Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas

Jag kan bli lite trött på alla julböcker som numera sprutar ut från förlagen från oktober och framåt, särskilt de som har kvinnor avbildade bakifrån på omslagen (vilket gäller alla feelgood-omslag). Det funkar ju bevisligen, jag gjorde en empirisk undersökning av omslagen på alla böcker som är nominerade till årets feelgood på Storytel Awards och 18 av 30 har kvinnor avbildade bakifrån på sig. Men mer om det en annan gång, kanske.

Men nu blev detta bokcirkelbok i december och jag gillar Jo Thomas (har aldrig läst någon av hennes böcker tidigare men hon har varit reporter på BBC och producerat flera radioprogram jag gillar, såsom Women’s Hour på Radio 4) – och jag gillar Normandie och Frankrike.

Nu handlar Julhälsningar från ett slott i Normandie knappt om julen alls. Vinter, ja, men inte direkt jul. En lite lustig översättning av Celebrations at the Chateau kanske men julen säljer. Och förlaget har i alla fall stått emot att kalla den för Det lilla slottet i Normandie…!

Annars har vi en ganska standard-setup för feelgood. Fliss farfar går bort och hon och hennes systrar blir mycket förvånade när det visar sig att han ägde ett slott i Normandie. De reser dit för att försöka reda ut vad de behöver göra för att kunna sälja, men väl på plats visar det sig att det behövs gigantiska renoveringar, att en stor arvsskatt behöver betalas in och att de faktiskt inte får sälja slottet då en slottsfru, en chatelain, har rätt att bo kvar. Men de har heller inte resurser att varken renovera eller betala skatten.

Fliss bestämmer sig för att stanna kvar och försöka driva slottet som en B&B-rörelse. För att få göra det måste hon söka tillstånd hos byns unge, snygge borgmästare Jacques som är emot förslaget till en början men de inser att de har mer gemensamt än de trodde (förstås). Och på den vägen är det.

Själva storyn är alltså inte speciellt originell men boken är väldigt trevligt skriven och jag gillar verkligen detaljerna och beskrivningarna. Det äts en massa god fransk mat, det finns en fruktträdgård och jag kan verkligen föreställa mig byn. Underhållande är det och det är väl just det man önskar sig av feelgood.

(En rolig fotnot: när jag tittade på olika länders utgåvor på Goodreads såg jag att den tyska titeln är Das kleine Château in den Hügeln, så Tyskland är tydligen inte sämre än svenskarna på att döpa böcker.)

Boken kan man köpa här.

Åtta dagar med dig av Jean Meltzer

Rachel är fullständigt tokig i julen. Inte nog med att hon har ett helt rum fullt med julgrejer i sin lägenhet, hon tjänar sitt levebröd på att skriva julromaner också. Under pseudonym. Och ingen får under några omständigheter känna till hur hon försörjer sig eller hennes kärlek till julen, för Rachel Rubenstein-Goldblatt är judinna och dotter till en av New Yorks mest respekterade rabbiner. Nog undrar hennes föräldrar hur hon kan ha råd med sin fina lägenhet på Manhattan med de små frilansjobb de tror att hon gör, men de vet bättre än att fråga.

Under ett möte med agent och förlag där Rachel ska pitcha sin nästa julroman får hon en chock när de informerar henne om att de inte tänker anta ännu en julroman i år – de vill att hon ska skriva en Chanukkah-feelgood istället. Inspirationen tryter, men hon kommer på något som kanske kan funka – om hon skulle lyckas få tag på en biljett till det stora eventet Matzah Ball på Chanukkahs åttonde kväll så kanske, kanske skulle det lösa sig.

Det visar sig (förstås) att det är en gammal tonårskärlek och tillika nemesis (eller?), Jacob Greenberg som håller i festen. Han har dessutom nästlat sig in hos hennes föräldrar då han vill att just Rabbi Goldstein och hustrun Dr Rubenstein ska tända det sista ljuset i menoran på balen. Vilken (matzah ball-) soppa, va?

Detta är en charmig take på vinter-feelgood – jag har då aldrig läst en Chanukkahroman tidigare. Sedan min moster satte Svedelid/Silberskys böcker om advokat Rosenbaum i händerna på mig för sisådär tjugofem år sedan har jag fascinerats av de judiska traditionerna och högtiderna och här får jag mitt lystmäte.

