Staden sover av Maria Lang

 
Under mörka februarikvällar ligger Skoga vanligtvis tyst och stilla redan ganska tidigt, och de flesta sitter hemma i väntan på Hylands hörna och Opportunity knocks. En av dem är så uppslukad av tv-programmet att hon inte märker att en mördare tagit sig in i lägenheten, förrän hon plötsligt får svårt att andas. 
 
Lägligt nog är Christer Wijk på besök hos sin gamla mor, och här får han då verkligen något att bita i. För det var inte alla som satt hemma och tittade på tv. Den gamle skomakaren Anti var ute och vandrade, till exempel. Vad kan han ha sett? Och varför kom mordoffrets make taxichauffören hem när han gjorde? Och vem är det som skickar anonyma brev och ringer till Sylvia Mark, innehavaren av pappersaffären? 
 
Det finns mycket folk även i en liten stad och det är mycket att nysta i. Jag gillade berättarrösten väldigt mycket här, den kändes allvetande på  ett fräscht sätt vilket gav ledtrådar utan att avslöja för mycket. Smart och underhållande – som jag önskar mig av Lang-deckarna. 

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid

Ett så intressant koncept för en roman – berättelsen om ett rockband i L.A på 70-talet, dess uppgång och fall, medlemmar och anhöriga, och allt presenterat som intervjuer. Som förstås skiljer sig ifrån varandra vad gäller upplevelser och läsaren får aldrig riktigt veta vem – om någon – som minns rätt eller talar sanning. Spännande! Det sägs att Jenkins Reid inspirerades av Fleetwood Mac i skrivprocessen, men jag kan inte tillräckligt om dem för att uttala mig om hur likt det är. Men jag gillar tanken. 
 
Och jag gillar boken, även om jag tröttnade lite på formatet ibland. Jag fick lite svårt att hålla reda på några av killarna i bandet – vem som var bror med vem och vem som spelade vilket instrument, men detta är ändå en sådan bok som man kan läsa vidare i utan att ha stenkoll hela tiden. Det flyter på fint i alla fall. 
 
Jenkins Reid håller uppe tempot på en bra nivå boken igenom och jag tycker att den är väldigt medryckande och engagerande. Superintressant att läsa om musikindustrin ur musikernas perspektiv, särskilt under 70-talet då så mycket hände hela tiden. Jag läste en intervju med Keith Richards från 1979 igår där han pratar om hur alla genrer försökte kämpa sig fram – ett tag var det rock, ett tag soul ,ett tag new wave, och det är onekligen spännande. Dessutom kommer så mycket annat fram här – berömmelse förstås, men även kärlek, familjeliv, förväntningar, beroende och förstås – gemenskap. 

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

För vårt vinterbokbingo behövde jag även en bok som utspelar sig i Sydamerika och det tog tvärstopp även där. Vad sjutton skulle jag läsa? Fick tips om Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector, och då den är föredömligt kort och verkade intressant valde jag den. 
 
Det är, i stora drag, en berättelse om skapande. Boken inleds med att en manlig författare berättar om sitt oerhörda behov att berätta om en ung kvinna, Macabéa. Han talar direkt till läsaren och gör vissa utläggningar om filosofi och annat, men kommer till sist in på berättelsen om Macabéa, en nittonårig kvinna som bor i Rio de Janeiros slum. Hon är fattig och har det svårt i det patriarkala samhället, men verkar inte riktigt notera det själv. 
 
Det är existentialistiskt som sjutton och sökandet efter innebörden och ”jaget” verkar minst lika viktig i berättelsen om Macabéa som i berättarens eget sinne. Kanske är det lite väl filosofiskt för mig, jag har svårt att utröna vad jag egentligen tyckte om berättelsen – men jag tyckte mycket om språket, tonen, beskrivningarna. Intressant att ha läst något av Lispector, som jag hört mycket om men aldrig tidigare tagit mig an. 

Julkalenderbloggstafett – lucka 18: Jag minns när jag läste… Tordyveln flyger i skymningen

 
Även i år håller Sofies bokblogg i den härliga och mysiga bloggstafetten i december, och nu har turen kommit till mig! Igår skrev Hanneles bokparadis om Enid Blytons Fem-böcker och imorgon kan ni läsa om Fiktiviteters minnesvärda läsupplevelse. 
 
Jag funderade både länge och väl på vad jag skulle välja att skriva om här. Det finns så många fantastiska läsupplevelser, sådana som har imponerat, sådana som har krossat mina förutfattade meningar, sådana som har varit som ett slag i magen, sådana som fått mig att känna igen mig på ett oerhört sätt och sådana som fått mig att skratta så jag gråtit. 
 
