The Family Remains (The Family Upstairs, #2) av Lisa Jewell

Våren 2020 kom The Family Upstairs av Lisa Jewell. Det var en hemsk tid i mitt liv, och en fängslande spänningsroman var precis vad jag behövde för att få en stunds respit här och där. Nu har uppföljaren kommit – The Family Remains. Jag visste inte ens att den var på gång så det var en trevlig överraskning. Det är en riktig bladvändare, och jag hade turen att hinna ligga en hel del i soffan en helg med den i knät.

En tidig morgon hittar en grupp personer som letar skatter på Themsens stränder ett paket som visar sig innehålla mänskliga kvarlevor. DCI Owusu kallas till platsen, och när han skickat benen på analys visar det sig att de har en koppling till den ouppklarade händelsen för trettio år sedan, när tre personer hittades döda på köksgolvet i ett stort hus i Chelsea.

Rachel Rimmer får ett samtal en tidig morgon om att hennes man Michael har hittats död i källaren i sitt hus på franska rivieran. Polisen vill att hon kommer dit, men hon vill absolut inte behöva svara på deras frågor om Michaels förflutna.

Lucy Lamb har äntligen flyttat tillbaka till London tillsammans med sina barn. De bor hos hennes bror, men är på vippen att köpa sitt första egna hus när brodern försvinner. Han var då, för trettio år sedan, besatt av en ung man – och nu vill han till varje pris leta upp honom. Han reser långt bort och gör sig okontaktbar.

Många mysterier alltså, som är sammanvävda på Lisa Jewells smarta sätt. Krypande spännande, och här liksom i första boken är relationerna människor emellan det absolut intressantaste. Det är komplicerat och besvärligt, skavigt och fullt med minst sagt otrevliga händelser i det förflutna. Snyggt.

Boken kan man köpa här.

The It Girl av Ruth Ware

För tio år sedan började Hannah Jones på Oxford, och blev kompis och rumskamrat med April Coutts-Cliveden. De kom från helt olika bakgrunder, Hannah en ganska enkel sådan, April dotter till en stenrik finansman. De formade ett litet gäng tillsammans med fyra andra – Will, Emily, Hugh och Ryan, och de sex blev oskiljaktliga under första terminen. I slutet på andra terminen gick Hannah in i Aprils rum och hittade sin vän mördad.

En vaktmästare, John Neville, dömdes för mordet då han setts i närheten av deras trapp på kvällen, och då han betett sig allmänt udda inne på college-området under terminerna som gått. (Jag har aldrig varit inne på ett Oxford-college, men jag har tillbringat en del tid som besökare på Trinity College i Cambridge och gissar att det är uppbyggt på ungefär samma sätt – en stor gräsmatta i mitten, och smala gamla trappuppgångar runt om med ett antal rum/små lägenheter i varje. Delade kök, toaletter och badrum.) Och så var det väl avklarat, kan man tänka. Tio år senare dör John Neville i fängelset.

Nu bor Hannah i Edinburgh med sin man. De väntar sitt första barn, och Hannah jobbar i en bokhandel. Ett ganska lugnt liv, som då och då avbryts av någon true crime-fantast eller poddare eller journalist som vill skriva om Aprils öde. Hannah tackar alltid nej och har lärt sig att radera alla mejl som kommer i det ärendet, trots att hon hemsöks av tankarna på April varenda dag. Men en dag dyker en journalist upp på hennes jobb. Han är vän till en i det gamla gänget, och har fått tag på nya bevis som pekar på att John Neville faktiskt var oskyldig.

Det gamla kompisgänget har haft sporadisk kontakt, men nu blir det dags att ta upp kontakten igen, för att verkligen prata igenom det som hände.

Jag gillar verkligen bitarna som handlar om Oxfordtiden innan mordet. Dark academia at its finest! Mycket underhållande och lite obehagligt. Delarna i nutid är lite segare, för boken är längre än den egentligen skulle behöva vara. Eventuellt hade nutidsdelen inte behövts alls, även om tanken på att en oskyldig man suttit fängslad i ett decennium förstås bringar lite andra aspekter till historien.

