Mocka av Tatiana de Rosnay

Mocka var den senaste titeln i digitala bokcirkeln Kulturkollo läser – jag har inte läst något av Tatiana de Rosnay tidigare, men vet att många gillar Sarahs nyckel (och att många inte alls gillar den, förstås). 
 
Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig förrän jag faktiskt började läsa – det är ovanligt, men jag lade liksom bara till den i min elektroniska bokhylla när titeln blev offentliggjord och körde. Det kanske var bra, för jag vet inte om jag hade fastnat för beskrivningen. 
 
Justine lever ett stillsamt liv i Paris med sin man och sina två barn, jobbar som översättare och är ganska tillfreds med det mesta. Men en eftermiddag händer det otänkbara – tonårssonen Malcolm blir påkörd av en bil, en mockafärgad Mercedes, och föraren smiter från platsen. Malcolm faller i koma och hamnar på intensiven och när polisutredningen inte verkar komma någonvart blir Justine praktiskt taget besatt av att ta saken i egna händer. Hon måste ta reda på vem föraren i den mockafärgade bilen – kanske en blond kvinna – var. 
 
Det blir förstås förvecklingar – en resa till Biarritz med svärmor, bland annat – och det hela är inte riktigt som det verkade. 
 
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Mocka. Jag tyckte egentligen bara om brittiska svärmor av alla karaktärerna, och hade gärna läst mer om henne – allt annat kändes lite överdrivet, även om jag förstår att chock och sorg kan ställa till det ganska rejält i människors huvuden. 
 
Men visst fick den mig att vilja resa till Frankrike, inte tu tal om den saken.  

På andra sidan reglerna av Emma Granholm

 
Jag läste Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm för några år sedan och tyckte att den var helt okej underhållning, så när jag gick förbi denna i en hylla på Stadsbiblioteket högg jag den i farten. Den faller inte i ungefär samma kategori, dock med lite mer djup. 
 
Premissen har vi varit med om förut – Lukas föräldrar har bestämt att familjen ska flytta från Stockholm till en liten stad, mot Lukas vilja. Till Lukas stora förvåning fungerar allting tipp-topp på nya skolan, han får snabbt kompisar och blir bjuden på fester och det flyter på hur bra som helst. 
 
Men han undrar så över Olivia, tjejen i de säckiga kläderna som alltid går ensam och sitter på golvet med en bok. Varför är hon så ensam? Han får svaret att hon bara har sig själv att skylla – men när hon dyker upp på en fest i kort klänning och partysmink, suger i sig en drink och drar med sig Lukas in i tvättstugan förstår han inte vad som händer – men sveps med. 
 
På måndagen är hon tillbaka i de säckiga, färglösa kläderna – och vi får veta lite mer om hennes liv, om vad som hänt tidigare  – och vad som står i meddelandena hon får av praktiskt taget alla i hela klassen. Slut shaming är ett milt ord för vad som händer här. 
 
Lukas tar tag i situationen – Lukas är nämligen så Redig och Ordentlig och Bra att det är omöjligt att tro på honom. Men visst är det trevligt att läsa om sådana tonåringar också. Det hela blir riktigt bra och inte så förutsägbart som jag trodde, även om vissa bitar är riktigt fåniga. 
 
Något jag stör mig lite på är alla detaljerade beskrivningar av kläder! Har för mig att det var detsamma i förra boken – kanske är författaren väldigt intresserad av mode. Jag läste en annan av Granholms böcker strax efter denna och det var likadant där – så jag kanske får acceptera det. 
 
Lagom underhållande och mycket lättläst – helt okej. 

Stilla veckan – eller Passionsveckan

 
 
 
Var på en liten visning på Konstmuseet i söndags – vi kikade på elva verk tillsammans med en guide. Mycket givande och trevligt! Blandad publik och en duktig guide, ingenjör från Turkiet som flyttade hit för något år sedan och nu startar upp sina konstaktiviteter här. Vi såg bland annat, som ovan, Karl XII:s likfärd, några av Monets näckrosor samt Chagalls stilleben med död kyckling och flygande get. 
 
 
Grünewalds självporträtt av knappar hängde i en korridor… 
 
 
Och en av mina stora favoriter, Hipp! Hipp! av P S Kröyer hann vi också susa förbi. Mycket härligt, alltsammans. 
 
