Stories from the city, stories from the sea

 

Ja – Spådomen gick ju lite över huvudet på mig, så visst var jag lite ambivalent när det blev dags för Doften av en man. Men jag plockade upp den ändå – och älskade den! Blev mycket glad i söndags när den valdes till nästa bok i ena bokcirkeln – då får jag ju faktiskt bläddra igenom den igen. Jag är ju så svag för bra skildringar av Göteborg, vilket jag tjatar om så fort jag får chansen – och de finns även här. 

 

Nåväl – den plockar så att säga upp där Spådomen slutar – kring 1960. För mig är stilen och språket annorlunda än i den förra – jag fastnade verkligen på en gång – men jag vet inte, kanske var jag i rätt stämning. Och jag menar, hur kan jag inte vara i rätt stämning när den unga kvinnliga huvudpersonen bor i Haga på sextiotalet, läser litteraturvetenskap och försöker lista ut vad livet handlar om? Ja, ni hör ju. Upplagt för succé. 

 

Förlaget skriver: ”Doften av en man är en laddad, vacker och skarp berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.” och jag kan omöjligt säga det bättre själv. Lysande! Jag hoppas att denna vinner Sveriges Radios romanpris om några veckor, det gör jag verkligen. 

 

 

Sidonie och Nathalie är två unga franska flickor som flyr genom ett krigshärjat Tyskland mot Sverige, mot slutet av andra världskriget. De kommer ifrån helt olika bakgrunder, de känner inte alls varandra innan de påbörjar sin resa och de förblir främlingar för varandra. I Sverige får de nya namn, de får arbeta för mat och husrum och livet tar en helt ny vändning. 

 

Vi följer även Nathalie när hon firar sin 90-årsdag i Nordnorge – hon har fått barn och barnbarn, men minns fortfarande tiden som var. 

 

Det handlar förstås om flykt, om livet och om villkoren där omkring. Språket är förstås fantastiskt men berättelsen får inget grepp om mig och jag inget om den. Jag kan förstå varför den är så hyllad och även nominerad till Augustpriset och Sveriges Radios litteraturpris – men den var tyvärr ingenting för mig. 

 

 

Jag jobbar vidare med Maria Lang – allt finns som sagt inte på biblioteket, men jag har faktiskt varken lust eller tid att leta rätt på dem som saknas på loppisar och Bokbörsar och allt vad det är nu – jag tar dem som finns och är glad åt det. Men jag läser dem i alla fall i ordning! 

 

De röda kattorna var extra rolig att läsa nu när jag är mitt uppe i en massa Selma Lagerlöf, då den delvis utspelar sig på och kring Mårbacka. Jag måste åka dit någon gång, det är ett som är säkert. 

 

Bodil Odén kommer hem till lägenheten som hon delar med sin syster Ingalill på Gärdet i Stockholm för att upptäcka att systern saknas. Ingalill har sommarjobbat som småguide på Mårbacka, och efter att ha rådslagit med städtanten fru Larsson tar Bodil sin vita Amazon och åker till Värmland. Sedan utvecklar sig en ganska rörig historia – det var visserligen några veckor sedan jag läste den nu men jag kommer nästan inte ihåg någonting, inte ens när jag läser en sammanfattning. För mycket folk, för märkliga förvecklingar – den enda konstanten är förstås Christer Wijk – och Almi Graan får också vara med på ett hörn. Nej, detta var absolut ingen favorit. Jag saknar dessutom Puck! 

 

En bonus för att Frödings ljuvliga Säv, säv susa får spela en roll i boken. 

 

”Säv, säv, susa,våg, våg, slå,I sägen mig var Ingalillden unga månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön, 
det var när sista vår stod grön.

De voro henne gramse vid Östanålid, 
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull 
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg, 
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång,I sorgsna vågor små,säv, säv, susa,våg, våg, slå!” 

Som kuriosa citeras Säv säv susa även i Kerstin och jag av Astrid Lindgren – och Mando Diaos inspelning är sannerligen inte oäven heller. 

Boken verkar inte vara så lätt att få tag i, men i Göteborg finns den i storstilsvariant på biblioteket. 

 

Jag läste ju We have always lived in the castle av Shirley Jackson i somras och tyckte verkligen om den – det var väldigt roligt när det plötsligt började pratas om henne i samband med att Netflix ska göra serie av Hemsökelsen på Hill House och att den just kommit i nyutgåva på svenska. I måndags hade jag dessutom äran och nöjet att lyssna på min gamla ungdomsidol Inger Edelfeldt (som översatte denna 1977) när hon talade om Jackson i allmänhet och Hemsökelsen på Hill House i synnerhet på Stadsbiblioteket här i Göteborg! 

 

Mycket intressant och inspirerande, förstås. 

 

 Dr John Montague, en vetenskapsman med intresse för det övernaturliga, hyr Hill House som stått tomt i den lilla byn Hillsdale i åttio år. Huset är tjusigt utifrån, men har rykte om sig att vara osunt – det är något ont i väggarna. Montague hoppas få med sig inte mindre än tolv assistenter dit för att bevisa det övernaturligas existens – till slut blir det tre. Eleanor Vance, som vill fly sin tråkiga vardag med sin sjukliga mor, Theodora – excentrisk konstnär från New York – och Luke, arvinge till huset som placeras där för att hålla ett litet öga på vad som pågår. På plats finns även husets förvaltare, paret Dudley – och det blir ganska snabbt uppenbart varför de vägrar vistas i närheen av huset efter mörkrets inbrott… 

 

Lagom läskigt även för en sådan som mig som sällan blir skrämd i skrift – det psykologiska är så väl utfört och Jackson skriver så fantastiskt bra. Jag ser verkligen fram emot att se Netflix-serien, jag tror att det kan bli riktigt lyckat! 

 

 

Det är sent 1970-tal i en småstad i Ohio när Lydia Lee försvinner från sin kinesisk-amerikanska familj. Hon är sina föräldrars favorit, och de är fast beslutna att Lydia kommer att uppfylla alla drömmar de inte lyckades med. Mamma Marilyn (som är amerikanska) hoppade av läkarutbildningen när barnen började komma, och pappa James (som är andra generationens kinesisk invandrare) fick inte undervisningstjänsten på Harvard som han ville ha. Men Lydia ska lyckas. Hon ska dessutom passa in i det amerikanska samhället på ett sätt som James aldrig kände att han gjorde. 

 

Boken finns att köpa till exempel här eller här. 

 

Två av mina bokcirklar ansökte om att vara med som jury till Sveriges Radios romanpris i år – konkurrensen var stor och vi kom inte med, men när jag fick reda på att vi var med i racet kände jag att det kunde ju vara bra att läsa några av böckerna i förtid, i alla fall, så det inte blir panik om vi nu blir utvalda. En av årets titlar är Agneta Pleijels Doften av en man – men ska jag läsa den måste jag ju läsa den som kommer före, vilket alltså är Spådomen: en flickas memoarer.  

Boken finns att köpa här eller här!