans Smakebit kommer.

Det handlar dels om småbarnsmamman Sylvia som bor på Östermalm, hennes vida berömde skådespelarmake har dragit till USA för att spela Fröken Julie och Sylvia ska inte bara rodda två småbarn utan även skriva oändliga texter, svara på oändliga mail och försöka få tag på oändliga barnflickor. Torka oändligt kräks, sätta på oändliga dåliga barnprogram, plocka upp oändliga Barbiekammar och svara på oändliga frågor. Men hon älskar förstås sina döttrar högt och rent. Det är bara jävligt jobbigt ibland. Till råga på det ska hon välja meny till sin systers bröllop – och skria ett tal.

Vid sidan av den berättelsen, som är både ledsam och väldigt rolig, finns funderingar kring Sylvia Plath och Märta Tikkanen, som ju också roddade småbarn med frånvarande svin till makar. Här är en bit om Märta och Henrik T:

Medan Märta hela tiden tog hänsyn till sin familj och inte kunde skriva som hon ville på grund av sina släktingar, sina barn, sina grannar, ja alla, så tyckte Henrik att det var hans förbannade rättighet att skriva om hela sitt liv. Man har en självklar rätt till sina upplevelser, tyckte Henrik. Allt som han upplevde var hans, till och med barnen. När ena sonen låg inne på psykiatrisk klinik hade Märta och Henrik möte med läkarna om huruvida Henrik kunde skriva om sonens sjukdom i sin kommande bok. Henrik vägrade ge med sig. Märta hade panik. Det sket Henrik högaktningsfullt i. Henriks liv var hans eget.

Ur Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge. Piratförlaget: 2006

Strålande vackert väder idag så snart blir det ut en sväng med barnvagnen och tanka d-vitamin – och få lite luftombyte. Vi har ägnat en del av helgen ¨åt Peter Jacksons nya Beatles-dokumentär, som jag varmt kan rekommendera. Men den är låååång, även som uppdelad i tre. Varje del är kring 2,5 timme.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos hos Lesekunst. Glad andra advent!

Just nu – december 2021

Just nu läser jag Kontraktet av John W Grow inför bokcirkelträff imorgon. Den är helt omöjlig att ta sig igenom, det är idel gubbar och namn och jag blir helt snurrig. Funderar nu på att hoppa fram till Palmemordet direkt, som ju ändå är den integrala delen i boken. Det verkar dröja ungefär 60% innan de ens befinner sig i Stockholm. Läser även den mycket tankeväckande Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman och, under vakna stunder på nätterna när min lilla bebis äter eller håller på att somna, Men mest av allt vill jag hångla med nån som är Linda Skugges dagböcker från tidigt 90-tal. Jag har läst dem förut och gör om det då och då då de är underhållande och hjärtskärande och fulla av namedropping på ett roligt sätt *host Kristian Luuk host*.

Just nu tittar jag på Alla mot alla, På spåret, Rederiet (!) och Cyklopernas land. Och How I met your mother från start för säkert tredje gången, under stunder när lilla barnet vill sova i famnen.

Just nu lyssnar jag på poddar, mest. Eftermiddag i P3 har blivit en enorm favorit, men jag gillar även Recensörerna, Nours poddelipodd och Henrik, Fördomspodden och ett gäng till. Lustigt nog har jag helt slutat lyssna på ”de stora” killpoddarna, alltså Filip och Fredrik och Alex och Sigge. Alex och Sigge tröttnade jag bara på, men Filip och Fredrik tycker jag ju faktiskt är underhållande. Gillar även Recept, tack! med Jerka Johansson och Nichlas Niemi, och Kafferepet med Johanna Hurtig Wagrell, Albin Zorman Olsson och Nisse Hallberg.

Just nu längtar jag efter julen! Och några mindre sociala sammankomster som förhoppningsvis går av stapeln under de närmaste veckorna. Det är en middag med närmaste kollegorna på onsdag som jag är bjuden på trots föräldraledigheten, och kanske kan jag åka och hälsa på på kontoret med Julia veckan därpå. Vår julfest är även i år digital, men i år vågar man sig på att föreslå att avdelningar tittar på sändningen tillsammans (om inte nya restriktioner dyker upp innan dess, då). Jag saknar mina arbetskamrater efter två månader hemma, så det vore skoj!