 
Jag orkade faktiskt inte ställa till med våffelgräddande, så när jag ändå skulle till Lidl på hemvägen och köpa nötter köpte jag sådana där trevliga franska våfflor och åt med jordgubbar och spraygrädde som fanns i kylen sedan någon bjudning. Också väldigt gott. 
 
 
Drömmer nu om att resa till franska atlantkusten, Bretagne eller Normandie… vi får se, alltså. 
 
 
 
Det ligger fortfarande isflak även inne vid land på Lindholmen – här är måndag lunch. Men snart måste det väl börja ordna upp sig. 
 
 
På kvällen var det klassikerprat på biblioteket med översättaren till nyutgåvan av Väggen, Rebecca Lindskog. Mycket bra, som alltid. 
 
 
Jag vill gifta mig med sparris. 
 
 
I tisdags var det galapremiär av Krocken på Bio Roy. Alla var där! Riktigt bra film, jag hade Claes Malmberg två säten åt höger och Erik Ståhlerg två säten framför 😉 Först var det Pommac och mingel och sedan filmsamtal med de ur ”ensemblen” som var på plats. 
 
 
 
I onsdags lekte jag receptionist i vårt gamla hus hela dagen och tappade en lakritsnapp i bubbelvattnet. Den var naturligtvis extra god efter marinering. 
 
 
Hämtade ä n t l i g e n The Dark Angel  på biblioteket! Trodde att jag skulle ha plöjt den redan i fredags men det har kommit annat emellan. Kanske idag! 
 
 
Middag med T på Berzelius Bar & Matsal på kvällen. Fenomenal raggmunk! Och alltså, lingonen… 
 
 
Sååå fint armband från IdaSmycken! Mamma fick ett i lite andra toner i påskägget. 
 
 
Sa jag att jag vill gifta mig med sparris? 
 
 
 
Vi åkte mot Hunnebo i fredags förmiddag. Lite pynt här. 
 
 
Lite mer pynt, utanför en butik nere i ”stan”. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Några bilder från fredagens promenad. 
 
 
Skörden från gårdagens loppisutflykt. Ganska sansat, tycker jag. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta är ungefär samma motiv som min bildväv hemma över soffan. Är otroligt nöjd med detta fotot får jag säga – tänk så bra mobilkameror har blivit. 
 
 
Idag har vi varit i Tanum och fyndshoppat – jag är särskilt imponerad av denna planering av staket rakt igenom en parkeringsplats…! 

Smakebit på söndag, 1 april 2018 – Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

 
Min dator gjorde en Jesus – dog som en sten i fredags och har vägrat starta – tills idag, när den har återuppstått från de döda och fungerar som om den aldrig gjort annat. Hurra på den! Så himla skönt. 
 
 

Otrolig lättnad – det är varken billigt eller egentligen särskilt roligt att köpa en ny dator, särskilt när man i stort är nöjd med den. Så nu hoppas jag att den är med ett tag till. 

 
Veckans Smakebit samlade jag på mig redan tidigare i veckan för jag tyckte så mycket om den. Boken är redan utläst och recension kommer inom en inte alltför distant framtid – det är Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström. 
 
 
 

”‘Charlie och jag är födda i Sverige’, säger jag för minst tionde gången till skolpsykologen Odette. 

 
Hon kanske vill ha fler detaljer, så jag lägger till att min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien men Charlie såg dagens ljus första gången på Östra sjukhuset och själv dök jag upp med navelsträngen runt halsen på Göteborgs mest prisvärda biltvätt. Och med det menar jag Zorans lack och puts. 
 
Det är alltså min farsa som är Zoran. 
 
Odette lyssnar inte. Hon fortsätter ta för givet att jag, eller åtminstone Charlie, är född långt från Sverige. Med tanke på vårt efternamn, vårt svarta hår och morsans brytning. Odette har fått se en bild av hela familjen.” 
 
Ur Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, B Wahlströms: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 
Det är en riktigt fin bok, det här – både rolig, känslosam och oförutsägbar, åtminstone på sina ställen. Den lite mer detaljerade berättelsen om när huvudpersonen föds på Zorans lack och puts är en riktig höjdare… 
 
 
Som påskägg ska ni faktiskt få ännu en Smakebit – från Vita tänder, som ju var förra veckans Smakebit. Jag blev så oerhört förtjust i detta stycke, så håll till godo: 
 
 
”Samad brydde sig inte om den allmänna munterhet etta gav upphov till utan fortsatte. 
 
