Smakebit på söndag, 11 mars 2018 – Caraval av Stephanie Garber

 
Vi ska läsa något valfritt övernaturligt till Bokbubblarnas nästa träff om tio dagar. Som ni vet är övernaturligt inte min starkaste gren, men jag har spanat på Caraval av Stephanie Garber ett tag så det kan väl vara dags, då! Hittills är jag inte mäkta imponerad men heller inte avskräckt, så det ska nog gå bra det här. Veckans Smakebit kommer alltså därifrån! 
 
 
 
”Scarletts farmor brukade säga att Caravals värld var direktör Legends stora lekplats. Inte ett ord yttrades utan att han hörde det. Inte så mycket som en viskning undgick honom, inte en skugga passerade obemärkt. Ingen såg någonsin Legend – eller om de gjorde det, visste de inte att det var han – men Legend såg hela Carava. 

Svarlett kunde ha svurit på att hon kände hans blick när hon kom ut i korridoren. Den fanns i lyktorna som tycktes lysa klarare, likt uppspärrade ögon, när hon granskade kuvertet. Det lknade de Legend hade skickat tidigare, krämfärgat och gyllene och mystiskt. 
 
När hon öppnade det föll flera röda rosenblad ner i hennes hand tillsammans med en nyckel. Skirt, grönt glas. Den liknade nyckeln hon hade fått till rummet, men hade siffran fem inristad och var fäst vid ett smalt, svart band och en lapp med ett namn: Donatella Dragna.” 
 
Ur Caraval av Stephanie Garber, B Wahlströms: 2017 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 
 
En ganska lugn helg här, annars – vilket sitter rätt fint efter en väldigt intensiv – men rolig – vecka. Några bilder, kanske? 
 
 
Som sagt – det är väldigt svårt att fotografera sina egna fötter på ett bra sätt. Men de nya kängorna var med på jobbet i fredags och fick många glada tillrop. Skoskav, säger du? Ja, jo, det går väl sådär. Jag köpte Compeed efter jobbet, så kan vi säga. Det går nog bra 😉 
 
 
Jag gjorde en fantastisk lunchsallad i fredags morse. Rödkål, rödlök, rå broccoli, gul paprika, minimozzarella och valnötter. Och färska champinjoner, icke att förglömma. Tror bara att jag dressade med citronolja och mycket svartpeppar. Den gör vi om. 
 
 
Tack vare dubbel XP i PoGo levlade jag upp mitt på blanka eftermiddagen. Eller ja, jag hade gått från jobbet. Halv fyra var en bra tid tyckte de flesta av oss, efter lite tung brainstorming om ”nya fräscha HR-termer” 😉 
 
     
 
Det är dags att liva upp vårgarderoben och dessa trogna koftor från H&M slår aldrig fel. Dessa två fick följa med mig hem – egentligen blev jag förälskad i en annan, men den fanns bara i XS och det är inte jag. Fortsättning följer… 
 
 
Skulle egentligen bara plocka upp en reserverad bok på bibblan innan Trappa Ner-programmet började, men jag råkade gå genom Dynamoavdelningen och fick syn på nyhetshyllan och ja… det gick som det gick, det där. Placerade mig på Trappscenen och spanade på folk ett slag. 
 
 
Trappa Ner-programmet bestod av uppläsningar av poeten (och konstnären) Hanna Rajs Lundström, poeten och författaren Kennet Klemets, David Väyrynen som jag tyckte mig känna igen såväl till utseende som röst – det visade sig förstås att han varit med i såväl Lundströms som Tankar för dagen och Babel! – han var helt fantastisk och jag har genast reserverat hans Marken på biblioteket – och så till slut den underbara Christine Falkenland, som läste och talade om skrivande och annat. Mycket mysig och inspirerande start på helgen. 
 
 
Jag vaknade såklart tidigt igår, som alltid numera, och gjorde ett gäng minisuffléer till veckan som kommer, nu med rökt lax och broccoli i. Har inte smakat ännu men jag tror att det blir gott! 
 
 
Åkte ner på stan för att göra lite ärenden – det ligger fortfarande lite snö, det gör det – men det var massor av vår i luften. Ganska varmt och soligt och massor av folk ute. Idag snöar det, kan jag meddela. 
 
Här är färgen jag önskade och den fanns på Kungsgatan! Där fanns även en basickjol för 69:- (mest att ha under kortare klänningar) och en träningstop, men de är inte så spännande. 
 
