Törst av Kristoffer Triumf

Kristoffer Triumf brukar vara den som gräver i andras hjärnor och förflutna i Värvet men tror själv att han är ganska anonym för svenska folket. Jag funderade lite på saken och ins¨åg att jo, det stämmer nog faktiskt. Jag kände till att han haft alkoholproblem och slutat medelst AA-möten, och hade läst något någonstans om att han börjat dricka ”lite” igen för några år sedan, men annars har jag väl rätt dålig koll på honom.

Nu har han samlat sina dagboksanteckningar från åren som gått, från den vilda tiden i medievärlden där sprit och knark flödade till att han fick ett ultimatum om att sluta dricka eller förlora sin kärlek, och dagen när han bestämde att det var dags att prova att börja lite smått igen. Det låter ju som en otroligt dålig idé för en utomstående, men det går inte alltid att förstå hur en beroendehjärna fungerar.

Under åren har han förstört relationer, hålet i hjärtat har blivit större och större och han har försökt fylla det med allsköns berusningsmedel. Hur ska han kunna hantera tomheten nykter? Det är dags att djupdyka i förhållningssätt och resonemang för att komma underfund med beteendet – och tackla konsekvenserna.

Törst är förvånansvärt rolig, vilket behövs i mörkret som är missbruk och psykisk ohälsa. För ja, man får skratta åt sådant. Många hävdar att humor är en av de viktigaste beståndsdelarna i att kunna tillfriskna från en sådan sjukdom. Men det är också rörande, hemskt, skrämmande och starkt, allt snyggt paketerat. Lite name-droppigt här och där men en sann berättelse från Stockholms medievärld kanske gör det oundvikligt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Föda utan rädsla av Susanna Heli

Jag ska inte lägga ut texten om denna titel eftersom den såklart intresserar ett väldigt begränsat spann av läsare. Men läst den har jag och det är jag glad för, särskilt med tanke på hur många erfarna personer (i.e. som fött barn förut) tipsar om den. Det är lätt att ta sig till texten, den är relativt oflummig och jag går och säger åt mig själv på skarpen hela dagarna att jag ska slappna av i käken och andas tyst. Om det funkar i praktiken är ju väldigt godtyckligt – men så länge föresatserna är goda har man väl åtminstone en god grund!

Boken kan man köpa t.ex här – och jag lovar att återkomma med en utvärdering…!

När jag tänker på henne av Malin Wollin

Malin Wollin skrev bloggen Fotbollsfrun på Aftonbladet när jag fick upp ögonen för henne – det är nog så de flesta kom i kontakt med henne. Tack och lov noterades hennes talang och det tog inte så lång tid innan hon blev kolumnist och skribent för flera stora tidningar, och nu driver hon även podd tillsammans med Linda Skugge. Hon är fruktansvärt rolig och extremt ärlig och öppen i sina texter vilket jag älskar. Jag har gråtit till hennes berättelse om en traumatisk förlossning, och skrattat så tårarna sprutat åt bl.a återgivna samtal på dialekt med den småländska pappan.

Hon har tidigare publicerat krönikesamlingen Malin på Skaftnäs, romanerna Till min dotter och Farmor dör (den senare har jag ännu inte läst), och så ”föräldraguiden” En mamma blir till som jag började på strax efter att jag upptäckte att jag var gravid men sedan har glömt bort. Får plöja de närmaste dagarna, således!

När jag tänker på henne handlar om att vara systern som står i skuggan. Saras syster Linda är rebellisk, vild och oregerlig och familjen faller samman på grund av hennes missbruk. Sara både älskar och hatar sin syster, men hur det än är ställer hon upp på henne när det behövs. Och det gör det ofta. Saras konturer suddas ut mer och mer, ju mer energi hon lägger på sin syster.

Det är väldigt mörkt, men det är en fröjd att läsa Wollins prosa. Förlåtelse och familj spelar huvudrollerna, men även vikten av att hitta rätt i sig själv, hitta en plats för sig själv och orka vidare. Somliga bitar som kanske känns oväntade fastnade hos mig – boken startar med en betraktelse av ett fotografi av systrarna i en uppblåsbar pool, som nämner just doften av en sådan. Några veckor senare fick vi hem en babybox som bland annat inkluderade en liten badboll från TryggHansa och nog sjutton kom bitar ur boken tillbaka när jag blåste upp den – för visst luktar badboll och barnpool ungefär likadant.

