Tack för matchen av Paola Pellettieri

När böcker beskrivs som genialiska byggs en viss förväntan upp. Jag bestämde mig för att lyssna på denna när jag bakade lussekatter, den är kort och det lockar mig när det gäller ljudbok.

Efter en stunds bakning var jag så irriterad att det var inte riktigt klokt. Kladdig deg? PMS? Kanske, men allra mest gällde det boken. Trots att den är så kort tog det flera veckor för mig att lyssna klart, för jag ville inte.

Såhär – alla gillar olika och jag har egentligen ingen lust att skriva en lång diss, så jag gör inte det. Men jag tyckte verkligen inte att detta var en bra bok. Alls. Eller jo, slutet var toppen!

Vivek Ojis död av Akwaeke Emezi

Nej men vilken roman detta är.

Berättelsen tar sin början i en stad i sydöstra Nigeria, där Vivek Ojis mamma hittar hans döda kropp insvept i ett färgglatt tygstycke utanför sin dörr. Sedan börjar det hela från början.

Tidsperspektiv och berättarröst skiftar, men vi får en ganska tydlig bild av Vivek Ojis liv. Hur han växte upp med en frånvarande pappa och förstående men överbeskyddande indisk mamma, i ett community som kallar sig Nigerfruarna – kvinnor som inte är från Nigeria men som gift sig med män därifrån. Vivek är inte som de andra, och hans beteende avfärdas som någon form av sjukdom. Han är en vänlig och öppensinnad pojke, i ett 90-talets Nigeria som slits sönder av våld och korruption. Vivek och de andra Nigerfruarnas barn står varandra nära, deras vänskap beskrivs både charmigt och innerligt. Allra närmast står han sin kusin Osita, som också är den som får berätta en stor del av historien.

Kriserna kommer till Vivek en efter en och man börjar tro att han är besatt av en demon – hans moster tar honom med till sin kyrka där en pastor bokstavligen försöker slå demonerna ur honom. Att han väljer att skaffa långt hår är bara ännu ett tecken på hur sjuk han är.

I tonåren börjar Viveks identitet komma fram mer och mer – det blir tydligt vad det är som bubblar under ytan och som till slut leder till hans tragiska, alltför tidiga död.

Även här, liksom i de flesta nigerianska romaner, spelar patriarkatet, kyrkan och normer huvudroller. Nog märks det att det på många håll blir bättre, och man måste ju hysa ett hopp om ett bättre och öppnare Nigeria i framtiden.

Prosan i boken är magisk. Lättläst och flytande utan att vara det minsta simpelt. Så vackert, så smärtsamt, så sorgligt. Bländande!

Akwaeke Emezi är uppvuxen i Nigeria med en igbo-far och en lankesisk mor som emigrerat till Malaysia och vidare till Nigeria. Maja i boken har också en malaysisk mamma. Hen är utbildad i USA och är ickebinär transkvinna. Vivek Ojis död nominerades för Best Fiction i Goodreads Choice Awards 2020, och Women’s Prize for Fiction 2021 – Emezi är den första transkvinnan som nominerats. 

Boken kan man köpa här.

Tomorrow I become a woman av Aiwanose Odafen

Obianuju, huvudpersonen i Aiwanoses Odafens fantastiska roman, får många gånger i sitt liv höra att nu, nu ska hon bli kvinna. När hon får mens, när hon fyller arton, när hon gifter sig, när hon föder barn – allra helst bara söner. Och en kvinna är alltid underlydande – först under sina föräldrar (och Gud, då) och sedan under sin man. För det spelar väl ingen roll om han slår fru och barn så att de hamnar på sjukhus? De har ju avgivit vigsellöften. Det smäller alltid högst.

Som ni förstår är detta ett smärtsamt porträtt av hur det är att leva som kvinna i Nigeria. Det är inte 1800-tal vi pratar om heller, jag uppskattar att huvudpersonen är född kring 1960.