Men sedan bläddrade jag i min kalender för denna veckan och plötsligt var det uppenbart. För den 17:e december, alltså igår, presenterade Litteraturens klassiker ett program på Göteborgs Litteraturhus om Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och där har jag verkligen en stark läsupplevelse att berätta om. 
 
 
Jag tror att jag var tolv eller tretton år när jag började läsa Maria Gripes böcker som är menade för lite äldre ungdomar. Hugo och Josefin och Elvis läste jag i yngre ålder, men jag tror att det var min kompis Johanna som tipsade om Skuggserien – och Tordyveln
 
Det som jag minns allra tydligast av min första läsning av den – för jag har läst den många, många gånger – är att det var första gången en bok verkligen var spännande. Jag var väldigt fascinerad av övernaturliga fenomen under en period, jag läste Saidas spalt i Hemmets Journal och blev livrädd. Och det blev jag på något sätt här också, men inte skräckslagen utan mest väldigt gripen. No pun intended 😉 
 
Det är sommarlovskänsla, det är landsbygd, det är vänskap, ett spännande hus, gamla brev – och framför allt handlar det om tillfälligheter. För mitt tolvåriga jag var det ofantligt spännande. Bara inledningen, liksom: 
 
Du som sitter med den här boken i din hand.
Du som just nu öppnar den
och vänder bladen för att läsa,
har du tänkt på en sak?
Alla människor läser inte samma böcker –
Varför har just du valt
att läsa just den här boken just nu?
Var det bara en tillfällighet, en slump?
Tror du det?
 
Detta följs av en kort berättelse om en skalbagge som orsakar en tågförsening, som möjliggör hela berättelsen i småländska Ringaryd, och på den vägen är det. För mig är det fortfarande väldigt kittlande och lite läskigt att fundera på tillfälligheter och synkronicitet – fast man får ju inte analysera ihjäl sig heller, för just nu är jag förföljd av synkroniciteter kring a) RisiFrutti och b) Gränna. 
 
Berättelsen är både drömsk och konkret, och jag får fortfarande puls vid flera skeenden i boken när jag läser eller lyssnar om. Det är en helt otrolig ungdomsbok! När jag var liten var det fortfarande rimligt att springa omkring med en kassettbandspelare och att ringa varandra på hemtelefon, det är det förstås inte för dagens ungdom men jag tror faktiskt ändå att detta är en tidlös berättelse. Och lärorik, inte minst! Det var mycket om Carl von Linné och självspillare och annat som jag inte hade en aning om. 
 
Jag tipsade vidare om denna, i alla kanaler jag kom på, och jag vet inte hur många exemplar av den som jag har gett bort i present genom åren. Det är en helt fantastisk bok, och jag glömmer aldrig den första läsupplevelsen – men jag har inga planer på att sluta uppleva den heller. Underbart. 

Bas och refräng och Pingvinerna håller ihop av Viveca Lärn

      

 
 
För ett bokbingo som jag deltagit i under våren skulle man läsa om en favorit från barndomen. Jag har väldigt många favoriter från barndomen, men när vi hade pingvintema med Bokbubblarna tidigare i år berättade enligt O att hon börjat lyssna på Pingvinerna håller ihop och då blev jag påmind om dessa två fina böcker, om Trollet (som egentligen heter Jennifer) och Johanna, som bor i östra Göteborg och är i den där mellanåldern när vuxna, särskilt föräldrar, är rätt hopplösa och man inte har någon riktigt tydlig plats där emellan barn och ungdom. 
 
Det är charter med familjen, det är jazzbalett, det är pengainsamlingar, oavsiktliga trippar med Danmarksbåten, Jonas, som kallas Bas och refräng och bor i Trollets svale – det är högt och lågt och alldeles underbart. Som alltid har Viveca Lärn en fantastisk förmåga att skriva barns tankar och upplevelser, och det är extra kul att dessa böcker, som kom ut 1976 och 1977 och alltså är några av hennes allra första, nu kommer ut som e-böcker. Jag hoppas att det betyder att Viveca Lärn, en av mina idoler, fortsätter läsas av alla åldrar. 
 
Böckerna finns att köpa här eller här (Bas och refräng) och här eller här (Pingvinerna håller ihop). 

