Allmänt – Sida 5 – Stories from the city, stories from the sea

Lyssnat i februari 2023

Jag inledde ett litet projekt i februari, efter att länge ha irriterat mig lite på att jag lyssnar så lite på musik, och särskilt på ny musik (för mig) och album/EPs. Jag gör nya ambitiösa spellistor då och då, bara för att inse att de ser nästan likadana ut som alla jag gjort tidigare. Det är Belle & Sebastian, Magnetic Fields, Amy Winehouse, Miss Li och Weezer. Och lite till såklart, men ni fattar.

Därmed – tvåhundra album eller EPs ska lyssnas på under året. Jag får såklart ha hört någon låt eller två innan, men inte hela skivan. Betygsskalan är Ja!, Ja, Nja, Nej och troligtvis Nej! men någon sådan har jag inte kommit över ännu.

Jag vet inte hur intressant detta är att läsa, men kanske får du ett tips eller två på vägen!

Miriam Bryant – PS jag hatar dig – Ja!
För att vara så förtjust i Miriam Bryant som jag är har jag inte lyssnat på särskilt mycket. Somligt utvalt har jag hört väldigt många gånger, annat inte. Men detta var verkligen något för mig. Underbart.
Markus Krunegård – Kemtvätten – Ja!
Jag har haft väldigt dålig koll på Krunegård, men har gillat honom skarpt i Alla mot alla till exempel och sett honom på Way out West en gång. Vill minnas att jag inte var så imponerad då, men det kan ju finnas blandade skäl till det. Jag gillade dock detta otroligt mycket och det blir mer Krunis framöver.
Trudy and the Romance – Sandman – Nja
Fick tips om dessa av en vän och kände bara… nej, vad är nu detta. Tråkigt och långsamt. Men – jag ville ge det en chans till och lyssnade även på EP:n…
Trudy and the Romance – Junkyard Jazz – Ja
…som var betydligt mer min tekopp. Rock ‘n’ roll och härliga influenser.
Camera Obscura – Let’s get out of this country – Ja!
Har hört talas om bandet tidigare men hade noll koll. Hittade dem i en lista över band jag ”borde” gilla och högg detta i farten och SÅ BRA det var. Belle & Sebastian-känsla men annorlunda.
She & Him – Classics – Ja
Har hört She & Hims julskiva flera gånger och tycker att de är mysiga. Här finns gamla klassiker, s¨åsom She, Unchained Melody och We’ll meet again. Zoey Deschanels röst är mycket behaglig.
Dolly Parton – Hello I’m Dolly – Ja!
Dollys debut. Underbart! Lyssnade medan jag bakade eller lagade mat, såååå mysigt och glädjebringande.
Veronica Maggio – Och som vanligt händer det något hemskt – Ja
Maggios senaste. Jag gillar henne!
Florence Valentin – Pokerkväll i Vårby gård – Nja
Titelspåret: ljuvligt. Och det har jag hört förut. Resten kändes lite allmänt meh och jag tröttnade ganska fort.
Been Stellar – Been Stellar – Nja
Att jag inte riktigt minns hur dessa lät är väl ett tecken på att det inte riktigt var något för mig. Tydligen Nja, i alla fall.
Dayglow – Harmony House – Ja
Indiepop från Texas. Gick hem!
Blanco White – Time can prove you wrong – Nja
Brittisk singer-songwriter som inte imponerade på mig.
Kite – Kite – Ja
Tips från maken och jodå, helt okej. Tillräckligt bra för att även lyssna på…
Kite – II – Ja
…EP nummer två. Också bra!
Smith & Tell – Telephone Wires – Ja!
Finfin svensk folkpop. Jag hade nog inte fattat att de är de som har gjort Forgive me friend vilket är lite pinsamt.
Liz Phair – Chicago Apple Live – Ja
I slutet av nittiotalet när jag näthängde med en massa coola amerikanska tjejer älskade alla Liz Phair men jag har nog aldrig riktigt lyssnat. Det är kaxigt och kul. Hade dessa låtar kommit idag hade de kanske känts lite krystade med svordomar osv. men här går det bra. Det är ju liksom Alanis Morissette-aktigt och vem har inte sjungit med i You oughta know med extra emfas på fuck?
Kacey Musgraves – Spotify Sessions – Ja
Ska det vara country ska det vara Kacey Musgraves. Kluriga texter och en tydlig glädje i framträdandet. Mys!
Suede – Autofiction – Ja
Suede är ju mina älsklingar men albumet från 2022 har jag inte lyssnat på, mer än en singel som släpptes. Jag blir inte besviken, men inte heller hänförd kanske.
Elderbrook – Vintage Culture – Nja
EDM är inte min grej och det var det inte nu heller. Jag valde något bland nya releaser på Spotify helt enkelt och det beteendet är ju helt in line med den här utmaningen.
Zaz – Isa – Ja!
Fransk pop som spelades ganska högt när jag bakade släta bullar. Alldeles underbart! Till Lindemann från Rammstein gästar på en låt, otroligt bra.
Tbilisi Symphony Orchestra – Peer Gynt – Ja
Denna åkte på lite av bara farten när vi spelade klassisk musik i helgen som gick. Jag har inte hört hela sviten men det var mysigt!
Squeeze – Cool for cats – Ja!
Mat Osman i Suede skrev ett inlägg på Twitter häromdagen om låten Up the junction (som jag älskar) och att den är ett sådant prima exempel på en låt som liksom berättar en hel novell. Den ingår på albumet Cool for Cats, och jag har förstås också hört titelspåret – som Mat Osman skrev ett annat inlägg om en annan dag! Squeeze är inne på sin tredje reinkarnation och jag älskar dem.

Foto av Dids pu00e5 Pexels.com

Läst i februari 2023

Februari blev en hyfsad läsmånad tycker jag ändå, trots detta eviga somnandet med Storytel Readern i handen. (Eller ja. Ibland vaknar jag av att den faller mot mitt ansikte istället.)

Såhär blev det i alla fall:

The Last Remains (Ruth Galloway, #15) av Elly Griffiths – ✯✯✯✯✯
Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams – ✯✯✯✯✯
Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby och Lasse Råde – ✯✯✯✯
The Wrong Family av Tarryn Fisher – ✯
Ta ner solen av Sara Molin – ✯✯
Syskonmakaren av Lisa Jewell – ✯✯✯✯
The Nineties av Chuck Klosterman – sätter inget betyg på denna då jag bara läste det som intresserade mig. Jag struntar lite i en hel del av politiken och sånt och var mest (bara?) intresserad av populärkultursbitarna.
Mitt namn, ditt blod av Lina Arvidsson – ✯✯
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen – ✯✯✯
The Marlow Murder Club av Robert Thorogood – ✯✯✯
Spare av Prins Harry, Duke of Sussex – ✯✯✯
Lycka till av Malin Stehn – ✯✯✯
Heartstopper av Alice Oseman

Fler låga betyg än vanligt! Undrar om jag var grinigare än vanligt i februari eller om jag bara valde fel? Tre femmor är dock inte illa.

Foto av Monstera pu00e5 Pexels.com

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Den 4 januari 1998 får en 11-årig pojke i Quebec reda på att hans föräldrar ska skiljas. Han ber desperat himlen om hjälp – och den 5 januari drar en isstorm (eller storm med underkylt regn, egentligen) in över Kanada. Allt förlamas, skolorna stänger, strömavbrotten slår till lite överallt och det är glashalt på gatorna.

Här tar denna saga sin början. Om strippan som hjälper sin granne, den ryske matematikern som skriver en avhandling om banorna i vilka fiskar simmar, med att se till att hans akvarium inte blir för kalla när strömmen går. Om gayparet som aldrig vågar visa sig utanför lägenheten tillsammans. Om den deprimerade före detta musikern som försöker uppfostra en mexikansk sångerskas barn. Och 11-åringen förstås, och hans mamma och pappa. Relationer förändras i naturkatastrofens bakvatten och det är inte bara fiskar som ändrat riktning när det blir kallt på utsidan.

En varm och fin berättelse med både mörker och humor. Jag har haft den på läslistan i massor av år så det blev ju lägligt nu att äntligen läsa. Jag lånade hem en pocket på franska också men läste absolut mest på svenska.

Boken kan man köpa här.

The Sittaford Mystery av Agatha Christie

Precis på gränsen till Dartmoor har mrs Willett och hennes dotter hyrt Sittaford House. De är på resa från Sydafrika och ingen förstår riktigt hur de fick nys om att hyra huset av kapten Trevelyan, som temporärt hyrt ett mindre hus i närmsta stad istället. Men nu är de där och sällskapssjuka är de så de bjuder ofta in de få andra invånarna i lilla Sittaford på te och middagar och annat.

Just denna kväll har Sittaford blivit isolerat av en snöstorm. Man sitter vid bordet efter teet när någon kläcker idén att de borde hålla en seans. ”Anden”, eller vem det nu är, berättar att kapten Trevelyan blivit mördad. Major Burnaby, kaptenens gamle vän, bestämmer sig för att ge sig av till staden för att kolla läget. I snöstorm. Nio kilometer till fots.

Väl framme visar det sig att kaptenen mycket riktigt ligger ihjälslagen i sitt hus, och det verkar som om han dog ganska exakt samtidigt som ”anden” berättade om mordet.

När hans brorson visar sig ha befunnit sig i staden samma kväll som mordet begicks häktas han. Fästmön Emily Trefusis beslutar sig för att ta itu med att ta reda på vad som verkligen hände för att rentvå sin fästman. Hon teamar upp med journalisten Charles Enderby och det blir en lyckad kombination – ett riktigt radarpar.

Jag tycker att det kan vara lite uppfriskande att läsa Agatha Christie utan varken Poirot eller Miss Marple. Det hela är mycket klurigt och fullt av villospår för läsaren, det finns allusioner till Sherlock Holmes och Baskervilles hund (som ju utspelar sig på Dartmoor) vilket är kul och upplösningen är oväntad för mig, även om inte gärningspersonen är det.

Jag lyssnade på en inläsning av Hugh Fraser utgiven av Harper Audio. I mångt och mycket är inläsningen alldeles utmärkt men jag förstår inte var den mycket konstiga sydafrikanska accenten han använder kommer ifrån för så låter då ingen sydafrikan jag träffat.

Boken kan man köpa här.

Payment in blood (Lynley & Havers, #2) av Elizabeth George

Jag är up to date med alla deckarserier jag följer, vilket är roligt när en ny bok äntligen kommer men kasst att vänta i ett år på nästa. Och vad gör man då? Tar sig an en där det finns många böcker att komma ikapp med – och då blir det Lynley & Havers. (Jag läste första boken för ett par år sedan, och det verkar som om jag har läst tre stycken som ligger längre fram i serien för nio-tio år sedan. Får väl se när jag når dit vad jag minns.)

Ett teatergäng har begett sig till ett gods i Skottland för att förbereda sig för en stor produktion som ska upp i West End inom kort. Pjäsens författare, Joy Sinclair, hittas mördad med en dolk genom halsen och Lynley och Havers skickas dit från Scotland Yard. Lynley, som ju vid sidan av kommissarie även är den åttonde earlen av Asherton, får bryta sin semester i Cornwall och åka dit. Han hade bjudit med sig Lady Helen, kvinnan han har en något märklig relation med, men hon tackade nej – och det visar sig att hon faktiskt befinner sig på godset i Skottland istället.

En intrikat väv av karaktärer kommer fram – producent, landets största skådespelare, pjäsförfattarens syster och ett helt gäng andra. På godset finns även ägarinnan, kökspersonalen och två ungdomar som jobbar med att ta hand om huset och serva gästerna. Även en av dessa hittas attackerad i kökstrappan. Vad visste han som mördaren behövde tysta?

Det är en rätt lång bok med liten text och jag ska erkänna att min trötta småbarnsmammahjärna inte riktigt hängde med ibland. Mycket folk med komplicerade relationer sinsemellan. Men då är det oftast bäst att bara läsa vidare, och det gjorde jag. Och gjorde en mental notering om att kanske göra en liten notering över karaktärerna i kommande böcker om det går åt samma håll.

Men det är väldigt klurigt och spännande. Otroligt trevligt skrivet, en stor kontrast mot moderna spänningsromaner som ofta är ganska… platta, rent språkmässigt. Det är som om man bara vill antingen få läsaren att få hjärtat i halsgropen, eller nå fram till något sorts klimax, utan att tänka jättemycket på hur det ska presenteras. Jag kan förstå varför vissa böcker endast blir ljudbok faktiskt, för då går i alla fall jag med på att berättelsen bara… berättas.

Elizabeth George är definitivt en av de största och nu ser jag fram emot att hänga mer med Lynley och Havers. Båda är väldigt lyckade karaktärer, den adlige Lynley och den kärva Havers, och trots att George är amerikanska fångar hon verkligen det brittiska. I like it a lot.

Boken kan man köpa här.

Tidigare jag läst i serien:

Payment in blood (Gamla synder)

Som vi lekte (Siljan, #1) av Ninni Schulman

Vi var många som tyckte att det var väldigt tråkigt när Ninni Schulmans Hagfors-serie led mot sitt slut. Den är verkligen lysande bra – vad kommer härnäst? Jo, nu kommer Siljan-serien och av första boken att döma kommer den att bli minst lika bra. Phew!

