Denise Rudbergs serie Kontrahenterna, som startade med Det första chiffret och nu fortsätter med En andra allians säljs in som en spänningsserie, och det är spännande men inte riktigt på det sätt jag hade hoppats. Spänningen ligger nästan uteslutande i huvudpersonernas privatliv, och berör knappt det som jag hade hoppats få läsa massor om – nämligen deras arbete som kodknäckare för svenska försvaret under andra världskriget. Tyvärr blir den biten mest en fond för resten av berättelsen – vilket hade varit helt okej, om de inte sålts in som just spänning. Men sådant är subjektivt.
Men vi träffar Signe, Elisabeth och Iris från första boken igen och det är ett kärt återseende, jag gillar dem allihop. Signe, flickan från landet, jobbar parallellt med sitt kodknäckarjobb som hushållerska hos en av de högsta cheferna och trivs bra med det – men hon har drabbats av gräsliga magsmärtor och är rädd att hon inte kommer att kunna fortsätta arbeta. På 2020-talet förstår vi att hon lider av en elak endometrios, men i slutet av 1940 fanns inget ord för det – och inte heller var det lätt att prata om kvinnliga hälsoproblem.
Elisabeth, överklassdottern, har press på sig från familjen att hitta en make och lugna ner sig, vilket hon inte har någon lust med alls. Men kanske kan det finnas en lösning? Och Iris har säkerhetspolisen i hasorna – hennes syster är gift med en tysk flygkapten och med Operation Barbarossa runt hörnet är allt extra känsligt.
Det är en fin bok och karaktärerna är väldigt skickligt sammansatta – de bygger tydligen på Rudbergs egen farmor och mormor, vilket ju är jättespännande. Man får ta den för vad den är, helt enkelt och inte förvänta sig någon thriller för det är det inte. Kanske plockas farten upp i nästa del – men om inte så gör det inte så mycket. Det är underhållande och informativt och ger en inblick i hur saker och ting var i en hyfsat nära förfluten tid.
Stories from the city, stories from the sea 