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

Det bestämdes att vi skulle läsa sci-fi i april med Bokbubblarna. Jag var antagligen typ i egen minoritet – men klart att det är nyttigt att bredda sig! Dock förblir jag mycket skeptisk. 
 
Det stod liksom mellan Aniara och Liftarens guide till galaxen för mig – jag fick även tips om en samling med kinesiska sci-fi-noveller som jag faktiskt är lite sugen på – men så vann Liftarens guide till galaxen, eftersom den råkade finnas på Storytel i inläsning av Stephen Fry, som jag kan lyssna på i alla lägen. 
Och det var väl på den nivån min lyssning förblev, för det är så rörigt! Vilket är det jag verkligen inte gillar med sci-fi och viss fantastik, det är liksom ingen ordning på persongalleriet. Vissa bitar gick HELT över huvudet på mig, jag kopplade bort i en halv minut och plötsligt hade massor hänt och jag fattade ingenting. Men, som jag råtts att göra när sådant händer, så fortsatte jag bara att lyssna. Det var ju inte som om jag skulle skriva tenta på den, och då behöver man ju faktiskt inte ta in exakt varenda detalj heller. Det gick bra ändå. 
 
Vissa bitar var fantastiskt roliga, och det är förstås trevligt att äntligen förstå lite mer om a) handdukar och b) 42. Jag är alltså jätteglad att jag lyssnade på den, för hur det än är så är det en klassiker – men jag är inte så säker på att jag kommer att fortsätta med de kommande fyra romanerna… 
 
Boken finns att köpa här eller här, men som sagt så rekommenderar jag varmt Stephen Frys inläsning som finns i en app nära dig. 

Pingvinlektionerna av Tom Michell

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på någon vänster blev februaris tema hos Bokbubblarna något så härligt som pingviner. Fritt att tolka vilt, förstås! Det finns ju till exempel ett bokförlag man kan vända sig till, men vi kom allt på en del titlar också när vi brainstormade. Mazettis Mitt liv som pingvin till exempel, och förstås Pingvinlektionerna av Tom Michell, som funnits bland mina Storytel-titlar länge. Den blev det, för min del, och åh, så glad jag är för det. Jag lyssnade på den på originalspråk i inläsning av fantastiske Bill Nighy, men den finns även som svensk ljudbok i en app nära dig. 
 
Detta är en självbiografisk berättelse, om när Tom Michell som 23-åring fick jobb på en brittisk internatskola i Argentina, under det politiskt turbulenta 70-talet. Under en semesterresa till Uruguay räddar han en oljeindränkt pingvin ifrån en säker död – och efter det vägrar pingvinen att vika ifrån hans sida. Michell har således inget val, annat än att smuggla med sig pingvinen tillbaka till Argentina i en nätkasse. 
 
Pingvinen får namnet Juan Salvador, och blir inte bara en trogen vän till Michell utan även en kär figur på skolan. Vi får följa med när han blir maskot till rugbylaget, bästis med hushållerskan och extralärare i simhallen. Det är helt underbart! Så otroligt charmigt, rart och roligt – och välskrivet, inte minst. Jag var helt betagen under hela lyssningen – en underbar bok! Jag måste rekommendera att du lyssnar på Nighys inspelning, men den finns även att köpa som e-bok här eller här. (Men varför Brombergs valt att sätta ett citat ur Daily Mail på framsidan är ett mysterium…) 

Sybil av Flora Rheta Schreiber

Jag vet inte riktigt hur denna hamnade på min TBR-lista, och det var ganska nära att den rök – men så blev jag ändå nyfiken eftersom den har så höga betyg på Goodreads och gav den en chans ändå. Och vilken omtumlande läsupplevelse, i all sin långdragenhet.  
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga – men Sybil, som förstås är kvinnan som boken handlar om, är en av de första patienter som diagnostiserades med en kluven personlighet – sexton stycken, närmare bestämt. Boken är skriven av Schreiber, som är journalist, tillsammans med psykiatern som behandlade Sybil under en stor del av hennes liv. 
 
Det är fruktansvärt hemskt – personlighetsstörningen kom ur grav misshandel av Sybils mor – och fruktansvärt stökigt, som ni kan tänka er. Det är omöjligt att veta vilken personlighet som är med när, även om somliga är lite tydligare än andra, och det är väldigt tröttsamt att försöka hålla reda på dem. Fascinerande är det, dock! 