Tisdagstrion, v. 48 – Tunna böcker

Veckans tema hos Ugglan och Boken är tunna böcker. Jag är en förespråkare för sådana – gärna under 300 sidor – de jag har valt idag är under 200.


We have always lived in the castle av Shirley Jackson är en riktigt läskig och spännande kortis som utspelar sig på ett förfallet slott i England. Krypande och gotiskt – inget man glömmer i första taget.

Breakfast at Tiffany’s köpte jag i en väldigt sliten pocketutgåva på Emmaus i Göteborg någon gång i gymnasiet och har läst den flera gånger på både svenska och engelska – men jag har faktiskt aldrig sett filmen med Audrey Hepburn – men har förstått att den är ganska olik sin förlaga. Boken är en fröjd att läsa, glamour och 40-tal i New York, otroligt fint språk.

The Outsiders fick jag låna av min engelsklärare på högstadiet och föll verkligen pladask. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den – men inte heller här har jag sett filmen som Francis Ford Coppola gjorde tidigt 80-tal, med en massa brat pack-killar i huvudrollerna – Matt Dillon, Patrick Swayze, Tom Cruise, Rob Lowe och Emilio Estevez är alla med. Susan Hinton var själv tonåring när hon skrev denna skildring av konflikten mellan greasers och socs genom fjortonårige Ponyboys ögon. Den är så fin, på sätt och vis opolerad då den är skriven på talspråk men oförglömlig och så sorglig. ”Stay gold, Ponyboy” är en av litteraturhistoriens bästa repliker – och den har förstås gett namn till First Aid Kits hitlåt som heter just Stay gold.

Smakebit på söndag, 28 november 2021 – Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

Det är första advent och det ligger faktiskt snö på marken i Göteborg. Jag blev förvånad när jag klev upp tidigt imorse och såg att den lagt sig, det känns som om det händer väldigt sällan. Men nog är det mysigt och – nu ska jag bara klyschig – det lyser ju faktiskt upp lite grann. Snö tillsammans med adventsljusstakar och stjärnor är himla stämningsfullt.

Jag läser enormt långsamt för tillfället – en bebis som är mitt inne i sitt första utvecklingssprång och bara vill äta, skrika och ligga nära nära på kvällarna och effekten av detta – en mycket trött mamma som somnar ifrån det mesta när chansen ges. Men det är mestadels alldeles fantastiskt, såklart ❤ ❤ ❤

Men jag läser så gott jag kan, just nu en ungdomsbok med väldigt intressant premiss. I Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman vet alla det exakta datumet de kommer att dö, och vad det sista de kommer att se i livet är. Man kan inte lura döden t.ex genom självmord – tror man i alla fall. My är sjutton år och har ett år kvar att leva när boken tar sin början. Här har vi hunnit lite längre fram.

227 dagar kvar

Märtha kommer emot mig på skolgården. Jag låser upp mobilen, bläddrar bland apparna, låser den igen, stirrar på bakgrundsbilden. Märtha och jag, vi ler, jag stirrar anklagande tillbaka. På bilden sitter vi på en stenmur och håller i varsin glasstrut. Märthas hand i mitt hår. Jag har strössel på näsan och blundar för att inte få solen i ögonen. Bilden är från i somras, från den där varmaste veckan i juli då solen och himlen och havet gjorde det lättare att låtsas att vinden hade tagit alla våra problem.

Ur Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal, 2021

Upplägget väcker onekligen tankar. Det är svårt att inte tänka på Slutet av Mats Strandberg vad nedräkningen, och den alltför tidiga döden anbefaller, men här har alla olika dödsdatum och det är ingen naturkatastrof som väntar. Hittills är den i alla fall lika bra!