 
Träningstop, säger du? Yes, jag är tillbaks på Friskis! Känns bra. Nu är jag i och för sig pipig i bröstet och lite snorig, så jag får avvakta ett par dagar med att faktiskt komma igång. Men det gör inget, första steget är det viktigaste osv. 
 
 
Igår kväll lagade jag chili med rotfrukter och svarta bönor. Rotfrukterna kom ur en mix i frysen, perfekt. 
 
 
Fick tips om en god kesoröra imorse och kunde inte låta bli att testa till frukost. Otroligt enkelt – det är bara keso, rödlök och en rejäl dos pepparrot samt salt och peppar, men oj vad gott det var. Den ska även vara god som tillbehör till t.ex fisk eller kyckling och det tvivlar jag inte på. Jag åt den till ett par överblivna skivor prosciutto och ett kokt ägg. 
 
 
Fick syn på detta bäddset på Feministbibliotekets Insta och kunde inte låta bli att klicka hem. Ibland ska man följa sina impulser! Jag är väldigt nöjd. 
 
 
Jag älskade Sarah Crossans Vi är en (kan inte fatta att det var så längesen jag läste den!) och blev överlycklig när jag hittade denna i fredags. Har redan sträckläst halva över några baljor kaffe, underbar! Underbar är även denna smoothie som jag fixade till lunch – körsbär, blåbär, mango, lite jordnötssmör och havremjölk med vaniljsmak (osötad). Rackarns alltså! Jordnötssmöret ger såväl mättnad som smak, ju. 
 
Annars, annars? Tja, jag har bokcirkel klockan 17:00 och det räcker nog som aktivitet idag! Hade vaga tankar på att gå och se Tårtgeneralen men mitt tilltänkta sällskap har blivit förkylt, så vi sparar det till nästa söndag. Veckan som kommer är fullspäckad och fantastisk – imorgon är det klassikerprat om Hemsökelsen av Hill House på Stadsbiblioteket, på tisdag Selma-cirkel om Kejsarn av Portugallien, också det på Stadsbiblioteket, på onsdag soppmiddag hemma hos Linda och på torsdag bokbytarkväll och fika med Sofia. Torsdag är dessutom min fikadag på jobbet – jag hade tankar om körsbärspaj, men när jag travade in i fikagången på Ica igår för att komma på något att komplettera eventuell paj med så att jag skulle slippa baka två så hamnade jag framför marängbottnarna. Klart jag ska göra marängtårtor på färdiga bottnar istället! Vispad grädde med lemon curd och så diverse bär och frukt från frysen. Färgglatt, fräscht, gott – och glutenfritt, om någon är lagd åt det hållet. Hurra på den! 

Välkommen till familjen!

 
Egentligen undviker jag Nordstan så mycket jag orkar – men vill man vara fin får man lida pin! Och det gick ju bra och jag fick med mig dessa fina som jag hade spanat in hem. Och så har mina fötter tydligen krympt en storlek igen. Händer med jämna mellanrum 😉 Har på mig dem hemma nu och det verkar gå bra… 
 
Så skönt att det är torsdag – denna veckan har varit smått hysterisk. I förrgår hände något med vårt betalmedel i resesystemet så ingen kunde boka några resor på ett drygt dygn. Det var förstås inte mitt fel, men eftersom resesystemet sa till alla att kontakta ”sin reseansvariga” var det ju jag som fick alla puckar… plus att vi skulle flyga hit en person med hustru utomlandsifrån imorse och när det var tolv timmar till avresa hade han fortfarande inte fått sin biljett. Så det blev ju en spännande dag, minst sagt! Helgen är välförtjänt, alltså. Och allt ordnade sig. 
 
Därför passade jag på att ta itu med hushållsgöromål ikväll – jag tvättar, har dammsugit och haft mig – för det är ju så löjligt skönt att slippa hålla på med sådant på helgen. Åt gröna dumplings till middag och ska strax ner och hämta det sista i tvättstugan, sedan blir det En unge i minuten och sedan gissar jag – läggdags! Dessutom slipper jag restskatt! 

Veckans topplista v. 10 – Vinterns bästa

 
Johanna skriver: Inget slut på vintern i sikte utomhus, men kalendern säger ändå att mars är en vårmånad. Så låt oss summera vintern. Vilka är de fem bästa böckerna du har läst under december-februari? 
 
