Grace av Anthony Doerr

Jag är en av de få som inte läst Ljuset vi inte ser – ännu, för jag har tänkt göra det. Ett bra tag. Men som med så mycket annat… ja, ni vet. Det kommer saker emellan. Men när denna damp ner i brevlådan från Forum, väldigt vackert förpackad, blev jag förstås glad – den där famösa sparken i baken. 

 
David Winkler växer upp i Anchorage, Alaska. Här väcktes min nyfikenhet – även om jag blir stressad av glesbygdsskildringar är det något väldigt intressant med Alaska, jag vet inte vad. Han lever ett ganska tyst och inbundet liv, dras till vädret och är besatt av snö. Ibland drömmer, eller ser, han saker innan de händer – som en man som blir påkörd av en buss, och hur han kommer att träffa sin blivande hustru. Mycket riktigt, han träffar henne som uttänkt och de flyttar till Ohio. Väl där drömmer han att hans dotter kommer att drunkna medan han försöker rädda henne från en översvämning – för att undvika detta sticker han utan ett ord. 
 
Han reser hundratals mil bort och hamnar till slut på en karibisk ö, där han blir bästis med en familj som också har en liten dotter. De tar, av någon anledning för han är otroligt jobbig, hand om honom och hjälper honom tillrätta. Han stannar där tills han blir en ganska gammal man och arbetar som någon sorts vaktmästare på ett hotell. Det är dottern i familjen som tar honom under sina vingar som till slut visar honom Den Rätta Vägen. Genom en massa snöflingor. 
 
Ja, som ni hör var detta verkligen ingenting för mig. Skapandet av en handling genom idiotiska val av en huvudperson utan vuxen mentalitet eller social kompetens känns otroligt märkligt, språket är på sina stället otroligt vackert och poetiskt, på andra ställen bidrar det till den pekoral detta blir för mig. Nej, det här förstår jag överhuvudtaget inte hur det har blivit en bok – det kanske är jag som inte förstår något – och jag gillade början – men sedan spårade det ur fullständigt. 
 
 
Vill du trots allt prova och överbevisa mig så finns boken att köpa här eller här 😉 
 

Selected poems av e.e.cummings

 

 
Vi satt och pratade om lyrik på jobbet för några veckor sedan – fråga mig inte varför, det hör verkligen inte till vanligheterna. Så sa en kollega, amerikanska egentligen men har bott i Sverige i många år, att hon verkligen älskar att läsa dikter, även om hon inte förstår dem – och nämnde Cummings som ett exempel. (Han stiliserade sitt namn e.e.cummings, med små bokstäver, men nu skriver jag med stor versal ändå för ordningens skull.) 
 
Dels jobbar jag ju på den där att-läsa-listan på Goodreads, som för övrigt absolut inte krymper fast jag har lyckats läsa en del, och där visste jag att en Cummings-samling hade letat sig in. Dels förstår jag precis vad hon menar och lånade genast en samling på biblioteket. Eller ja, i ärlighetens namn fick de gräva upp den ur något magasin, så det tog ett par dagar. 
 
Det är väldigt tät läsning. Särskilt som det inte nödvändigtvis är särskilt begripligt på sina ställen – därför kan jag inte säga att jag har läst varenda en och analyserat. Absolut inte, jag har läst det jag känt för och det är ju så fantastiskt att kunna föras med av språket, även om inte alls är förståeligt. 
 
Min relation till Cummings började med en blogg c:a 2000 – Mo Pie som tyvärr inte skriver där längre. Hon brukade skriva roliga betraktelser om sin holländska mormor, om The Sims – och om poesi, som hon är doktor i – främst Elizabeth Bishop och Cummings. Så jag sökte väl upp lite Cummings och gillade det – och när jag sedan läste Jennifer Weiner och fick ännu mer till livs var jag fast. 
 
Jag ska ge er ett exempel – detta är dikten som en av systrarna i just Weiners In her shoes läser på den andras bröllop: 
 
 
Stiliseringen är också typisk för Cummings, jag älskar det. Denna – kanske min favorit – är också en riktig höjdare (bild lånad från ModernistPoets.com): 
 
 
 
 
Just denna finns att köpa här eller här, men se gärna vad ditt bibliotek har att erbjuda – det finns massor av olika samlingar och jag vågar gissa på att de är, om inte lika, så likvärdiga. 
 