En annan ovanlig sak med boken är att Rachel lever med en kronisk sjukdom – ME/CFS. Även Meltzer har denna sjukdom och en inblick i hur livet kan te sig är intressant men ledsamt.

Underhållande occh romantiskt och ett vintrigt NYC är väl aldrig fel? 

Boken kan man köpa här.

Tone tur o retur: Tales från Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson

Jag brukar inte citera baksidestexter och liknande, men jag måste göra ett undantag här. Dels för att den beskriver vad denna bok innehåller på ett bättre sätt än jag skulle göra, men också för att det är en så välskriven och intressant text.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson, 2022

Jag tycker att Tone Schunnesson är en av våra intressantaste och vassaste mediepersonligheter. Blir alltid glad när det är hon som är en av gästerna i Cyklopernas land. Hennes förra roman, Dagarna, dagarna, dagarna var fantastisk, så nu var det kul att läsa andra sorters texter. Valrörelsen 2022 var ju onekligen både intressant, löjeväckande och plågsam, och när den väl var över var det spännande att se tillbaka på den genom Schunnessons ögon. Hon uttrycker sig fantastiskt bra och engagerande – och jag tror att även den som inte delar hennes politiska åskådning kan uppskatta Tone tur o retur.

Tyvärr är boken riktigt dåligt korrekturläst. Väldigt tråkigt och slarvigt av ett stort förlag.

Boken kan man köpa här.

Tack för matchen av Paola Pellettieri

När böcker beskrivs som genialiska byggs en viss förväntan upp. Jag bestämde mig för att lyssna på denna när jag bakade lussekatter, den är kort och det lockar mig när det gäller ljudbok.

Efter en stunds bakning var jag så irriterad att det var inte riktigt klokt. Kladdig deg? PMS? Kanske, men allra mest gällde det boken. Trots att den är så kort tog det flera veckor för mig att lyssna klart, för jag ville inte.

Såhär – alla gillar olika och jag har egentligen ingen lust att skriva en lång diss, så jag gör inte det. Men jag tyckte verkligen inte att detta var en bra bok. Alls. Eller jo, slutet var toppen!

Vivek Ojis död av Akwaeke Emezi

Nej men vilken roman detta är.

Berättelsen tar sin början i en stad i sydöstra Nigeria, där Vivek Ojis mamma hittar hans döda kropp insvept i ett färgglatt tygstycke utanför sin dörr. Sedan börjar det hela från början.

Tidsperspektiv och berättarröst skiftar, men vi får en ganska tydlig bild av Vivek Ojis liv. Hur han växte upp med en frånvarande pappa och förstående men överbeskyddande indisk mamma, i ett community som kallar sig Nigerfruarna – kvinnor som inte är från Nigeria men som gift sig med män därifrån. Vivek är inte som de andra, och hans beteende avfärdas som någon form av sjukdom. Han är en vänlig och öppensinnad pojke, i ett 90-talets Nigeria som slits sönder av våld och korruption. Vivek och de andra Nigerfruarnas barn står varandra nära, deras vänskap beskrivs både charmigt och innerligt. Allra närmast står han sin kusin Osita, som också är den som får berätta en stor del av historien.

Kriserna kommer till Vivek en efter en och man börjar tro att han är besatt av en demon – hans moster tar honom med till sin kyrka där en pastor bokstavligen försöker slå demonerna ur honom. Att han väljer att skaffa långt hår är bara ännu ett tecken på hur sjuk han är.

I tonåren börjar Viveks identitet komma fram mer och mer – det blir tydligt vad det är som bubblar under ytan och som till slut leder till hans tragiska, alltför tidiga död.

Även här, liksom i de flesta nigerianska romaner, spelar patriarkatet, kyrkan och normer huvudroller. Nog märks det att det på många håll blir bättre, och man måste ju hysa ett hopp om ett bättre och öppnare Nigeria i framtiden.

Prosan i boken är magisk. Lättläst och flytande utan att vara det minsta simpelt. Så vackert, så smärtsamt, så sorgligt. Bländande!

