En andra allians av Denise Rudberg

Denise Rudbergs serie Kontrahenterna, som startade med Det första chiffret och nu fortsätter med En andra allians säljs in som en spänningsserie, och det är spännande men inte riktigt på det sätt jag hade hoppats. Spänningen ligger nästan uteslutande i huvudpersonernas privatliv, och berör knappt det som jag hade hoppats få läsa massor om – nämligen deras arbete som kodknäckare för svenska försvaret under andra världskriget. Tyvärr blir den biten mest en fond för resten av berättelsen – vilket hade varit helt okej, om de inte sålts in som just spänning. Men sådant är subjektivt. 
 
Men vi träffar Signe, Elisabeth och Iris från första boken igen och det är ett kärt återseende, jag gillar dem allihop. Signe, flickan från landet, jobbar parallellt med sitt kodknäckarjobb som hushållerska hos en av de högsta cheferna och trivs bra med det – men hon har drabbats av gräsliga magsmärtor och är rädd att hon inte kommer att kunna fortsätta arbeta. På 2020-talet förstår vi att hon lider av en elak endometrios, men i slutet av 1940 fanns inget ord för det – och inte heller var det lätt att prata om kvinnliga hälsoproblem. 
 
Elisabeth, överklassdottern, har press på sig från familjen att hitta en make och lugna ner sig, vilket hon inte har någon lust med alls. Men kanske kan det finnas en lösning? Och Iris har säkerhetspolisen i hasorna – hennes syster är gift med en tysk flygkapten och med Operation Barbarossa runt hörnet är allt extra känsligt. 
 
Det är en fin bok och karaktärerna är väldigt skickligt sammansatta – de bygger tydligen på Rudbergs egen farmor och mormor, vilket ju är jättespännande. Man får ta den för vad den är, helt enkelt och inte förvänta sig någon thriller för det är det inte. Kanske plockas farten upp i nästa del – men om inte så gör det inte så mycket. Det är underhållande och informativt och ger en inblick i hur saker och ting var i en hyfsat nära förfluten tid. 

The Black Dahlia av James Ellroy

Bok nummer tre i #karantänkrim blev The Black Dahlia av James Ellroy – en true crime-roman, kan man väl säga, då den baseras på ett verkligt kriminalfall men är skriven som en roman. 
 
Jag hade lite svårt att ta mig in i handlingen, då romanen börjar med 150 sidor om hur de två poliserna som står i centrum kom i kontakt med varann genom boxningen innan de blev kollegor. Det var alldeles för långdraget för en person med den koncentrationsförmåga jag besatt i våras, så kan man väl säga. Men sedan blir det spännande – och lite kaotiskt. 
 
Buck Bleichert och Lee Blanchard hamnar i utredningen av vad som hänt en okänd kvinna som hittas dö och delad i två bitar på en ödetomt i Los Angeles 1947. Hon går under namnet The Black Dahlia, och det blir deras uppgift att ta reda på vem hon är, hennes bakgrund, och förstås – vad det är som hänt henne. Det blir en riktig berg-och-dalbana, full av korruption och fulspel, och visst är det spännande. Dock ingenting som egentligen ger mig mersmak på Ellroy – i alla fall inte just nu. Det är dock ingen tvekan om att det gav mig mersmak på att läsa om fallet Elizabeth Short – The Black Dahlia – och vi vet väl alla vad som händer när man börjar Wikipedia-forska, det kan bli mycket kunskap på ett litet sidospår… 

Dödligt arv av Rachel Rhys

Rachel Rhys första bok, Farofylld överfart, var helt fantastisk – så jag sparade på Dödligt arv till semestern, det kändes lämpligt. Och när jag så plockade upp den, någonstans på Autobahn, visade det ju sig att den utspelar sig just på franska rivieran, dit jag skulle! Perfekt är bara förnamnet. Och det är en underbar roman! 
 
Året är 1948, och England är fortfarande i sviterna av andra världskriget, sönderbombat och ganska fattigt. Eve sitter fast i ett tråkigt, kärlekslöst äktenskap i en minst lika tråkig förort till London (jag vill minnas att det är Sutton) – allt går på slentrian och hennes man är inte bara tråkig utan även rätt kontrollerande och osympatisk, om du frågar mig. 
 
