Where’d you go, Bernadette? av Maria Semple

Jag har haft denna på min läslista i många år – jag tror att det är titeln och det otroligt snygga omslaget som lockat, men jag har aldrig tagit mig för att läsa den – förrän nu! 

 

Det är ett kul format – praktiskt taget hela boken består av brev, mail, lappar. Epistolary vill jag kalla det på engelska, men den svenska översättningen verkar bli brevroman. Det är tacksamt, ju, eftersom det blir fritt fram för författaren att släppa fram olika röster, stilar och vinklar utan att behöva ge alla berättare egna kapitel. 

 

Handlingen cirkulerar kring en familj i Seattle, där dottern Bee har fått perfekta betyg och därför har lovats en resa till Antarktis av sina föräldrar. Mamma Bernadette, en skarpt intelligent introvert, dyker djupt ner i förberedelserna inför resan (med hjälp av en virtuell assistent i Indien) men när ett skolevenemang som hon ansvarade för blir total katastrof försvinner hon spårlöst, och lämnar Bee och hennes snälla pappa som sliter på Microsoft på dagarna ensamma. 

 

Bee bestämmer sig för att ta reda på vad som kan ha hänt, och lyckas få tag på massor av dokument som hjälper henne att pussla ihop händelserna innan Bernadette blev maka och mor, livet hon levde innan och kanske varför hon har så svårt att anpassa sig till livet i Seattle, som Microsoft-hustru. 

 

Detta är satir av god kvalité – kring såväl Microsoft-kulturen och montessoriskolor och hysteriska föräldrar – och det är delvis väldigt roligt. Bitarna som inte är roliga är dock jättetråkiga, så det känns lite ojämnt. Något jag hade väldigt roligt åt är en massa tech-uttryck som jag hör hela tiden på mitt jobb idag – de föddes tydligen på Microsoft för tio år sedan 😉 Så visst är det underhållande.