Kris av Karin Boye

 

Jag har ”alltid” läst Boyes lyrik, men det var först i år som jag kom mig för att läsa Kallocain som väl måste sägas vara hennes mest kända roman. Nu plockade jag nyligen upp Kris, som är hennes självbiografiska text om sin egen ungdomskris genom huvudpersonen Malin Forst. Om uppgörelsen med den kristna tron, och genom kärleken till skolkamraten Siv, den egna sexualiteten. 

 
Värderingar och ideal och utmaningen av dessa känns som en ganska universell sak – kanske särskilt i ungdomen. Kris kom ut 1934, och även om vårt nuvarande samhälles kristna ideal kanske inte är så särdeles starka numera finns nog en sorts grundvärderingar hos många unga ändå. Idealen, sexualiteten och det inre känslolivet vågar jag gissa att de flesta unga människor funderar på i mer eller mindre stor utsträckning. 
 
Vilket förstås kan bli – stökigt. Och det är boken också. En salig röra, om man så vill, jag blev helt slut i huvudet. Det är intressant att ju bättre ordning Malin får på sina bekymmer, desto lättare blir boken att läsa. I början orkade jag några sidor i taget och kände ändå att jag behövde gå tillbaks titt som tätt, efter ett tag flyter det mycket bra och blir en riktigt lysande läsupplevelse.
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

2017 – i sammanfattning

 
Naturligtvis ska kulturåret (MITT kulturår, alltså, jag är inte så pretentiös eller arrogant att jag tror att jag kan krönikera hela 2017 ;-)) sammanfattas även här, trots dåligt bloggande på sistone. Det ska bli ordning på torpet, det ska det… jag har bara så mycket annat att göra hela tiden 😉 Kulturkollo hjälper till med frågor till en lista, jag klipper och klistrar kanske lite grann… vi får se hur det går! 
 
Dessutom – det blir lite brainstorming över detta. Jag kan inte sitta och gå igenom varenda inlägg under året, det går inte – så jag missar säkert något uppenbart här och där. Påminn mig gärna, i så fall 😉 
 
Årets mest oväntade: White Monkey av Adrian Perera är en stark kandidat – hade jag bara sett boken hade jag absolut inte trott att det handlade om en finlandssvensk ung man med rötter på Sri Lanka. Helt fantastisk. 
 
Årets klassiker: Åh, det är förstås Per Anders Fogelströms Stadssvit, som jag tack vare bokcirkeln på biblioteket nu läst i sin helhet och älskat. Första boken läste jag för nästan fyra år sedan men resten har jag läst nu under hösten. Här är mina texter: Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad – Stad i världen har jag inte hunnit skriva om ännu men det kommer inom kort! Bubblare i denna kategorin är Ett rum med utsikt av E M Forster och Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. 
 
Årets knock out: En bok som garanterat hamnar på många listor som sammanfattar året är även en som kunge ha passat på alla möjliga punkter, men jag väljer den som knock out – för det var den ju verkligen. En riktig käftsmäll och samtidigt något av det bästa jag läst – Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag läste den på engelska men funderar faktiskt på att läsa om och se hur översättningen blev. Det tog mig tre månader att ta mig igenom den, och det var inte bara för att det är en riktig tegelsten… ja, har du inte läst den så gör det. Nu. 
 
Årets kvinnokamp: Naturligtvis #metoo-kampanjen. Vilket genomslag! Jag är fortfarande i förundran. 
 
Årets gapflabb: Naturligtvis Ha de’ gott av Glenn Hysén. Ja, och detta då. 
 
Årets historiska: Tiden är inte än av Elin Boardy. 
 
Årets dystopi: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Att jag aldrig läst den förut! Tänk, vad en tv-serie eller film kan göra för en boks popularitet. 
 
Årets grafiska: Synd av Elin Lucassi. 
 
Årets nya bekantskap: Åh, det är så många! Den första jag kom att tänka på nu är Sara Baume. Jag skrev om hennes A line made by walking häromdagen. 
 
Årets utmaning: Kanske menar frågeställaren här en bok eller så som varit en utmaning, jag tolkar vilt och drar till med Sommarbingo och Höstbingo – båda har varit SÅ roliga och jag kan knappt tro att jag klarade av båda. 
 
Årets tegelsten: Ja – nu har ju den uppenbara tegelstenen redan nämnts som knock out ovan, så jag säger 365 dagar – utdrag ur kända och okända dagböcker redigerad av av Emelie Perland och Anders Bergman. Otroligt underhållande! 
 
