
Jag upptäckte en massa luckor i min Mari Jungstedt-läsning när jag skrev om Där den sista lampan lyser häromsistens och plockade därför upp en gammal titel för lite lättsam deckarläsning i början av semestern. Det kan vara lite mysigt att göra så, eftersom jag redan känner karaktärerna (och vet hur det går för dem…) och inte behöver sätta mig in i något nytt sammanhang.
Det är högsommar på Gotland, och en grupp studenter som vanligtvis pluggar arkeologi i Uppsala ägnar sig åt en utgrävning på en hamnplats från vikingatiden på öns västra sida. Efter en festkväll försvinner en ung nederländsk kvinna, som senare hittas ritualmördad på en liten fågelö i närheten. Och morden stannar förstås inte där. Anders Knutas, Karin Jacobsson och de andra får verkligen något att bita i, vid sidan om sina som alltid lagom trassliga privatliv.
Ett trassligt privatliv har även SVT-journalisten Johan. Han är placerad på Gotland för att bevaka sommaren, och mordgåtorna är onekligen mer spännande än små triviala inslag. Emma, som han är galen i och vill flytta ihop med är höggravid med hans barn, men hon verkar inte speciellt intresserad av att bo tillsammans och ta relationen till nästa nivå (för mig är det lite besvärligt att förstå hur man då behåller ett barn, men…).
Alltsammans är lagom förutsägbart och kräver inte speciellt mycket av läsaren. Och det kan ju vara otroligt skönt ibland!
Boken kan man köpa här.
En tanke på “Den inre kretsen (Anders Knutas, #3) av Mari Jungstedt”