Jag tyckte, trots att romanen är för lång, att det var riktigt bra läsning. Ware skriver flyhänt och snyggt och jag fastnade verkligen för berättelsen – akaporr slår sällan fel.

Boken kan man köpa här.

Skilsmässan av Moa Herngren

Bea och Niklas Stjärne är ett präktigt och ordentligt medelklasspar med två tonårsdöttrar som bor på Östermalm. (Gäsp.) Han jobbar som läkare och försörjer familjen, hon jobbar deltid på en välgörenhetsorganisation. En kväll tjafsar de om en hyfsat bagatellartad sak, Niklas sticker hemifrån och håller sig borta i flera dagar.

Bea sticker till Niklas familjs sommarställe på Gotland, dit de ändå varit på väg, med döttrarna. Svärföräldrarna har varit som föräldrar för Bea, så det känns som det naturligaste att göra. När hösten väl kommer visar det sig att Niklas inte har någon lust alls att jobba på äktenskapet – han har träffat en annan och vill skiljas.

Moa Herngren skriver bra om relationer, inte tu tal om den saken, men jag tycker inte att detta är en särskilt bra roman. Man måste som bekant inte gilla huvudpersonerna, men jag blir så irriterad på båda två. De får båda berätta ur sitt perspektiv, vilket är tur, för hade hela boken berättats av Bea hade jag aldrig läst ut den. Det känns som om alla hyllar den, men jag förstår faktiskt inte riktigt varför. Bea är en självupptagen gnällspik, Niklas mesig och klyschig i sitt krisande.

En berättelse om en skilsmässa mellan ett par som varit ihop jättelänge är i sig ganska intressant, men detta är inte intressant för mig. Den är varken lång eller komplicerad men det tog tio dagar att läsa 348 sidor – det är ett tecken på hur trött på den jag blev.

Boken kan man köpa här.

Lågorna av Lina Bengtsdotter

I Lågorna, Lina Bengtsdotters senaste fristående roman, kommer vi åter till Västergötland och samhället Silverbro (ett lite lagom fyndigt kamouflage av Gullspång) – men det är alltså inte en i serien om polisen Charlie Lager. Det finns dock flera gemensamma nämnare utöver just den lilla västgötska orten – hemligheter och missbruk, till exempel.

Vega kommer till Silverbro, där hon växte upp, från London efter att ha fått ett desperat telefonsamtal från sin barndomsvän, Katja. Väl framme är dock Katja spårlöst försvunnen. Ingen vet vad som kan ha hänt, men ingen kan undgå att tänka på Katjas moster Sofia Lo, som försvann lika spårlöst för över trettio år sedan.

Berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid, och det blir tydligt att Vega har fler intressen än att bara hitta sin gamla vän. Det finns hemligheter som inte får komma fram, och Katja måste hittas för att de ska kunna förbli dolda.

Ibland – ganska ofta ändå va – säljs böcker som spänningsromaner bara för att någon dör eller försvinner eller både och. Jag skrev om en bok på Kaffe & Kultur idag som jag absolut inte skulle klassa som en spänningsroman utan snarare en medryckande relationsroman och jag känner lite samma här. Det kanske inte är så spännande, men det är definitivt engagerande. Det är liksom inte det potentiella brottet som gör att man vill läsa vidare och få veta mer.

Bengtsdotter skriver mycket flyhänt och vackert, även när det handlar om smuts och skav och sår. Det är effektivt att placera sådana här romaner på mindre orter – för mig väcker det (som jag skrivit om många gånger förut) en slags klaustrofobi. Jag står inte ut med tanken på att bo någonstans där alla känner alla och alla vet vad alla gör och har gjort och det gör läsupplevelsen alltmer intensiv. Bra!

