Kategori: 1960-tal

Ingen returbiljett av Maria Lang

 

 
Det är en blandad skara männskor som kliver på snabbtåget Mälardalen – där ibland författarinnan Almi Graan. Till synes alldeles vanliga människor – men en av dem kommer aldrig mer att kliva på ett tåg, för han stryps under resans gång. Och det är inte bara mannens mord som förbryllar, för när Christer Wijk kommer till platsen har hela tåget försvunnit. 
 
Det är rätt mysigt och puttrigt som vanligt med Lang, men jag saknar ju Puck och Einar i alla de senare böckerna. Almi är ganska härlig hon också, men det var onekligen bäst i början. 

At Bertram’s Hotel av Agatha Christie

 

 
Jag började ta mig igenom alla Miss Marple-böcker för säkert tolv år sedan, plöjde en hel hög och tappade sedan bort det hela när jag hade tre-fyra stycken kvar.Men nu närmar jag mig slutet – det är bara Nemesis kvar. Och ja, jag suger på den ett tag… 
 
At Bertram’s Hotel är en riktigt härlig skildring av 60-talets London – men inte ur Swinging London-perspektivet, utan här befinner vi oss på ett riktigt fint gammaldags hotell i Mayfair, som är stolta över att fortfarande behålla den edvardianska känslan, trots att världen omkring förändrats. Miss Marple är på semester och trivs finfint på Bertram’s, som till och med har sköna höga fåtöljer anpassade för äldre damer som inte kommer upp ur djupa, moderna möbler. 
 
Men som vi vet händer det förr eller senare grejer när Miss Marple är med – domprost Pennyfather försvinner och detta måste redas ut, delvis med hjälp av Miss Marple (som inte spelar en jättestor roll i handlingen). Bertram’s är fullt av gamla officerare, rika amerikaner och aristokrater och det är en riktig soppa att klara upp. Och spännande är det! Men jag gillar när Miss Marple är lite mer inblandad än hon är här. Men det är klart, hon måste vara i 120-årsåldern så det börjar väl bli dags att retirera 😉 

Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang

 
Det är luciamorgon i Stockholm, och som jag har förstått från Lotta-böckerna var det på 60-talet kutym för hela skolklasser att traska hem till sina lärare och servera dem kaffe med dopp på sängen till tonerna av skönsång. Jag är väldigt glad att vi slapp sådant 😉 Och visst får en magister besök av sin skolklass, men ett par i en säng i samma hus får besök av en helt annan sorts lucia. En de inte känner igen, men som förgiftat glöggen. 
 
Christer Wijk slits från sitt eget luciafirande med Camilla för att reda rätt i situationen. Och vilken situation det är, sedan. Lite stökigt, minst sagt. 
 
Min största behållning av just Vitklädd med ljus i hår är just skildringen av 60-talet. Uttryck och slangord som kittlar – såsom att någon har en ”raff” klänning på sig. Även här får man en smak av forna tiders studentexamen faktiskt, då en ung kvinna ska göra sina examina just på luciadagen. 
 
Och visst är det spännande och klurigt! Det är dock inte en av mina favoriter bland Langs alster. 

Vår sång blir stum av Maria Lang

 

 
Det är studenttider i Skoga, och de externa examinatorerna (däribland Einar Bure) anländer för att besluta om abiturianternas framtid och öde. Sordin läggs på stämningen när en elev underkänns, och när det väl är dags för studentfest på kvällen blir det hela etter värre, när ett mord begås. Omständigheterna är underliga, och Christer Wijk får mycket att ta hänsyn till när han anländer hemstaden. Det är mycket som har bevittnats av många olika vittnen och det är inte helt lätt att få rätsida på det hela. Naturligtvis lyckas han, det är ju Maria Lang vi talar om här, men det är inte självklart. 
 
Jag hade inte heller helt lätt att få rätsida på denna, dock. Det var så mycket gubbar att jag knappt visste vem som var vem, och ibland blir det så svårt när en person hänvisas till med såväl sin titel som sitt namn, t.ex heter någon ”grosshandlaren” på en sida och ”Bergström” på en annan. (Detta är påhittade exempel, det var såpass länge sedan jag läste att jag inte minns gubbarna nu heller. Men spännande, absolut, och väldigt intressant att läsa om hur studentexamen gick till förr i världen och oj, vad glad jag är att vi slapp sådant på min tid! Muntliga förhör har aldrig varit min favorit och det hade de definitivt inte varit på denna tiden heller. 
 