En dag kommer ett brev till Eve – från en advokat i London. Hon bestämmer sig för att åka till kontoret och ta reda på vad det handlar om, och det visar sig att hon ärvt en mystisk främling. Men varför, det förstår hon inte. Hon har aldrig hört talas om personen, och hennes mamma påstår sig inte veta något heller. 
 
Eve måste få reda på mer, och reser – ännu en gång mot sin tråkige makes vilja – till Frankrike och rivieran. Där möter hon ett helt nytt liv, fullt av fester, filmstjärnor, glamour, medelhavsklimat, god mat och dryck… allt som inte finns att njuta av i gråa Sutton. Men det finns förstås ett mysterium att lösa också, och det visar sig bli betydligt mer spännande än Eve räknat med. 
 
Älskade denna! Och det är ju extra kul att verkligen känna igen miljöerna. Ljuvligt! Köp boken här eller här

Fem små grisar av Agatha Christie

Jag gillar alltid Agatha Christie, men är betydligt mer förtjust i Miss Marple än Hercule Poirot. Försöker dock lära mig att läsa även Poirot, ty Miss Marple-böckerna är jag nästan färdig med, och när En förbannad podd nämnde Fem små grisar i något avsnitt i somras tänkte jag att den kan jag ju prova! Så det gjorde jag och det är jag glad för. Hon var mästerlig, tant Agatha. 
 
Fem små grisar har en livsnjutande kvinnokarl till genialisk målare blivit mördad på sitt sommarnöje. Sexton år har gått, rätten dömde hans hustru för mordet, men nu har hans dotter beslutat sig för att rentvå sin mors namn. Hon kan helt enkelt inte tänka sig att mamman skulle kunna vara skyldig, och anlitar därför Hercule Poirot för att söka upprättelse för sin mor. Han tar sig an uppdraget, vilket kommer att bestå av fem misstänka – offrets närmaste – med fem olika motiv och fem olika möjligheter att ha kunnat utföra dådet. 
 
Det är så klurigt och spännande och intressant och framför allt oförutsägbart! Det är få nutida deckarförfattare som har gett mig sådan hjärtklappning som Christie gjort i flera av sina böcker (And then there were none, och …och spegeln sprack från kant till kant) är två exempel – här blir det kanske inte riktigt spännande på den nivån, men det är så skickligt uttänkt att jag inte har någon aning om vart det hela är på väg. Underbart!
 
Boken finns att köpa här eller här

Det första chiffret av Denise Rudberg

Detta med genrebyte kan ju gå åt olika håll. Denise Rudberg är ett bra exempel på detta (som jag har skrivit om förut, vet jag) – jag tycker att hennes chicklit är gräslig, gillar hennes ungdomsböcker skarpt, tycker mycket om elegant crime-seiren om Marianne Jidhoff – och nu har hon skiftat om igen, med första boken av två om Kontrahenterna, unga kvinnor som får arbete som kodknäckade i Stockholm under andra världskriget. Och det blev bra! 
 
De tre kvinnorna vi följer, Signe, Elisabeth och Iris, kommer alla från vitt skilda håll. Signe flyttar in till stan från landet, Elisabeth är en överklassflicka från Öfvre Östermalm som säger upp sig från sitt tidigare arbete under stor dramatik – en man blir distraherad av hennes röda hår – och Iris har flytt från Estland med sina två små söner. Tillsammans hamnar de på kontoret för signalspaning, och tillsammans bildar de en tight liten cirkel. 
 
Det är en riktigt fin skildring av vänskap och deras liv innan detta – det finns mycket mörker i bagaget och somligt, såsom Iris berättelse, är sådant jag inte haft någon vidare koll på tidigare. Rudberg har gjort ett bra researcharbete. 
 
