Kategori: 1920-tal

Gustav von Aschenbach är en hyllad tysk författare, han har gott om både pengar, ära och berömmelse. Men han är ensam. Hustrun är död och dottern har flyttat långt bort. von Aschenbach känner sig gammal och blasé och trött på det mesta och beslutar sig för att lämna München och åka söderut. Ett mildare klimat och Venedigs skönhet borde få fart på honom och lätta skrivkrampen. 

 

Maria Langs Skoga är som bekant baserat på Dagmar Langes hemstad Nora, och för många är nog den första kontakten med Nora just barnvisan ”Tre små gummor skulle gå en dag / till marknaden uti Nora…” och i denna bok är det marknad just uti Skoga. Året är 1929 och Christer Wijk är 10 år – roligt grepp tycker jag! 

 

Och det är just tre små gummor som ska iväg på marknaden – systrarna Ellen, Lovisa och Clara. De är 80+ alla tre, men den årliga marknaden är en instutition som inte får missas, med sina karameller och karuseller och gamman. Och en traditionell träff med släkten också. Familjen Bengtsson får reda på att de har fått ett stort arv från en släkting som emigrerade till Amerika – och som vi vet är stora summor pengar sällan oproblematiska i deckarsammmanhang och när en av gummorna flyger handlöst ur en slänggunga får Leo Berggren, nybliven poliskonstapel, plötsligt mycket att reda i – för det stannar naturligtvis inte där… 

 

Jag tycker att detta var en riktigt underhållande Lang. Fina beskrivningar av marknadsdagen och ett lagom klurigt mysterium. 

Anton har nyss tagit studenten och fått jobb i hemtjänsten. En av de äldre som han besöker regelbundet är Alexander Kovac, som nästan är hundra år gammal, lever hela sitt liv i köket och har slutat prata helt. Anton upptäcker efter ett tag att de kan kommunicera genom att Anton dunkar med sin käpp i golvet. I vardagsrummet hittar Anton foton på hästar och cirkusartister – och ett brev från Gestapo. Vad döljer sig egentligen bakom Alexanders tystnad? 

 

En dos stryknin, eller The mysterious affair at Styles, är Agatha Christies första roman, och första gången vi träffar på Hercule Poirot. Han är inte min favorit egentligen, men ju mer jag läser desto mer charm kan jag finna hos honom. Poirots kompis Arthur Hastings agerar berättare. 

 

Hastings bjuds till godset Styles, där mrs Inglethorp härskar, för att vila upp sig efter vedermödorna i kriget. Mrs Inglethorp har även bjudit in ett gäng belgiska flyktingar att bo på ägorna, och i närheten bor alltså Hercule Poirot. Det finns förstås en hel del andra på godset också – mrs Inglethorps söner, en svägerska, en vän till famljen som praktiskt nog är apoteksassistent, mrs Inglethorps nye man och hennes sällskapsdam, Evelyn. 

 

När mrs Inglethorp hittas giftmördad tar Poirot på sig fallet, och detta blir en riktig rasande pusseldeckare. Små ledtrådar kommer fram, andra ledtrådar lurar undan läsaren, förklädnader och förfalskningar och allt man önskar sig av Christie. Kul att ha läst den allra första – den kom ut redan 1920 – det är trevligt med deckare utan alla moderna hjälpmedel. 

Jag tycker att modernism är svårt. Vi är liksom inte riktigt sams. Trots det kom jag väldigt bra överens med Orlando, som var ett sådant nöje att läsa. 

Jag behövde en bok som utspelar sig på 1920-, 30- eller 40-talet för ett bokbingo jag är med i och det visade sig vara oväntat svårt att hitta något jag var sugen på. Så bläddrade jag genom den aldrig sinande TBR-listan och hittade Hyresgästerna av Sarah Waters. Jag har gillat hennes böcker tidigare, även om jag tyckt att de är alldeles för långrandiga, och det tyckte jag väl om denna också. Jösses! Men den blev spännande mot slutet, det måste jag säga. 

 

Året är 1922, och Storbritannien lider av krigets sviter. Många män har stupat, och i Camberwell i södra London skrotar Frances Wray och hennes mamma nu ensamma omkring i sitt stora hus.Stora hus är dyra i drift, och de inser att de kommer att tvingas ta in hyresgäster på övervåningen för att kunna bo kvar i huset. 

 

In flyttar det unga paret Lilian och Leonard Barber, som har den nya världen med sig i bagaget. Nya idéer om musik, om kärlek, om modernitet och det sociala livet vänder upp och ner på Frances och hennes mammas gammaldags idéer. Och ju närmare Frances och Lilian kommer varandra, desto närmare kommer vi ett stort drama, ett förflutet som kommer upp till ytan och ett kammarspel med blodiga följder. 

 

Som sagt – det blir jättespännande mot slutet. Fram tills dess är det intressant, ur historisk synvinkel, och ur HBTQ-synvinkel, som så ofta i Waters romaner – men det är segt och långdraget och något förutsägbart. Dock absolut läsvärt, men den hade kunnat bantas med minst tvåhundra sidor utan att förlora speciellt mycket mer än volym.  

