Jag älskar detta omslag, och det var nog det som fick mig att välja att plocka upp Ett hem att dö för. Ibland är det svårt att hitta fotfästet bland alla spänningsromaner och psykologiska thrillers, men det var något med denna som stack ut.
Hanna är 22 år, jobbar på timmar inom hemtjänsten och bor i ett hopplöst kollektiv i en förort till Stockholm. Hon blir erbjuden ett extrajobb, att ta hand om blommorna i en villa när de som bor där är på semester, och tar förstås chansen. Allt för att dryga ut kassan och kanske, kanske ha råd att skaffa ett eget boende.
Naturligtvis – detta är en spänningsroman, kom ihåg det – blir det inte riktigt som hon tänkt sig. Villan ska egentligen stå tom, men där finns Simone. Hon påstår sig vara vän till paret som äger villan och gömmer sig i huset för att komma undan sin våldsamme ex-pojkvän, men är det verkligen så?
Jag tänkte mig nog någonting åt Marie Hermansons Mannen under trappan när jag började läsa, men det går inte riktigt åt det hållet. Det blir väldigt rörigt ganska snabbt, och det är även ganska förutsägbart.
Men Lina Arvidsson skriver bra, med driv och flyt, och det är lätt att ryckas med i ”bara ETT kapitel till…”. Tyvärr brister korrekturläsningen vilket är jättetråkigt och alltid drar ner betyget för mig. En redaktör/lektör/korrläsare borde ha fångat upp uppenbara språkfel, såsom att det heter ”PÅ kontoret” och inte ”I kontoret”. Och dylikt. Synd på rara ärtor!
Stories from the city, stories from the sea 