Det är lite Vår tid är nu över det hela, vilket jag verkligen uppskattar då den serien fått mig intresserad av allt möjligt kring den tiden (även om serien förstås börjar fem år efter att denna bok utspelar sig). Stockholmsskildringarna är jättefina, och jag älskar omslaget! Hade dock önskat mig lite mer spänning, för det känns lite hastigt ihopknutet på slutet – när det väl faktiskt händer något större känns det snabbt överstökat. Men det blir ju en bok till, så jag ser fram emot att få träffa dessa unga kvinnor snart igen. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Sladdisen – en bok om min barndom av Viveca Lärn

Viveca Lärn har varit en av mina stora favoriter sedan barnsben – jag älskade böckerna om Mimmi, och senare dem om Eddie, de tidiga böckerna om Tekla och Ulle, och de två om Trollet och Johanna som jag nyss läste om och ska skriva om snart. Sedan kom Saltön, och böckerna om Öster om Heden, och de fristående böckerna såsom Den blå vänthallen, och den fina kokboken med Saltö-recept, och samlade kåserier… ja ni hör ju. Och jag blir alltid lika glad när det är hon som är gäst i SöndagsMorgan i P4 för hon har en underbar röst. Jag var på författarfruksot med henne inför Halta Hönans hotell för några år sedan, och hade dessutom förmånen att få vara med på releasefesten för Sladdisen!
 
Viveca påstår ju att detta blir sista boken, så kanske blir det inte så många publika framträdanden framöver. Boken släpptes på hennes 75-årsdag, så nog har hon tjänat in sin pension efter 40 böcker (eller vad det nu är). 
 
Och detta är en sådan fröjd! Jag är glad att jag valde ljudboken, eftersom författarinnan läser själv och jag njuter av att lyssna på henne. Det är så mycket Göteborg, så mycket kärlek till staden som även är min, det är klurigt och finurligt och helt enkelt jättefint, om barndomen upp till sexton år, om de kufiga släktingarna, hur det var att gå i skolan när man redan kunde läsa och räkna flera år innan, om att skriva schlagertexter med pappa Hubert, och om flytten till USA i tonåren. Och allt annat där emellan! 
 
Jag hoppas så mycket jag vågar på att det blir en bok till, för jag skulle gärna vilja höra mer om ”unga vuxen”-tiden på 60-talet, om hur hon blev journalist och om hur det var att vara ung, kvinnlig report för kvällspressen då. Fascinerande! Och, såklart, väldigt välskrivet, väldigt rörande och väldigt roligt. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Venusdeltat av Anaïs Nin

Anaïs Nin, född Angela Anaïs Juana Antolina Rosa Edelmira Nin y Culmell, är förstås mest känd för publikationen av sina dagböcker – men även för sin erotiska litteratur. När hon var gift med Henry Miller, blev de i en ekonomiskt pressad situation författare av erotisk litteratur åt en anonym uppdragsgivare för en dollar per sida – de skulle inte publiceras egentligen, men till slut kom de ändå ut på förlag som just Little birds och Venusdeltat. (Somliga menar att det var en anonym person som erbjöd Henry Miller 100 dollar i månaden för noveller, ser jag nu – jag vet inte vad som är sant men det spelar ingen större roll.) 
 
Jag tänkte mest att det skulle vara kul att läsa dessa berättelser ur ett klassikerperspektiv, väl medveten om att jag nog skulle vilja hoppa över diverse ganska osmakliga texter som innefattar barn och annat, och det var just så jag läste och det är så jag tar dem. Vissa av novellerna är fantastiskt bra ur ett litterärt perspektiv, vissa andra närmast fnissframkallande och vissa får mig att längta tillbaks till Frankrike. 
 
Venusdeltat fick utgöra krysset i Sommarbingot som handlar om värme för man kan lugnt säga att det hettar till hos de flesta karaktärer här. När jag skrev om den i gruppen var det många som kommenterade att de läst den för längesen, men om du inte har gjort det kan du köpa den här eller här. Jag måste ändå säga att jag rekommenderar den som modern klassiker – jag tycker att det är trevligt om klassikerkanon får innefatta alla möjliga genrer och denna hör hemma där. 
 
