Kategori: 2020-tal

Rodham av Curtis Sittenfeld

Litterära fantasier tilltalar mig i allmänhet, och litterära fantasier som handlar om intressanta personer tilltalar mig i synnerhet. Särskilt, förstås, om de är skrivna av författare jag gillar – så förväntningarna var skyhöga på denna. Hillary Rodham Clinton har fascinerat mig så länge hon funnits på min radar, och även om jag inte läst så mycket av Sittenfeld som jag hade önskat så (ännu!) gillar jag henne skarpt. 
 
1971 var Hillary Rodham en lovande juridikstudent på Yale. Hon är omskriven efter att ha hållit tal på sitt första college, Wellesley, studentaktivist, feminist och full av planer. Hon träffar charmören från södern, Bill Clinton, och det säger sannerligen klick emellan dem, nästan på en gång. Clinton planerar redan sin politiska karriär, och de två hittar sina likar i varandra. 
 
I verkligheten, som vi vet, tackade Hillary till slut ja till Bills frieri, flyttade med honom till Arkansas och blev rikets första dam. I Sittenfelds text tackar hon nej, lämnar Arkansas och väljer sin egen politiska väg. Vi följer henne här genom fyra decennier av politik (inte så intressant, ärligt talat) och privatliv (riktigt intressant). Hon och Bill träffas flera gånger genom åren, var och en med nya erfarenheter i bagaget, och även om berättelsen är upphängd på verkliga händelser är det mycket som inte följer vår samtidshistoria. 
 
Jag är inte galen i de längre politiska utläggningarna, eftersom det inte intresserar mig sådär värst, och jag hade kunnat klara mig utan somliga mer intima skildringar också – men, och detta har jag sett flera nämna, för första gången förstår jag varför Clinton var en sådan hit med kvinnorna. Om han var hälften så charmig och intressant som han framställs här så är det plötsligt trovärdigt. 
 
Men trots dessa invändningar så är detta en fullpoängare för mig. Jag blev verkligen golvad, på ett sätt som inte händer så ofta. Jätteintressant. (Och ja – nu ska jag snart läsa American Wife.) 

Solsken och parmesan av Christoffer Holst

Det är först vid samlingen på Arlanda som gruppen som bokat matlagningsresa till Toscana får reda på att hotellet där de ska vara har brunnit ner. Det blir inget Italien – men en alternativ lösning presenteras på arrangörens kusins pensionat i Öregrund. För visst kan man laga mat där också! Somliga droppar av men somliga följer med, och det är det gänget vi får följa med under ett par sommarveckor. 
 
Här finns den avdankade dansbandsstjärnan Rasmus, som spenderat de senaste åren på sin systers soffa – ja, hon följer också med. Och dansbandsälskaren Hilda, som är kock på en förskola men har betydligt mer högtflygande drömmar kring sin matlagning. Det hjälper inte att hon blivit KK med sin chef heller. Här finns andra deltagare också, alla olika och ganska omaka och alla med sina egna hemligheter i bagaget, och det är mysigt att följa dem, hur förutsägbart det än må vara på sina ställen. 
 
Och man blir hungrig! Beskrivningarna av mat och matlagning är fantastiska, jag blir hungrig bara jag tänker på det. Det vore otroligt kul att gå en sådan här kurs någon gång. 
 
Jag påmindes här och var om fina Kistbyggarna av Morgan Larsson under läsningen, vilket definitivt är en komplimang. Dessa böcker handlar egentligen om samma sak – ett gäng människor som hamnar på en avskild plats för att göra något tillsammans, men där alla har sina egna anledningar och sin egen agenda för att göra det. Nu är det givetvis stor skillnad på att bygga sin egen likkista och att laga italiensk mat, men människor och deras interaktioner och reaktioner är alltid intressant. 
 
Kärlekshistorian – ja, den är given – är dråplig och ibland lite väl förutsägbar, som sagt, men samtidigt – detta måste kallas en romance-roman och då får det vara så. Jag tror att detta skulle kunna bli en riktigt bra film eller tv-serie!  

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Adrian och Emma har alltid varit bästa vänner, trots att Adrian varit utanför och liksom låg i rang i skolan. Det är ju skönt att han har Emma i alla fall. Tills det blir dags att börja nian och Emma kommer över för att berätta att hon inte tycker att de ska umgås mer. Hon vill ju inte att hans låga plats i hierarkin ska påverka henne – även om hon inte beskriver det riktigt så, utan snarare att hon vill ha en förändring i livet – och plötsligt är Adrians trygghet utanför familjen borta och han känner sig ensammast i hela världen. 
 