Jag önskar er alla en fin och skön första advent. Här blir det lite glögg och saffransbulle lite senare idag. Kanske även en promenad för att visa lillan den första snön!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Smakebit på söndag, 7 november 2021 – Isbrytare av Kristina Ohlsson

Jag har varit så djupt inne i bebisbubblan att jag helt glömde att bok nummer två om August Strindberg på Hovenäset, som jag längtat efter, kom ut i veckan. Men ingen skada skedd – även om lästiden inte går att planera riktigt lika flexibelt som annars så finns det alltid lite tid i alla fall och jag har kommit en bit in 🙂

Sakta försvann solen från himlen som först färgades rosa och sedan gul. Det var en scen man inte kunde se sig mätt på. August satt i sin butik och följde skådespelet på himlen genom skyltfönstret. Klockan drog sig mot fem och snart skulle mörkret sluta sig kring huskroppen.

Några kunder hade droppat in under eftermiddagen, men någon riktig kommers kunde han inte påstå att det var tal om. Och inte var han framgångsrik i sina försök att nå Ray-Ray heller. Allt han hade lyckats åstadkomma var två telefonsamtal som slutade hos telefonsvararen.

Ur Isbrytare av Kristina Ohlsson, Albert Bonniers förlag: 2021

Det är höst i Göteborg om man tittar till träd och mark, men det är fortfarande varmt ute. Frågan är om det blir en varm vinter, eller om vargavintern slår till utan att någon (jag) är förberedd med kängor och vinterkappa. Jag får göra en inventering – som tur är Lilla Barnet i alla fall välutrustad!

Hos Astrid Terese finns fler Smakebitar!

Smakebit på söndag, 17 oktober 2021 – Små katastrofer av Sarah Vaughan

Jag har hamnat i ett riktigt läsflow för första gången på evigheter under veckan som gått – vilket är jätteolägligt då jag borde hålla på med en massa grejer inför bebisens stundande nedkomst. Samtidigt säger alla åt en att vila som en galning det här sista, så… en hälsosam balans får det väl bli. Jag tänker mig att jag antingen kommer att ha massor av lästid framöver eller absolut ingen alls, så det är väl lika bra att passa på.

Beräknad förlossning är på fredag – om inget hänt då blir det igångsättning på lördag. Det är alltså inte många dagar kvar – och det var nog bra timing att läsa Små katastrofer av Sarah Vaughan nu hellre än senare, för jag hade nog aldrig fixat att läsa just sådant här senare (det handlar om barn som kanske far illa och barn som definitivt farit illa). Jag blev dock lite full i skratt när jag skulle välja ut en Smakebit faktiskt – kanske är den sedelärande för mig (även om min filosofi verkligen är just att man inte kan veta någonting om hur det blir) som blivande mor…

Tänk på något annat. Vid bordet intill håller den gravida kvinnan en monolog för sin partner. En välrepeterad förlossningsplan: en barnmorskeledd avdelning, ingen smärtlindring, vattenförlossning, inget Syntocinon för att skynda på utdrivningen av moderkakan efter att barnet är fött. Jess ger ifrån sig ett gläfsande litet skratt: snart ska hon väl äta upp moderkakan också. Kvinnan ser på henne igen, och Jess vill tala om för henne att hur mycket hon än tror att det är hon som bestämmer nu i slutskedet av graviditeten, så är det bara en illusion. Hon kommer att mista allt självbestämmande så fort barnet bestämmer sig för att komma ut…

Ur Små katastrofer av Sarah Vaughan, Albert Bonniers förlag: 2021

Göteborg visar sig från sin absolut bästa sida just nu. Otroligt vackra färger! Vår nya lägenhet ligger vid stora gräsmattor med massor av träd och grönska och det är verkligen ljuvligt fint.

Fler Smakebitar hittar du hos Astrid Terese!

Smakebit på söndag, 10 oktober 2021 – Dottie av Abdulrazak Gurnah

Två stora litteraturhändelser denna veckan – dels utdelningen av Årets Bok 2021 (rätt låtar vann absolut INTE, om du frågar mig, utom Emma Hamberg då), och dels tillkännagivandet av årets Nobelpristagare i litteratur förstås. Jag hade aldrig hört talas om Abdulrazak Gurnah, men blev väldigt sugen väldigt fort och hade turen att hinna låna en e-bok på biblioteket. Hur det gick till förstår jag inte, för jag var inte speciellt snabb på bollen alls. Men jag har börjat på Dottie, som jag valde helt slumpmässigt, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Jag känner att jag bör tilläga att jag vanligtvis inte alls kastar mig över pristagarna då de ofta inte intresserar mig något nämnvärt – men detta lät så väldigt intressant. Jag har bara läst ett kapitel, ska sägas, men när första kapitlet ger mersmak bådar det ofta gott för läsningen.