Obianuju och Gozie träffas i slutet av 70-talet. Han är perfekt, tycker hennes familj – men Uju själv är inte så säker. Men vad har hon att välja på? Egentligen har hon starka känslor för en annan man som hon känner via sina studier, men han kan aldrig accepteras av familjen då hans stam slogs på andra sidan i inbördeskriget.

Uju vill bli kvinna och hon vill bli accepterad av sin mamma. Därmed blir det bröllop. Och utåt sett är han ju perfekt…

Det finns fina skildringar av kvinnlig vänskap och ömsesidigt stöd här. Det finns mycket besvärliga mor-dotter-relationer också, ofta baserade på skam. Mödrarna stöttar inte sina döttrar som försöker ta sig från sina våldsamma män – för tänk på skammen det skulle dra över familjen.

Patriarkatet spelar nästan huvudrollen. Ingen är komplett utan en man, inte ens de unga kvinnor som haft privilegiet att kunna plugga skulle respekteras utan en man. En kvinna som inte kan få barn anses vara en man, en kvinna som inte kan föda söner åt sin man får finna sig i att han tar sig en andra fru eller skaffar en son ”på bygden”.

Det är tungt och man blir förbannad. Men det är en alldeles sagolikt bra debut. Jag älskar språket och beskrivningarna, gestaltningen och karaktärerna. En inblick i ett vardagsliv som på nästintill intet sätt liknar mitt eget. Och en gnista av tacksamhet för att jag slipper leva det livet.

Boken kan man köpa här.

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

  1. The Crow Trap (Kråkfällan)
  2. Telling Tales (I lögnernas spår)
  3. Hidden Depths (Dolda djup)
  4. Silent Voices (Döda talar inte)
  5. The Glass Room (Glasverandan)
  6. Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
  7. The Moth Catcher
  8. The Seagull
  9. The Darkest Evening

De första tolv (Marianne Jidhoff, #12) av Denise Rudberg

Det är alltid kul att återse karaktärerna i Denise Rudbergs elegant crime-serie. En blandning av spänning och lyx och livsnjuteri på Östermalm. Långt ifrån min egen vardag, och ibland är det väl just precis det man önskar sig av en bok.

Två grova brott begås på Östermalm under ett och samma dygn. Ett våldsamt inbrott hos en barnfamilj, och bortförande av Ia Bergdahl, den mest lovande studenten på Handels. Brotten landar hos Mariannes särskilda utredningsgrupp, och de verkar inte ha något med varandra att göra – men det visar sig finnas gemensamma nämnare. Elitism och möjligheten att köpa sig prestige och framgång.

Lättläst och underhållande men ganska mycket åt skrap-på-ytan-hållet. Det verkar som om detta kanske är det sista vi ser av Syjuntan på ett tag och jag kan tänka mig att Rudberg vill fokusera på något nytt. Lite tråkigt, för jag tycker alltid att det är väldigt kul när en ny är på gång, men samtidigt är det ju bra att sluta innan det spårar ur alldeles.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i elegant crime-serien:

  1. Ett litet snedsprång
  2. Två gånger är en vana
  3. Bara tre kan leka så
  4. Mellan fyra ögon
  5. När klockan slår fem
  6. På sex meters djup
  7. De sju som såg
  8. Åtta steg bakom
  9. Under nio nätter
  10. Tio grisar nere
  11. Elva änkors man

The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson

Alice Ogilvie försvann i fem dagar förra året efter att hennes pojkvän Steve dumpat henne. Hon har fortfarande inte berättat för någon vart hon tog vägen eller vad hände. Lite som när Agatha Christie försvann efter att ha kommit på sin man med att vara otrogen – och Agatha Christie är en av Alices stora favoriter. Nu gäller det för henne att komma ikapp i skolan, och för att lösa det anställer hennes föräldrar en privatlärare – Iris, som går i Alices årskurs och är hennes raka motsats. Där Alice är vacker, rik, populär och medlem i det coola gänget kommer Iris från fattiga och våldsamma förhållanden och hänger med skolans nördigaste nördar.