Ingrid Wolt kommer till den lilla byn Våmhus vid Siljans strand efter att ha blivit utsläppt från ett fyra år långt fängelsestraff på Anstalten Hinseberg. Hon är polis i grunden, men dit kan hon förstås inte gå tillbaka. Hon hyr ett hus och börjar bygga upp sitt liv igen, med särskilt hopp om att bli återförenad med dottern Anna som bott hos fosterföräldrar sedan Ingrid åkte in i fängelse. Men för att socialtjänsten ens ska överväga att låta Anna bo hos henne igen måste hon ha ett arbete för att bevisa att hon kan försörja dem. Hon bestämmer sig för att starta eget – Siljans spaningsbyrå.

1982 – ett år tidigare – försvann 12-årige Mattias spårlöst i Våmhus. Hans mamma håller på att förgöras av ovissheten, och anlitar Ingrid för att försöka nysta i fallet, eftersom polisen inte lyckats komma någonvart med de potentiella spår som funnits. På den lilla orten finns hemligheter och oanat mörker. För mig är småorter väldigt lyckade deckarmiljöer eftersom jag genast drabbas av en krypande klaustrofobisk känsla när jag tänker på att bo någonstans där alla känner alla och alla vet vad alla gör.

Persongalleriet är mycket trovärdigt och dialogen likaså. Det finns många tidsmarkörer – kläder, kassettband, telefonkataloger, musik – men det blir inte krystat vilket är imponerande. Jag läste nyss en annan roman där tidsmarkörerna kändes så forcerade att det störde läsningen, men i Schulmans text flyter det på alldeles utmärkt. Berättelsen får vi såväl från 1982 som 1983, och ibland är det så ohyggligt spännande – särskilt berättelsen om Mattias och hans bästis och vad de sysslade med under sommaren 1982.

Längtar redan efter mer om Ingrid Wolt och Siljansbygden!

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker av Ninni Schulman:

Whiteout av Dhonielle Clayton, Nic Stone, Angie Thomas, Tiffany D Jackson, Nicola Yoon och Ashley Woodfolk

Dhonielle Clayton, Angie Thomas, Nicola Yoon, Nic Stone, Tiffany D Jackson och Ashley Woodfolk skrev 2021 den kluriga och härliga romanen Blackout, som utspelar sig en kokhet sommardag i NYC under ett strömavbrott. Flera olika berättelser vävs till slut samman till en, mycket snyggt och smart. Alla karaktärer är icke-vita och flera HBTQ+.

Lagom till jul 2022 kom Whiteout, samma författare, nya karaktärer men samma upplägg, icke-vita ungdomar vars historier måste vävas ihop i slutet, annars är katastrofen framme. Stevie har nämligen ställt till det med sin flickvän, och ska nu försöka göra allt bra igen med en stor kärleksgest. Det krävs mycket folk och engagemang för detta – men Atlanta förlamas av en snöstorm. Några fastnar på en flygplats, några på motorvägen, det är väldigt bråttom och väldigt viktigt att alla når samma mål – och det måste ske innan midnatt. Många olika berättare och många karaktärer gör att jag tappar fokus här och där, men det funkar förvånansvärt bra att sex författare skriver samma berättelse fast i olika narrativ. (Sedan får man tänka bort att det är lite lustigt att några centimeter snö orsakar sådant totalkaos, men det får man ju ta.)

Fin och rolig YA med kul karaktärer och vass och smart humor. Ganska julig men inte så farligt att det är jobbigt att läsa i januari.

Boken kan man köpa här.

Snöängeln (Charlotte von Klint och Per Berg, #2) av Anki Edvinsson

Jag börjar aldrig någon annanstans än med första boken när det handlar om serier. Men här blev jag lurad av appen jag använder, vilket jag inte förstod förrän en bra bit in i Snöängeln, som då är bok nummer två om Charlotte af Klint. Men då hade jag kommit såpass långt att det fick vara. Grämer mig lite ändå, förstås, principer är principer… 😉

Handlingen är förlagd till ett vintrigt Umeå. En ung kille med svår OCD hoppar från en bro, mitt framför ögonen på sina föräldrar. En medelålders, till synes skötsam och ordentlig kvinna utan kopplingar till brottslighet hittas mördad i sitt badkar. Och efter en fest i ett hus ute på landsbygden försvinner en tonårsflicka spårlöst. I tunna kläder, i flera minusgrader.

Det är svårt för poliserna att se en koppling, men sakta kryper det fram att detta handlar om droger, gamla konflikter och sådant som inte går att förlåta.

Charlotte, som är adlig och stenrik men också polis, och kollegan Per Berg står smått handfallna inför de mörka makter som rör sig i den undre världen.