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker av Lina Bengtsdotter:

  1. Annabelle
  2. Francesca
  3. Beatrice

Under samma tak av Christina Lindström och Jan Andersson

Under samma tak är en urtrevlig feelgood i Göteborgsmiljö. Jag läser inte jättemycket feelgood eller den sortens relationsromaner nu för tiden (no shade – jag har bara tröttnat lite grann på de där klyschiga böckerna med skrivstil på omslaget, en bild på en kvinna bakifrån och/eller en massa plotter med titlar som, till exempel om detta var en sådan bok, Den lilla lägenheten på Landsvägsgatan.) men det är väldigt trevligt när man ramlar över en som verkligen är bra.

Lisa har lämnat Luleå och sin bakgrund bakom sig. Nu dyker hon upp i Göteborg för att plugga inredning, med handväskan först, strama kläder och en stor ängslan för vad andra tycker. I hissen upp till lägenheten hon ska hyra träffar hon en stor lufsig kille och båda blir minst sagt förvånade när det visar sig att de hyrt samma lägenhet.

Frans är Lisas raka motsats – han jobbar med IT-support, spelar i rockband och är förtjust i hockey och bacon. Även han är på flykt från det som varit, på sätt och vis. Lägenheten han bodde i i Majorna har plötsligt blivit alldeles för tom, och han är i skriande behov av miljöombyte.

Det är allt annat än lätt att hitta bostad i Göteborg, så Lisa och Frans tvingas mer eller mindre att fortsätta bo ihop tillsvidare. Frans erbjuder sig generöst att sova i vardagsrummet bakom ett draperi och de utvecklar trots sina tydliga olikheter, efter en lite besvärlig framkörningsperiod, ett slags trivsam symbios.

Den fortsatta handlingen går jag inte in på, för jag tycker att du ska läsa själv. Men du kan förvänta dig ljuvliga bilder av Göteborg (jag är mycket svag för fina skildringar av min hemstad) och massor av härliga musikreferenser. Jättemysig och väldigt rolig läsning. På Instagram rekommenderade jag att man läser den liggande på soffan och det kvarstår. Skulle kunna bli tv-serie! Hoppas kan man alltid.

Boken kan man köpa här.

A likely lad av Peter Doherty med Simon Spence

Berättelsen om Pete Dohertys liv är deppig. Uppvuxen som ”army brat”, familjen flyttade runt mycket och han hamnade tidigt i dåligt sällskap och började med droger. Musiken tog stor plats förstås, han var bara 23 år när Libertines slog igenom och därifrån var det ju upp och ner och högt och lågt åt alla håll. Man blir lite utmattad av att läsa om det får jag säga.

Det är dock tydligt att Pete är intelligent. Han skriver fantastiskt bra, och kan få somliga av de deppigaste knarkhistorierna att bli ganska underhållande. Jag hade väl lite koll på honom så länge jag bodde i England, tabloiderna var väldigt förtjusta i att skriva om honom (särskilt när han var ihop med Kate Moss förstås) men det riktiga kaoset kom senare – som när han rymde från en rehabklinik i Thailand och diverse andra galna historier.

Boken är alltså mycket välskriven, ganska underhållande och delvis gräslig. Man blir helt snurrig ibland av att försöka hänga med i vad som händer, var och hur och när – men det går faktiskt rätt bra att hoppa över bitar också. Så roligt är det inte att läsa om knark och slagsmål för många sidor i rad. Absolut läsvärd, dock! Och absolut en insikt i vad beroendesjukdomen betyder.

Boken kan man köpa här. Simon Spence, som skrivit flera musikbiografier, har deltagit i skrivandet av boken men som jag förstår det mest som redaktör. Han kan inte ha haft ett lätt jobb 😉

Fotnot: I början av karriären, innan det spårade ur alldeles, fanns Doherty i periferin av min bekantskapskrets då min dåvarande sambo fotade Libertines mycket när han försökte slå sig fram som musikfotograf. Jag träffade honom aldrig förutom hastigt på någon spelning men även utan det var Doherty på något vis en del av livet ett kort tag. Så här 20 år senare tror jag inte att det färgar min uppfattning om boken.

