2021 – Sida 6 – Stories from the city, stories from the sea

That summer av Jennifer Weiner

Jag tycker så otroligt mycket om Jennifer Weiner. Köpte Good in bed och In her shoes av en slump i någon second hand-butik i London kring 2003 och sedan dess har hon varit en av mina favoriter – av så många skäl. Hon skriver fantastiska kvinnoporträtt, hon är extremt rolig och varm och hennes intriger är alltid smarta och snyggt exekverade – och hon lyckas väva in kroppspositivitet i de flesta av sina böcker. Det är härligt när man kan lita på en författare!

Daisy Shoemaker är en typisk förortsfru i Philadelphia. Hon har en ganska schysst man, en ganska jobbig tonårsdotter, ett fint hus och ett lyckat företag – men hon kan inte sova. Hon börjar få mail som är ämnade för en annan kvinna – det är bara en punkt som skiljer deras adresser åt – och får därmed kontakt med Diana Starling, en affärskvinna som lever ett helt annat glamoröst liv. De bestämmer sig för att träffas i New York och blir snart vänner – men var det verkligen genom ett misstag med en ynka liten punkt som de sammanfördes?

Parallellt med denna berättelse finns en berättelse om en ung kvinna som jobbar som barnflicka på Cape Cod sisådär tjugofem år tidigare. Sommaren som skulle bli den mest fantastiska i hennes liv, men som istället lämnade henne med ett trauma som inte går att läka.

Det finns en liten koppling (via Cape Cod och en uppsats) till förra årets Big summer och det ska tydligen bli en sorts mestadels fristående Summer-trilogi. Därmed ser jag alltså fram emot nästa! (När jag tittar på min text från förra året inser jag att jag har inlett denna text nästan exakt likadant som då. Men så får det vara!)

Det tog lite tid innan jag förstod hur allt hängde samman här, och det blev alldeles lagom ”ahaaaa-spännande”. En mycket fin och tänkvärd sommarbok, som man kan köpa t.ex här.

Ljust rum uthyres (Spare room) av Dreda Say Mitchell

Ljust rum uthyres hamnade på Storytels ”heta titlar”, eller vad det kan heta, just när den kommit ut. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att hugga, men det gjorde jag i alla fall och det var en rörig upplevelse. Den har fina betyg på Goodreads, men det var inte riktigt något för mig tyvärr.

Lisa är en ung kvinna med jobbigt bagage. Hon hittar ett fint, ljust vindsrum att hyra hos ett par i västra London och är pepp på att flytta in – men så hittar hon ett självmordsbrev i rummet. Paret hon hyr av hävdar att det aldrig bott någon där innan henne, men det är bevisligen inte sant.

Sedan blir det bara totalt kaos. Jag vet inte ens var jag ska börja, så jag struntar nog i det. Det är lite spännande ibland och jag gillar vissa miljöer, men det är mest helt obegripligt, osammanhängande, orealistiskt och ointressant. Men som sagt – andra gillar den verkligen, så prova för all del om du är ett fan av spänningsromaner.

Boken kan man köpa t.ex här.

En familjetragedi (Lundasviten, #3) av Mattias Edvardsson

Tredje boken i Mattias Edvardssons Lundasvit släpptes sista juni, en alldeles utmärkt tidpunkt för en roman som denna. Böckerna i sviten är helt fristående från varandra, men det finns gemensamma nämnare ändå – som flera berättare med olika synsätt och minnen, och som tema relationer och familj.

De tre personer som får berätta sin historia här är Bill, som är änkling, småbarnspappa och spelberoende. Ekonomin är usel och han beslutar sig för att hyra ut ett rum till juridikstudenten Karla, som äntligen flyttat ifrån sin missbrukande mamma för att plugga. Hon vantrivs i sin studentkorridor och söker därför boende separat – och hamnar hos Bill och hans lilla dotter.

För att finansiera studier och boende tar Karla jobb som städerska. Hon blir ansvarig för Steven och Regina Rytters vackra hem i Professorsstaden i Lund. Huset ska städas grundligt två gånger i veckan och Regina Rytter tillbringar all sin tid instängd i ett mörkt rum. Varför är det så?