 

I höstas var Ulrika Knutson på Stadsbiblioteket och pratade om Löwensköldska trilogin – till den läste jag den första, Löwensköldska ringen, som jag älskade. En underbar, kort och koncis spökhistoria med massor av humor. Nu var det dags för Löwensköldarna i bibblans bokcirkel – dock hoppades Charlotte Löwensköld, som är bok nummer två, över. Jag kan inte hacka i serier på det viset så inför träffen om Anna Svärd läste jag helt enkelt båda två. Ulrika Knutson nämnde särskilt ett roligt parti i någon av böckerna där en desperat pastorsadjunkt ligger och krälar i diverse buskar, så det var inte utan att jag var sugen. 

 

Jag kommer att skriva om Anna Svärd i ett eget inlägg inom kort, men jag ska villigt erkänna att de går ihop lite grann för mig – jag har svårt att hålla ordning på vad som hör till vilken bok, men det spelar inte så stor roll. De skiljer sig hur som helst väldigt mycket ifrån första boken – man förstår inte riktigt kopplingen förrän mycket sent i den tredje boken och även där känns de nästan lite ihopknutna i brådska. 

 

Charlotte är hur som haver en mycket kapabel och driftig ung kvinna, som bor hos prosten och prostinnan i Korskyrka då hon är föräldralös – som jag förstår det har hon alltid bott där. Hon är förlovad med pastorsadjunkten Karl-Artur, som även han bor i prästgården. Han drar ut på det där med giftermålet och Charlotte skojar om att istället gifta sig med den fule brukspatron Schagerstedt när han en dag far förbi. Karl-Artur tappar fattningen och bestämmer sig för att han minsann ska gifta sig med första bästa kvinna han lägger ögonen på (det är nu han krälar i buskarna) – den första lyckas han rationalisera bort för sig själv, men den andra är den vackra dalkullan Anna Svärd. 

 

Det blir lite fars över det här, alltså. Folk missförstår varandra, de reser kors och tvärs för att försöka åstadkomma alla möjliga märkliga saker och jag blir faktiskt bara trött på alla dessa värmlänningar och dalkullor och intrigerande kantorsfruar. Dock reflekterade jag på träffen i tisdags lite grann kring detta – kanske är det så att jag är så bortskämd med underhållning att jag tycker att detta är tjatigt, men att det var ruskigt spännande när boken kom. Jag förstår ju att det är bra litteratur, men jag tyckte att det var lite tröttsamt. Och det fortsätter alltså lite i samma ådra… 

 

Boken finns att köpa i lite olika utgåvor och kombinationer med de olika delarna, och det allra enklaste är nog att köpa denna vackra utgåva med alla tre i – här eller här. 

Detta var månadens bok för Bokbubblarna, och i onsdags träffades vi ett gäng i NTI-gymnasiets bibliotek för att fika gott och diskutera den. Alltid lika trevligt, jag är mycket glad att jag blev värvad 🙂 

 

Boken finns att köpa här eller här – just nu på rea på diverse ställen! 

 

Åh, jag är så förtjust i Marie Hermanson och blev så glad när jag såg att hon var på gång med en ny bok i göteborgsmiljö! Året är 1923, och det är dags för jubileumsutställningen i Göteborg.

 

På plats finns den unga journalisten Ellen, som jobbar som volontär på utställningens egen tidning, den unge pojken Otto och hans åsna Bella som finns på det tjusiga nöjesfältet Liseberg, där  även den stora dansrotundan finns… och när det börjar ryktas om att självaste Albert Einstein skall komma till Göteborg för att ge sin Nobelföreläsning börjar oväntade saker att hända i staden. Antisemitismen bubblar upp till ytan, och vi får dels uppleva den från Einsteins kontor i Berlin som bakom kulisserna i Göteborg. 

 

Det är otroligt intressant att läsa om Göteborg under just denna spännande tid, när staden skulle bli metropol och när ungdomarna började flytta in till staden för att söka lyckan. På sätt och vis är detta en sorts deckare, man vill gärna få reda på vem som ligger bakom intriger och tilltag, men det finns även massor av karaktärsutveckling och relationerna i romanen spelar stor roll och bidrar definitivt till att föra handlingen framåt. 

 

Sättet på vilket dessa människors öden vävs samman och tar effekt av varandra är mycket skickligt beskrivet – jag älskade denna och rekommenderar den varmt! Riktigt spännande. 

 

 

Detta är en Storytel Originals som släpptes, en del i taget, under december fram till julafton. Kul kalender tycker jag! Jag läste nästan alla på rätt dag, det blev en mysig rutin. 

 

Och det är en smart deckarberättelse – den utspelar sig i samma lägenhetshus på Dalagatan 14 under tre olika tider, 1920-tal, 1950-tal och nutid – och på ett och annat ställe korsar tiderna varandra. Avsnitten är lagom långa, berättelserna lagom spöklika och ja, jag gillar det! Jag tror inte att jag hade varit lika förtjust om jag hade läst hela i ett svep, så att säga – det blev liksom lite extra spännande när nästan alla kapitel har en lätt cliffhanger som jag vet att jag inte får läsa vidare på förrän imorgon. Hade varje kapitel i en bok jag läste på ”vanligt sätt” slutat som dessa gör hade jag blivit tokig på melodramat. 

 

(Och ja – jag funderade på om det verkligen är bra att skriva en hemsk berättelse om en adress som i det närmaste verkar hemsökt. Det är lugnt. Ingen är skriven på Dalagatan 14 ;-)) 

 

Du hittar alltså boken som e- eller ljudbok på Storytel!