Årets återseende: Menar vi omläsning så är det Expeditionen av Bea Uusma – det var alldeles i början på året som den gick som P3-dokumentär, jag fick Sofia (som älskade dokumentären) att ta med sig den som lektyr på skidresa och fram i maj åkte vi till Gränna över en helg för att bland annat besöka Andréemuséet. 
 
Årets kulturella höjdpunkt: Det har varit ett fantastiskt år för kultur, men Florens och särskilt Uffizierna gick ju inte av för hackor alltså. Jag har fortfarande inte riktigt smält det. 
 
Årets citat: Jag minns ju inte ordagrant, men något ur Malin Persson Giolitos ”förlorartal” på Årets bok på Bokmässan. Jag tycker inte att Schulmans förstapris var icke-välförtjänt som sådant, men hon borde ha vunnit. Det tyckte hon också! 
 
Årets scen: GöteborgsOperan! Från att ha varit där kanske två gånger på tjugo år har jag varit där flera gånger om i år och det har varit otroligt spännande varje gång – såväl konserter som opera, musikal och balett. På söndag är det dags igen, denna gången Norma. Sedan vill jag slå ett slag för Bio Roy, inte som scen som sådan men som etablissemang. Här har jag sett såväl teater från National Theatre till sing-along till Rocky Horror Picture Show och animerad kortfilm i år. 
 
Årets titel: Naturligtvis Erotic stories for Punjabi widows! Recension kommer upp senare ikväll. 
 
Årets film: Jag har sett en hel del bra filmer i år – Jätten är en, Det en annan, Paddington 2 en tredje. 
 
 
 
Kanske fortsätter jag att fylla på här under dagen – något nytt lär jag säkert komma på. Gott nytt år på er, kära vänner! Jag har haft ett fantastiskt 2017 på ett personligt plan, ute i världen är det förstås en annan femma. Men låt oss åtminstone hoppas att 2018 har goda ting i sitt sköte. 
 
 

Vänaste land av Åke Edwardson

Jag gillar verkligen Åke Edwardsons böcker om Erik Winter, och talar ofta om dem så fort det är dags att prata om de bästa göteborgsskildrarna. Men det är som om jag har glömt bort att fortsätta med serien! Jag har köpt pockets på loppis, men så tog det väl stopp och när jag har läst ett antal i en serie vill jag inte gärna hoppa. Och så har jag väl haft tusen andra saker att läsa på sistone och glömt att jag kan ju faktiskt beställa på bibblan… suck. Nåväl, på fjärde träffen om Fogelström kom just detta med göteborgsskildringar upp och då passade jag på att beställa nästa i serien – Vänaste land.  Som kom ut 2006, så visst ligger jag lite efter… dock inte så långt att det ska saknas mobiltelefoner eller e-mail 😉 
 
I Vänaste land kommer en taxichaufför till en dygnetrunt-butik i Hjällbo, Angered, för att köpa cigaretter mitt i natten. Han finner tre män brutalt ihjälskjutna, rakt i ansiktet, och tycker sig höra lätta steg som lämnar platsen. Dock ser han ingen… 
 
Parallellt med brottsberättelsen får vi följa en flyktings erfarenheter på väg från ett fjärran land. Ett ämne som sannerligen inte blivit mindre aktuellt. 
 
Erik Winter och kollegorna får gräva djupt i Göteborgs norra förorter för att komma någon vart. Och visst är det spännande! Dock lite för långdraget, i mitt ringa tycke. Men sån är jag. Dock gillar jag som alltid miljöskildringarna – även om jag har lite dålig koll på just de norra förorterna – och språket är ju fantastiskt. Det är så härligt med något nytt (ja, elva år då, men det var nytt) – en utmaning av hur språket i spänningslitteraturen brukar se ut. 
 
Jag gillar! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 
 

Tifo av Josefine Lindén

 

 
Egentligen vill jag inte klippa från baksidestexter – men i detta fallet måste jag det, det är så briljant: 
 
”TIFO är en roman skriven från ståplats. Om supporterskap, kärlek och passion och om hur fotboll kan ge mening och mål i fyra annars väldigt olika personers liv. En berättelse från livets bästa fritidsgård.” 
 
Precis så! 
 
Vi följer fyra ungdomar – Tanya, Isak, Oday och Fredrik – i deras passion. Fotbollen – Laget. De andas, sover, lever fotboll. Från läktaren, utanför stadion med insamlingshinkar till tifogruppen, på bussarna till bortamatcher. Om och om igen och det slutar aldrig vara spännande. Men efter ett stort derby blir en av dem svårt misshandlad av säkerhetsvakter och plötsligt är hela fotbolls-Sveriges supportrar engagerade. 
 
Så spännande – och så passionerat! Jag sprang inte på fotboll när jag var i dessa ungdomarnas ålder, men under ett par år i England gick jag massor, åkte runt halva landet och hade så vansinnigt kul! Nu är laget jag följde ett stillsamt familjelag, om man så vill säga – men på läktarna är det knappt några som sjunger högre och den känslan är ju nästan oslagbar. 
 
Riktigt bra! Jag ser fram emot att läsa uppföljaren inom kort. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 
 

Annabelle av Lina Bengtsdotter

 
Jag fick hem denna från Forum för länge sedan – men just då hade jag inte tid (jag hade alltså inte beställt den, så otacksam är jag inte) och den blev liggande. Nu har jag dock äntligen läst den, när tid och lust fanns! 
 
I lilla Gullspång, på Vänerns östra sida, försvinner den unga tjejen Annabelle spårlöst. Charlie Lager på Stockholmspolisen skickas dit tillsammans med en kollega för att nysta i vad som kan tänkas ha hänt – vad de andra inte vet är att hon faktiskt är uppvuxen i Gullspång, utan någon särskild lust att återvända. Men plikten kallar och det är dags att göra nytta. 
 
Det blir en komplex berättelse – eller två, egentligen – där jag visserligen misstänker slutet ganska fort, men inte hur vi ska nå dit. Jag tycker att Bengtsdotter skriver fantastiskt bra, och förstår att detta är starten på en serie – jag ser hemskt mycket fram emot att läsa mer om Charlie Lager. 
 
Och som alltid – glesbygd! Småstad! Klaustrofobi! Mycket lyckat i en spänningsroman, det kryper sig på på ett mycket effektivt sätt. 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Nine stories av J D Salinger

Detta är ännu en bok från första sidan på min Goodreads-lista – jag kommer inte ihåg var tipset kommit ifrån, men den hade höga betyg där så det är möjligt att jag bara har klickat mig igenom någon lista och lagt till sådant som lät intressant. Det var ju några år sedan den där listan startades 🙂 
 
Vad gäller Salinger så läste jag Räddaren i nöden för säkert femton år sedan – gillade den, så vitt jag minns, men har väl inte haft någon särskild lust att läsa om den. Nu funderar jag faktiskt på att göra det, för rackarns vad bra Salinger skrev.
 
Detta är, som titeln avslöjar, nio noveller av olika slag. Det de har gemensamt, förutom att de är briljanta, är att de är väldigt realistiska och rakt på sak. Underliga, absolut, men jag tycker ändå att de känns okonstlade. På ett bra sätt. 
 
Det är svårt att välja en favorit, men A perfect day for bananafish (som jag ser nu har översatts tillsammans med resten och då heter Bananfisken hugger idag eller En underbar dag för bananfiske) är en riktig pärla – den följer den där novellstrukturen som vi fått lära oss om, ni vet – en knorr! – men jag blev ändå alldeles tagen på sängen. Den finns att läsa i sin helhet här, om man är nyfiken.  
 
Jag förstår varför detta anses vara världens främsta novellsamling någonsin (av många) och jag, som är dålig på noveller egentligen, fick faktiskt lite blodad tand. 
 
Boken finns att köpa på engelska här eller här, och på svenska här eller här! 

Borta bäst av Sara Kadefors

Jag lyssnade på denna i strålande inläsning av författaren själv. Sara Kadefors är verkligen något av en multikonstnär!  
 
I Borta bäst stiftar vi bekantskap med Sylvia – en medelålders, prydlig, svensk kvinna. Som är hemlös. Ja, faktiskt! Hon bor i sin bil och spenderar dagarna på IKEA. Gör morgontoalett, äter rester från folks tallrikar, provligger sängar och ja, råkar väl somna ibland och får en åthutning. Sedan går hon hem till bilen och sover där och så börjar allting om igen. 
 