När Brooke, en av Alices närmaste vänner och numera Steves flickvän, Brooke, försvinner efter en fest står alla handfallna. Polisen är övertygad om att det är Steve som är skyldig till att ha fört bort henne efter att Iris sett de två bråka vid sidan av vägen efter festen, men Alice tror inte att det är så det förhåller sig. Hon och Iris upptäcker att de har något gemensamt – de vill lösa fallet. I Iris fall hjälper det att Brookes farmor utlyst en stadig belöning för den som hittar Brooke. Dessutom försvann en annan flicka i Castle Cove några år tidigare. Finns det en koppling? Och kan Alices kompletta samling av Agatha Christies romaner hjälpa dem att komma framåt, att se det som ingen annan sett à la Poirot och Miss Marple?

Jag är ett stort Christie-fan och hade verkligen behållning av denna YA. Lite långsamt, lagom spännande med inslag av high school drama och sådan där vänskap och sammanhållning som jag tycker saknas lite i amerikanska YA-böcker nu för tiden. Det känns som om väldigt mycket blivit skräck och vampyrer sedan Twilight kom – så fort jag läser en baksidestext tycks det mig vara på väg åt fantasyhållet. Men så insatt är jag inte – det kanske är mest sådana som kommer i min väg eftersom jag verkligen inte är målgrupp för YA längre.

Det är en fin och klurig bok, och jag ser fram emot mer om Alice och Iris eftersom detta verkar vara första boken i en serie. Det märks inte särskilt mycket att det är ett författarpar som skrivit, även om man förstår att de skrivit en berättare var så att säga. Det är sömlöst utfört och det är alltid snyggt. Huvudpersonerna är bra utmejslade och även om det finns lite klichéer à la poppisgäng och nördgäng så kan jag utan problem leva med det. Jag har förstått att teen mystery exploderar på BookTok och inte mig emot. (Jag har dock inte TikTok själv och tror inte att det är något jag kommer att engagera mig i heller.)

Boken kan man köpa här.

Läst i december 2022

Foto av Egor Kamelev pu00e5 Pexels.com

Hoppsan, denna sammanfattning har tydligen glömts bort. Bättre sent än aldrig är inget uttryck jag gillar alls eftersom jag alltid är i tid, men lite flexibel får man vara. Jag hann med några fler böcker än i november, men det går fortfarande

  1. The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson – ✯✯✯
  2. De första tolv av Denise Rudberg – ✯✯✯
  3. The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves – ✯✯✯✯
  4. Tomorrow I become woman av Aiwanose Odafen – ✯✯✯✯✯
  5. The death of Vivek Oji av Akwaeke Emezi – ✯✯✯✯
  6. Tack för matchen av Paolo Pellettieri –
  7. Tone tur o retur – tales from Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson – ✯✯✯✯
  8. Blackout av Dhonielle Clayton et al – ✯✯✯✯
  9. Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie – ✯✯✯✯
  10. Åtta dagar med dig av Jean Meltzer – ✯✯✯✯
  11. Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas – ✯✯✯
  12. Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist – ✯✯✯✯✯
  13. Almost midnight av Rainbow Rowell – ✯✯✯✯
  14. Queen Camilla av Sue Townsend – ✯✯✯✯

Almost American girl av Robin Ha

Ha Chuna föddes i Seoul tidigt 80-tal. Hon växte upp med sin mamma, som försörjde dem genom sitt arbete som frisör, och Chuna fick tillbringa en stor del av fritiden i salongen. Folk tittade snett på dem då Chunas pappa stack när hon var bebis – en ensamstående mamma kan inte vara någon att räkna med.

När Chuna är i 14-årsåldern (skulle jag tro) reser hon och hennes mamma till Huntsville, Alabama, på ”sommarsemester”. Det visar sig att mamman hittat en koreansk-amerikansk man som hon nu bestämt sig för att gifta sig med – de ska alltså stanna i USA.