Akwaeke Emezi är uppvuxen i Nigeria med en igbo-far och en lankesisk mor som emigrerat till Malaysia och vidare till Nigeria. Maja i boken har också en malaysisk mamma. Hen är utbildad i USA och är ickebinär transkvinna. Vivek Ojis död nominerades för Best Fiction i Goodreads Choice Awards 2020, och Women’s Prize for Fiction 2021 – Emezi är den första transkvinnan som nominerats. 

Boken kan man köpa här.

Tomorrow I become a woman av Aiwanose Odafen

Obianuju, huvudpersonen i Aiwanoses Odafens fantastiska roman, får många gånger i sitt liv höra att nu, nu ska hon bli kvinna. När hon får mens, när hon fyller arton, när hon gifter sig, när hon föder barn – allra helst bara söner. Och en kvinna är alltid underlydande – först under sina föräldrar (och Gud, då) och sedan under sin man. För det spelar väl ingen roll om han slår fru och barn så att de hamnar på sjukhus? De har ju avgivit vigsellöften. Det smäller alltid högst.

Som ni förstår är detta ett smärtsamt porträtt av hur det är att leva som kvinna i Nigeria. Det är inte 1800-tal vi pratar om heller, jag uppskattar att huvudpersonen är född kring 1960.

Obianuju och Gozie träffas i slutet av 70-talet. Han är perfekt, tycker hennes familj – men Uju själv är inte så säker. Men vad har hon att välja på? Egentligen har hon starka känslor för en annan man som hon känner via sina studier, men han kan aldrig accepteras av familjen då hans stam slogs på andra sidan i inbördeskriget.

Uju vill bli kvinna och hon vill bli accepterad av sin mamma. Därmed blir det bröllop. Och utåt sett är han ju perfekt…

Det finns fina skildringar av kvinnlig vänskap och ömsesidigt stöd här. Det finns mycket besvärliga mor-dotter-relationer också, ofta baserade på skam. Mödrarna stöttar inte sina döttrar som försöker ta sig från sina våldsamma män – för tänk på skammen det skulle dra över familjen.

Patriarkatet spelar nästan huvudrollen. Ingen är komplett utan en man, inte ens de unga kvinnor som haft privilegiet att kunna plugga skulle respekteras utan en man. En kvinna som inte kan få barn anses vara en man, en kvinna som inte kan föda söner åt sin man får finna sig i att han tar sig en andra fru eller skaffar en son ”på bygden”.

Det är tungt och man blir förbannad. Men det är en alldeles sagolikt bra debut. Jag älskar språket och beskrivningarna, gestaltningen och karaktärerna. En inblick i ett vardagsliv som på nästintill intet sätt liknar mitt eget. Och en gnista av tacksamhet för att jag slipper leva det livet.

Boken kan man köpa här.

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

  1. The Crow Trap (Kråkfällan)
  2. Telling Tales (I lögnernas spår)
  3. Hidden Depths (Dolda djup)
  4. Silent Voices (Döda talar inte)
  5. The Glass Room (Glasverandan)
  6. Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
  7. The Moth Catcher
  8. The Seagull
  9. The Darkest Evening

De första tolv (Marianne Jidhoff, #12) av Denise Rudberg

Det är alltid kul att återse karaktärerna i Denise Rudbergs elegant crime-serie. En blandning av spänning och lyx och livsnjuteri på Östermalm. Långt ifrån min egen vardag, och ibland är det väl just precis det man önskar sig av en bok.

Två grova brott begås på Östermalm under ett och samma dygn. Ett våldsamt inbrott hos en barnfamilj, och bortförande av Ia Bergdahl, den mest lovande studenten på Handels. Brotten landar hos Mariannes särskilda utredningsgrupp, och de verkar inte ha något med varandra att göra – men det visar sig finnas gemensamma nämnare. Elitism och möjligheten att köpa sig prestige och framgång.