Dottie was the elder by two years, although she and Sophie had been born close enough to each other to be christened in the same church, Our Lady of Miracles in Leeds. That was how he remembered it, although she was not certain. Sometimes she thought iit was Our Lady of Sorrows, but that sounded melodramatic, as if she was trying to make a case of herself, and she preferred the brighter name. There was an old unused well in the church-yard, she remembered that, and remembered the terror it filled her with as a child. She had carelessly glanced down into its giddy depths once, and even now, whenever she thought of it, she felt again the hand that had clutched her shoulder with a cry of warning. She could no longer hear the voice, and could not say if it was her mother or someone else. Be careful, don’t you know the hump-back lives down there? When the explanation came, it was always in a man’s voice, his voice.

Ur Dottie av Abdulrazak Gurnah, Bloomsbury: 2016

Annars tickar det på här. Jag gick in i vecka 39 igår och inom ett par veckor bör alltså vår dotter vara utanför magen, vilket är väldigt spännande. (Har det inte startat av sig själv 22/10 blir jag igångsatt 23/10, så kommer i alla fall att slippa gå över tiden något nämnvärt.) Flytten är klar, liksom besiktning och överlämning av min gamla lägenhet och jag har varit mammaledig (formellt på semester just veckan som gått, men) i en vecka. Energinivåerna är inte direkt på topp och jag blir väldigt lätt väldigt yr av att stå och gå länge, men det kan jag leva med. Halsbrännan och sömnbristen är mindre charmiga 😉

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Helgfrågan, v. 36

Veckans fråga hos Mias bokhörna lyder:

Vilket sidantal är bäst, tycker du?

Jag brukar säga att 300 sidor är alldeles lagom, och det står jag fast vid. Ibland läser jag en roman på 100 sidor och tycker att det är perfekt, ibland ger jag mig på riktiga tegelstenar och kan njuta även av dem. Men jag tror faktiskt att 300 sidor är alldeles perfekt 🙂

Veckans kulturfråga v. 36 – Höstens kulturella händelser

Veckans fråga hos enligt O lyder: Vilka kulturella händelser ser du fram emot i höst?

Denna höst är en ovanlig höst för mig, eftersom vi, om allt går väl, får en ny liten familjemedlem i form av en bebis i slutet av oktober ❤ Jag hoppas att jag kommer att ägna mig åt en hel del kulturella händelser även som mamma, men de allra första månaderna räknar jag med att vara ganska låst till kulturella upplevelser som jag kan ta del av hemifrån, så att säga.

Med det sagt så är det bokmässa i Göteborg om två veckor – jag har inte köpt någon biljett till själva mässan eftersom jag inte riktigt skulle orka med det, av många skäl (inte bara graviditetsrelaterade: jag tror att jag skulle få folkskräck efter dessa 18 pandemimånader) – men jag hoppas verkligen att jag kan träffa en massa fina vänner och äta middag tillsammans på lördagen, och med lite tur blir det en och annan social sammankomst utöver det. Annars har jag digital biljett och hoppas kunna titta på en hel del hemifrån.

Kultur man kan ta del av hemifrån tenderar ju annars att vara tv-serier och film (jag är dock väldigt dålig på film) – och böcker, förstås.

Jag är just nu glad att Alla mot alla med Filip och Fredrik är tillbaka för säsongen, för det är så himla bra. Annars har Sveriges Mästerkock VIP dragit igång, det är första gången med kändisar i Sverige och jag har bara sett första avsnittet, men jag var imponerad av första avsnittet. Nya avsnitt av Bonusfamiljen ska komma i ungefär samma veva som lilla bebisen, vilket blir härligt. Peter Jacksons film om Beatles, Get back, ska komma i november och det kan ju inte gärna bli annat än bra. Impeachment av och om Monica Lewinsky-affären intresserar mig också väldigt. Och ja, ni vet ju vad som kommer framåt första advent – På spåret! Men då är det ju nästan formell vinter.

