Girls burn brighter av Shobha Rao

I juli var det dags att resa till Indien med Kaffe & Kultur. Jag hade lite svårt att komma på något jag verkligen ville läsa – jag orkade inte riktigt med Shantaram eller Satansverserna om man säger så. Men Goodreads levererar ju ofta när man är ute efter samtida litteratur och så även nu. Girls burn brighter fanns till och med översatt, och dessutom tillgänglig på Storytel.

Den beskrevs i korthet som en roman om kvinnlig vänskap, vilket ju låter mysigt. Och visst handlar det om kvinnlig vänskap, men det är allt annat än mysigt. Brutalt och hemskt som bara den, men fantastiskt bra.

Poornima och Savitha träffas när Poornimas pappa anställer Savitha för att arbeta i hans sariväveri. Savitha är ännu fattigare än Poornima, men hon kan se det vackra i livet. Ett fint tyg, yoghurtris, bananer… och vänskap. Poornima, som förlorade sin mor i ung ålder, fasar för att bli bortgift, vilket hennes pappa gör sitt bästa för att lösa – men med Savitha som vän vågar hon se bortom horisonten och hoppas på ett bättre liv.

Men när Savitha utsätts för en grym attack drivs hon ifrån byn. Poornima blir bortgift men hamnar hos en familj där hon behandlas illa – och till sist beslutar hon sig för att söka reda på Savitha.

Från indiska landsbygden till Seattle är vägen lång, brutal och fruktansvärt hemsk för de båda. Men det finns ett hopp inom båda flickor – ja, för de är inte mer än flickor. Berättarrösten skiftar mellan de två och det blir otroligt spännande ibland, när de befinner sig så nära varandra att det bränns men tillfälligheter gör att de inte hittar varann. Och det dröjer innan vi kanske får reda på hur det går.

Trafficking, misshandel, sexuellt våld och mer än så. Hemskt, som sagt, men alldeles otroligt fängslande och välskrivet.

På svenska heter boken Den starkaste lågan och kan köpas här. På engelska kan man köpa den här.

Smakebit på söndag, 5 juni 2022 – Vinter i drömhuset av Maeve Binchy

Bloggen börjar äntligen få lite fart igen – tro det eller ej, men det blir mer tid till sådant sedan jag började jobba igen i början av maj. Tänk, tänk om jag skulle lyckas komma i fas och slippa försöka komma ihåg sådant jag läste för flera månader sedan…

Utmaningar är alltid kul och motiverande, och jag tycker ju att just Smakebitarna som Betraktninger håller i är himla trevliga. Jag glömmer ibland och ibland passar det inte, men idag så!

Vi kör Irland i juni på Kaffe och Kultur och en av mina favoriter genom tiderna är Maeve Binchy. Vinter i drömhuset, eller A week in winter som den heter på engelska blev hennes sista roman och den har legat på vänt hos mig i flera år. Nu passar det ju bra att plocka upp den.

Ibland brukade Chicky promenera längs klipporna på kvällen och se ut över Atlanten. Det gav henne alltid kraft. Folk hade haft mod nog att sätta sig i små skrangliga båtar och segla ut över det krabba havet utan att veta vad som låg framför dem. Det kunde väl inte vara så svårt att öppna ett hotell?

När hon sedan kom in igen skyndade miss Queenie sig att laga varm choklad åt de båda och säga att hon inte hade varit så lycklig sedan hon var flicka, sedan hon och hennes systrar brukade gå på jaktbal och hoppas att de skulle hitta stiliga unga män att gifta sig med. Det hade aldrig blivit av, men den här gången skulle det fungera. Stone House skulle bli verklighet.

Ur Vinter i drömhuset av Maeve Binchy, Norstedts: 2014

Sedan annandag pingst slutade vara helgdag är det väl ingen som bryr sig så värst mycket om just den helgen, men fira det som firas bör säger jag (och dessutom har vi bröllopsdag imorgon och det är ju ledigt tack vare nationaldagen) så vi åkte till havet och åt lunch på Café Sjöboa i Fiskebäck. Räksallad till mig och hamNburgare till Johannes – ja, välkommen till Göteborg 😉