Jag kikade såklart in på Goodreads som stöd här och det hampade sig så käckt att jag har markerat just fem böcker med fem stjärnor under december – februari! Så det blev ju givet, det här 😉 
 
   

   

   

1. Nina is not OK av Shappi Khorsandi 
2. We are okay av Nina LaCour 
3. Stanna hos mig av Ayòbámi Adébayò 
4. Ett jävla solsken av Fatima Bremmer 
5. Stad i världen av Per Anders Fogelström (nå, hela serien, förstås – men det var just denna jag läste i det angivna tidsspannet) 

Tematrio: Sorg

 
Denna veckan ber Lyran: Berätta om tre texter som gestaltar sorg! 
 
Det blir tre ganska olika texter från mig – men alla lysande: 
 
            

   

 
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper är full av sorg, galghumor och en gränslös, galen familj. Underbar bok. 
 
Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth läste alla tjejer i min klass på mellanstadiet – i femman, tror jag, skolbibliotekarien plockade ut en låda med böcker åt oss och denna och Silverdelfinen av Agneta Eklund Lykull stod vi alla på kö för att läsa. Fantastisk, sann historia – hjärtskärande och full av den akuta, hysteriska sorgen. 
 
Eleanor Oliphant is completely fine av Gail Honeyman har tagit bokbloggarsfären med storm det senaste halvåret, eller så. Man vet inte nödvändigtvis att det är sorg det handlar om under läsningen, men det är en riktigt strålande roman. 

Madeleine: our daughter’s disappearance and the continuing search for her av Kate McCann

Jag bodde ju i Storbritannien när Madeleine McCann försvann i Praia da Luz i maj 2007 och man kan väl, utan att vilja låta alltför blasé, säga att jag fick mitt lystmäte vad gäller nyheter om henne och familjen. Missförstå mig för allt i världen rätt nu, vad som än hände är det naturligtvis förskräckligt, men ni vet. Det blir lite för mycket. 
 
Och det dyker ju fortfarande upp artiklar i diverse sociala medier, förstås, och jag kan sällan låta bli att läsa dem. Eller titta på någon ny fantombild eller så – men jag är inte jätteengagerad. Det är elva år sedan snart, liksom. 
 
Men så hade Bokhora-Marcus plötsligt givit denna fem stjärnor på Goodreads häromveckan och då kunde jag omöjligt låta bli att läsa den. Trots allt är jag intresserad av true crime, eller vad man ska kalla det, och… ja. Intressant tidsfördriv, om inte annat. 
 
Och det är ju intressant. Om än alldeles för långt, ganska tjatigt, alldeles för mycket namn och platser och termer som jag inte riktigt orkar sätta mig in i. Men en bra sammanställd bok, fylld av smärta, sorg och saknad. Jag tycker att den är läsvärd, om än ingen fempoängare! 

Nina is not OK av Shappi Khorsandi

Det må bara vara mars – och det var bara mitten på februari när jag läste ut denna – men den har definitivt chans att bli årets bästa bok för mig. Vilken roman! Jag är fortfarande alldeles tagen. 
 
Nina är sjutton år. Hon bor med sin mamma, styvpappa och lillasyster som hon dyrkar, men saknar och sörjer sin pappa som gick bort till följd av missbruk för ett antal år sedan. Mamman fick hjälp för att kunna gå vidare och må bättre, men Nina själv mår inte bra. Från att ha varit toppstudent har hon blivit mycket självdestruktiv, och vi träffar henne när hon blir utslängd från en klubb för att ha utfört en förargelseväckande handling. Efter det minns hon ingenting, förrän hon sitter i taxin på väg hem med sina trosor i handen. 
 
Hon försöker komma över uppbrottet med pojkvännen Jamie, hon vill väl egentligen bara ha roligt med sina kompisar… men hon kan inte ha roligt på samma sätt som de andra, hon kan inte dricka ett eller två glas – hon blir alltid för full, för redlös, förstörd. 
 
När styvpappan får jobb i Tyskland är det meningen att hela familjen ska flytta dit i ett år – men Nina vill absolut inte följa med. Det blir överenskommet att hon ska få bo hemma hos sin väninna Beth istället – men istället för en nystart gör detta bara allting värre. Ninas missbruk spårar ur fullständigt, men till slut får hon hjälp, rehabilitering och ett tolvstegsprogram. Men som vi alla vet är det inte heller en garanterad lösning. Åtminstone inte på en gång. 
 