Jag lyssnar gärna på poddar, vilket känns ganska kompatibelt med barnvagnspromenader och annat, så länge bebisen vill sova när jag vill att hon ska 😉 Här är några tips:

Daddy Issues med Julia Frändfors och Julia Lyskova (finns exklusivt på PodMe)
Fördomspodden med Emil Persson (också PodMe)
Recensörerna med Bobbe Nordfeldt och PO Strömberg
Nours poddelipodd och Henrik med Nour El Refai och Henrik Schyffert
Skåpet med Johanna Swanberg, Cecilia Blankens och Peppe Öhman
Mellan raderna med Karin Jihde och Peppe Öhman
Litteräris podcast med Jessica Johansson och Anna Wehlin
P3 Eftermiddag med Christopher Garplind och Emma Molin eller Hanna Hellquist (jag klarar inte riktigt av att lyssna på P3 live då jag är en äldre person som inte tål musiken speciellt väl men poddarna är riktiga höjdpunkter under mina vardagar. Dessutom är jag galen i Hanna Hellquist.)
P3 med Hanna och Oscar med Hanna Hellquist och Oscar Zia – veckans bästa quiz som sänds på fredagseftermiddagar
Tankesmedjan i P3 är politisk satir som kräver rätt humör men kan vara otroligt roligt
Kafferepet med Albin Olsson, Johanna Hurtig Wagrell och Nisse Hallberg
Ursäkta med Johanna Nordström och Edvin Törnblom
Trettio plus trevar med Tove Norström, Sofi Fahrman och Klara Doktorow
Kvällspasset i P4 – är trevligt att lyssna på live också, men för- och efterpoddarna är så mysiga
Recept tack!? med Jerka Johansson och Nichlas Niemi
Kulturens ABC med Cecilia Suhaid Gustafsson och Caisa-Stina Forsström

Och självklart det bästa på marknaden – Flashback Forever med Scroll-Mia, Ina Lundström och Emma Knyckare, vars show jag har biljett till – men det är i januari 🙂

Och så var det böcker. Det känns som om det bara sprutat ut titlar de senaste veckorna, och just nu längtar jag efter Sally Rooneys nya, Lisa Jewells nya och säkert fyrtio till. Tur att jag går hem tre veckor innan beräknad nedkomst då jag lär varva vila med att packa upp flyttlådor (om nu inte unga fröken får för sig att titta ut tidigt, men det har jag sagt tydligt nej till). Utmärkt syssla för ljudbokslyssning!

Tisdagstrion: Pojkar, grabbar och män

Veckans tema hos Ugglan och Boken är Pojkar, grabbar och män – och här kommer mina!

  1. Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren av Josefin Sonck – denna läste jag ut för bara ett par dagar sedan, härligt urflippad och extra rolig eftersom jag inte kan låta bli att tänka på Patrik Lundberg. En gammal vän beskrev den som ”Egenmäktigt förfarandes ADHD-lillasyster” – ta det med en nypa salt, men jag tyckte att det var roligt.
  2. The man I think I know av Mike Gayle – Mike Gayle är otroligt duktig på att beskriva relationer, och han skriver fantastiska personporträtt. Detta är en bok om manlig vänskap och om att släppa det som en gång varit och gå vidare. Om frustration över att allt inte blev som det var tänkt, men också om acceptans och framsteg. Mycket fin roman som jag hoppas blir översatt till svenska, när nu Norstedts har den goda smaken att ge ut hans böcker.
  3. Hamnet av Maggie O’Farrell tog mig och många med mig med storm förra året. Nog för att jag visste att O’Farrell är fantastisk och nog för att jag har ett kanske onaturligt stort intresse för Shakespeares liv utöver scenen så att säga men inte hade jag förväntat mig att bli så totalt golvad som jag blev. Oerhörd roman som inte får missas!