Läsarens första fråga är förstås – hur har det blivit såhär och varför har Sylvia inget hem? Historien vecklas så sakteliga upp (kanske lite väl sakteliga i min smak, egentligen) och det är riktigt intressant. Extra intressant är ju att allting på något vis beskrivs så normalt när det naturligtvis är allt annat än just normalt. Sylvia är en ganska otrevlig och dömande person som inte alls drar sig för att ge folk som har det sämre än hon diverse tips och råd om mode och fotvård, men visst värms känslorna för henne upp ju mer vi får följa henne. 
Extra intressant är relationen till en kvinna hon träffar på vägen – någon som sannerligen inte ber om ursäkt för sig och är väldigt rolig. 
 
Mycket underhållande (men lite för lång) och pricksäker. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Berättelser från Engelsfors

 

 
Jag visste ju att denna fanns – men hade på något vis glömt bort den. Dessutom trodde jag ju till ganska nyss att jag absolut inte under några omständigheter kunde läsa serieromaner, så det har väl lite med det att göra. Dock önskar jag verkligen att jag hade läst den närmre inpå Cirkeln-trilogin, för jag får villigt erkänna att jag har glömt lite vem som är vem och hur de är relaterade och vem som dör när, och sådär. 
 
Men med det sagt – nog kunde jag uppskatta berättelserna ändå! De är distinkt Strandberg-Bergmark-Elfgrenska och teckningarna av Kim W Andersson, Karl Johnsson och min favorit, Lina Neidestam, är såklart fantastiska. Kul med lite nya perspektiv på några av de berättelser som är fräschare i minnet också. Så himla kul idé! 
 
 
Albumet finns att köpa här eller här. 

Anrop från inre rymden av Elin Nilsson

 
I Anrop från inre rymden, som ju nominerades till Augustpriset för barn och unga, får vi läsa Elin Nilssons åtta noveller om konflikter och skav i gränslandet mellan barndom och ungdom. Ja, jag säger så, även om det förstås är lite svårt att enas om när ungdomen börjar… 
 
Det handlar om skola, om föräldrar och syskon, om sådana som är kompisar och sådana som varit. Trots att det var sisådär tjugofem år sedan jag var i dessa huvudpersoners ålder är igenkänningen förstås stor. Det är ju ett väldigt speciellt skede i livet som inte är så lätt att få grepp om och jag blir glad av att höra att många mellanstadielärare arbetar med denna bok i skolan – det måste vara ypperligt material, för det talar verkligen till alla. Somliga av novellerna är verkligen suveräna – rekommenderas! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 
 

A line made by walking av Sara Baume

Efter ett sorts sammanbrott och vad jag skulle vilja kalla urban utmattning har den unga konstnären Frankie (det berättas egentligen inte i boken alls om det är en man eller en kvinna, men baksidestexter och annat har gjort henne till kvinna vilket Sara Baume inte har något emot, så jag skriver hon och henne framöver) flyttat från Dublin till sin mormors hus på irländska landsbygden. Det har stått tomt sedan mormoderns död under en storm tre år tidigare.  
 
På landet, omgärdad av djur (levande och döda), landsbygd, tystnad och ödslighet får Frankie en chans att fundera över det som hänt. Över tiden på konstskola, tiden i Dublin, tiden som arbetande på ett galleri. Och inte minst – sin egen mentala hälsa. Hon börjar fotografera igen, och genom detta återupptäcka konsten. 
 
Vi som läsare blir presenterade för massor av konstverk boken igenom – jag som egentligen inte är så konstbevandrad tycker att det är fantastiskt härligt med böcker som får mig att googla och leta och forska och ta reda på saker – detta är verkligen en sådan. Jag läste den som ”pappersbok” och hade hela tiden telefonen eller iPaden bredvid för att kunna bildgoogla konstverken som tas upp. 
 
Jag hade svårt att komma in i boken – eller egentligen att börja med den – men fastnade ganska snart totalt. Språket är underbart – det är inte lätt att skriva en bok utan egentlig handling, men Baume lyckas utmärkt. Jag hade äran och nöjet att lyssna på henne två gånger om på Bokmässan och blev väldigt sugen på denna – även om det tog lite tid att komma fram. 
 
Även titeln är förresten namnet på ett konstverk – en konstnär vid namn Richard Long vandrade fram och tillbaks över en äng i Wiltshire och förevigade därmed vår inverkan – eller åverkan – på naturen. Intressant och lite märkligt.
 
 

Boken finns att köpa här eller här – den har ännu inte översatts till svenska men låt oss hoppas!