En helt fantastisk bok. Jag kände bara till Shappi Khorsandi som stand-up-komiker och var osäker på vad det skulle bli av detta, men åh, vad bra det är. Så välplanerat, sådana fantastiskt välskriva karaktärer, sådan utveckling och sådan humor i en nattsvart berättelse. En berättelse som verkligen behöver berättas, som måste komma ut och berättas. Det kan aldrig bli för viktigt att berätta och förklara att missbruk och substansberoende är en sjukdom – Ninas berättelse är ovärderlig. Så otroligt, otroligt bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! Missa inte! 
 

Andras vänner av Liane Moriarty

Jag har läst två böcker av Liane Moriarty tidigare, med olika upplevelser – Öppnas i händelse av min död lämnade mig ganska oberörd, kanske mest på grund av alldeles för höga förväntningar, och Stora små lögner som jag tyckte hemskt mycket om – se även serien! Som underhållning funkar de väldigt bra, och ibland vill jag läsa något som är lite mer komplicerat än chicklit men lite enklare än en invecklad deckare… och till detta tycker jag att Moriarty funkar bra. Nu valde jag alltså Andras vänner, eller Truly, madly, guilty som den heter på originalspråk. Den faller snarare in i samma kategori som Öppnas i händelse av min död, tyvärr… 
 
Sam och Clementine lever lyckliga med sina två små flickor. Sam har just börjat på sitt drömjobb, Clementine är framgångsrik cellist och förbereder sig just för sitt livs uttagning. När Clementines äldsta och bästa vän Erika bjuder in dem på middag tillsammans med henne och hennes man Oliver tackar de förstås ja – och när Erikas grannar Vid och Tiffany bjuder över alla fyra på grillning vid poolen blir det hela ännu trevligare. 
 
Eller? 
 
Livet tar en annan riktning denna kvällen, och när vi återser Sam och Clementine två månader senare ösregnar det och de kan inte sluta undra vad som hade hänt om de inte hade gått dit. 
 
Vissa bitar i boken är bra. Clementine och Erikas vänskap är väl skildrad och intressant, och flera andra relationer skildras också på ett bra sätt. Men handlingen i boken, jag vet inte. Något som spelar stor roll i handlingen är pojken som ropade varg och på något vis känns det lite grann som en hel bok av vargropande och till slut ett västgötaklimax. 
 
Det skall sägas att Andras vänner nominerats till Årets bok 2017. Därmed kanske det bara inte funkar för mig – den har fått 3.56 på Goodreads i skrivande stund och det kan ju inte vara fy skam. 
 
Dock kommer jag att läsa mer av Moriarty, det är jag helt säker på. Jag surfade lite på recensioner när jag skulle skriva detta, och det verkar som om jag borde läsa What Alice forgot härnäst. Ofta när jag blivit lite besviken på två böcker av en författare är jag inte så sugen på att fortsätta, så det finns ju definitivt något där. 
 
 
Boken finns att köpa här och här – på rea på somliga ställen! 
 

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl

Detta var månadens bok för Bokbubblarna, och i onsdags träffades vi ett gäng i NTI-gymnasiets bibliotek för att fika gott och diskutera den. Alltid lika trevligt, jag är mycket glad att jag blev värvad 🙂 
 
Någonstans brister himlen har funnits i min bokhylla i Nextory ett bra tag – jag dras som bekant till sådant i miljöer jag gillar, och då denna tar sin början i Bohuslän var den given. do k har den inte varit tillräckligt lockande för att jag skulle plocka upp den, så det är det gamla vanliga – en rejäl spark i baken krävs för att få fart på mig ibland.
 
Detta är Erika Olofsson Liljedahls debut – i vanliga fall arbetar hon som bibliotekarie i Lund. 
 
14-årige Elis växer upp i en fattig fiskarstuga i kargaste Bohuslän tillsammans med sina föräldrar och sin storasyster Signe. När Signe plötsligt försvinner och Elis inte får något ordentligt svar på varför hon lämnat familjen kommer en väl dold familjehemlighet i ljuset, och till slut lämnar även Elis Bohuslän, för att leta rätt på Signe och ställa saker och ting tillrätta igen. 
 
Han reser söderut, och efer många om och men hamnar han i Höganäs. Det blir inte helt friktionsfritt och enkelt att träffa systern igen, det är mycket som är annorlunda och Höganäs erbjuder något helt annat än det karga och grå Bohuslän. 
 