Lättläst och underhållande men ganska mycket åt skrap-på-ytan-hållet. Det verkar som om detta kanske är det sista vi ser av Syjuntan på ett tag och jag kan tänka mig att Rudberg vill fokusera på något nytt. Lite tråkigt, för jag tycker alltid att det är väldigt kul när en ny är på gång, men samtidigt är det ju bra att sluta innan det spårar ur alldeles.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i elegant crime-serien:

  1. Ett litet snedsprång
  2. Två gånger är en vana
  3. Bara tre kan leka så
  4. Mellan fyra ögon
  5. När klockan slår fem
  6. På sex meters djup
  7. De sju som såg
  8. Åtta steg bakom
  9. Under nio nätter
  10. Tio grisar nere
  11. Elva änkors man

The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson

Alice Ogilvie försvann i fem dagar förra året efter att hennes pojkvän Steve dumpat henne. Hon har fortfarande inte berättat för någon vart hon tog vägen eller vad hände. Lite som när Agatha Christie försvann efter att ha kommit på sin man med att vara otrogen – och Agatha Christie är en av Alices stora favoriter. Nu gäller det för henne att komma ikapp i skolan, och för att lösa det anställer hennes föräldrar en privatlärare – Iris, som går i Alices årskurs och är hennes raka motsats. Där Alice är vacker, rik, populär och medlem i det coola gänget kommer Iris från fattiga och våldsamma förhållanden och hänger med skolans nördigaste nördar.

När Brooke, en av Alices närmaste vänner och numera Steves flickvän, Brooke, försvinner efter en fest står alla handfallna. Polisen är övertygad om att det är Steve som är skyldig till att ha fört bort henne efter att Iris sett de två bråka vid sidan av vägen efter festen, men Alice tror inte att det är så det förhåller sig. Hon och Iris upptäcker att de har något gemensamt – de vill lösa fallet. I Iris fall hjälper det att Brookes farmor utlyst en stadig belöning för den som hittar Brooke. Dessutom försvann en annan flicka i Castle Cove några år tidigare. Finns det en koppling? Och kan Alices kompletta samling av Agatha Christies romaner hjälpa dem att komma framåt, att se det som ingen annan sett à la Poirot och Miss Marple?

Jag är ett stort Christie-fan och hade verkligen behållning av denna YA. Lite långsamt, lagom spännande med inslag av high school drama och sådan där vänskap och sammanhållning som jag tycker saknas lite i amerikanska YA-böcker nu för tiden. Det känns som om väldigt mycket blivit skräck och vampyrer sedan Twilight kom – så fort jag läser en baksidestext tycks det mig vara på väg åt fantasyhållet. Men så insatt är jag inte – det kanske är mest sådana som kommer i min väg eftersom jag verkligen inte är målgrupp för YA längre.

Det är en fin och klurig bok, och jag ser fram emot mer om Alice och Iris eftersom detta verkar vara första boken i en serie. Det märks inte särskilt mycket att det är ett författarpar som skrivit, även om man förstår att de skrivit en berättare var så att säga. Det är sömlöst utfört och det är alltid snyggt. Huvudpersonerna är bra utmejslade och även om det finns lite klichéer à la poppisgäng och nördgäng så kan jag utan problem leva med det. Jag har förstått att teen mystery exploderar på BookTok och inte mig emot. (Jag har dock inte TikTok själv och tror inte att det är något jag kommer att engagera mig i heller.)

Boken kan man köpa här.

Läst i december 2022

Foto av Egor Kamelev pu00e5 Pexels.com

Hoppsan, denna sammanfattning har tydligen glömts bort. Bättre sent än aldrig är inget uttryck jag gillar alls eftersom jag alltid är i tid, men lite flexibel får man vara. Jag hann med några fler böcker än i november, men det går fortfarande

  1. The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson – ✯✯✯
  2. De första tolv av Denise Rudberg – ✯✯✯
  3. The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves – ✯✯✯✯
  4. Tomorrow I become woman av Aiwanose Odafen – ✯✯✯✯✯
  5. The death of Vivek Oji av Akwaeke Emezi – ✯✯✯✯
  6. Tack för matchen av Paolo Pellettieri –
  7. Tone tur o retur – tales from Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson – ✯✯✯✯
  8. Blackout av Dhonielle Clayton et al – ✯✯✯✯
  9. Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie – ✯✯✯✯
  10. Åtta dagar med dig av Jean Meltzer – ✯✯✯✯
  11. Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas – ✯✯✯
  12. Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist – ✯✯✯✯✯
  13. Almost midnight av Rainbow Rowell – ✯✯✯✯
  14. Queen Camilla av Sue Townsend – ✯✯✯✯