Författare: Annzah

Where’d you go, Bernadette? av Maria Semple

Jag har haft denna på min läslista i många år – jag tror att det är titeln och det otroligt snygga omslaget som lockat, men jag har aldrig tagit mig för att läsa den – förrän nu! 
 
Det är ett kul format – praktiskt taget hela boken består av brev, mail, lappar. Epistolary vill jag kalla det på engelska, men den svenska översättningen verkar bli brevroman. Det är tacksamt, ju, eftersom det blir fritt fram för författaren att släppa fram olika röster, stilar och vinklar utan att behöva ge alla berättare egna kapitel. 
 
Handlingen cirkulerar kring en familj i Seattle, där dottern Bee har fått perfekta betyg och därför har lovats en resa till Antarktis av sina föräldrar. Mamma Bernadette, en skarpt intelligent introvert, dyker djupt ner i förberedelserna inför resan (med hjälp av en virtuell assistent i Indien) men när ett skolevenemang som hon ansvarade för blir total katastrof försvinner hon spårlöst, och lämnar Bee och hennes snälla pappa som sliter på Microsoft på dagarna ensamma. 
 
Bee bestämmer sig för att ta reda på vad som kan ha hänt, och lyckas få tag på massor av dokument som hjälper henne att pussla ihop händelserna innan Bernadette blev maka och mor, livet hon levde innan och kanske varför hon har så svårt att anpassa sig till livet i Seattle, som Microsoft-hustru. 
 
Detta är satir av god kvalité – kring såväl Microsoft-kulturen och montessoriskolor och hysteriska föräldrar – och det är delvis väldigt roligt. Bitarna som inte är roliga är dock jättetråkiga, så det känns lite ojämnt. Något jag hade väldigt roligt åt är en massa tech-uttryck som jag hör hela tiden på mitt jobb idag – de föddes tydligen på Microsoft för tio år sedan 😉 Så visst är det underhållande.  

Solsken och parmesan av Christoffer Holst

Det är först vid samlingen på Arlanda som gruppen som bokat matlagningsresa till Toscana får reda på att hotellet där de ska vara har brunnit ner. Det blir inget Italien – men en alternativ lösning presenteras på arrangörens kusins pensionat i Öregrund. För visst kan man laga mat där också! Somliga droppar av men somliga följer med, och det är det gänget vi får följa med under ett par sommarveckor. 
 
Här finns den avdankade dansbandsstjärnan Rasmus, som spenderat de senaste åren på sin systers soffa – ja, hon följer också med. Och dansbandsälskaren Hilda, som är kock på en förskola men har betydligt mer högtflygande drömmar kring sin matlagning. Det hjälper inte att hon blivit KK med sin chef heller. Här finns andra deltagare också, alla olika och ganska omaka och alla med sina egna hemligheter i bagaget, och det är mysigt att följa dem, hur förutsägbart det än må vara på sina ställen. 
 
Och man blir hungrig! Beskrivningarna av mat och matlagning är fantastiska, jag blir hungrig bara jag tänker på det. Det vore otroligt kul att gå en sådan här kurs någon gång. 
 
Jag påmindes här och var om fina Kistbyggarna av Morgan Larsson under läsningen, vilket definitivt är en komplimang. Dessa böcker handlar egentligen om samma sak – ett gäng människor som hamnar på en avskild plats för att göra något tillsammans, men där alla har sina egna anledningar och sin egen agenda för att göra det. Nu är det givetvis stor skillnad på att bygga sin egen likkista och att laga italiensk mat, men människor och deras interaktioner och reaktioner är alltid intressant. 
 
Kärlekshistorian – ja, den är given – är dråplig och ibland lite väl förutsägbar, som sagt, men samtidigt – detta måste kallas en romance-roman och då får det vara så. Jag tror att detta skulle kunna bli en riktigt bra film eller tv-serie!  

Livrädd av Sharon Bolton

Det tog tid för mig att ge mig på Sharon Boltons böcker (delvis för att jag blandade ihop S J Bolton med M J Arlidge, lång historia) men jag blev imponerad av Nu ser du mig, som delvis cirkulerade kring Jack the Ripper och Ripper-mytologin, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Bok nummer två, Livrädd, utspelar sig till största delen i Cambridge, en stad som ligger mig nästan lika varmt om hjärtat. Bolton lyckas göra vartenda kapitel spännande, det är rappt och smart och genomtänkt. Jag önskar att det fanns en hel radda böcker och inte bara fyra (hittills), så att jag skulle kunna dyka ner i en hel serie i rad denna sommar, som inte riktigt blir som någon tänkt sig. 
 
När universitetet i Cambridge översköljs av en självmordsvåg – kvinnliga studenter där varje död sker under hemskare omständigheter än den förra – skickas Lacey Flint dit av sin överordnade, Mark Joesbury, för att agera under täckmantel som student för att försöka ta reda på vad det egentligen är som försiggår i den idylliska studentstaden. Det som pågår kan inte vara sammanträffanden. 
 