 

Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray

Jonny är femton år och har spenderat större delen av dessa år på sjukhus. Han har ett medfött hjärtfel, och minsta lilla infektion kan bli hans död om han inte får ett nytt hjärta. Och det måste gå fort – han har nyss haft ännu en stroke och blir inte starkare. Han lever tack vare livsuppehållande maskiner och skicklig personal. Och en fin familj och en god vän på sjukhuset, förstås. 
 
Jämngamla Niamh är på semester med familjen när hennes tvillingbror Leo faller till sin död från en klippa. De hade ingen särskilt nära relation, var väldigt olika och efter hans död vet inte Niamh alls hur hon ska bete sig. I skolan och hemma sörjer alla så det skriker om det, men Niamh är mest förbannad. 
 
Som ni säkert förstår blir det Leo som blir donator till Jonny, som efter sin rehabiliteringsperiod bestämer att han måste ta reda på varifrån hans hjärta kommer. Det är naturligtvis strängt förbjudet – läkarna får bara berätta för honom att det var från en kille i hans egen ålder – men den informationen är ju nu, med sociala medier och internet, tillräckligt för att åtminstone hitta någorlunda rätt.
 
Och som ni säkert också förstår finner Jonny och Niamh varandra på ett alldeles speciellt sätt. 
 
Jag har väldigt blandade känslor för denna roman. Somliga bitar är riktigt bra – som det växelvisa berättandet, och att Niamh får vara arg och inte bara förkrossad. Och ännu en gång – jag älskar fina vuxenporträtt! Däremot blir det naturligtvis både lite melodramatiskt och på sina ställen fullständigt osannolikt – och även orealistiskt, jag köper inte att alla ungdomar, särskilt de med någon sorts hälsoproblem, plötsligt uttrycker sig som Augustus i För eller senare exploderar jag. Men visst var det underhållande, jag läste ut den på ett par timmar och det var absolut inte bortslösad tid. Jag kan tänka mig att yngre läsare faller pladask – jag är nog lite för cynisk för det 😉 
 
Köp boken här eller här! 

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

 

 
Denna kom ut för första gången för några år sedan – jag lade den då i hyllan i någon e-boksapp men det blev aldrig av att jag läste den. När den nu kom i nyutgåva var Forum så snälla att skicka hem den till mig – tillsammans med en röd anteckningsbok! Kul idé och jag blev väldigt förälskad i boken och hoppas att den kommer att göras i fler färger 🙂 Det har dröjt med recensioner – jag har 35 i utkast just nu – så Forum, jag är inte otacksam, bara seg och har haft en väldigt intensiv period här. Läsning har jag hunnit med eftersom jag kan göra det i sängen men bloggen har blivit svårt lidande. 
 
Hur som helst, till sak – Sofia Lundberg har skrivit en riktigt rar liten historia här. Jag lyssnade på delar av den och läste delar – Gunilla Leining har läst in och som bekant gillar jag inte henne något vidare (pet peeve – hon bryr sig inte om att kolla upp uttal av saker samt vill gärna ge män väldigt märkliga röster), men här funkade det ganska bra.  
 
Doris är 98 år och lever ensam i sin lägenhet på Bastugatan i Stockholm. Hon har förstås hemtjänst, men de har inte alltid så mycket tid för henne och någon rolig mat får hon då inte. Den enda anhöriga är systerdotterdottern Jenny, som bor i San Francisco. En dag inser Doris att det är dags för henne att börja skriva ner sina minnen av livet åt Jenny. Till hjälp tar hon sin röda adressbok som hon haft sedan hon fick den på födelsedagen av sin pappa 1928 och genom den följer vi med genom barndom, ungdom, hemhjälpsarbete, glitter och glamour (eller?) i Paris som modell… ja, hela vägen fram. 
 