Som kuriosa: Jag har en nätbekant som hade en liknande personlighetsstörning i 20-årsåldern, också utlöst av trauma men inte i barndomen. Detta var i bloggarnas, eller nätdagböckernas, begynnelse, och jag minns hur otroligt fascinerande och svårbegripligt det var att läsa hennes texter, som var väldigt öppna och transparenta. Hon träffade sin nuvarande man under denna tiden, och jag glömmer aldrig hennes berättelser om hur det var att presentera, eller liksom släppa fram, de andra personligheterna när de nyss träffats. Så märkligt, hur det kan bli. Idag är hon fullt fungerande och en av de mest stabila kvinnorna, egenföretagarna, mödrarna och coacherna jag kan tänka mig. Jag antar att det handlar om effektiv behandling och medicinering! 
 
Nåväl! Sybil finns att köpa här eller här, för den som är nyfiken. Men var medveten om att det är en riktigt krävande text – och om att somliga kallar hela alltet en enda stor bluff, där psykiatern drogat Sybil riktigt tungt och därmed frambringar en stor del av problemen. Jag låter det vara osagt om detta är sant eller ej, men ja – bra att bära med sig, kanske. 

Statsrådet och döden av Bo Balderson

 ”Äntligen stod Statsrådet på kanslitrappan. Ja, så börjar första delen i Bo Baldersons serie om Statsrådet, tappert och tålmodigt berättad av adjunkt Vilhelm Persson. Bo Balderson, säger du, vem är det? Ja, det vet ingen förutom hans agent och någon på förlaget. Det vi vet är att han ”i högsta grad är en man”, och att han ännu är i livet. Det är riktigt spännande att hemligheten lyckats bevaras så länge, tycker jag! 
 
Det är politisk satir, det är mordgåtor och det är så vansinnigt, vansinnigt roligt. Statsrådet och döden inleds alltså med att Statsrådet himself går på semester från kanslihuset. Statsrådet har blivit Statsråd för att han hade för stora galoscher och på den vägen är det. Adjunkt Vilhelm Persson, vår berättare, är bror till Statsrådinnan Margareta och han har det inte lätt, med tarmar och hjärta och annat som strular – och så måst han dessutom hålla reda på Statsrådet och hans barn, som är fjorton till antalet i just denna boken. 
 
Man ska ut på Vindö och fira semester, nämligen. Efter att adjunkten blivit inkapslad i en massa remmar med spännen samt störthjälm placeras Statsrådets chaufför i baksätet – han vill nämligen köra själv – och efter ett antal förskräckelser kommer man fram till idyllen i skärgården. Men inom kort inträffar ett mord och det blir förstås upp till våra hjältar att ta reda på vad det är som pågår därute. 
 
Jag älskar att dessa böckerna lyckas vara just både satir, deckare och fars – deckargåtan är en pusslig sådan som påminner om såväl Sherlock Holmes som Miss Marple och Poirot, och när vi diskuterade den i bokcirkeln i söndags var vi eniga om att det inte hade varit möjligt att lista ut det hela förrän alldeles i slutet – på gott och ont, får man väl säga. Men även de andra bitarna är fantastiskt skickligt sammanställda. Någon i bokcirkeln irriterade sig på det farsartade, jag tycker att det är briljant utfört. 
 
Helge Skoog har läst in ljudboken och det är en fröjd att lyssna. Jag önskar så att förlagen ville ta sig samman och se till att allihop blir inlästa och även att de blir e-böcker – det är inte helt lätt att få tag på dem, tyvärr, och de verkar ha hoppat över nästa i serien vid inspelningarna. Tråkigt, för dessa böcker är en nationalskatt. 
 
Statsrådet och döden finns hur som helst att köpa här eller här! 

Dubbelsäng i Danmark av Maria Lang

 

 
 
Som jag skrev häromdagen så finns det något som heter ”för mycket Maria Lang”, eller dylikt, och efter denna lär jag ta en paus ett tag för oj, vad tjatigt det blev. Jag har sagt det förut och jag säger det igen – jag saknar Puck och Einar!
 
Här reser Camilla Martin-Wijk till Köpenhamn för att framträda och även för att kuckilura med en man som inte är Christer Wijk men istället hittar hon ett lik i en dubbelsäng. Nejdå, jag spoilar inte, det står redan på baksidan. Förvecklingar leder till mord, ingen vet vem man kan lita på och på den vägen är det. 
 
Ja, det är underhållande på sitt sätt, men det är inte en av de bättre Lang-deckarna, det tycker jag inte. Som vanligt är de svåra att få tag på, men finns säkert på loppis eller antikvariat – eller på Göteborgs bibliotek 🙂