‘Men det är just det jag menar. Skördefesten är inte en kristen högtid. Var någonstans i Bibeln står det: Ty du skall stjäla matvaror ur dina föräldars skafferi och medföra dem till morgonsamlingen, och du ska tvinga din moder att baka en limpa bröd i form av en fisk? Det är hedniska idéer! Tala om var någonstans det står: Du skall bära ett paket frysta fiskpinnar till en gammal kärring som bor i Wembley.’ 
 
Mrs Owens rynkade ögonbrynen, ovan vid sarkasmer om de inte var av lärartyp, det vill säga: Är detta en svinstia? Och jag antar att ni får bära er åt så hemma!” 
 
Ur Vita tänder, Albert Bonniers Förlag: 1998 
 
 
Det kommer ett inlägg med bilder från veckan lite senare – jag har lite att ordna med innan datorn fungerar riktigt som den ska, men ville åtminstone få upp detta nu. Hoppas att ni har haft en fantastiskt fin påsk! ❤ 

Fem snabba om påsken

 
Jag har inte varit med på Kulturkollos veckoutmaningar på sistone, men just som jag tänkte att jag ska skärpa mig dök veckans upp i mitt flöde – i ett enkelt och behändigt format, dessutom! Här kommer alltså fem snabba om påsken: 
 

långfredagslugn eller påskaftonsfest

Nog för att jag tycker att det är härligt med påskfirande och god mat och så, men i år längtar jag efter lugnet. Läsa, vila, promenera, läsa, se på tv, skriva, sticka, läsa… ja, ni fattar. (I och för sig är jag just nu inne i en väldigt energisk period när jag väl är vaken, så det kan mycket väl hända att jag orkar med lugnet i max ett par timmar, men det ger sig det med ;-)) 

dragé-ägg eller mandelägg

Absolut mandel! De är ju dessutom så fina, de där pastellfärgade Anthon Berg-arna. 

påskhare eller påskkärring

Självfallet påskkärring. Här är jag, kanske… 1991, som påskkärring. Undrar var det förklädet är, det är ju oerhört gulligt. 

 

picka ägg eller rulla ägg

Jag har aldrig gjort varken eller, det jag tror. Jag äter gärna ägg. Målar dem, tja, varför inte. Men picka eller rulla har jag nog aldrig gjort, dock är ju picka ett skojigt ord så det tar vi. 

påskmust eller påsköl 

Påskmust, alla gånger! (En rolig sak – jag har en kinesisk kollega som älskar must. Hon vet att det finns på både jul och påsk, och därför heter drycken numera ”julpåsk”. Logiskt, n’est-ce pas?) 

Svart sommar av Maria Lang

 
Detta är en av mina favoriter bland Lang-böckerna där Puck och Einar saknas. Ett lagom stort persongalleri och mycket sommarkänsla – det gillar jag. 
 
Vi befinner oss i Skoga under högsommaren. Christer Wijk har semester och är hemma hos mamma Helena tillsammans med Camilla, blir lite ompysslad och röker mycket pipa. Och det är ju lägligt att han befinner sig just där, förstås, för naturligtvis är det rackartyg på gång. 
 
Den unga journalisten Bettina har fått jobb på Skoga-Posten under sommaren – och blivit mycket förtjust i den unge Per-Erik, båtägare och nymuckad son till bygdens starke man, fabrikör Torgny Welin. Under en middag på Stadshotellet blir Bettina bekant med Karen Rodhe, turist från Köpenhamn. Men dagen därpå, när Karen bjudit Bettina på middag, dyker hon inte upp – och är till synes spårlöst försvunnen. På hotellet har hon bett dem hålla hennes rum på obestämd tid – men var kan hon vara? Vi vet att hon gick ut mitt i natten till ett avtalat möte – men hon lämnade såväl kappa som handväska. Och ingen kvinna reser bort utan sin handväska! (Just det där med handväska är viktigt i denna boken…) 
 
Tur, som sagt, att Christer finns i närheten, även om han får hjälp av länspolismästare Anders Löving också. 
 
Rappt, lagom spännande och välskrivet. Bra! 
 