Jennica träffar Steven på Tinder och de inleder ett passionerat förhållande. Hon börjar dock misstänka att allt inte står riktigt rätt till och bestämmer sig för att få reda på sanningen. Hon var vän med Bills fru som gått bort, och därmed knyts allas liv samman.

När Steven och Regina hittas döda i sitt vackra hus sätter cirkusen igång. Polisförhör och mediatexter blandas med berättarnas perspektiv och det är väldigt effektivt och trovärdigt. Edvardssons språk är lättläst utan att vara simpelt, och han lyckas bra med att ge varje berättare en distinkt röst – det är alltid tydligt vem som berättar och det är snyggt gjort. Det blir alldeles lagom spännande, kapitlen är korta och gör att man hela tiden måste läsa bara lite till och upplösningen knyts ihop snyggt. Mycket bra!

Boken kan man läsa här.

Er tredje man (Kontrahenterna, #3) av Denise Rudberg

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna, de kodknäckande kvinnorna på Karlaplan under andra världskriget, är intressant tycker jag. Den som lyssnat till hennes Sommar i P1 häromveckan kan känna igen delar av hennes släkts berättelse här, det är fascinerande.

Jag tycker om att läsa om Signe, Iris och Elisabeth. Signe som har hand om hushållet åt professorn ute i skärgården, Iris som tar hand om sina små pojkar vid sidan av sitt viktiga arbete, och Elisabeth som ska ingå konvenansäktenskap med en homosexuell vän för att de båda ska kunna få sin frihet. Jag hade velat ha mycket mer om det tekniska arbetet, men där får vi tyvärr nästan ingenting. Det kanske kommer! Kodknäckeri är väldigt spännande, särskilt för en sådan som jag som inte alls är duktig på matte och den typen av logik.

Det jag undrar över här är varför inte förlaget lägger lite pengar på att låta böckerna träffa en redaktör. Det har varit slarvfel som skavt i de tidigare och denna är tyvärr inget undantag. Det är stavning, sakfel, upprepningar och saker som inte hänger ihop, och sådant kan verkligen ställa till läsupplevelsen för mig.

Boken kan man köpa t.ex här.

Allt vi inte sa av Sara Osman

Det nyttigaste för mig vore defintivt att alltid plocka upp böcker utan förväntningar. Det gjorde jag med Allt vi inte sa, eftersom jag trodde att det skulle vara lite fluffig bubblig feelgood, baserat på titel och omslag. Och det är inget fel på sådant, men jag brukar hålla förväntningarna på rimlig nivå där, i alla fall.

Men, så positivt överraskad jag blev. Allt vi inte sa är en fantastisk debut och jag kan knappt bärga mig tills det kommer mer från Sara Osman.

Vi följer tre kvinnor kring 30 (tror jag) i Stockholm. Sofia är briljant ung advokat på karriärsstegen, med somaliska föräldrar och tvång att ständigt hantera folks fördomar. Caroline hoppade av juristlinjen för att istället bli influencer, men slänger maten hon fotograferar till Instagram och är aldrig nöjd med antalet likes. Och Amanda, som är Sofias barndomsvän, lider av psykisk ohälsa och självmedicinerar genom vilt festande. På ytan är de vänner, men det kokar under ytan.

Vi vet från start att det hela kommer att kulminera på midsommarafton, och vi känner till datumet som handlingen befinner sig på hela tiden. Det blir effektivt! Vi vet dessutom från start att det som nu händer på midsommarafton resulterar i att en person befinner sig på en institution av något slag – men inte mer än så. Berättelsen kryper fram och har en sällan skådad nerv i denna typ av roman.

Osman skriver klurigt, smart och väldigt roligt, utan ett överflödigt ord. Det är lättläst utan att någonsin bli banalt och hon bemästrar inre monologer på ett mycket bra sätt. Dessutom rasar hon igenom samhällsproblem – bristande jämställdhet, rasism, marknadshyror och klass samt mycket annat får sig en släng av sleven.

Det är imponerande att få in så här mycket handling och spänning på 300 sidor roman tycker jag. Otrolig debut, missa för all del inte denna i sommar.

Boken finns att köpa här.