Boken kan man köpa här!

Så nära att det bränns av Christina Lindström

Christina Lindström är min absoluta favorit bland ungdomsförfattare. Hon äntrade mitt medvetande under våren 2016 och sedan dess har jag läst alla böcker som just är riktade till ungdomar. Barnböckerna sparar jag på lite 😉 De flesta av böckerna utspelar sig i Göteborg vilket jag älskar, och alla karaktärer och dialoger känns så trovärdiga och smarta. Love it.

I navet i denna berättelse finns Jason. Han var småkriminell redan på mellanstadiet, och blev sedan en given ledare på högstadiet, inblandad i allt från mobbing till droghandel. Inget vidare gott sällskap egentligen, men så karismatisk att det är svårt att stå emot.

Max kunde inte riktigt stå emot – men efter hot om att skickas till farmor i Danmark lade han av med det livet och lämnade Jason bakom sig. Men han saknar honom. Och gemenskapen och sammanhanget, förstås. Alice är dödskär i Jason, trots att hon inte alls får det utbyte och den bekräftelse av honom som hon önskar sig (och förtjänar). Men när Max och Alice möts, på Fröken Olssons kafé i Göteborg, säger det bara pang hos Max, som blir vansinnigt förälskad på stört. Men hur skulle de kunna närma sig varandra, när Jason finns mitt emellan?

Lindströms böcker handlar ofta om identitet och om att våga och kunna vara sig själv under den känsliga och jobbiga tonårstiden. Man vinner på att vara snäll i hennes böcker, vilket jag tycker mycket om. Både Max och Alice har problem av olika slag hemma, och även detta beskrivs på ett trovärdigt och genuint sätt. Även snälla personer kan bli förbannade, ni vet.

Sedan skrivs karaktärer och handling med en alldeles lagom dos humor också. Det är en riktig bladvändare (som faktiskt hade kunnat få vara längre – det säger jag väl aldrig) och mycket är jobbigt men jag kommer på mig själv med att småle med jämna mellanrum också. Christina Lindström är avgjort bäst på ungdomslitteratur i Sverige.

Boken kan man köpa här!

The man who died twice (The Thursday murder club, #2) av Richard Osman

Richard Osmans romandebut, The Thursday Murder Club, var bara alldeles ljuvlig och det var så välkommet att se att bok nummer två redan var på väg. Ännu en författare som kommer att få mig att kasta mig på inköpsförslag-knappen på Göteborgs bibliotek, alternativt hastigt ställa mig i kö. Nu slutade detta med att den svenska versionen släpptes samma dag som den brittiska och jag kunde läsa den som e-bok på en gång. Kanske var det dumt att inte läsa på originalspråk, men det var inget varken jag eller boken led av.

En vecka har gått sedan slutet på första boken när Elizabeth får ett brev från sitt förflutna. Han har ställt till det för sig rejält, med pengar och diamanter, och vet att Elizabeth borde kunna hjälpa honom. Hon engagerar förstås sina vänner från bok ett i fallet.

Men det händer annat också. Ibrahim blir nedslagen och rånad när han besöker närmaste stad, och blir rejält skrämd. Är det möjligt att detta hänger ihop med Elizabeths brev?

Den underbara, något naiva men skarpa Joyce, bestämmer sig för att det är dags att antingen skaffa en hund eller ett Instagramkonto. Det börjar med det senare och det är så roligt att det är inte klokt – särskilt hennes användarnamn. Osman har haft den goda smaken att faktiskt skapa ett konto åt henne, hon har redan över 6000 följare och lägger upp mycket tjusiga bilder. Titta här bara!

Klurigt, lagom rafflande och väldigt brittiskt på det allra bästa sättet. Det är fantastiskt att Osmans debut flög rakt upp på nummer ett på alla listor och att bok två gör likadant. På publikationsdagen tror jag att böckerna låg på just plats ett och två på alla bestsellerlistorna i UK och det skulle inte förvåna mig om det fortsätter så ett bra tag. Jag hoppas att detta blir en riktigt lång och härlig serie.

Boken kan man köpa t.ex här på engelska eller här på svenska. Missa nu inte dessa!