När Adrians mormor dör åker han och familjen till Luleå för begravningen, och Adrian upptäcker att han och hans morfar har riktigt trevligt tillsammans. Han lär honom spela Wordfeud och även efter att Adrian kommit tillbaka till Örnsköldsvik hörs de per telefon, morfar skaffar en iPad och de börjar spela ihop. När höstlovet närmar sig bestämmer Adrian sig för att resa dit och tillbringa lovet med morfar – kanske mest för att slippa mammas oupphörliga frågor om vart Emma tagit vägen. 
 
I Luleå vet ingen vem Adrian är, ingen vet att han egentligen är en tönt och när han träffar Vera på biblioteket inne i Luleå har hon inga förutfattade meningar om honom. Hon är hans raka motsats – eller? – men de har väldigt kul tillsammans. Men vad kommer att hända när hon oundvikligen får reda på sanningen? 
 
En riktigt fin, lite sorglig och ömsint ungdomsroman, om vänskap och tillit och familj. Välskrivet och varmt! Ida Ömalm Ronvall har skrivit en bok tillsammans med Johanna Schreiber, Inte som du, som jag varit sugen på ett tag. Nu har jag läst en av dem var, så det är väl dags att jag plockar upp samarbetet! 

Svärmodern av Moa Herngren

Moa Herngren är fantastisk på att berätta om familjesituationer, mer eller mindre självvalda relationer och konflikter. Själv har jag sett det i Bonusfamiljen, men jag förstår att även Finaste familjen och Sjölyckan, som jag knappt sett själv men känner till, behandlar dessa ämnen och även där är hon delaktig som manusförfattare. Här skiner hon verkligen. En riktigt bra roman. 
 
Åsa har alltid haft en tät relation till sin son Andreas, då hon varit ensamstående under större delen av hans uppväxt. Hon var hemskt förtjust i hans första flickvän, som även var dotter till deras bästa vänner, men när han träffar Josefin blir relationen dem emellan komplicerad. Åsa gör sitt bästa (i sitt sinne) för att de ska ha ett gott förhållande till varandra, men när hon gör en dumhet som skrider över Josefins gränser rasar allt samman. När vi träffar Åsa får hon inte längre umgås med dem, eller med sin lille sonson som hon är mycket förtjust i. 
 
Missförstånd staplas på missförstånd, och även om jag kan bli galen på Åsa blir jag lika galen på de andra. Jag tror nog faktiskt att Åsa vill väl, men hon vet inte hur hon ska gå tillväga för att göra rätt. Lustigt nog är hon en aktad kommunikationskonsult med uppdrag över hela Sverige. 
 
Vi får även ta del av andra karaktärers perspektiv – det är som om boken vill att man ska välja sida, men det är lätt att bli förledd… 
 
Underhållande med stänk av svärta och smärta. Lättläst text utan att vara banalt. Och – alldeles lagom lång! 

Mytomanen av Sofie Sarenbrant

En tonårspojke hittas död i skogen efter en idrottsdag med orientering i Bromma. Hans värdesaker är borta och han är illa tilltygad. Ett ungdomsgäng från en annan del av Bromma misstänks då de knivrånat jämnåriga på sistone, men kanske är det inte hela sanningen. 
 
Emma Sköld blir ansvarig för utredningen, som verkar peka åt alla möjliga håll – det är något som inte riktigt är som det ska. Det verkar även som om det är något som inte stämmer på polisstationen. 
 
Det har gått några veckor sedan jag läste Mytomanen och jag inser att den verkligen inte fastnat i minnet, för jag kommer bara ihåg början och slutet och en bihistoria i mitten. Jag vet inte om det är mitt eller bokens fel, faktiskt, men den lämnade uppenbarligen inget större intryck hos mig. Intressant är det dock alltid att läsa om mytomaner, och upplösningen var inte så förutsägbar som den ibland kan vara. 
 
Jag har lite svårt att förstå varför Emmas syster Josefin får ta mer och mer plats i utredningarna. Det är i och för sig lite kul med en sidekick som inte är polis eller inom rättsväsendet, men nu blir det lite som Erica Falck i Läckbergs böcker – man förstår inte riktigt hur det är möjligt att en utomstående person gång på gång ser så mycket som ingen annan ser. I detta fallet har hon i och för sig en annan inblick då hon umgås i samma kretsar som den döde pojkens familj, men jag köper det inte riktigt ändå. 
 