 
Tyvärr är det svårt att få tag på böckerna – men i Göteborg finns den på biblioteket. Tyvärr i storstil, men man vänjer sig faktiskt 😉 

Kvinnan på bänken av Anna Jansson

 
Jag hör ibland att folk tycker att Maria Wern-deckarna börjar bli tråkiga. Jag tycker inte det! Jag tycker att de är wysiwyg (what you see is what you get) och inte särskilt överraskande, men jag ser ändå alltid fram emot en ny bok. Detsamma gäller för Mari Jungstedt och Viveca Sten. Underhållande, lättläst, sällan för komplicerade persongallerier. Det klickar för mig. 
 
Kvinnan på bänken är alltså den senaste i serien om Gotlandspolisen Maria Wern och hennes kollegor. 
 
Jesper Ek är kär igen – i ännu en rödhårig skönhet. Men den senaste i raden, Julia, döljer något och innan han vet ordet av är Ek mordmisstänkt. Samtidigt händer märkliga saker i prästgården i Lärbro, där den unga prästen Alva har mottagit hot. Diakonen Ragnar är orolig för att hon inte verkar ta hoten på allvar och när Alva plötsligt försvinner och Maria hittar klippböcker om henne som Ragnar gjort blir det skarpt läge… 
 
Historien utspelar sig förstås på Gotland, på en plats där modergudinnan dyrkats sedan stenåldern – gudinnan med ormar i sina händer. Har hon och hennes kult någonting med allt detta att göra? 
 
Det är ruskigare än vanligt, tycker jag – det gör absolut ingenting. Snabbläst och lagom spännande. Bra och som förväntat!  
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Ormen i Essex av Sarah Perry

                                              
 
Det är några veckor sedan jag läste denna nu, men jag har inte riktigt lyckats ta mig samman för att skriva om den. Det är en så otroligt speciell bok. 
 
Det är viktorianskt, det är brittiskt – det är 1893, och Cora Seaborne har just blivit änka efter sin hemske make. Omgivningen tror att hon ska klä sig i svart och dra åt korsetten, men istället tar hon sin sällskapsdam Martha, med socialistiska tendenser, och sin förmodligen autistiske son Francis och drar ut på landsbygden i Essex – närmare bestämt i Colchester, där omgivningen just blivit förskräckta inför rykten om ett förfärligt odjur – The Essex Serpent. 
 
Cora, med stort intresse och stor kärlek för naturen, tror att det handlar om en oupptäckt djurart och bestämmer sig för att ta reda på vad det handlar om. Hon blir nära vän med kyrkoherden William Ransome, hennes jämlike på det intellektuella planet och en mycket kär bekantskap. 
 
Det finns massor av andra karaktärer med i texten – somliga känns något överflödiga och somliga tröttnar jag på under läsningen, det ska jag erkänna – men det är Cora och William och deras närmaste som står i fokus. Sarah Perry befäste ju under sitt samtal med Ingrid Elam på Internationall Författarscen i veckan att detta är en roman om vänskap och inget annat, och det var så jag läste den. Jag tycker, liksom Sarah, att det är nyttigt att vidga sina tankar och vyer kring vänskap och intimitet. 
 
Det är en fantastiskt vacker bok. Så genomarbetad – det märks att varje ord är vägt på guldvåg och Perry bekräftade något jag tänkt på – att även namnen har sin alldeles särskilda betydelse. 
 
Det tog lite tid att smälta boken – jag satte en trea på den först, för jag var lite trött på en karaktär… men efter ett litet tag och eftertanke ändrades det till en fyra. Det känns bra. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Smakebit på söndag, 25 mars 2018 – Vita tänder av Zadie Smith

 
Jag var helt säker på att jag hade läst åtminstone halva Vita tänder – jag visste att jag aldrig blivit klar, men att jag hade kommit en försvarlig bit på vägen trodde jag allt. Men när jag började läsa den igår, när jag satt och väntade på att min telefon skulle laddas på Espresso House på Frölunda Torg, insåg jag att jag nog bara läst en fem-sex sidor. Jag har boken på såväl svenska och engelska dessutom. Skäms. Men nu är jag igång och jag njuter! Detta underbara språk till denna fantastiska berättelse som jag ännu inte har någon aning om vart den ska leda. 
 
