Sidonie och Nathalie är två unga franska flickor som flyr genom ett krigshärjat Tyskland mot Sverige, mot slutet av andra världskriget. De kommer ifrån helt olika bakgrunder, de känner inte alls varandra innan de påbörjar sin resa och de förblir främlingar för varandra. I Sverige får de nya namn, de får arbeta för mat och husrum och livet tar en helt ny vändning.
Vi följer även Nathalie när hon firar sin 90-årsdag i Nordnorge – hon har fått barn och barnbarn, men minns fortfarande tiden som var.
Det handlar förstås om flykt, om livet och om villkoren där omkring. Språket är förstås fantastiskt men berättelsen får inget grepp om mig och jag inget om den. Jag kan förstå varför den är så hyllad och även nominerad till Augustpriset och Sveriges Radios litteraturpris – men den var tyvärr ingenting för mig.
Stories from the city, stories from the sea 