Studentstäder är ju verkligen utmärkta för sådana här berättelser – här finns gamla byggnader, privata ägor, riter och ritualer och tillställningar som inte har motstycken någon annanstans. Och här blir Lacey lika utsatt och sårbar som de andra unga kvinnliga studenterna. 
 
Underhållande och intressant, som sagt. Första boken var bättre, men jag misströstar inte och lär fortsätta med serien. Kunde klara mig utan Laceys förälskelse i sin överordnade, dock, för det tillför inte speciellt mycket. 

Visheten vaknar av Elin Säfström

Till sommarbingot för två år sedan behövde jag läsa något med övernaturliga inslag och högg Elin Säfströms En väktares bekännelser mer eller mindre i farten – det är ju inte min genre, det där, men unga vuxna-hyllan brukar vara lite mer lätthanterlig än de stora tjocka fantasyepos som skrämmer vettet ur mig på andra hyllor. Och jag älskade den – men så blev det inte att jag läste de andra två, eftersom de inte finns som e-böcker och det är så jag helst konsumerar litteratur. 
 
Men så var det ju dags för sommarbingo även i år, och ännu en gång behövde jag något övernaturligt och kom på att jag hade ju faktiskt de andra två böckerna om Tilda kvar att läsa, så det fick bli Visheten vaknar först och främst. Det är alltid farligt med förväntningar, men jag kände mig rätt säker på att jag inte skulle bli besviken – och det blev jag verkligen inte heller. 
 
Stackars Tilda kämpar vidare i Stockholm med alla rådare: tomtar, troll, älvor och vättar som inte uppför sig ordentligt – och det är Tildas jobb att hålla ordning på dem. Inte det lättaste. De flesta människor kan inte se varelserna, tack vare Tildas arbete som väktare – det är hennes jobb att hålla isär rådare och människor. Men troll som uppför sig som huliganer underlättar inte hennes arbete det minsta. Det visar sig att de har en stor högtidsdag på gång och det är därför de löper amok på stan. Ryktet gör gällande att högtiden, Vishetens dag, involverar en fruktansvärt grym rit och Tilda måste stoppa dem. 
 
Men samtidigt måste hon försöka rädda sina vänskaper, och den spirande kärleken med Hakim, och försöka stå ut med mammans nye asjobbige kille – och mitt i allt detta börjar en skitsnygg vittra dyka upp överallt och pocka på Tildas uppmärksamhet. 
 
Det är så underhållande att det är inte klokt. Roligt, vasst, lite lagom mörkt och riktigt spännande. Dessutom väldigt skickligt av Säfström att väva samman ”vanliga” tonårsproblem med ytterst ovanliga dito – som om det inte är nog att vara tonåring utan att behöva passa på troll och älvor…! 
 
Älskar! Ser fram emot att läsa den avslutande delen inom kort – för snart, snart är det semester. 

Döden är alltid sann av Anna Jansson

 

 
Detta är den första av Maria Wern-böckerna som skrivits särskilt som följetong till Storytel – det är snarare en kortroman och det märks tyvärr lite grann att den är skriven för ett visst, lättsmält ändamål. Maria åker till en stuga för att ha återträff med klassen från högstadiet – tjugo år har gått och det blir en blöt natt. När klasskamraterna en efter en gäspat sig fram till frukostbordet upptäcker man att en person saknas. Gamla konflikter har rivits upp under natten, band har brustit och återknutits – det finns definitivt anledning för oro. 
 
Jag tycker att det var en helt okej kortare deckarberättelse. Det är alltid intressant med gruppdynamik, och särskilt i en grupp som en gång stått varandra nära för att sedan glida isär ut i livet och sedan återförenas – särskilt livsfarligt förstås när det finns alkohol och sena nätter inblandat. 
 
Ingen höjdare – men habil underhållning. 

Söndagsutflykt till Tjolöholm med Bokbubblarna

Den eminenta bokklubben Bokbubblarna brukar göra en sommarutflykt till Tjolöholms slott varje år – jag har inte lyckats vara med en enda gång, men i söndags var vi åtta stycken som tillbringade några härliga timmar på slottet, i trädgården och över en väldigt god lunch. 
 
 

Groupie av Linda – jag står längst bak i mitten i dubbelt grönt och ser lite skeptisk ut 😉 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har inte varit inne på slottet sedan vi var på Tjolöholm med skolan – jag tror att det kan ha varit på lågstadiet – så det var kul! Duschen minns jag särskilt sedan dess. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tyvärr kom tanken på badkläder lite sent, för det hade inte varit dumt med ett dopp trots att det var ganska svalt i luften. Hittills i år har sommaren inte bjudit på så sjusärdeles mycket bad… men jag har ju inte ens gått på semester än så misströstar icke. 
 