Nu är det Alla Hjärtans dag 1975 och den 47-årige Archie Jones, som egentligen skulle ta livet av sig på nyårsdagen men räddades av en argsint halalslaktare, ska gifta sig med 19-åriga Clara Bowden med rötter på Jamaica, inga framtänder på grund av en vespaolycka med ett nyfrälst Jehovas Vittne men trots det slående vacker, hos vigselförrättaren på Ludgate Hill. Vittne är hans indiske krigskamrat Sam och dennes hustru. 
 
 
”Till sin andra vigselceremoni hade han valt en mohairkostym med vit polotröja och båda ställde till bekymmer. Värmen gjorde så att små floder av svett strömmade ut över hela kroppen, sipprade ut genom polotröjan till kostymen och avgav en omisskännlig odör av fuktig hund. Clara var förstås helt och hållet katt. Hon hade en lång brun Jeff Banks-klänning i ylle och en fullödig uppsättning löständer; ryggen var bar, tänderna vita och helhetsintrycket kattaktigt: en panter i aftonklänning; var yllet slutade och Claras hud började stod inte helt klart för ett otränat öga. Och liksom en katt betedde hon sig under den dammiga solstrålen som föll in på de väntande paren genom ett högt fönster. Hon värmde ryggen i den, hon verkade nästan veckla ut sig. Till och med vigselförrättaren, som sett allt – hästaktiga damer som gifte sig med vesslor till män, elefantstora män som gifte si gmed ugglelike kvinnor, lyfte ena ögonbrynet när denna den mest onaturliga av föreningar närmade sig skrivbordet. Katt och hund. 
 
‘Tjena, fader’, sa Archie. 
‘Han är vigselförrättare, din dumbom’, sa hans vän Samad Miah Iqbal.” 
 
Ur Vita tänder av Zadie Smith, Albert Bonniers Förlag: 2000 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese! 
 
 
Denna Vårfrudag visar Göteborg sig från sin absolut gråaste sida. Jag trodde att vi skulle få lite solsken men tji på den! Visserligen är klockan inte så mycket. Och ja, jag vet – egentligen är hon ännu mindre. Jag ska strax ner i tvättstugan en sväng – har dock inte så mycket att stå i, mest träningskläder och handdukar och sådant. 
 
I eftermiddag är det en rundvandring på Konstmuseet som står på schemat – jag har inte riktigt förstått vad det är för grupp som organiserar det hela men varför inte, det är gratis och jag har en årsbiljett. Därefter tänkte jag nog gå på ett gruppträningspass antingen på Eriksberg eller i Johanneberg beroende på vad klockan blir och hur trött jag är. Vaknade i vanlig ordning alldeles för tidigt. 
 
Men det blir en kort vecka – jag jobbar bara som vanligt måndag och tisdag, på onsdag ska jag passa receptionen i en av våra andra byggnader och sedan är det P Å S K och F E M dagar ledigt! Åh, vad jag ska läsa, sticka, sova, se på tv, umgås med familjen, promenera, komma ikapp med bloggen och ladda batterierna! 
 
 
Blir det några våfflor idag? Jag vet inte om jag hinner men skulle andan falla på och något trevlig kafé erbjuda mig en eller ett par mellan konst och träning så är det ingen risk att jag tackar nej… 😉 

En fantastisk vecka tolv

Det blev visst rätt många bilder denna veckan! Ni som följer mig på Instagram kanske tycker att det är dödligt tråkigt, men jag tycker att det är roligt att lägga upp en hög här också… så ni får scrolla och vara glada ändå 😉 
 
 

Jag röjde i köksskåpen förra helgen och hittade lite prov-tepåsar, bland annat detta som var fantastiskt gott. Mycket nypon, syrligt och jättegott.

 
 
Upptäckte att jag fortfarande kan sticka resårstickning. Phew! Nu har jag satt igång med ett par benvärmare. De blir väl klara lagom till… semestern, eller något 😉 
 
 
Såg Tårtgeneralen i söndags kväll. Hade höga förväntningar men blev ändå mycket imponerad. 

 
Åt middag på Bee Kök och Bar efteråt – en god tapastallrik för min del. Lite mindre av patén och en bit ost istället hade inte skadat, men det var gott. Plus i kanten för att de hade bitter lemon att dricka! Det kan bli tjatigt med Cola Zero också… 
 
 
I måndags kom Hanna på middag – morotssoppa, gott bröd som hon hade med sig, brie och rökt skinka och flädersaft. När jag släckte och tände ljusen upptäckte vi att det snöade… bah. 
 