Jag tycker att Lundberg lyckas väldigt bra. Doris är en fin huvudkaraktär, det finns en ordentlig skopa humor, samtidigt som det är både vemodigt och äventyrligt. Det finns ju en del sådana här böcker sedan tidigare och det är ju alltid vanskligt att ta sig an något som någon annan kanske redan gjort och blivit hyllad för. Det känns ju lite som om det kan gå åt två håll – antingen blir den omskriven som ”DEN NYA XYZ” – jämför Gone Girl och En man som heter Ove – eller så får den skäll för att den är så lik. Eller – för det finns en tredje väg – lyckas den stå på egna ben. Och det gör Den röda adressboken! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 
 

Milk and honey av Rupi Kaur

 

 
Jag vill gärna läsa lite mer lyrik, och när jag läste hur hyllad denna blivit i diverse grupper och annat blev jag hemskt sugen och kastade mig över den. Tyvärr är jag faktiskt inte så imponerad som alla andra verkar vara, vilket är hemskt tråkigt. Vissa saker är otroligt djupt berörande, men mycket blir lite flaxigt på gränsen till banalt. Jag gillar de visuella illustrationerna på sina ställen, men texterna är ingenting för mig och jag kan faktiskt inte riktigt förstå vari hyllningarna ligger. Kanske har det med privilegier att göra – vad det än är så är jag inte särskilt imponerad eller intresserad. 
 
Ett exempel ur boken: 
 
 
Älskar den enkla illustrationen men för mig är dikten nästintill simplistisk.
 
 
Jag kan tydligen inte länka från denna datorn, men ni hittar nog… 😉 
 

Smakebit på söndag – 24 december 2017 – Christmas Days av Jeanette Winterson

 
Jag insåg nu när jag loggade in att Smakebitarna har jul- och nyårspaus – men nu råkade jag redan ha tagit en screenshot och jag älskade verkligen denna boken, som jag just lyckades läsa klart med några skälvande timmar kvar innan Höstbingot är slut och därmed fick full bricka – så… ni får den ändå! Det är en helt underbar samling av berättelser av olika slag – här berättar åsnan som bar Josef och Maria till stallet sin story. Fascinerande! 
 
 
 ”‘What happened to your nose?’
 
The three kings had left before dawn, warned in a fitful dream to return by another route. I had seen their dromedaries moving like music out to the fields where the shepherds were already lighting their morning fire.  
 
There was nothing to show for the night just gone, except three boxes of precious stuff, a hole in the roof where the angels had dangled their feet on the rim of time, and the fact that the stable door had been blown off. Joseph paid for the door with a piece of gold from the box, and showed the innkeeper the Baby Boy, and they talked about the star seen in the East, and the innkeeper gave his opinion, boasting about Herod, and some fool-talk about angels, and then I trotted back round the corner, nose-first. 
 
‘Well I’ll be blowed,’ said Joseph. 
 
The truth is that when the angel’s foot had rested on my muzzle as I brayed, my muzzle had turned as gold as a trumpet that proclaims another world. 
 
We didn’t wait for Herod. We set out for Egypt, not telling anyone where we had gone, and I carried Mary and her Baby, many days and nights, into safety.” 
 
Ur Christmas Days – 12 stories and 12 feasts for 12 days av Jeanette Winterson, Penguin: 2016 

Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe

 
Jag läste Agnes Cecilia flera gånger i mellan- och högstadiet, men nu var det några år sedan. På Göteborgs Romanfestival för en månad sedan talade bland andra Helena om Maria Gripe och hennes författarskap, och jag blev jättesugen på att läsa om den. Eller lyssna, snarare – när jag såg att det är Pernilla August som har läst in boken kändes det självklart att välja den varianten. 
 
Jag minns att jag tyckte att den var riktigt läskig (vilket jag tyckte om delar av böckerna i Skuggsviten också) och det är den nu med, fast kanske inte på ett riktigt lika intensivt sätt. 
 
Nora är femton år och bor hos sin farbror Anders, faster Karin och kusinen Dag. Hennes föräldrar gick bort i en olycka när Nora var mycket liten och hon har det bra hos sin nya familj, men vågar inte ta något för självklart. När de flyttar till en ny lägenhet börjar märkvärdiga, sällsamma saker ske. Klockan går baklänges, saker hittas i skåp, en docka verkar levande och rummen förändras… Nora hamnar plötsligt i mitten av ett riktigt, magiskt äventyr. 
Gripes språk är så fängslande. Jag höll på att missa att gå av bussen flera gånger under de dagar jag lyssnade på väg till och från jobbet och ville aldrig stänga av när jag väl landade på min plats. Somliga böcker går fint att lyssna på medan jag jobbar, men inte något så gripande som detta. Det är en fantastisk berättelse, om såväl magi och övernaturliga ting som om att växa upp, att lära känna sig själv och sina egna känslor. 
 
Ljuvligt! 
 
 

Boken finns att köpa här eller här! Ett julklappstips, kanske?