You be mother av Meg Mason

Abi, en ung kvinna med en lång tuff tid bakom sig, reser till Sydney med sin pyttebaby för att återförenas med lillens pappa Stu, som Abi träffade när han var utbytesstudent i Croydon och hon jobbade på universitets kansli. Det var förstås allt annat än planerat men nu är det som det är.

De flyttar in i en liten lägenhet i en förort till Sydney som ägs av Stus föräldrar (hans mamma är gräslig, pappan gullig) och eftersom Stu både pluggar och jobbar och går till puben blir Abi ensam mycket med Jude (efter Thomas Hardys Jude the Obscure).

Hon promenerar och promenerar för att komma ut och göra något, vad som helst. Vid den lokala offentliga poolen träffar hon den äldre kvinnan Phyllida, som bor granne men i ett stort vackert hus. Trots flera utflugna barn är hon väldigt ensam efter att maken dött hastigt och de två kvinnorna formar en ovanlig vänskap, nästan som mor och dotter.

I London finns Phyllidas dotter Brigitta, som försöker göra sig ett namn som skådespelerska. Hon shoppar loss på mammans kreditkort och ger sig in i en affär med sin regissör, men när Phyllida får räkningen blir det inget mer med lyxliv, och när Brigitta slut måste resa tillbaks till Sydney blir hon dessutom av med skådisgiget.

You be mother är väldigt annorlunda från Masons förra roman Sorrow and bliss (Sorgen, lyckan, livet på svenska) men de har flera saker gemensamt. Oförglömliga karaktärer, svärta och humor, till exempel. You be mother är en sorts skicklig väv mellan genrer, den är rolig på ett mer uppenbart sätt men saknar verkligen inte djup.

Jag hade helt andra förutsättningar än Abi när vår dotter var pytte, men kan absolut identifiera mig med en hel del känslor kring att ha en alldeles ny bebis som man vill skydda med sitt liv, men samtidigt känner sig maktlös och vilsen. Otaliga ensamma vakna nätter kan – just då – skapa helt andra känslor parallellt med den omåttliga kärleken.

You be mother (eller vanligare, Shall I be mother?) är ett gammalt uttryck för att vara den som häller upp teet. Fyndig titel alltså och fyndiga är också de korta kapitlens titlar. Alla är citat ur kapitlet och mycket välfunna.

Denna text publicerades tidigare på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

Göra mig förtjänt av Alice Dadgostar

Den nya tidens arbetarlitteratur attraherar mig stort. Elise Karlssons Linjen och Gränsen är två exempel, och fantastiska Dalenglitter av Wanda Bendjelloul ett annat. Alice Dadgostars Göra mig förtjänt kvalar definitivt in i genren och är helt otroligt bra.

Darya närmar sig trettio och skulle egentligen blivit något helt annat, men nu jobbar hon i förskolans vikariepool. På Höjdens förskola får hon till sist en ordinarie tjänst. Området där förskolan ligger är fullt av villaområden och föraktfulla, priviligierade föräldrar med viktiga jobb. Inne på förskolan handlar det mest om att hålla sig och barnen över vattenytan. Det är hög sjukfrånvaro, pandemin rasar, det finns ingen tvättmaskin och de som jobbar sliter ut sig. Cheferna menar väl men är stressade.

Mycket tid eller energi till fritid finns inte. Granntanten (som har en charmig besatthet av Olof Palme) är rar och omtänksam, men det blir inte mycket mer i social väg. Nätterna är sömnlösa. Hur ska det gå ihop – och hur ska Darya kunna hitta sin plats här i livet?

Jag tyckte otroligt mycket om Göra mig förtjänt, men det är inte utan att jag får lite ont i magen också. Om ett år ungefär ska vår lilla dotter skolas in på förskola och jag vill att det ska bli bra för både henne och hennes pedagoger. Nu bor vi inte i ett område med villor och viktiga jobb som primära identifikationsfaktorer, och jag hoppas att de som finns häromkring är mestadels toleranta och snälla. Jag lovar i alla fall här och nu att bli en så o-jobbig förälder jag kan. Dadgostars prosa är ganska avskalad och det hjälper budskapet framåt. Man känner hur trött och pressad Darya är i varenda mening. En verkligt toppenbra roman. (Jag inbillar mig såklart att den utspelar sig i Göteborg, i ett av de tjusigare områdena givetvis, men det finns egentligen ingenting som indikerar att det är så i boken.)