Det är 1920-tal, vilket alltid är en intressant period tycker jag – kontraster och skillander är mycket tydliga, och absolut i denna bok. Tätort och landsbygd är tydligast, men det finns mycket annat som ställs emot varandra också – modernt och traditionellt eller gammaldags, till exempel. Språket är sirligt och poetiskt. 
 
Många hyllar boken för sin vackra lågmäldhet – jag kan på sätt och vis hålla med om att den är lågmäld, men vanligtvis när jag talar om en lyckad, lågmäld bok betyder det att den trots sin lågmäldhet engagerar och sätter fart på tankarna. Jag tycker inte att denna riktigt gör det. Jag läste den några veckor innan vi faktiskt satte oss ner för att prata om den, och insåg att jag hade glömt massor – den fastnade inte så hårt hos mig, helt enkelt och jag var inte ensam om att känna så. 
 
Helt okej, dock, även om jag inte blev så fasligt upphetsad. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här – just nu på rea på diverse ställen! 
 

Till min allra bästa vän av Maria Hamberg

 
Det är tidigt 70-tal när Kristina flyttar från bondgården i Ångermanland för att arbeta som au pair i en fin familj i London. Kontrasten är minst sagt påtaglig, på alla upptänkliga vis. I våningen under bor Anabell, gruvarbetardotter från Wales, och de två unga kvinnorna blir snabbt såta vänner. De hjälper varandra igenom alla möjliga och omöjliga situationer, vilket leder till en livslång vänskap som står emot tidens tand och alla de förändringar som livet kastar åt dem. 
 
Man jämför Hamberg med Ferrante och hon har fått Ivar Lo-priset för att ha förnyat arbetarlitteraturen. Jag kan hålla med om båda dessa – men av någon anledning fastnar boken inte helt och hållet hos mig. Jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske var jag i fel sinnesstämning när jag läste, kanske förväntade jag mig något annat – det är inte alls omöjligt att det är så. Jag är väl dessutom lite känslig för Londonskildringar, på samma sätt som jag är med Göteborg – stämmer det inte med min uppfattning tycker jag att det är svårt att hantera. Men, säger du, du bodde ju inte i London på 1970-talet! Nej, det gjorde jag inte, men det gjorde Nina Stibbe och Alan Bennett. 
 
Kanske läser jag om denna, när jag inte måste lämna tillbaks den till biblioteket nästa dag och när jag kanske är på ett lämpligare humör. Jag märker ju att det är en bra bok – det är bara inte riktigt min bok. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

To all the boys I’ve loved before av Jenny Han

 
Jag har hört väldigt mycket om Jenny Han de senaste åren. De flesta verkar gilla henne, somliga tycker att hon är ganska platt och banal… jag har inte kommit mig för att skaffa mig en egen uppfattning ännu, boken som de flesta pratar om (The summer I turned pretty) har en så fånig titel att jag inte kan bringa mig till att plocka upp den… men så såg jag att denna dels ska bli film snart och dels kommer ut på svenska inom kort. Så varför inte! 

Jag började lyssna på den, men inläsningen var så teatralisk att jag tappade fokus totalt och gick över till tryckt version ganska snabbt. Bättre så, definitivt. 
 
Lara Jean Song Covey är en halv-koreansk, halv-kaukasisk amerikansk tjej. Hon bor tillsammans med sin pappa och sina systrar Margot och Kitty (här började Anne Frank-larmet gå) som hon står mycket nära. Det är snart dags för Margot att resa iväg till college i Skottland och detta skapar en hel del revor i vardagen. Margot gör slut med sin pojkvän, grannkillen Josh, som även Lara Jean varit förälskad i. En dag visar det sig att Josh har fått ett kärleksbrev som Lara Jean skrev till honom för längesen och Lara Jean upptäcker att alla hennes osända kärleksbrev som låg i en turkos hattlåda som hon fått av sin avlidna mamma är borta. Det visar sig snart att alla fem killar som breven var adresserade till har fått breven som aldrig, aldrig skulle ha lämnat Lara Jeans ägo. 
 
En av killarna som får ett brev blir smickrad och glad och indragen i en sorts förklädeshistoria – med ännu ett Anne Frank-namn i högsta hugg! 
 
Sedan blir det hela ganska rörigt, ganska gulligt, ganska romance och ganska förutsägbart. Och ganska underhållande, det ska sägas. Jag kommer antagligen att läsa de övriga två böckerna i serien, P S I still love you och Always and forever, Lara Jean – men inte riktigt än. 
 
 

Boken finns att köpa här eller här.