Jag blev förvånad när Breakfast Book Club annonserade vårens bokresa – för Gent är en stad som jag gått och trott endast består av en Volvo-fabrik. Ungefär, i alla fall. Men det tog inte många minuter innan flyg och boende var bokat – och tänk, så fel jag hade. Vilken fantastiskt trevlig stad! Jag hade väl aldrig kommit på tanken att åka dit annars, så tack kära BBC för att ni tog mig till Gent.
Jag hade heller aldrig plockat upp boken som valts till resans cirkelbok – särskilt som den beskrevs som ”nutidens På västfronten intet nytt”, då jag aldrig lyckades ta mig igenom Remarques klassiker då det begav sig – jag var nog lite för ung, men funderar faktiskt på att göra ett nytt försök.
Så även vad gäller bokvalet är jag väldigt glad att det blev just denna, och att jag läste den trots viss motvilja. Jag hade ganska blandade känslor genom läsningen, det handlar om konst och krig, familj och historia.
Författaren får i sin ägo några anteckningsböcker, som utgör hans morfars dagböcker från början av första världskriget. Bokens första del handlar om relationen mellan barnbarn och morfar, och om morfaderns barn och ungdom, fram till kriget. I andra delen blir morfadern berättare, och det handlar om krig, död och elände – men även om vänskap och kärlek. I tredje delen går perspektivet åter till författaren, som söker sin historia och bilder av sin morfar.
Det är gräsligt att läsa om krig, kanske för att det alltid är aktuellt. Dock är även de hemskaste scener vackert beskrivna. Språket i boken är lite väl högtravande för min del, men vi kom fram till att det kan ha med översättningen att göra. En intressant bit av Europas historia, som jag inte minns att jag lärt mig särskilt mycket om i skolan.
Stories from the city, stories from the sea 