Stories from the city, stories from the sea

Jag beundrar verkligen Christoffer Carlsson – han är uppenbart otroligt kunnig och proffsig, men verkar även väldigt trevlig och humoristisk. Har dock inte läst så mycket av honom som jag egentligen skulle vilja, men det finns tid för det med. Men när Järtecken kom kände jag bara att jag var tvungen att läsa den så snabbt som möjligt – och det gjorde jag. I ett par sittningar bara, jag blev indragen så himla fort. 

 

En novembernatt 1994 brinner ett hus i halländska Marbäck ner. Inne i huset finns dottern i huset, hon brinner inne och brottet blir mordbrand. Den skyldige hittas snabbt i närområdet, han erkänner brottet och det hela ställs tillrätta. Eller? 

 

Händelserna den natten sätter spår i bygden och dess individer. Systersonen till mördaren, till exempel, som är övertygad om att han har ondska, ett järtecken, i sig. Han är säker på att han en dag kommer att göra något fruktansvärt, att det finns i hans gener. 

 

Är Järtecken en kriminalroman? Jag vet inte. Snarare är det en roman om ett brott, som ligger till grund för en otroligt inlevelsefull och fantastiskt välskriven berättelse om relationer, om arv och miljö, om glesbygd och sammanhållning – och dess motsats – på en liten ort. 

 

Och det är så fantastiskt bra. Så fängslande och så tankeväckande. Missa inte! Järtecken är nominerad till Årets bok 2019. 

 

Boken finns att köpa här eller här – jag har även hört att ljudboken är bra, men har inte hört på den själv. 

Jag gillar elegant crime-serien med Marianne Jidhoff i huvudrollen. Deckargåtorna brukar vara intressanta och genomtänkta, och det är oftast en bra balans mellan polisarbete och privatliv. Så även här, tycker jag, även om det börjar bli lite repetitivt på sina ställen. Men det är OK, texten är så lättläst och flyter så enkelt att det inte gör så mycket. 

Viveca Lärn har varit en av mina stora favoriter sedan barnsben – jag älskade böckerna om Mimmi, och senare dem om Eddie, de tidiga böckerna om Tekla och Ulle, och de två om Trollet och Johanna som jag nyss läste om och ska skriva om snart. Sedan kom Saltön, och böckerna om Öster om Heden, och de fristående böckerna såsom Den blå vänthallen, och den fina kokboken med Saltö-recept, och samlade kåserier… ja ni hör ju. Och jag blir alltid lika glad när det är hon som är gäst i SöndagsMorgan i P4 för hon har en underbar röst. Jag var på författarfruksot med henne inför Halta Hönans hotell för några år sedan, och hade dessutom förmånen att få vara med på releasefesten för Sladdisen!

 

Viveca påstår ju att detta blir sista boken, så kanske blir det inte så många publika framträdanden framöver. Boken släpptes på hennes 75-årsdag, så nog har hon tjänat in sin pension efter 40 böcker (eller vad det nu är). 

 

Och detta är en sådan fröjd! Jag är glad att jag valde ljudboken, eftersom författarinnan läser själv och jag njuter av att lyssna på henne. Det är så mycket Göteborg, så mycket kärlek till staden som även är min, det är klurigt och finurligt och helt enkelt jättefint, om barndomen upp till sexton år, om de kufiga släktingarna, hur det var att gå i skolan när man redan kunde läsa och räkna flera år innan, om att skriva schlagertexter med pappa Hubert, och om flytten till USA i tonåren. Och allt annat där emellan! 

 

Jag hoppas så mycket jag vågar på att det blir en bok till, för jag skulle gärna vilja höra mer om ”unga vuxen”-tiden på 60-talet, om hur hon blev journalist och om hur det var att vara ung, kvinnlig report för kvällspressen då. Fascinerande! Och, såklart, väldigt välskrivet, väldigt rörande och väldigt roligt. 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

Jag blev förvånad när Breakfast Book Club annonserade vårens bokresa – för Gent är en stad som jag gått och trott endast består av en Volvo-fabrik. Ungefär, i alla fall. Men det tog inte många minuter innan flyg och boende var bokat – och tänk, så fel jag hade. Vilken fantastiskt trevlig stad! Jag hade väl aldrig kommit på tanken att åka dit annars, så tack kära BBC för att ni tog mig till Gent. 

Jag gillar verkligen Kristina Appelqvists Skövde-deckare – en väldigt lagom blandning av krim, kultur, akademia och privatliv. Detta är bok 4 i den första serien, som har rektor Emma Lundgren och polisen Filip Alexandersson i huvudrollerna. 

Journalisten Lo Blacklock har ett spännande uppdrag på gång – hon ska få resa med ett superlyxigt kryssningsfartyg till de norska fjordarna, då hennes chef märkligt nog lämpat över reportaget på henne. Strax innan avresan har hon inbrott hemma, och det är knaggligt med pojkvännen Judah, så en resa med luftombyte är precis vad hon behöver. 

 

Det är lyx i överflöd, champagnen flödar och en natt, efter en hyfsat blöt fest, vaknar Lo av ett skrik från hytten intill. Hon rusar till fönstret och ser att någon slänger en kropp i vattnet. Lo är helt säker på sin sak, men enligt passagerarlistorna är hytten tom. Säkerhetschefen försöker hjälpa till men verkar mest tro att Lo inbillar sig efter att ha druckit för mycket, men snart börjar hon tvivla på sig själv. Kan det vara så att hon drömt, eller inbillat sig, eller är hon på riktigt fast mitt ute på Nordsjön med en mördare, som kanske vet att hon sett vad som hänt? 

 

Jag gillar denna sortens spänningsromaner, eller deckare, allra bäst – ”det låsta rummet”, eller i detta fallet ”en båt mitt ute på öppet hav”, gör ju alla mordhistorier extra intressanta – så även här. Jag tycker att det blir lite långdraget på sina ställen och jag tycker att vissa av de skandinaviska namnen är lite märkliga – och det är extra märkligt att en ung kvinna som jobbar i köket inte pratar någon engelska, för det vågar jag lova att ”alla” svenska eller norska unga kvinnor gör. Men det stör väl egentligen inte berättelsen, det är bara jag som hänger upp mig på det. 

 

Men det är underhållande, snabbläst, lite småspännande även om somligt är förutsägbart, passar bra i hängmattan! Boken finns att köpa här eller här. Den har stått på min TBR sedan mars 2018, och räknas därmed mot min TBR-utmaning. 

Någon gång kring 2003-2004, alltså när jag precis hade börjat plugga, publicerade BBC sin lista som kallades The Big Read, där det brittiska folket fick rösta på sina favoritromaner och så sammanställdes listan därefter.

 

Jag var väl redan då införstådd med att de närmaste tre åren inte skulle ge mig speciellt mycket tid att läsa annat än det utbildningen innehöll, men kollade upp ett gäng av titlarna och skrev ner dem – bland dessa fanns I capture the castle. Jag köpte den i någon sådan här billig klassikerutgåva också, men det tog då uppåt femton år innan jag tog mig an den.

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen – mitt projekt med att läsa ur TBR-högen har fallit väl ut! Det är en hel del titlar som jag tillryggalagt tack vare att jag utmanar mig själv lite. (Och tack vare att jag tillåter mig själv att plocka bort titlar som jag inte är sugen på…!) 

 

Just denna har hängt sig kvar på listan, och jag är så glad att jag äntligen läste den. En väldigt rolig, varm och mycket brittisk berättelse, från ett förfallet gammalt slott där två systrar, deras far och bror försöker hanka sig fram i relativ fattigdom. Fadern James skrev en framgångsrik roman en gång, men lider nu av skrivkramp och kommer ingenvart. Det blir dråpligt ibland, men det är så varmt och fint berättat. Cassandra Mortmain är berättaren, och det är hennes dagbok vi följer under sex turbulenta månader under tidigt 30-tal – för när en ny familj flyttar in på herrgården som familjen Mortmain hyr av ställs allting på huvudet. 

 

Missa inte denna! Läs den i sommar, till exempel, det känns som en riktigt bra semesterbok. 

 

Köp den här eller här! 

Jag trodde nog faktiskt att jag hade läst hela Lisa Jewells tidiga utgivning – hennes chicklit-aktiga böcker såsom Ralphs party och Thirtynothing och de där fanns överallt i UK när jag bodde där, inte minst på second hand – men så kollade jag väl igenom hennes böcker på Goodreads någon gång och insåg att jag nog har missat en och annan ändå – bland annat denna, Stjärna för en natt eller One Hit Wonder som den heter i original.