 
Jordgubbar till efterrätt. Det är inte utan att en längtar efter den riktiga säsongen. 
 
 
Jag fick en chans att sitta i solen en stund i tisdags vid lunch. Nog för att det blåste snålt, men i lä var det så gött så. 
 
 
Internationell Författarscen på Stadsbiblioteket i tisdags, med underbara Sarah Perry. Jag vill ha henne hemma! Vilken otrolig kvinna, på alla sätt och vis. Recension av Ormen i Essex kommer här mycket snart, förhoppningsvis redan ikväll. Ingrid Elam var ypperlig intervjuare / moderator. 
 
 
Eine kleine grön smoothie till frukost någon dag. Avokado, spenat, banan, lime… och säkert något mer. En god start. 
 
 
Skönt att komma ut på lunchen ❤ 
 
 
En annan dag på lunchen. Flera landmärken på en bild men det ser ju inte så glammigt ut i det gråa. 
 
 
Jag blev så full i skratt i Brunnsparken i onsdags. Det brukar vara knökfullt med duvor, men nu har måsarna (trutarna) tagit över och uppenbarligen ställt ut sig på prydlig vakt. 
 
 
Träff med Bokbubblarna i onsdags, där vi läste valfritt övernaturligt. Jag trodde att jag skulle behöva prata om något jag inte gillade men av en slump lyssnade jag på denna som jag ä l s k a d e. Mer om den snart! 
 
 
I torsdags efter jobbet återvände jag till gymmet! Det kändes lite poetiskt med ett Geishapapper på golvet, alltså. 
 
 
Var så jäkla redig igår och gick upp halv sex för att ta bussen till gymmet 06:05. Tänkte att jag kan ju unna mig en kaffe från Pressbyrån på väg, och spara tid – tror ni det var öppet eller? NÄHÄ. Jag var djupt kränkt. 
 
 
En märkvärdig banan i omklädningsrummet. 
 
 
Gissa om jag var lycklig när jag kom till jobbet och kunde slå upp en dubbel cappuccino med två extra espresso? Jorå. Overnight oats med mango var inte heller dumt. Jag hittade en ny sorts fruktdryck på Ica häromkvällen, proteinberikad citrondricka utan socker och med två kalorier per deciliter. Jag vet inte vad haken är ännu men den är väldigt god och ypperlig som vätska i sådan här gröt. 
 
 
Jag är så nyfiken på vad detta innebar, måste fråga expertpanelen. 
 
 
Unnade mig en köpesallad igår ty har suktat efter en hela veckan. Mums mums mums. 
 
 
 
Igår lagade jag lax med kokosris och stekt mango med chili. Så vackra färger, alltså – och så löjligt gott det var. 
 
 
Popcorn och Let’s Dance – och sedan bums i säng 😉 Jag var SÅ trött, i både huvud och fötter. Vi hade ett stort evenemang på jobbet på eftermiddagen, jag hade utvecklingssamtal på förmiddagen och utöver gymmet sprang jag mellan våra olika kontor under dagen – jag var uppe i 11500 steg när jag kom hem och då mäter armbandet inte riktigt löpbandssteg. Pust! Men det var ju gött efteråt. 
 
Idag vaknade jag 05:30, comme d’habitude, och gjorde yoga i sängen ett tag enligt en YouTube-instruktion. Rätt skönt faktiskt! Hade lite ärenden att uträtta och såg till att vara nere på stan ganska prick 10. 
 
 
Kalla mig Kurt Olssons pappa men jag tycker att det är sjukt rörigt när 11:an går istället för 3:an och stannar två gånger på samma hållplats och… ja, ni vet. Men det gick ju bra, ja. 
 
 
Läste friterade bananer och fattade inte mycket. 
 
 
Gnällde på forumet i morse för att jag har så svårt att hitta kokosyoghurt – Hemköp levererade. 
 
 
 
 
Sedan kom jag hem, efter en vända även på Frölunda Torg, och lagade någon sorts Tom Kha Gai till matlådor. 
 
 
Nu ska jag strax Skype:a med en gammal vän, men har förberett kycklingköttbullar med mycket vitlök och chili som ska ätas till överblivet kokosris och grönsaker lite senare – förhoppningsvis lagom till Midsomer Murders!