Någon annans tidsfördriv av Ann Edliden

Jag dras inte automatiskt till rosa omslag, men det var något med detta som fick mig intresserad. Känslan av att det är en bok med vässad egg kom till mig och ja, det stämmer. Edliden har förvisso skrivit en relationsroman med inslag av både chicklit och feelgood men det är mer än bara så och det blir en bra balans dem emellan.

Doris har flyttat till Stockholm från Värmland, delar lägenhet med en tjejkompis på Söder och jobbar inom media – närmare bestämt med en illa förklädd version av Paradise Hotel. (Det gör alltså ingenting att den är illa förklädd – det blir bara extra roligt då, särskilt för en sådan som mig som kan roas hejdlöst av sådana program.) Hon tampas med diviga deltagare men har som tur är goda vänner på jobbet att luncha och stöta och blöta grejer med. Alltid fint!

Dejtar gör hon, mer eller mindre sporadiskt. Tinder är ju som det är – man ska ha rejäl tur för att göra en lyckoträff – men när hon hittar Petters profil känns det ändå som om något kan vara på gång. Han är enligt egen utsago feminist, verkar ha breda intressen och lyssnar på ganska bra musik. Kanske är han för bra för att vara sann? Som läsare drar jag öronen åt mig när han a) vill skicka och ta emot nakenbilder och b) inte dyker upp på deras första planerade dejt. Men hade Doris avbrutit där hade det inte blivit någon bok, förstås.

Efter ett tag kommer det fram (på ett lite osannolikt sätt, kanske) att Doris och massor av andra kvinnor har lurats av ”Petter”. De jämför erfarenheter i en gruppchatt och det blir en riktigt girl power-grupp av det hela, redo att konfrontera ”Petter”. Sådant gillar jag! Det känns som om det var längesen sist.

Vid sidan av fortgår den mest dramatiska säsongen av Château Amore någonsin. Kontroversiella ämnen (nå) tas upp och publiksiffrorna slår i taket – men Doris blir indragen på ett väldigt oväntat och ovälkommet sätt.

En schysst debut som inbjuder till bladvänderi – bara ett kapitel till… ja, ni vet. Tror att detta skulle kunna bli en rolig tv-serie. Edliden skriver flyhänt och med massor av humor och det ska bli roligt att se vad mer som kommer ur hennes penna!

Boken kan man köpa t.ex här.

Fråga mig igen (Ask again, yes) av Mary Beth Keane

Det tog mig lite tid att plocka upp Fråga mig igen och jag har identifierat varför – jag tyckte att omslaget var så likt Små eldar överallt. Som visserligen är en utmärkt roman i ungefär samma genre, men… ja, jag vet inte. Det är inflation i vissa sorters omslag – detta är en sort, en annan är förstås alla evinnerliga omslag med kvinnor sedda bakifrån. Men nu var det inte det det gällde.

Jag åt lunch med Therese för några veckor sedan och samtalet gled förstås in på böcker. Hon nämnde denna som en sådan där roman som man kan sakna ibland, som sträcker sig över lång tid och faktiskt funkar som en sorts modern epik, trots att det kanske inte borde gå att göra så många år såpass kompakta som de blir här. Men det är skickligt och väl utfört, och det är en riktig njutning att läsa – även om det absolut inte är någon feelgood vi har med att göra här.

Två unga familjer flyttar in på samma gata i en småstad en bit utanför New York. Männen är poliser och har jobbat tillsammans inne i stan under en period, men deras fruar går inte riktigt ihop. En av dem vill bli vän med den andra, men hon stöter bort henne så gott hon kan utan att vara otrevlig. Kalla det intuition. Men när båda paren får barn – Peter och Kate – ungefär samtidigt och de blir goda vänner är det nästan omöjligt att hålla sig på varsin sida staketet, så att säga. Och det är det som leder till den stora katastrofen. Ett av barnen ber om hjälp hos den andra familjen och inom några få minuter är ingenting sig likt.

Vi får följa alla huvudkaraktärer i sin egen berättelse, från 70-talet till nu. Det finns onekligen lite varierande minnen från vad som hände då. Missbruk och psykisk ohälsa är ständigt närvarande, liksom tankar kring varför det blev som det blev. Hemska saker händer och ibland är det otroligt mörkt, men som berättelse sett är det inte avgrundsdjupt heller. Keane gör ett ypperligt jobb med att hålla texten på en lagom nivå och även om man inte alltid håller med det huvudpersonerna tar sig för ger författaren läsaren en chans att åtminstone försöka förstå dem. Skickligt som bara den, tycker jag.

