När jag nu är färdig hittar jag förstås titlar jag har missat – och så är det väl alltid. Med lite tur hinner jag täcka in allt som ska täckas i dessa listor…
Årets mest oväntade: Hur mycket jag gillade
Hannah Green and her unfeasibly mundane existence som jag verkligen inte trodde skulle vara min grej. Vidga vyerna!
Årets klassiker: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf.
Årets knock out: My Policeman av Bethan Roberts. Åh!
Årets kvinnokamp: Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Årets gråtfest: Om jag verkligen grät kan jag inte svara på, men
Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses (har funnits utgiven på svenska som
Övervintring också) är ohyggligt sorglig.
Årets gapflabb: Stackars Birger av Martina Montelius.
Årets historiska: Kan man kalla mytologi för historiskt? I så fall säger jag
Mythos av Stephen Fry.
Årets obehagligaste: Ruskigt obehaglig men fantastiskt bra –
1793 av Niklas Natt och Dag.
Årets dystopi: The end we start from av Megan Hunter, men
Slutet av Mats Strandberg ligger nära bakom.
Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson.
Årets nya bekantskap: Lin Jansson, som skrev fantastiska
Ragga som du shoppar – jag hoppas att vi får höra mycket mer av henne! Gärna mer västra-Göteborg-litt!
Årets utmaning: Jag kämpade verkligen med
Röda rummet av gamle Strindberg.
Årets tegelsten: Samlingarna av Andres Lokko. Men det ska väl sägas att jag inte läste vartenda ord, och då är det nog
Rich boy. Årets ögonöppnare: Am I normal yet? av Holly Bourne.
Årets återseende: Jag är alltid glad att återse såväl
Ruth Galloway som
Roy Grace.
Årets aldrig mer: Spel av Anna Roos. Årets huvudperson: Lydia i
Bara ha roligt av Maria Maunsbach.
Årets bifigur: Jag kan inte komma ihåg namnet, men bästisen i
The rest of us just live here av Patrick Ness, som, bara sådär, är ”the god of mountain lions” och dyrkas av alla kattdjur.
Årets filmupplevelse: Kommer sällan ihåg filmer, men jag gillade
I hetaste laget ur klassikerperspektiv. Det var även väldigt kul att se Dracula från 30-talet på Skräckfilmfestivalen!
Årets kulturella höjdpunkt: Åh, så mycket. Bokmässan och Göteborgs romanfestival, förstås, men även isolerade grejer såsom
Sgt Pepper på Stadsteatern.
Årets möte: Det har kanske inte med kultur att göra, men ett möte vid fontänen på Järntorget i juni glömmer jag aldrig.
Årets magplask: Magplask är kanske att ta i, men
Popkulturens död av Martin Aagård och Natalia Kazmierska
var en besvikelse.
Årets kan-inte-släppa-den: Bränn alla mina brev av Alex Schulman.
Årets skämskudde: Jag har haft det stora nöjet att introducera ett par noviser för
The Inbetweeners vilket är en konstant skämskudde. Och alldeles underbar, förstås.
Årets lyckopiller: Blixtra, spraka, blända! av Jenny Jägerfeld – innehållet är inte alltid ett lyckopiller men den är så briljant att det var ren njutning att läsa.
Årets läskigaste: He said / she said av Erin Kelly.
Årets debut: Efter Ekot av Olivia Bergdahl, kanske. Hon har publicerat poesi tidigare men detta är hennes romandebut.
Årets kyss: Kanske Natasha och Daniel i
Idag är allt av Nicola Yoon.
Årets citat: Detta från Dalímuseet i Paris är kul.
Årets skandal: Akademien, förstås. Och regeringen. It goes on and on…
Årets förlag: Sekwa som fixade så bra kring Maggie O’Farrell-frukosten på Bokmässan trots att planerna ändrades.
Årets pristagare: Niklas Natt och Dag, för
1793. Så fint, dessutom, att han tog upp bäste vännen Backman på scen när han fick priset.
Årets överskattade: När oskulder kysser av Per Hagman, som förvisso inte kom i år men som jag läste i höstas. Kanske är det något jag inte förstår men… nä.
Årets underskattade: Jag vet inte riktigt, jag har inte så bra koll på allt – men jag önskar att det hade pratats mer om den fantastiska
Göteborgs schamaner av Johan Nilsson.
Årets sönderpratade: Se på oss nu av Geir Gulliksen, vill jag nog säga… för all denna bröstmjölk! Men hur har jag missat att skriva om den? Det får jag ta itu med.
Årets serie: Lena Ackebos serie om Barbro och Mona, som – kanske – avslutades i år med
Darling Mona.
Årets
scen: Göteborgs Litteraturhus är alltid spännande.
Årets konstupplevelse: Bayeuxtapeten, Monets trädgård i Giverny och Dalímuseet i Paris. Och Konstmuseet i oktober, för där trivs jag alltid.
Årets TV-serie: Vår tid är nu – jag såg säsong ett och två i ganska snabb takt i år. Så otroligt bra.
Årets titel: Ragga som du shoppar och
Ät din jävel. Årets låt: Så många! Men
Oh my love av John Lennon har varit med mig sedan vi såg
Imagine: John & Yoko i september.