Chuna blir nu Robin (fast hon inte ens kan uttala sitt nya namn), och har svårt att anpassa sig till det nya livet, vilket man verkligen kan förstå. Hon sätts i vanlig skola där hon inte kan göra sig förstådd eller förstå, hennes nya styvsyskon och styvkusiner är hemska mot henne och hon är fruktansvärt arg på sin mamma.

En dag vänder det – när mamman efter att de inte talat med varann på en vecka tar med Chuna till en seriebutik där de håller kurser för unga som vill bli tecknare. Chuna har alltid varit intresserad av serier, såväl manga som koreanska varianten manhwa, och nu får hon äntligen en chans att hitta likasinnade.

Almost American Girl är en grafisk memoar, om att bli uppryckt med rötterna och planterad på en helt ny plats där man inte alls verkar kunna växa och frodas – förrän rätt miljö och näring tillförs. För det blir bra, hur omöjligt det än verkar i början.

En otroligt fin, varm och rörande grafisk roman. Och vackert tecknad, förstås! Robin Ha har även gjort koreanska kokböcker i tecknad serie-form vilket låter väldigt kul!

Boken kan man köpa här. Detta inlägg publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth

Julen har väl dansats ut vid det här laget hos de flesta, men det blev inte så mycket tid eller energi till att komma ikapp med bloggen under julledigheten som jag hade inbillat mig. Så julen varar kanske ända in till påska här inne, vi får se…!

Jag inser att jag har läst tre böcker av Callum Bloodworth på bara ett halvår, vilket förstås i sig är ett gott betyg. Det är fina relationsromaner med mycket värme och djup, lättlästa utan att vara tunna alltså. Många skulle nog spela feelgoodkortet men jag håller inte med (vilket är ett gott betyg från mitt håll – det räcker inte med ett lyckligt slut för att en bok ska vara feelgood).

Elsa och Sophia har bestämt sig för att ordna jul på hjul för de som är ensamma eller ledsna under helgerna. De har fixat en skåpbil, julpyntat den från topp till tå och ordnat med ett schema så att så många som möjligt ska kunna få besök och förhoppningsvis en lite mer fröjdefull jul.

Men Sophia blir tvungen att hastigt resa till sin mamma i Norrland och Elsa står ensam med hela projektet. Hon har sina egna problem att stå i och känner inte att det är hon som verkligen brunnit för Julakuten för ensamma hjärtan som de kallar projektet. Men vad ska hon göra? Hon kan inte svika. Och till råga på allt har hon en grinig tonåring, en sur granne, en pratglad granne och en tomte, som aldrig tar av sig masken, att jonglera.

Superfina karaktärer, mycket värme och julstämning (och bakverk!) och en hel del sorg. Jättefin julbok.

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Callum Bloodworth: Berätta tre saker, 36 frågor om kärlek

Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht

I Korea 1943 jobbar Hana, liksom kvinnorna som gått före henne, som djuphavsdykare. När några japanska soldater får syn på henne på stranden låter hon dem ta henne med sig till sin militärbordell – allt för att skydda sin lillasyster. Närmare 70 år senare kämpar lillasystern, Emi, fortfarande med att hantera uppoffringen systern gjorde för henne. Nu är det dags att konfrontera det förflutna. Deras historier berättas parallellt.

Bitarna om Hana är helt fruktansvärda att läsa. Jag kände inte till så värst mycket om tröstekvinnorna, alla de kvinnor som blev sexslavar åt japanska soldater under andra världskriget. Det är gräsligt hemskt och för tankarna till den fantastiska Girls burn brighter som jag läste förra sommaren. Bitarna om Emi känns väldigt triviala i sammanhanget tycker jag. Mest som utfyllnad och inte speciellt intressanta – de hade kunnat vara färre och mer introspektiva än de är.

Ojämnt, alltså. Hade det inte varit en bokcirkelbok hade jag antagligen inte orkat läsa ut den, eftersom hälften är så hemskt och hälften ganska tråkigt. Men det blir ett fint slut!

Boken kan man köpa här.