Boken finns att köpa här.

Där den sista lampan lyser (Anders Knutas, #16) av Mari Jungstedt

Det är höstlov på Gotland och ön är stilla. Sommargästerna har åkt hem och grådiset fallit. Ett par Stockholmspojkar som tillbringar lovet på Gotland i den enes familjs hus försvinner spårlöst när de ger sig ut på en cykeltur i ett raukområde. Polisen, med Anders Knutas i spetsen, får bråttom att försöka hitta dem.

När ett lik spolas upp på en strand i närheten av Visby blir det dags att leta samband. Den döde arbetar på Fornsalen på Gotlands museum, där en del egendomliga saker hänt på sistone och detta är intressanta spår att följa tycker jag. Jag kan inte så mycket om Gotlands historia, och här fick jag en liten känsla av det. (Detsamma hände trevligt nog i Galgbergets väktare av Anna Jansson tidigare i år.)

Knutas och Karin är ett av mina favoritpar i deckargenren – både som poliskollegor och numera som ett kärlekspar. De ställdes inför ett stort dilemma i förra boken, och det fortsätter i denna. Spännande är bara förnamnet, tycker jag som gillar en bra sidoberättelse i deckare.

Det är inte det klurigaste i deckarväg, det är det inte. Men det är lättläst, underhållande och alldeles lagom trevligt – så trevligt det nu blir med mord och ond bråd död, alltså. Lustigt nog ser jag att det är exakt ett år – minus en dag – sedan jag skrev om bok nummer femton! Se lista nedan.

Boken finns att köpa här.

Jag försöker smått förgäves att reda ut vilka böcker jag faktiskt läst av Jungstedt, och det är väldigt tydligt att jag inte läst dem i ordning, vilket är udda för jag brukar vara väldigt noga med det där.

Här är i alla fall serien:

Den du inte ser
I denna stilla natt
Den inre kretsen
Den döende dandyn
I denna ljuva sommartid
Den mörka ängeln
Den dubbla tystnaden
Den farliga leken
Det fjärde offret
Den sista akten
Du går inte ensam
Den man älskar
Det andra ansiktet
Ett mörker mitt ibland oss
Jag ser dig

Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Det är inte alltid som det funkar toppen med icke-skönlitteratur som bokcirkelbok, men jag blev ändå glad när Barnen på Hidden Valley Road blev månadens bok i min ena cirkel. Det är en slags kombination av facklitteratur och biografi, om en otroligt fascinerande familjekonstellation i Colorado under efterkrigstiden och ända fram till nutid.

Don Galvin gjorde karriär i militären, medan hustrun Mimi var familjens matriark som kämpade hårt med att hålla samman hemmet. Ingen bagatell när man får tolv barn under en tjugoårsperiod, varav tio pojkar – och varav sex diagnostiseras med schizofreni.

Familjens otroliga kamp skildras varvat med kapitel om forskning och olika rön kring sjukdomen som fortfarande är höljd i dunkel. Det finns teorier om varför man drabbas, men anledningarna är så vitt skilda och det är otroligt fascinerande. Fascinerande är även familjen Galvins sjukdomshistorik, och hur så många drabbade i samma familj gav forskningen en otrolig chans att studera den gemensamma anamnesen och kanske komma något närmare sanningen om sjukdomen.

Det är väldigt spännande att få sätta sig in i detta. Det är otroligt brett och det verkar inte som om det finns ordentliga sanningar någonstans – men jag tror att det är bra att något lite mer lättillgängligt skrivs kring schizofreni då jag är övertygad om att väldigt många fortfarande tror att schizofreni har med personlighetsklyvning att göra.

Robert Kolker har sammanställt boken på ett väldigt lättillgängligt vis – man behöver inte veta speciellt mycket i förväg för att kunna ta sig till texten. För mig blev det lite långt och delvis upprepande – men det går fint att hoppa över de mer vetenskapliga kapitlen om det blir lite tungt. Det gjorde definitivt jag mot slutet!

Boken finns att köpa t.ex här.

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!