Katthotellet vid kusten av Jessika Devert

Jessika Devert imponerade på mig och många med mig med Dagboken jag aldrig skrev som kom ut i januari – sju månader senare kom Katthotellet vid kusten. Otroligt imponerande att släppa två romaner på ett år. Dagboken jag aldrig skrev utspelade sig i Göteborg, till och med ungefär i mina egna hoods, Katthotellet vid kusten i Bohuslän – som också är mina sekundära hoods.

Jonna blir vräkt från sin lägenhet i Göteborg efter att hennes före detta pojkvän har försatt henne i en hopplös ekonomisk situation. Allt hon har i världen – typ – är sina fyra katter och en farfar på Räkholmen i Bohuslän, som hon inte träffat på trettio år. Men han låter henne flytta in i gäststugan, där hon får kämpa för att gömma sina katter eftersom han inte är ett fan.

De börjar lära känna varandra och Jonna börjar lära känna bygden. Här finns goda vänner och snygga killar att hitta, och miljöerna är trevliga. Dock blev jag rätt besviken på boken, efter att ha tyckt så mycket om Deverts debut. Det är lite rörigt, omständligt och långrandigt, jag har svårt att köpa ganska mycket som händer (bara det att hon flyttar till sin farfar som hon inte träffat på flera decennier känns inte helt trovärdigt), upprepningar, korrekturfel och lite underliga sakfel dyker upp. Det är en helt OK feelgood, men inget att hänga i julgranen.

Hade boken inte varit skriven av Devert hade jag aldrig plockat upp den eftersom jag är så tungt allergisk mot titlar som denna och omslag som denna, men jag gillar henne som sagt och kommer absolut att läsa mer av henne vid tillfälle. Detta var väl bara inte riktigt min grej.

Boken kan man köpa här.

The night she disappeared av Lisa Jewell

Lisa Jewell är en sådan där författare som får mig att kasta mig över bibliotekets sida för inköpsförslag – och just denna kom snabbt vilket alltid är tacksamt. Detta innebär då förstås att hon även är en av de få författare som jag orkar läsa som inbunden…!

Tallulah fick barn som tonåring, och tack vare stöd från mamma Kim har det funkat fint i livet för henne. Nu är hon 19, pojkvännen tillika barnets far bor tillsammans med henne och Kim, relationen är inte riktigt vad man skulle önska sig men de bestämmer sig för att gå på en dejt på puben en kväll och lämna sonen hos sin mormor – som säger åt dem att stanna ute hur länge de vill och se till att ta vara på tiden tillsammans.

Men när morgonen kommer och de fortfarande inte dykt upp börjar Kim höra av sig till Tallulahs vänner och det visar sig att hon och pojkvännen åkt med ett gäng kompisar från skolan till en efterfest på ett ställe som kallas för Dark Place. Tallulah och pojkvännen dyker aldrig upp.

Två år senare har Sophie flyttat till en internatskola i närheten, där hennes pojkvän just börjat som rektor. En dag när hon promenerar på skolans mark får hon syn på en skylt: ”GRÄV HÄR”. Det blir startskottet för en radda upptäckter och händelser. Och det blir väldigt spännande.

Berättelsen växlar mellan olika tidsperspektiv, vilket funkar bra. Det är en riktigt välkomponerad story, precis vad jag önskar mig av Lisa Jewell. Det blir lite dark academia, och lite gotik i och med en förfallen herrgård, det blir familjehemligheter och mörker och ett förord som får det att krypa i hela mig.

Boken finns att köpa här – jag hoppas att den kommer på svenska snart!

Tänk inte! Bara kör! (Note to self, #3) av Marie Hammar och Abbe Wahlquist

Här kommer tredje delen om Ottilia i Note to self-serien – bok nummer ett heter Rutiga byxor funkar inte här och bok nummer två Vintersport går bort. Som vanligt är det ganska kaotiskt runt Ottilia – eller Otto, som hon kallas. Det är fortfarande lite märkligt att bo på fina Lidingö, och vad är det egentligen som händer mellan henne och Emil?

När mamma går med på att Otto ska få åka på ridläger över påsk blir hon förstås eld och lågor – men när hon kliver av bussen i Värmland där lägret ska gå av stapeln verkar allt lite konstigt. Hur kommer det sig till exempel att det verkar vara nästan uteslutande killar på lägret? Jo – det har blivit fel i anmälningen och Otto har hamnat på ett motocrossläger istället. Dråpligt blir det, men med värme.