Väldigt roligt, som jag har skrivit tidigare, är det att Norstedts nu gett ut alla Lang-böckerna som ljudbok och e-bok på diverse streamingtjänster. Jag betar mig igenom dem alla, sakta men säkert 🙂 

Fröken Island av Auður Ava Ólafsdóttir

Hekla är uppvuxen i en liten by på Island, dit ingen kommer förutom amerikanska soldater från flygbasen. Här finns fiskare och inte så mycket mer. Men året är 1963, en ny värld är på gång, och Hekla – hon ska bli författare. 
 
Med skrivmaskinen under armen flyttar hon till Reykjavik för att söka lyckan – men kulturvärlden och patriarkatet är inte särskilt lätt att slå sig in i som ung kvinna. Omgivningen tycker snarare att hon borde fokusera på att bli skönhetsdrottning, men tillsammans med sin homosexuelle bästis slåss hon mot konservatism och inskränkthet. Hon ska ju lyckas! 
 
Det är underhållande och varmt, om att våga slåss för det man verkligen vill och tror på, och att få skapa och skriva och vara den man är, oavsett vad omgivningen har för åsikter om den saken. Pluspoäng för tidsmarkörerna – det var underbart att läsa om när Hekla ser The Beatles i Köpenhamn, till exempel. Mycket bra. 

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har många vänner som håller Chimamanda Ngozi Adichie som den absolut största stjärnan på litteraturhimlen. Och jag har tänkt läsa henne hur länge som helst, men har bara lyckats ta mig an Alla borde vara feminister än så länge. Jag är dålig på att plocka upp tegelstenar, särskilt som jag alltid har en massa annat att läsa till diverse bokcirklar och liknande. Men nu körde Kulturistan Mia En halv gul sol som tegelstensutmaning och då kändes det ju faktiskt som om det var läge. Med uppdelningar i ett antal sidor i taget blir det lite mer överskådligt – även om det slutade med att jag sträckläste flera veckor i taget det sista. 
 
För det är väldigt svårt att sluta. Man måste helt enkelt få veta hur det ska gå! 
Det är sextiotal, och vi befinner oss i Nigeria. Det finns tre olika spår som följer varandra – tonårige Ugwu som börjar jobba som en sorts ”huspojke” hos en akademiker, tvillingsystrarna Olanna och Kainene, döttrar till en mäktig man, och Richard, en vit brittisk man som befinner sig i Nigeria för att skriva en bok. Olanna träffar och lever tillsammans med Ugwus husbonde och Kainene lever tillsammans med Richard, så berättelserna knyts naturligt samman tidigt. 
 
Vi hoppar lite fram och tillbaka i 60-talet, men bokens fokus är främst när sydöstra Nigeria utropade sig till den självständiga staten Biafra, och inbördeskriget och svälten som följde. Om kolonialtiden och post-koloniala stater, om västerlänningar i dessa stater, om vem som har rätten att berätta en annans historia. Och, givetvis, om politik och rapportering runt om i världen. Om familj, giftermål, död och förtvivlan – men även om hopp, kärlek och att våga drömma. 
 
Det är så fantastiskt bra. Så gripande och engagerande, och så lärorikt! Nog har vi alla hört om Biafra och svälten, men jag visste inte hälften av vad som skedde och även om jag faktiskt har universitetspoäng i post-kolonial litteratur har jag inte läst något alls från Västafrika. Fokus i den kursen låg på andra platser vilket förvisso också var fantastiskt intressant, men jag hoppas verkligen att Adichies böcker kommer att få en naturlig plats i genren framöver. En underbar bok! Fruktansvärt hemsk, men så fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Ett karibiskt mysterium av Agatha Christie

För kanske tio år sedan köpte jag alla Miss Marple-böcker som jag inte redan läst, och hade någon plan på att läsa allihop i ett svep. Det skedde såklart inte – ni som känner mig vet att jag behöver omväxling! Men nu börjar jag faktiskt närma mig slutet på listan – för detta är bok nummer 10 av 13. Jag såg förresten av en slump att flera kommit ut på nytt på Storytel här i dagarna från Saga Egmont, jag antar att det är nya inläsningar. 
 