Men – lagom tempo och slutet var spännande, och det är ingen risk att jag inte kommer att fortsätta med serien. Man måste ju få veta hur det går…! 

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber

Ibland är en relationsroman med färgglatt omslag bara helt rätt och Johanna Schreibers bok visste verkligen var den satt. Riktigt mysig läsning! 
 
Jacob och Linnéa kommer från skilda världar – han från Lidingö, med jobb på advokatbyrå där han hoppas bli delägare inom kort. Hon från Öland, med struliga familjeförhållanden och jobb på en välgörenhetsorganisation. Ingen av dem känner egentligen för att gå på det där bröllopet där de träffas, men hur det än blir spenderar de natten tillsammans och åker tillbaka till Stockholm dagen därpå med samma övertygelse – de kommer aldrig att ses igen. Linnéa kommer att gå tillbaka till Tinder-livet där hon träffar unga killar som inte vill binda sig, och Jacob kommer att begrava sig i arbete. 
 
Men så upptäcker Linnéa att hon är gravid. Inte riktigt vad någon av dem tänkt sig. Efter övervägande bestämmer de sig för att flytta ihop under de tolv veckor som finns kvar av tiden då de måste bestämma sig för om de ska behålla barnet eller inte. Det blir en turbulent sommar, minst sagt, och det är så roligt att vara med på resan. 
 
Detta är nämligen något så ovanligt som en oförutsägbar feelgood. Fantastiskt! Schreiber berättar otroligt bra, det är både spännande och roligt och hjärtnypande. Den ligger helt rätt i tiden, på många sätt men just samtidsmarkörerna är väldigt lyckade. Mysig sommarläsning! 

Hamnet av Maggie O’Farrell

Hur mycket Shakespeare jag än har läst på universitetet så har jag aldrig fått någon ordentlig bild av hans liv, förutom att han var gift med Anne Hathaway (vars stuga jag har besökt en gång i forntiden), de förlorade en son i tidig ålder, och så skrev han pjäser och grundade The Globe Theatre (som jag besökt massor av gånger, främst för att presentbutiken är så rolig). 
 
Men i Hamnet berättar Maggie O’Farrell berättelsen om Shakespeares yngre dagar såväl som om hans tid i London – men berättelsen fokuserar inte på William Shakespeare. Han nämns aldrig ens vid namn. Här får vi istället lära känna hans familj, vi får veta hur Anne och han träffades, varför de gifte sig. Vad som är sant och vad som är påhittat är irrelevant, för det är så otroligt medryckande och engagerande. 
 
Det är berättelsen om ett äktenskap och om en familj, med sonen Hamnet i centrum. Livet i Stratford-upon-Avon i slutet av 1500-talet, relationer till släkten, Annes arbete med läkekonst – och förstås den fruktade pesten. Men framför allt tar jag till mig porträttet av Anne, som är så vackert och nyanserat. Dessutom leker O’Farrell med berättelsen på ett vis som gör det hela otroligt spännande, för jag förstår inte riktigt hur det ska gå ihop för att stämma med historian, den som vi ”vet” är sann. Det är så fantastiskt bra. 

Ormarna av Sadie Jones

Ibland händer det sig att man lyssnar på en podd i precis rättan tid. Jag visste inte vad jag skulle läsa härnäst när jag lyssnade på ett avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman men så pratade de om Ormarna av Sadie Jones och det lät bara precis rätt för stunden. Ungt par flyr London för en roadtrip i Europa med ett stopp på franska landsbygden, bring it on! 
 
Bea och Dan tar sina sista sparpengar för att ge sig iväg mot Alhambra i Spanien, men bestämmer sig för att göra ett stopp hos Beas bror, Alex, som driver ett hotell i Frankrike. Bea jobbar som samtalsterapeut och Dan är mäklare och ingen av dem trivs speciellt bra med tillvaron – de måste göra något annat ett tag.  
 
Men hotellet är inte som de förväntat sig. Det är slitet och nedgånget, det finns inga gäster, Alex skriver in fejkade namn i liggaren och dricker alldeles för mycket – särskilt för någon som ganska nyss blivit ren från droger. Från vinden hörs ljud av ormarna som bor däruppe – även i trädgården finns ormar som kommer obehagligt nära. 
 