 
 
 
Fantastisk räkmacka på rosmarinbröd med rabarber- och stjärnanissaft till satt som en smäck – och jordgubbsmuffins med vit choklad till efterrätt var inte heller dumt. En riktigt härlig dag i gott sällskap! 

Staden sover av Maria Lang

 
Under mörka februarikvällar ligger Skoga vanligtvis tyst och stilla redan ganska tidigt, och de flesta sitter hemma i väntan på Hylands hörna och Opportunity knocks. En av dem är så uppslukad av tv-programmet att hon inte märker att en mördare tagit sig in i lägenheten, förrän hon plötsligt får svårt att andas. 
 
Lägligt nog är Christer Wijk på besök hos sin gamla mor, och här får han då verkligen något att bita i. För det var inte alla som satt hemma och tittade på tv. Den gamle skomakaren Anti var ute och vandrade, till exempel. Vad kan han ha sett? Och varför kom mordoffrets make taxichauffören hem när han gjorde? Och vem är det som skickar anonyma brev och ringer till Sylvia Mark, innehavaren av pappersaffären? 
 
Det finns mycket folk även i en liten stad och det är mycket att nysta i. Jag gillade berättarrösten väldigt mycket här, den kändes allvetande på  ett fräscht sätt vilket gav ledtrådar utan att avslöja för mycket. Smart och underhållande – som jag önskar mig av Lang-deckarna. 

En andra allians av Denise Rudberg

Denise Rudbergs serie Kontrahenterna, som startade med Det första chiffret och nu fortsätter med En andra allians säljs in som en spänningsserie, och det är spännande men inte riktigt på det sätt jag hade hoppats. Spänningen ligger nästan uteslutande i huvudpersonernas privatliv, och berör knappt det som jag hade hoppats få läsa massor om – nämligen deras arbete som kodknäckare för svenska försvaret under andra världskriget. Tyvärr blir den biten mest en fond för resten av berättelsen – vilket hade varit helt okej, om de inte sålts in som just spänning. Men sådant är subjektivt. 
 
Men vi träffar Signe, Elisabeth och Iris från första boken igen och det är ett kärt återseende, jag gillar dem allihop. Signe, flickan från landet, jobbar parallellt med sitt kodknäckarjobb som hushållerska hos en av de högsta cheferna och trivs bra med det – men hon har drabbats av gräsliga magsmärtor och är rädd att hon inte kommer att kunna fortsätta arbeta. På 2020-talet förstår vi att hon lider av en elak endometrios, men i slutet av 1940 fanns inget ord för det – och inte heller var det lätt att prata om kvinnliga hälsoproblem. 
 
Elisabeth, överklassdottern, har press på sig från familjen att hitta en make och lugna ner sig, vilket hon inte har någon lust med alls. Men kanske kan det finnas en lösning? Och Iris har säkerhetspolisen i hasorna – hennes syster är gift med en tysk flygkapten och med Operation Barbarossa runt hörnet är allt extra känsligt. 
 
Det är en fin bok och karaktärerna är väldigt skickligt sammansatta – de bygger tydligen på Rudbergs egen farmor och mormor, vilket ju är jättespännande. Man får ta den för vad den är, helt enkelt och inte förvänta sig någon thriller för det är det inte. Kanske plockas farten upp i nästa del – men om inte så gör det inte så mycket. Det är underhållande och informativt och ger en inblick i hur saker och ting var i en hyfsat nära förfluten tid. 

Döden i Venedig av Thomas Mann

Gustav von Aschenbach är en hyllad tysk författare, han har gott om både pengar, ära och berömmelse. Men han är ensam. Hustrun är död och dottern har flyttat långt bort. von Aschenbach känner sig gammal och blasé och trött på det mesta och beslutar sig för att lämna München och åka söderut. Ett mildare klimat och Venedigs skönhet borde få fart på honom och lätta skrivkrampen. 
 
Han förälskar sig i en ung polsk pojke som är på semester med sin familj, och trots att von Aschenbach aldrig kommer honom nära eller ens pratar med honom löper känslorna amok. Passionen tar över, och von Aschenbach förföljer den unge Tadzio överallt – men tar aldrig kontakt. 
 
Samtidigt som passionen tar över von Aschenbach tar koleran över Venedig. Staden löses upp på samma sätt som von Aschenbachs personlighet bleknar. 
 
Språket är helt fantastiskt, men jag tycker nog att berättelsen är lite… tunn. Jag blev inte så medryckt av den som jag hade hoppats på, men jag blev lite sugen på att se filmen. Kul att ha läst Mann, i alla fall, för chansen eller risken att jag tar mig an Buddenbrooks känns ganska liten.