Men detta var en engelsk inläsning, av Emilia Fox, som ju var med i Livet efter dig och även Game of Thrones, förstår jag. Hon är en fantastiskt bra inläsare, men jag hade kunnat klara mig utan de karibiska dialekterna. Det finns ju garanterat en anledning till att många engelska inläsningar inleds med ”performed by X Y Z” istället för bara ”inläst av X Y Z”… 
 
Nu befinner Miss Marple i alla fall sig på semester på St. Honoré i Karibien. Hennes snälle systerson Raymond har betalat för resan, och hon har massor av tid till att sitta och titta på havet, sticka och prata med de andra gästerna som finns på hotellkomplexet. Här finns två par vars relationer sinsemellan Miss Marple inte riktigt kan förstå, den excentriske rullstolsbunde miljonären Rafiel och hans assistent, den eldiga sydamerikanskan Señora de Caspearo – och den enögde, tjatige, major Palgrave. Han har massor av historier och massor av fotografier att visa. En dag berättar han för Miss Marple om ett mord som begåtts där mördaren gått fri, men just som han ska visa fotografiet på mördaren blir han distraherad och stoppar undan fotot igen. Dagen därpå hittas majoren död i sin säng, och fotografiet finns inte längre i hans plånbok. 
 
Det blir alltså dags för Miss Marple att lösa deckargåtor igen, på sitt alldeles speciella sätt – med stor skarpsynthet och sinne för detaljer… 
 
Älskar Miss Marple! Rackarns så bra de är. Boken finns att köpa här eller här – eller, som sagt, snart som nyutgåva i en app nära dig. 

Intrigernas hus av Maria Lang

 
Dags för nästa titel i Maria Lang-listan – denna gång befinner vi oss på Kungliga Operan i Stockholm. Det är fullt med namedropping åt alla möjliga håll, beskrivningar av mat som låter underbart god, förgiftning, inlåsning på vind, rika tanter, förälskade balettdansöser… och så vidare.  
 
Ett ganska lagom stort persongalleri, en begriplig mordgåta, och den bästa bikaraktärslistan jag har sett på länge: 
 
 
 

Böckerna finns inte hos de vanliga bokhandlarna, men jag skulle tro att man kan ha tur på Bokbörsen eller Tradera. Annars finns den i storstilsutgåva på biblioteken i Göteborg. 

Svart sommar av Maria Lang

 
Detta är en av mina favoriter bland Lang-böckerna där Puck och Einar saknas. Ett lagom stort persongalleri och mycket sommarkänsla – det gillar jag. 
 
Vi befinner oss i Skoga under högsommaren. Christer Wijk har semester och är hemma hos mamma Helena tillsammans med Camilla, blir lite ompysslad och röker mycket pipa. Och det är ju lägligt att han befinner sig just där, förstås, för naturligtvis är det rackartyg på gång. 
 
Den unga journalisten Bettina har fått jobb på Skoga-Posten under sommaren – och blivit mycket förtjust i den unge Per-Erik, båtägare och nymuckad son till bygdens starke man, fabrikör Torgny Welin. Under en middag på Stadshotellet blir Bettina bekant med Karen Rodhe, turist från Köpenhamn. Men dagen därpå, när Karen bjudit Bettina på middag, dyker hon inte upp – och är till synes spårlöst försvunnen. På hotellet har hon bett dem hålla hennes rum på obestämd tid – men var kan hon vara? Vi vet att hon gick ut mitt i natten till ett avtalat möte – men hon lämnade såväl kappa som handväska. Och ingen kvinna reser bort utan sin handväska! (Just det där med handväska är viktigt i denna boken…) 
 
Tur, som sagt, att Christer finns i närheten, även om han får hjälp av länspolismästare Anders Löving också. 
 
Rappt, lagom spännande och välskrivet. Bra! 
 
 
Tyvärr är det svårt att få tag på böckerna – men i Göteborg finns den på biblioteket. Tyvärr i storstil, men man vänjer sig faktiskt 😉 

Doften av en man av Agneta Pleijel

 

 
Ja – Spådomen gick ju lite över huvudet på mig, så visst var jag lite ambivalent när det blev dags för Doften av en man. Men jag plockade upp den ändå – och älskade den! Blev mycket glad i söndags när den valdes till nästa bok i ena bokcirkeln – då får jag ju faktiskt bläddra igenom den igen. Jag är ju så svag för bra skildringar av Göteborg, vilket jag tjatar om så fort jag får chansen – och de finns även här. 
 
Nåväl – den plockar så att säga upp där Spådomen slutar – kring 1960. För mig är stilen och språket annorlunda än i den förra – jag fastnade verkligen på en gång – men jag vet inte, kanske var jag i rätt stämning. Och jag menar, hur kan jag inte vara i rätt stämning när den unga kvinnliga huvudpersonen bor i Haga på sextiotalet, läser litteraturvetenskap och försöker lista ut vad livet handlar om? Ja, ni hör ju. Upplagt för succé. 
 
Förlaget skriver: ”Doften av en man är en laddad, vacker och skarp berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.” och jag kan omöjligt säga det bättre själv. Lysande! Jag hoppas att denna vinner Sveriges Radios romanpris om några veckor, det gör jag verkligen. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här.