Någon exceptionell deckare är detta kanske inte, men den har tempo och driv och en ganska intressant story som inte är helt förutsägbar. Några scener är otroligt välskrivna, särskilt en där snö och is är pivotal. Om jag hoppar tillbaka och läser bok nummer ett, Sjöjungfrun, vet jag inte, men det är inte omöjligt alls.

Boken kan man köpa här.

Januaris två ansikten av Patricia Highsmith

Januaris två ansikten tar sin början i Aten. Bedragaren Chester MacFarlane är på flykt efter att med sina otaliga falska identiteter ha gjort fel personer förbannade. Han och hans fru Colette (som egentligen heter Elizabeth) gömmer sig nu i Grekland. En dag dyker en grekisk polisman upp på deras hotellrum. Chester ”råkar” slå ihjäl honom när han inser vad han är ute efter och gömmer kroppen i en städskrubb med hjälp av en ung amerikan, Ryder Keener som driver runt lite i allmänhet efter att ha gjort sig omöjlig i sin familj, då han inte reste hem för faderns begravning. Han ser sin far i Chester och fäster sig på ett märkligt sätt vid honom. Därmed flätas deras öden och liv samman – på gott och ont. Mest ont faktiskt.

Det hela urartar naturligtvis till en vild jakt fram och åter. Heraklion, Chania, Aten igen, Paris, Marseille. Ond bråd död, utpressning, bedrägerier och katt-och-råtta. Bitvis tyckte jag att det var lite långsamt, men så händer något som gör att det blir rysligt spännande igen. En riktig bladvändare.

Beskrivningarna av femtiotalets Europa tilltalar mig – såsom att amerikaner på resande fot fick sina brev ställda till American Express i den stad de befann sig, och fick gå dit och hämta posten. Resecheckar känns också väldigt främmande, även om de förstås fortfarande existerar och var hyfsat vanliga för inte så längesen.

Titeln anspelar på den romerska guden Janus – som namngivit månaden januari – och hans två ansikten. Romanfigurerna är hela tiden på flykt ifrån något, inte sällan sig själva – men hur lätt är det när man konstant har sig själv i ryggen?

Underhållande, spännande, olycksbådande och oförutsägbart. I like!

2014 blev boken film med bl.a Viggo Mortensen och Kirsten Dunst, i regi av Hossein Amini. Jag har inte sett men måste nog leta upp den.

Föredömligt i denna utgåva är förordet av Åsa Larsson som varnar när handlingen ska spoilas. Jag vet inte hur många gånger jag råkat börja läsa ett förord och får hela slutet avslöjat på en gång.

Boken kan man köpa här.

One by one av Ruth Ware

Techföretaget Snoop har exploderat på marknaden, som en tjänst man kopplar till t.ex Spotify för att kunna lyssna i realtid på samma musik som de man följer. Nu är det dags för ledningen och aktieägarna (samt ett par assistenter, förstås) att resa till en schweizisk (eller fransk?) alpstuga en vecka. Lite jobb och mycket skidåkning finns på schemat.

I alpstugan, som förstås ligger isolerat och endast kan nås med bergbana eller på skidor, jobbar Erin och Danny. De är tränade i att alltid vara proffsiga och vänliga, men det är inte alltid lätt med denna grupp.

Dagen efter att en av grundarna släpper en bomb gällande ett utköp händer det som inte får hända – en lavin tar fart och en person saknas efter att ha åkt nerför en svart pist, mot allas inrådan. Man kan spåra hennes telefon till dalen vid sidan om backen och får acceptera att hon inte kommer att komma tillbaka. En gräslig olycka.

Eller? Strax efter Evas försvinnande hittas IT-killen mördad, en av assistenterna ger sig ut i snön och har bara lämnat en lapp efter sig, och strax efter det hittas en annan assistent mördad i sin säng. Men alla dörrar har varit låsta och bara Erin och Danny har huvudnyckel. Eller?

Ett antal personer fast i en stuga med två lik på övervåningen, utan telefonkontakt, wifi eller egentlig möjlighet att ge sig ut? Det blir en bladvändare av det, det får jag säga. Det blir dessutom en effektiv avskräckning att någonsin åka skidor igen.

Jag gillar att persongalleriet presenteras på ett ljuvligt satiriskt sätt, med tramsiga peppiga presentationer från Snoops websida. Berättelsen kommer från två håll – Erin och Liz, en av aktieägarna, och nog blir det spännande framåt slutet. Innan dess är det tyvärr en hel del transportsträcka. Jag läste en recension som föreslog att detta hade kunnat vara en riktigt bra novell eller kortroman och jag är villig att hålla med. Men det är en underhållande spänningsroman ändå.

Boken kan man köpa här.