Det kan vara lurigt när popstjärnor (och andra) plötsligt ska skriva böcker – men Coal black mornings tog mig med storm, och även om det då sades att det inte skulle bli någon fortsättning så blev jag väldigt glad när det visade sig att det ändå blev en fortsättning – och här är den, Afternoons with the blinds drawn.
Detta är berättelsen om när Suede blev stora, när det var dags för turnéer och rikedom och framgång och misär och bråk och ohälsa och knark. Och det visste jag, såklart, det undgick ingen som följde indiepopen på 90-talet. Det blir både spännande och hemskt att läsa om det från perspektivet av en som var mitt i det hela, och som nu fått perspektiv på det många år senare, nu som gift och stadgad familjefar.
Och Brett skriver så oerhört bra. På något vis är det både sakligt och poetiskt, och även om misären inte på något vis romantiseras så svävar någon sorts rosa skimmer över det hela ändå. Det var onekligen något speciellt, det där.
Nu återstår att se om vi kan lyckas få biljetter till Suede i Köpenhamn i höst… det är utsålt men jag ger inte upp hoppet.
Stories from the city, stories from the sea 