En dag dyker Liv och Griff Adamson, Bea och Alex föräldrar, upp oanmälda. De är oerhört rika – rikare än Dan kunnat föreställa sig att någon varit. Han visste att Bea kom från pengar, men hon har alltid vägrat ta emot pengar från sin familj och han hade ingen aning om hur läget verkligen var. Griff har samlat ihop sin förmögenhet på allmänt oetiska sätt, och Dan är djupt besvärad i deras sällskap, hur charmiga de än må vara. 
 
Så försvinner Alex efter att ha varit ute på ett ärende och allt stegras. Konflikter, klaustrofobi och hemligheter. Och vem är amerikanen som ringer och absolut vill boka ett rum på hotellet? 
 
Otroligt spännande, krypande och lömskt liksom reptilerna som gett boken sitt namn. Många är förbannade på slutet – jag tycker att det är perfekt för bokens form och upplägg. 

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Karin Smirnoffs kärva karaktär janakippo och människorna och miljöerna tog hela läs-Sverige med storm för ett par år sedan och nu har trilogin kommit till sitt slut med Sen for jag hem. Nog ryktas det om att janakippo kan komma tillbaka, men jag känner mig just nu ganska färdig. Det är intensiv läsning som skapar massor av känslor, och Smirnoffs kortfattade språk är mer effektivt för detta än vad jag skulle säga att långa utbroderade beskrivningar är. Författaren är expert på att ge massor av intryck i några få ord. Det är väldigt imponerande. 
 
Efter de skakade händelserna i slutet av andra boken lämnar jana i denna volym Smalånger för att åka till Stockholm och delta i en utställning. Här träffar hon gamla bekanta som ger oss en bakgrund till hennes liv, och nya bekanta som skapar nya möjligheter och som tar henne till västkusten. Faktiskt till en liten ö utanför Kungshamn i Sotenäs – jag läste denna när jag var i Hunnebostrand och blev inte så lite förvånad när ortnamnet nämndes – även om de bestämde sig för att inte besöka just Hunnebo. Av alla svenska romaner jag har läst i år var nog denna den mest otippade att hamna i Sotenäs. 
 
Men Smalånger och dess människor kallar. Hur ska hon kunna fatta beslutet om var hon hör hemma och var hennes liv blir så bra det kan bli? Det blir ganska spännande, och även om jag inte kan identifiera mig med janas liv så kan jag identifiera mig med frågorna man ställer sig i den här åldern, några år före fyrtio, och det har varit en fröjd att få vara med på denna resan. Smirnoff är en otroligt skicklig skribent och det ska bli roligt att se vad hon kommer med härnäst. 

Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy

I Johan Ehns Hästpojkarna besökte jag i sinnet Berlin på 1920-talet, och Elin Boardys roman utspelar sig också i Berlin under samma period. Huvudpersonen är Hedvig, som kommer från en välbärgad familj i Göteborg och har fått lov att resa till Berlin och bo hos sin faster medan hon arbetar som kontorist i ett år. 
 
På kontoret träffar hon Mina, som blir hennes nära vän och bundsförvant, och som tar henne med hem till Heinz och Florian som bor på Winterfeldtplatz och blir vägen in i HBTQ-kretsarna. Här är det glamourösa fester och normbrytande personer överallt, och här känner Hedvig att hon har hittat sin plats. 
 
Fastern är sträng men Hedvig blir duktig på att manipulera och ljuga, och får uppleva sina bästa kvällar och nätter i livet på och kring Winterfeldtplatz, med människor som jobbar på Hirschfelds institut och kabaréer och alla möjliga spännande ställen. 
 
Här blir Hedvig vuxen, och det är här som hon blir stark och mogen nog att åtminstone försöka sätta sig emot föräldrarnas och fasterns förväntningar och planer för henne. Det hon vill göra blir äntligen viktigare än det hon borde. 
 
Det är underhållande och intressant men jag kommer inte riktigt in på djupet i romanen. Eller så når den inte hela vägen fram hos mig. Somligt händer lite för fort och lätt för Hedvig, och somliga karaktärer som jag tycker är spännande får inte riktigt utrymme nog för att jag ska förstå dem. Jag vill veta mer och skulle gärna läsa en fristående fortsättning om till exempel Heinz och Florian.