Som kuriosa – första gången jag kom i kontakt med Anaïs Nin var i Jewels fantastiskt fina Morning Song, någon gång på gymnasiet. Lyssna gärna här
 
 
”And you can be Henry Miller and I’ll be Anaïs Nin
Except this time it’ll be even better, we’ll stay together in the end” 

Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Jag lyssnar på En varg söker sin pod så ofta jag kan och är mycket förtjust i både Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Strömquists album har jag läst med stor behållning och jag såg Juicebaren som CRFD skrivit manus till med skräckblandad förtjusning. (Strax efter att jag sett den besökte jag Stockholm och av en slump ett kafé som jag tror faktiskt kan ha varit förlaga och inspelningsplats.) Hade även turen att få lyssna på CRFN under släppet av seminarieprogrammet till Bokmässan förra veckan – tyvärr var akustiken i lokalen riktigt dålig, men det är alltid roligt att se och höra folk ”på riktigt” ändå. 
 
Rich boy följer tre generationer kvinnor genom 1900-talet. Det börjar med Gully, en begåvad ung kvinna som gifter sig med den välutbildade Tord och bosätter sig på Lidingö, där villorna har pool! De blir en fin, borgerlig, välplanerad familj – tills Tord dör, och Gully tvingas lägga all sin tid och energi på att överleva själv. Barnen, särskilt dottern Marianne, blir bortglömda. 
 
Marianne kommer in på psykologlinjen på högskolan och söker sig där till de engagerade och politiska grupperna. Hon träffar Kaj, som är hennes lärare och en framstående person inom vänstern, och de bildar familj. Men Kaj är inte så särdeles intresserad av familjen och den sortens behov – inte ens traumat som skakar familjen i grunden får honom att engagera sig något vidare. Men Marianne är djupt påverkad, såpass att hon hamnar på Beckomberga i perioder, och hon är inte förmögen att ta hand om dottern Annika på det sätt hon nog egentligen skulle vilja. Och Kaj fortsätter att köra sitt race, så Annika växer upp som ett ganska vilset barn och blir även en vilsen vuxen. Hennes liv i Stockholm är hårt bundet till sambon tack vare tryggheten som han ger, men när han lämnar henne står hon som ett rö för vinden, fullständigt utan stabilitet. 
 
Det är oerhört smärtsam läsning, det här, men så fruktansvärt bra! Jag blir helt golvad av språk och formuleringar och trots att det nu har gått ett tag sedan jag läste ut boken har jag verkligen inte släppt den. Så drivet och så genomtänkt. Fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Ägget och jag av Betty MacDonald

 
Ägget och jag är en bok som brukade dyka upp lite då och då i min barndom – mormor tyckte att den var helt otroligt rolig, och jag tror att de andra vuxna också brukade läsa den på somrarna. Jag läste den för några år sedan för första gången och visst är den rolig! I påskas kom vi att prata om den, och jag beställde den på bibblan för att få bläddra lite i den. Det var väl kanske där jag stannade denna gången då det är liiiiten text på täta sidor och jag orkade faktiskt inte läsa hela igen. 
 
Men jag vill ändå skriva en rad om den, för om du skulle komma över den på en loppis eller i ett antikvariat så missa inte – detta är en hysteriskt humoristisk bok om en kvinna som gifter sig med en hönsfarmare. Ja, ni kan tänka er. Fullständigt kaos 😉 Boken blev även tv-serie och jag förstår att Betty MacDonald är i det närmaste en kultfigur i USA. 

Sidonie och Nathalie: från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen

 

 
Sidonie och Nathalie är två unga franska flickor som flyr genom ett krigshärjat Tyskland mot Sverige, mot slutet av andra världskriget. De kommer ifrån helt olika bakgrunder, de känner inte alls varandra innan de påbörjar sin resa och de förblir främlingar för varandra. I Sverige får de nya namn, de får arbeta för mat och husrum och livet tar en helt ny vändning. 
 
Vi följer även Nathalie när hon firar sin 90-årsdag i Nordnorge – hon har fått barn och barnbarn, men minns fortfarande tiden som var. 
 
Det handlar förstås om flykt, om livet och om villkoren där omkring. Språket är förstås fantastiskt men berättelsen får inget grepp om mig och jag inget om den. Jag kan förstå varför den är så hyllad och även nominerad till Augustpriset och Sveriges Radios litteraturpris – men den var tyvärr ingenting för mig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här