Tone tur o retur: Tales från Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson

Jag brukar inte citera baksidestexter och liknande, men jag måste göra ett undantag här. Dels för att den beskriver vad denna bok innehåller på ett bättre sätt än jag skulle göra, men också för att det är en så välskriven och intressant text.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson, 2022

Jag tycker att Tone Schunnesson är en av våra intressantaste och vassaste mediepersonligheter. Blir alltid glad när det är hon som är en av gästerna i Cyklopernas land. Hennes förra roman, Dagarna, dagarna, dagarna var fantastisk, så nu var det kul att läsa andra sorters texter. Valrörelsen 2022 var ju onekligen både intressant, löjeväckande och plågsam, och när den väl var över var det spännande att se tillbaka på den genom Schunnessons ögon. Hon uttrycker sig fantastiskt bra och engagerande – och jag tror att även den som inte delar hennes politiska åskådning kan uppskatta Tone tur o retur.

Tyvärr är boken riktigt dåligt korrekturläst. Väldigt tråkigt och slarvigt av ett stort förlag.

Boken kan man köpa här.

En fuskmammas bekännelser av Hillevi Wahl

Jag läste Hillevi Wahls blogg och krönikor för sisådär femton år sedan och tyckte att hon skrev så vansinnigt kul kring föräldraskap. Själv var jag inte ens i närheten av tanken att skaffa barn, men var alltså både road och fascinerad.

Nu, med egen ganska färsk bebis, trodde jag att jag skulle tycka att det var skitkul att läsa om den med nya ögon – men nu blev jag mest bara irriterad. Somligt är roligt, absolut, och visst finns det igenkänning – men det finns också väldigt mycket om vikt och kalorier och a) det är inte speciellt intressant överhuvudtaget och b) det är absolut inte något som känns friskt att lägga så enormt mycket tid och tankekraft på med en ny liten bebis.

Wahl har skrivit den alldeles utmärkta boken Hungerflickan, som handlar om ätstörningar – kanske är det därför allt vikthetsande i En fuskmammas bekännelser ger så dålig smak i munnen. Det känns så tondövt bara. Det tar över alltihop och sabbar kanske det som jag egentligen skulle vilja ta till mig och/eller skratta åt.

Läs Hit med flaskan! Handbok för panikslagna mammor av Emma Knyckare istället. Jag läste den förra sommaren, när jag var i femte månaden någonting, och funderar på att läsa om den nu när jag faktiskt är mamma – sällan panikslagen, tack och lov, men nog går pulsen upp då och då.