Alice Dadgostar har tidigare skrivit Roxy som jag också tyckte mycket om. Göra mig förtjänt kan man köpa här.

One day I shall astonish the world av Nina Stibbe

Det är många år sedan jag läste och älskade Love, Nina men av någon anledning har det inte riktigt slagit mig att kolla upp vad mer hon skrivit. Nu fick jag syn på denna någonstans och blev förtjust i baksidestexten, så jag blev glad när den råkade finnas som e-bok på bibblan. (Har jag nämnt hur mycket jag älskar biblioteket och hur säker jag är på att de suckar på inköpsavdelningen varje gång mitt namn kommer upp i inköpsförslagsinboxen?)

Detta är en roman med kolsvart humor, som täcker en tidsperiod mellan 90-tal och Covid. I prologen sitter berättaren, Susan, på sitt kontor på University of Rutland där hon jobbar som assistent åt rektorn, och ska försöka skriva ett nyhetsbrev. Det finns inte så mycket att säga, och hon börjar reflektera över hur hon hamnat där hon är.

Det som definierat livet är vänskapen med Norma Jean. De arbetade tillsammans i en sybehörsaffär på 90-talet, i samma veva som Susan träffade sin blivande man Roy på ett café över gatan. Sedan händer det grejer. Susan blir fort gravid, slutar på sin universitetskurs i litteratur och gifter sig istället. Åren går och mycket händer.

Prosan är väldigt detaljerad, vilket nog kan vara störande om man vill ha lite mer driv i berättelsen. Ofta gör jag det, men det gjorde verkligen ingenting här för det finns så mycket subtil och ibland dråplig humor i texten.

”My husband Roy and I have been at odds, starting when I accidentally called out the VC’s name during an unusually playful moment. All I can think is that I somehow got the names ‘Roy’ and ‘Professor Willoughby’ muddled.”

Ur One day I shall astonish the world av Nina Stibbe, Little, Brown: 2022

Mycket 90-talsnostalgi och många fniss och ett och annat gapskratt. Absolut min grej!

Boken kan man köpa här.

Hennes rykte av Sarah Vaughan

Emma Webster är brittisk parlamentsledamot i skuggregeringen. Hon har en tydlig profil och utsätts därmed för massor av hat och hot, främst på nätet förstås. Hon driver och får igenom en kampanj kring hämndporr och skydd av offer, vilket inte direkt gör livet enklare. Men hon brinner för frågan och går upp i den med hela sin själ.

Så händer något i hennes privatliv: hennes dotter begår ett stort misstag. Emma gör allt hon kan för att skydda flickan men det är svårt att undkomma media. En ödesdiger dag hittas en av journalisterna som hotar att avslöja skandalen död i lägenheten som Emma delar med två andra kvinnliga parlamentsledamöter.

Rättegången som följer är väldigt spännande. Ända sedan jag läste deckarna om Rosenbaum som tonåring har jag varit väldigt fascinerad av just court room dramas och Vaughan lyckas väldigt bra med att upprätthålla spänningen. Inte bara Emma kommer till tals som berättare, utan även dottern, dotterns nya bonusmamma och en journalist får berätta sin sida av historien. Nya saker kommer fram efterhand och ja, det är väldigt bra.

Den mörka sidan av politiken liksom den mörka sidan av media – som gemene man kanske är mer bekant med – kommer fram tydligt och även om jag egentligen var väldigt trött på allt vad politik hette när jag läste boken, mot slutet av valrörelsen, väckte det verkligen mitt intresse. Vaughan skriver bra karaktärer som stannar hos läsaren. En riktigt bra spänningsroman.

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Sarah Vaughan jag har läst är Små katastrofer och Efter skandalen. Den senare har blivit utmärkt tv-serie på Netflix.