Etikett: 2009

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Den 4 januari 1998 får en 11-årig pojke i Quebec reda på att hans föräldrar ska skiljas. Han ber desperat himlen om hjälp – och den 5 januari drar en isstorm (eller storm med underkylt regn, egentligen) in över Kanada. Allt förlamas, skolorna stänger, strömavbrotten slår till lite överallt och det är glashalt på gatorna.

Här tar denna saga sin början. Om strippan som hjälper sin granne, den ryske matematikern som skriver en avhandling om banorna i vilka fiskar simmar, med att se till att hans akvarium inte blir för kalla när strömmen går. Om gayparet som aldrig vågar visa sig utanför lägenheten tillsammans. Om den deprimerade före detta musikern som försöker uppfostra en mexikansk sångerskas barn. Och 11-åringen förstås, och hans mamma och pappa. Relationer förändras i naturkatastrofens bakvatten och det är inte bara fiskar som ändrat riktning när det blir kallt på utsidan.

En varm och fin berättelse med både mörker och humor. Jag har haft den på läslistan i massor av år så det blev ju lägligt nu att äntligen läsa. Jag lånade hem en pocket på franska också men läste absolut mest på svenska.

Boken kan man köpa här.

Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag är ingen stor läsare av noveller, men blev ändå sugen på att ge mig på Chimamanda Ngozi Adichies samling från 2009.

Här finns tolv noveller – sex utspelar sig i Nigeria, fem i USA och en i Sydafrika. Det de har gemensamt utöver att samtliga huvudpersoner är från Nigeria, är kulturskillnader av olika slag. Flera karaktärer har flyttat till USA för att skapa ett nytt, bättre liv, men det är svårt att assimilera sig i ett samhälle som är så olikt det man kommer ifrån, och där man hela tiden bara är afrikan och någon sorts ofrivillig representant för hela Afrika.

I flera av novellerna märks de amerikanska influenserna på Nigeria tydligt, på något vis parallellt men samtidigt motsatt med det patriarkala, traditionella och religiösa arvet. Korruption, politik, våld, diktatur och Biafrakrigets efterdyningar finns alltid närvarande.

En annan sak novellerna har gemensamt är innerligt skapade huvudkaraktärer som är lätta att tycka om och känna för. Många bifigurer ger dock rakt motsatta känslor.

Uppslitande men varmhjärtat. Mycket fint!

Boken kan man köpa här.

Dansat med lyckan av Édith Piaf

Jag högg denna från ett ställ med biografier på biblioteket för ett tag sedan när övriga familjen babysimmade. Jag har haft en fascination för Édith Piaf i många år, och vetat lite grann om hennes uppväxt och start på karriären men det var kul att fördjupa sig lite grann.

Enligt legenden föddes Piaf på gatan i Belleville, enligt födelseattesten på ett sjukhus. Hennes barndom tillbringades delvis på farmoderns bordell, där flickorna som arbetade där tog hand om henne. En stor del av hennes liv som ung vuxen tillbringades på Paris gator och Piaf försörjde sig också som gatusångerska, tills hon blev upptäckt av en nattklubbsägare. Det finns en ganska dråplig historia om när hon blir inkallad för att göra ett framträdande men inte riktigt har hunnit sticka färdigt tröjan hon ska ha på sig. En tidig pojkvän var hallick, men tog en del av Piafs gage i utbyte mot att inte tvinga henne in i prostitution. Han försökte skjuta henne senare, men misslyckades.

Piafs liv kantades av sorg – bortlämnad av föräldrarna, förlorade sin enda dotter till hjärnhinneinflammation vid två års ålder, hennes livs kärlek (som redan var gift), boxaren Marcel Cerdan, omkom i en flygolycka.

Hon blev mycket populär under kriget i Frankrike och mot slutet av 50-talet slog hon även igenom i USA. 1963 dog hon av levercancer, egentligen på Rivieran men kroppen fraktades till Paris för att hennes beundrare skulle tro att hon dog i hemstaden. Hon ligger begraven på Père Lachaise bredvid sin dotter. (Jag var på Père Lachaise första gången jag var i Paris men lyckades inte hitta en enda intressant grav. Det var innan free roaming – nästa gång gissar jag att jag kan använda gps…)

Underhållande och lättsamt skriven. Inget litterärt mästerverk, men det hade jag inte väntat mig heller. En nätt biografi över en intressant person räcker gott ibland.

Boken kan man köpa här.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag har inte läst speciellt många nobelpristagare, och har oftast ingen vild lust att göra det heller – även om jag verkligen gillar ett par stycken, såsom Ishiguro och Pinter. Nu valdes Tokarczuk, 2018 års pristagare till månadens bok i Bokcirkeln Varmprat – kul val, som jag tänkt läsa ett bra tag.

Det är en väldigt speciell roman, absurd och excentrisk och bitvis väldigt rolig. Huvudpersonen Janina är såväl broingenjör som lärarvikarie och översättare av William Blake till polska – och så ställer hon horoskop, också. En väldigt speciell person och berättare, med andra ord. Just nu är hon en av de få bofasta i en liten by nära tjeckiska gränsen där hon passar husen i närheten som står tomma under vintern. En av grannarna hittas död – mördad – och Janina är övertygad om att det är djuren mannen jagat som dödat honom. Fler mäktiga män hittas döda och fler indicier och bevis pekar på att det är just djuren som tar sin revansch på jägarna.

En väldigt annorlunda bok, som delvis känns som en deckare och delvis som något av Kafka. Jag har själv diverse funderingar kring jakt och etik, och detta var riktigt intressanta resonemang. Det gjorde ingenting alls att jag förstod ganska tidigt hur det hela hängde ihop – det var fängslande att läsa ändå. Vackert språk, spännande miljöer och en lagom dos humor.

Boken finns att köpa här!

Ett ohyggligt avslöjande (Kommissarie Gamache, #5) av Louise Penny

När en död man hittas på golvet i Oliviers bistro i Three Pines blir hela byn lamslagen. Och när kommissarie Gamache kommer dit är kaoset ett faktum – det finns inget mordvapen att hitta och ingen vill kännas vid att de vet vem mannen är. Läsaren vet, dock, vilket gör det hela ganska frustrerande – men ohyggligt spännande.

Fler och fler ledtrådar avtäcks, fynd görs och en skatt upptäcks på ett väldigt oväntat ställe. Allt pekar till slut åt ett håll, och det är inte ett håll jag vill att det ska barka åt. Då är det jättejobbigt att veta mer än poliserna 😉

Penny tecknar miljöer och persongalleri på ett underbart sätt. Det är en så fin kombination av livet på Kanadas glesbygd, av deckarhistoria och sammanflätade liv och personligheter.

Det hände något väldigt ovanligt när jag hade läst ut Ett ohyggligt avslöjande, och det var att jag plockade upp efterföljande bok på en gång. Vanligtvis sparar jag på dem, men eftersom jag var så missnöjd med vad som hade hänt var jag bara tvungen att få veta mer. Och tur är väl det. Text om den kommer inom kort!