Ett väldigt roligt inslag är Ottos hårt kurerade blogg, där hon friserar sanningen så det står härliga till. Charmigt och kvickt, och det är ju alltid kul att ha läst vad som egentligen hände och sedan se hur hon beskriver det för sina läsare. Mycket lyckat och ”i tiden”!

Boken kan man köpa t.ex här.

A slow fire burning (Ur förtärande eld) av Paula Hawkins

Kvinnan på tåget var ju ny och fräsch när den kom 2015 – jag gillade den verkligen då jag är så svag för opålitliga berättare. Blev jättepepp när jag såg att denna var på väg – men insåg på vägen att jag totalt missat att läsa hennes I djupt vatten som kom 2017. Slarvigt! Nu hänger de inte ihop, så jag tog denna först ändå.

Extra sugen blev jag när jag såg att handlingen utspelar sig på en husbåt på Themsen. Hur mysigt? Eller ja – nu handlar det ju om ett mord som begås på sagda husbåt, och det är ju inte mysigt i sig, men ändå. Miljön blir en karaktär i boken vilket jag älskar. Tyvärr är det den enda karaktären jag lyckas engagera mig i. Det har förvisso gått någon månad sedan jag läste boken men jag kommer nästan inte ihåg någonting – och det har inte bara med gravidhjärnan att göra.

En ung man hittas alltså mördad på sin husbåt. Därefter cirkulerar berättelsen kring tre kvinnor i hans närhet – Laura, som befann sig på båten samma natt som han dog. Carla, hans moster, som egentligen har fullt upp med annan sorg. Och så Miriam, den äldre kvinnan som har båten intill och som inte vill berätta allt hon vet för polisen.

Många verkar anse att andra halvan av boken väger upp att första halvan inte är så mycket att hänga i julgranen, men jag hade nog liksom tappat sugen redan halvvägs. Det är för mycket folk, det är för omständligt, det är helt enkelt ingenting för mig. Förutom floden och båtarna, då. Vill du läsa en bra deckare med husbåtar och Themsen kan du med fördel istället läsa En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton, fjärde boken om min favorit Lacey Flint.

Lyssna inte på mig utan prova för all del själv – vill du köpa boken finns den t.ex här.

Polcirkeln (Stenträsktrilogin, #1) av Liza Marklund

Det var längesen jag läste något av Liza Marklund. Jag – som så många – var väldigt förtjust i de första böckerna om Annika Bengtzon, men sedan tappade jag bort henne lite på vägen – delvis efter hela Gömda-affären. Jag blev lite förvånad när jag hörde att hon var på gång med en ny deckartrilogi och blev väldigt sugen när många gav Polcirkeln goda omdömen väldigt snart efter utgivning. Sagt och gjort, jag läste också så fort jag hann och det är jag väldigt glad för för det är en riktigt bra bok.

I slutet av sjuttiotalet bildar fem unga tjejer en bokcirkel som del av skolans ”fritt valt arbete” – jag minns denna term från klassiska hästböcker och förstår att det handlar om ett slags tidigt Elevens val. De är ganska oväntade vänner, men fortsätter att bokcirkla när de splittras och börjar på gymnasiet. Sommaren 1980 skakas hela samhället Stenträsk i grundvalarna när en av flickorna försvinner spårlöst. Fyrtio år senare hittas hon mördad och de kvarvarande flickorna, numera kvinnorna, återvänder till hemorten.

Småstadsliv är alltid väldigt effektivt i spänningsromaner för mig – för som jag skrivit många gånger förut så kryper det i kroppen på mig bara jag tänker på att bo så klaustrofobiskt att ”alla känner alla” och alla vet framför allt vad alla gör. Hu! Marklund beskriver miljöer och stämningar otroligt bra – även hennes personporträtt är alldeles utmärkta. Relationerna är viktigare än deckargåtan tycks det mig, vilket inte gör något alls. Det blir ganska snart tydligt att mordet har med just relationer att göra (nå, så är det väl oftast), så det är verkligen på sin plats.

Jag börjar förstå mot slutet vad som troligtvis har hänt, och ibland gör ju det bara att upplösningen blir mer spännande – för jag vill inte bara få reda på vad som hänt, utan även om jag har rätt 😉 Boken höll mig i ett järngrepp och det händer inte så ofta. Ser fram emot mer Stenträsk framöver!

Boken kan man köpa t.ex här!