Ja – Spådomen gick ju lite över huvudet på mig, så visst var jag lite ambivalent när det blev dags för Doften av en man. Men jag plockade upp den ändå – och älskade den! Blev mycket glad i söndags när den valdes till nästa bok i ena bokcirkeln – då får jag ju faktiskt bläddra igenom den igen. Jag är ju så svag för bra skildringar av Göteborg, vilket jag tjatar om så fort jag får chansen – och de finns även här.
Nåväl – den plockar så att säga upp där Spådomen slutar – kring 1960. För mig är stilen och språket annorlunda än i den förra – jag fastnade verkligen på en gång – men jag vet inte, kanske var jag i rätt stämning. Och jag menar, hur kan jag inte vara i rätt stämning när den unga kvinnliga huvudpersonen bor i Haga på sextiotalet, läser litteraturvetenskap och försöker lista ut vad livet handlar om? Ja, ni hör ju. Upplagt för succé.
Förlaget skriver: ”Doften av en man är en laddad, vacker och skarp berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.” och jag kan omöjligt säga det bättre själv. Lysande! Jag hoppas att denna vinner Sveriges Radios romanpris om några veckor, det gör jag verkligen.
Stories from the city, stories from the sea 