
Journalisten Lo Blacklock har ett spännande uppdrag på gång – hon ska få resa med ett superlyxigt kryssningsfartyg till de norska fjordarna, då hennes chef märkligt nog lämpat över reportaget på henne. Strax innan avresan har hon inbrott hemma, och det är knaggligt med pojkvännen Judah, så en resa med luftombyte är precis vad hon behöver.
Det är lyx i överflöd, champagnen flödar och en natt, efter en hyfsat blöt fest, vaknar Lo av ett skrik från hytten intill. Hon rusar till fönstret och ser att någon slänger en kropp i vattnet. Lo är helt säker på sin sak, men enligt passagerarlistorna är hytten tom. Säkerhetschefen försöker hjälpa till men verkar mest tro att Lo inbillar sig efter att ha druckit för mycket, men snart börjar hon tvivla på sig själv. Kan det vara så att hon drömt, eller inbillat sig, eller är hon på riktigt fast mitt ute på Nordsjön med en mördare, som kanske vet att hon sett vad som hänt?
Jag gillar denna sortens spänningsromaner, eller deckare, allra bäst – ”det låsta rummet”, eller i detta fallet ”en båt mitt ute på öppet hav”, gör ju alla mordhistorier extra intressanta – så även här. Jag tycker att det blir lite långdraget på sina ställen och jag tycker att vissa av de skandinaviska namnen är lite märkliga – och det är extra märkligt att en ung kvinna som jobbar i köket inte pratar någon engelska, för det vågar jag lova att ”alla” svenska eller norska unga kvinnor gör. Men det stör väl egentligen inte berättelsen, det är bara jag som hänger upp mig på det.
En tanke på “Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware”