Ett hem att dö för av Lina Arvidsson

Jag älskar detta omslag, och det var nog det som fick mig att välja att plocka upp Ett hem att dö för. Ibland är det svårt att hitta fotfästet bland alla spänningsromaner och psykologiska thrillers, men det var något med denna som stack ut. 
 
Hanna är 22 år, jobbar på timmar inom hemtjänsten och bor i ett hopplöst kollektiv i en förort till Stockholm. Hon blir erbjuden ett extrajobb, att ta hand om blommorna i en villa när de som bor där är på semester, och tar förstås chansen. Allt för att dryga ut kassan och kanske, kanske ha råd att skaffa ett eget boende. 
 
Naturligtvis – detta är en spänningsroman, kom ihåg det – blir det inte riktigt som hon tänkt sig. Villan ska egentligen stå tom, men där finns Simone. Hon påstår sig vara vän till paret som äger villan och gömmer sig i huset för att komma undan sin våldsamme ex-pojkvän, men är det verkligen så? 
 
Jag tänkte mig nog någonting åt Marie Hermansons Mannen under trappan när jag började läsa, men det går inte riktigt åt det hållet. Det blir väldigt rörigt ganska snabbt, och det är även ganska förutsägbart. 
 
Men Lina Arvidsson skriver bra, med driv och flyt, och det är lätt att ryckas med i ”bara ETT kapitel till…”. Tyvärr brister korrekturläsningen vilket är jättetråkigt och alltid drar ner betyget för mig. En redaktör/lektör/korrläsare borde ha fångat upp uppenbara språkfel, såsom att det heter ”PÅ kontoret” och inte ”I kontoret”. Och dylikt. Synd på rara ärtor! 

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

För vårt vinterbokbingo behövde jag även en bok som utspelar sig i Sydamerika och det tog tvärstopp även där. Vad sjutton skulle jag läsa? Fick tips om Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector, och då den är föredömligt kort och verkade intressant valde jag den. 
 
Det är, i stora drag, en berättelse om skapande. Boken inleds med att en manlig författare berättar om sitt oerhörda behov att berätta om en ung kvinna, Macabéa. Han talar direkt till läsaren och gör vissa utläggningar om filosofi och annat, men kommer till sist in på berättelsen om Macabéa, en nittonårig kvinna som bor i Rio de Janeiros slum. Hon är fattig och har det svårt i det patriarkala samhället, men verkar inte riktigt notera det själv. 
 
Det är existentialistiskt som sjutton och sökandet efter innebörden och ”jaget” verkar minst lika viktig i berättelsen om Macabéa som i berättarens eget sinne. Kanske är det lite väl filosofiskt för mig, jag har svårt att utröna vad jag egentligen tyckte om berättelsen – men jag tyckte mycket om språket, tonen, beskrivningarna. Intressant att ha läst något av Lispector, som jag hört mycket om men aldrig tidigare tagit mig an. 

Huset på udden av Agatha Christie

När det var min tur att välja alternativ till en av mina bokcirklar häromsistens visste jag inte vilket håll jag skulle titta åt för att hitta ett bra gäng. Det är alltid roligt, om än inte obligatoriskt, om det finns någon sorts tema eller sammanhang och till slut landade jag i brittiska favoriter från min läshög. Det blev oavgjort mellan denna och Mike Gayle’s En halv värld bort i omröstningen, med denna som ”primärbok” – dock läste flera av oss båda två, och en text om Gayles bok kommer inom kort. 
 
Huset på udden sägs vara Agatha Christies egen favorit bland sin digra utgivning och det är intressant, för detta är inte en vanlig pusseldeckare utan snarare en psykologisk spänningsroman, som känns väldigt modern så här sextio år senare. 
 
Dr Calgary har befunnit sig på en polarexpedition i två år. Han upptäcker vid sin hemkomst till England att hans frånvaro resulterat i att en man dömts för mord, då Calgary var den enda som skulle ha kunnat ge Jacko Argyle alibi eftersom han gav honom skjuts vid en viss tidpunkt på mordkvällen. Istället fälldes Argyle för mordet på sin styvmor, och trots att han nu avlidit i fängelset tar Calgary kontakt med familjen Argyle för att, tror han, reda ut det som hänt. Istället blir han indragen i ett familjedrama av stora proportioner, för om Jacko inte är skyldig måste någon annan i familjen vara det. 
 
Riktigt intressant och spännande – förstås. Det är ju Agatha Christie! Jag skulle gärna vilja säga någon av filmatiseringarna som gjorts – dels ett avsnitt av Marple, där miss Marple skrivits in i handlingen trots att hon inte är med i boken, och dels en miniserie som gjordes 2018 med Bill Nighy i rollen som familjen patrikark. 

Hyresgästerna av Sarah Waters

Jag behövde en bok som utspelar sig på 1920-, 30- eller 40-talet för ett bokbingo jag är med i och det visade sig vara oväntat svårt att hitta något jag var sugen på. Så bläddrade jag genom den aldrig sinande TBR-listan och hittade Hyresgästerna av Sarah Waters. Jag har gillat hennes böcker tidigare, även om jag tyckt att de är alldeles för långrandiga, och det tyckte jag väl om denna också. Jösses! Men den blev spännande mot slutet, det måste jag säga. 
 
Året är 1922, och Storbritannien lider av krigets sviter. Många män har stupat, och i Camberwell i södra London skrotar Frances Wray och hennes mamma nu ensamma omkring i sitt stora hus.Stora hus är dyra i drift, och de inser att de kommer att tvingas ta in hyresgäster på övervåningen för att kunna bo kvar i huset. 
 
In flyttar det unga paret Lilian och Leonard Barber, som har den nya världen med sig i bagaget. Nya idéer om musik, om kärlek, om modernitet och det sociala livet vänder upp och ner på Frances och hennes mammas gammaldags idéer. Och ju närmare Frances och Lilian kommer varandra, desto närmare kommer vi ett stort drama, ett förflutet som kommer upp till ytan och ett kammarspel med blodiga följder. 
 
Som sagt – det blir jättespännande mot slutet. Fram tills dess är det intressant, ur historisk synvinkel, och ur HBTQ-synvinkel, som så ofta i Waters romaner – men det är segt och långdraget och något förutsägbart. Dock absolut läsvärt, men den hade kunnat bantas med minst tvåhundra sidor utan att förlora speciellt mycket mer än volym.  

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

 

 
Jag läste denna fantastiska bok som julkalender, då den består av 24 kapitel och var alldeles lagom läsning på kvällarna för mig som trött 37-åring 😉 Och det är verkligen något så härligt som en barnbok som passar för alla åldrar! Det är roligt och gulligt och intertextuellt (vi får till exempel reda på ett och annat om Rödluvans Varg) – bilderna är fantastiska. Missa inte – kanske nästa jul? 😉 

Afternoons with the blinds drawn av Brett Anderson

Det kan vara lurigt när popstjärnor (och andra) plötsligt ska skriva böcker – men Coal black mornings tog mig med storm, och även om det då sades att det inte skulle bli någon fortsättning så blev jag väldigt glad när det visade sig att det ändå blev en fortsättning – och här är den, Afternoons with the blinds drawn.  
 
Detta är berättelsen om när Suede blev stora, när det var dags för turnéer och rikedom och framgång och misär och bråk och ohälsa och knark. Och det visste jag, såklart, det undgick ingen som följde indiepopen på 90-talet. Det blir både spännande och hemskt att läsa om det från perspektivet av en som var mitt i det hela, och som nu fått perspektiv på det många år senare, nu som gift och stadgad familjefar. 
 
Och Brett skriver så oerhört bra. På något vis är det både sakligt och poetiskt, och även om misären inte på något vis romantiseras så svävar någon sorts rosa skimmer över det hela ändå. Det var onekligen något speciellt, det där. 
 
Nu återstår att se om vi kan lyckas få biljetter till Suede i Köpenhamn i höst… det är utsålt men jag ger inte upp hoppet. 

The particular sadness of lemon cake av Aimee Bender

Kvällen innan sin nioårsdag upptäcker Rose Edelstein något alldeles extraordinärt när hon får smaka på citronkakan hennes mamma bakar inför födelsedagen. Hon kan känna smaken av sin mors känslor i kakan, och efter detta blir ingenting som förut. Maten blir farlig och skrämmande, för från och med nu vet Rose hur alla känner och vilka hemligheter de döljer. 
 
Detta är väl egentligen en coming-of-age-berättelse, för vi får följa Rose och hennes familj under en ganska lång period. Hennes bror har problem med att handskas med världen, och hans berättelse är väldigt rörande. Benders språk är fantastiskt och beskrivningarna – särskilt av mat och smaker – är fantastiska. Somligt är lite väl flummigt, men som vi vet är fantasy (om än fantasy light) inte riktigt min tekopp. 
 
Dock saknar jag ibland ett resonemang bakom varför saker och ting egentligen händer. Inte de bitar som somliga skulle kalla magisk realism, det får man ju liksom bara köpa – men vissa andra saker, beslut som tas och konsekvenser därav, skulle behöva lite mer grund. Men det är hyfsat underhållande och jag älskar titeln. Och omslaget! 
 
Detta är ännu en titel som bockas av på min långa TBR-lista. 

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam

Javisst är det lite udda att skriva om julböcker i mars – men samtidigt, jag håller på att läsa Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang för tillfället så… flexibilitet är en dygd 😉 
 
Jag gillar verkligen Maria Ernestams böcker – roliga, smarta och lite skruvade. Det är sant även för denna. Lisbeth är lite över 40 och jobbar som grundskollärare i Frillesås. Hon har njutit av att undervisa i idrott, men nu vill plötsligt ledningen ersätta henne på dessa timmar med ett gammalt alpinproffs. Samtidigt dyker en gammal pojkvän upp, mamma vill servera julbordet redan klockan 11, syrran vill föda fjärde barnet hemma och bästisens dotter har fått problem med polisen. 
 
Mycket på en tallrik, alltså – och till råga på allt ska det klämmas in en resa till Österrike. Med ett brutet ben… eller? 
 
Ja, ni hör ju. Det händer mycket på 279 sidor – och det uppskattar jag! Exemplarisk längd med fantastiskt flyt och driv, och trots att det inte är en vanlig jul-feelgood (på långt när) så finns det absolut en sorts julkänsla här, blandad med skräckblandad förtjusning. Missa inte – om nio månader, eller så, om du är mer säsongsbunden än jag… 😉 

Firsts av Laurie Elizabeth Flynn

Här har vi ännu en titel som har hamnat på och lyckats klamra sig fast på min TBR-lista i flera år. Jag vet inte riktigt hur den har överlevt, men det har den och i höstas kom jag mig för att läsa den. 
 
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Det är skickligt att skriva en bok med en hyfsat osympatisk huvudperson, som ändå genomgår en imponerande karaktärsutveckling och jag vill liksom heja på henne. Mercedes är tjejen som ger killarna i sin skola ”den perfekta första gången”, i utbyte mot ett löfte att de ska ge sina flickvänner ”den perfekta första gången” i sin tur. Ja, ni hör ju, det är ganska rörigt. 
 
Karaktärsutvecklingen är som sagt riktigt bra för sin genre, och boken tar upp många teman som är viktiga och som berörs på ett bra sätt. Kärlek, familj, vänskap, sexualitet, moral och förändring. Det är bra. Men är boken bra? Jag vet inte riktigt om den är det. Om det hade stannat vid att diskutera dessa viktiga, stora ämnen så absolut, men andra halvan blir så rörig och förutsägbar att jag vet inte riktigt vart jag ska placera läsupplevelsen. Helt okej som debut, men kunde ha varit bättre. 

Black-Eyed Susans av Julia Heaberlin

Här har vi ännu en titel som klamrat sig fast på min TBR i många år och klarat alla rensningar – men jag har ingen aning om varifrån jag fick tipset. Kanske är det omslaget, som påminner mig om American Beauty (men som nu när jag tittar ordentligt på det egentligen är ganska otrevligt och sexualiserande av ett offer. 
 
Tessa Cartwright hittades som 16-åring, knappt vid liv, på ett fält i Texas bland en massa ben. Hon har nästan inget minne av hur hon hamnade där. Runt omkring växer ett hav av rudbeckior – Black Eyed Susans, på engelska – så Tessa och offren som inte klarade sig kallas i folkmun för Black Eyed Susans. 
 
Det lilla Tessa kunde ge polisen i form av minnesbilder då var tillräckligt för att en man skulle dömas till döden. Hans avrättningsdatum börjar nu närma sig, nästan tjugo år senare, när Tessa börjar upptäcka planterade rudbeckior på olika platser i sin närhet. Detta får henne att tänka att mördaren inte kan vara den som sitter i dödscellen – han måste vara på fri fot, vilket skulle betyda att mannen som väntar på sin avrättning är oskyldigt dömd. Tessa bestämmer sig därför för att göra allt för att lyckas komma ihåg vad som egentligen hände, tillsammans med poliser, psykologer och advokater omkring sig.
 
Det är rätt spännande och hyfsat oförutsägbart, men ibland lite långrandigt och babbligt. Helt okej men ingenting som riktigt fastnat. (Helt ärligt minns jag inte såhär tre månader senare riktigt hur det slutade.)