Mid-week meditation II

 
Tog en tidig middagsdejt med J på Andrum igår, efter mitt jobb och före hans. Att jag inte upptäckt denna pärla tidigare! En av varmrätterna var vegansk kålpudding – som ni säkert förstår vad den godare än den var vacker. Men alla sallader! Röror! Grönsakscurryn! Mmm, det var underbart. Och så mysigt att hinna med ett par timmar sådär mitt på blanka eftermiddagen. 
 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Finally blocking my Lace Triangle shawl from @redheartyarns ♥️ had to rearrange half the furniture but so worth it 😉😍 #helaannastickar

Ett inlägg delat av Anna (@annzahstories) 2 Okt 2018 kl. 10:49 PDT

Sedan hem för att sticka färdigt min Lace Triangle shawl – det var bara avmaskning kvar – samt blocka upp den. Gigantisk är den, men härlig också! Hoppas videon funkar ovan. 
 
 
Började sedan på något jag bävat lite för – det är ju ränder och korta varv och jag vet inte allt. Men min sticksensei skällde på mig och sa åt mig att sluta med ursäkter och sjåperier och till slut bara gjorde jag. Med mycket guidning, ska sägas. Det blir nog bra! Ska bli en sådan här fin Quicksilver Shawl
 
 
Satt förstås uppe alldeles för sent och stickade men vad gör det när morgonen bjuder på sådan här skönhet. Det gör inte så mycket att gäspa då. 
 
 
Men fick sätta in det tunga kaffeartilleriet… 😉 
 
 
De nya röda bootsen fick komma ut och lufta sig för första gången! Jag är ovan vid klackar men de funkar bra. Tog dock med loafers även idag, vilket var tur för jag fick springa lite ärenden och sådant som inte görs bäst i högklackat. 
 
 
 
Det är så fantastiskt vackert. Och skönt! Luften är gudomlig nu. 
 
 
Skaffade mig en rävklänning. En närstående (ingen nämnd, ingen glömd) undrade om det var rövar på. Tror det var telefonens fel… 😉 
 
Ikväll är det först stickkafé på Stadsbiblioteket, lämpligt nog ty jag vill bara sticka mera, följt av sing-along-föreställning av Grease på Bio Roy! 
Trevlig onsdag, kära vänner! 

Minns i november den ljuva september…

 
Ett rättesnöre att ta med sig – gör något fint när du kan! Vare sig det är att göra något fint för någon annan, eller skapa något vackert… hur det än är blir någon eller flera lyckligare av det. Lovar! 
 
 
Till exempel att låta dessa vimplar vara kvar i Brunnsparken. Vilken skillnad det blir! Jag har inte varit där och sett det på kvällen men har sett foton och det är himla vackert – ska försöka ta den vägen om på onsdag. 
 
 
På väg till ett jobbmöte i stan i tisdags hittade jag denna på spårvagnshållplatsen. Nog för att det kan bli långa väntetider men… 😉 
 
 
Myggbett på tummen. Vad är det då. Men det börjar likna något! 
 
 
Fika med Line på Brogyllen i onsdags. Johan & Nyströms te som heter Studio 54 är en ny favorit och denna lilla vita chokladfudge med polkaspån gick också ner utan större besvär alls. Ja, jag börjar faktiskt redan fundera på smått på julbaket… Mycket mysigt var det i alla fall, vi var båda trötta och hade haft tuffa dagar så det var härligt att skratta och babbla lite. Det är alltid lika roligt att upptäcka att det går alldeles utmärkt att träffa nya vänner även i vuxen ålder. 
 
 
I torsdags var jag på möte med vår resebyrå och en leverantör på deras kontor på Hultmans Holme på morgonen. Det är en farlig röra att ta sig dit från Nordstan, men på tillbakavägen till jobbet tog jag båten istället. Det är onekligen mysigare. Men vem har satt en tribal på den fyrmastade barken Viking? 
 
 
Jag har nästan aldrig kunnat vara med på Stickklubben i Göteborgs torsdagsträffar – någon enstaka helgträff i vintras och så – men i torsdags passade det fint att vara med och sticka i ett par timmar på Café Husaren – så mysigt. Jag ska verkligen försökaplanera kring att kunna vara med någon gång i månaden i alla fall, gärna mer förstås. Kanske har jag dragit mig för att gå också eftersom jag stickat så enkla saker innan och folk är så avancerade men nu börjar det lossna för mig också… dock är det knappast så att jag skulle dömas ut om jag kom med en halsduk heller. 
 
 
I fredags var det dags för HR-dag på Scandic Europa! Jag kombinerade det nya #boblmaf-halsbandet med min vackra venussymbol. Känns helt rätt hela vägen. 
 
 
Frukost för den som ville innan vi satte igång – och vi hann med att krama Maria S, som lämnade oss i vintras för att bli HR-chef på Scandic i Region Väst. Vi ska luncha på fredag, så får jag höra lite mer! 
 
 
 
 
 
En riktigt bra dag, i alla fall, om än ganska intensiv. Det var skönt att promenera genom stan via biblioteket och Pandura på hemvägen, det var det! Kvällen ägnades åt sista avsnittet av Broadchurch, ett ännu småhemligt stickprojekt – det kommer! – och TACOS. (Det är bara villa, Volvo och vovve som saknas.) 
 
 

Kycklingfärs gör sig väldigt fint i tacos – och det gjorde Västerbottenost också, visade det sig. Äter sällan texmex men det är ju faktiskt både väldigt gott och inte det värsta man kan äta i ”snabbmatsväg”, faktiskt. Mycket grönsaker och ganska varierat. 

 
 
Jag började morgonen tidigt igår – klockan sju hade jag parkerat mig vid köksbordet med bullet journal, stickning, kaffe och allt möjligt för att lyssna på Christer Lundbergs debut som programledare i Ring så spelar vi. Och det gick ju alldeles utmärkt. Till Melodikrysset fick jag kompetent sällskap och jag räknar med vinst. Förstås. 
 
 
 
Efter en massa svettiga ärenden på två olika torg var det faktiskt BADTIME. 17 grader och man får kaffe och hallon- och vit chokladmuffins efteråt. What’s not to like? Det är faktiskt gudomligt efteråt, även om ett visst parti mellan lår och axlar är lite plågsamt… 
 
Shopping, undrar du? Jo, jag råkade impulsköpa en fantastisk handväska som ska testas i storlek om en liten stund – ni vet hur det är, får datorn plats blir det plötsligt ett riktigt kap. Deichmann är en himla bra affär, faktiskt! Annars var det mest komplettering av födelsedagspresenter och lite sånt. 
 
 
På kvällen lagades det italienska köttbullar i mustig tomatsås. Mmm, det är fina grejer alltså. Köttbullarna gör jag på nötfärs med riven lök, persilja, parmesan (som jag glömde köpa så det blev Västerbotten), citron (det blev citronpeppar, missade även detta), lite grädde, ett ägg, lite ströbröd – sedan steker jag dem i ugnen och kokar så klart i en tomatsås, som helst redan puttrat i ett par timmar vid detta laget. Krossade tomater, gul lök, vitlök, balsamvinäger, lite socker, vatten och grönsaksfond. Spaghetti är alltid den bästa pastan – så om man orkar joxa med det är det alltid värt. 
 
Idag börjar jag med Det som ljudbok, stick och blogg och kaffe. Får se vad dagen har i sitt sköte, kanske blir det Botaniska, kanske Konstmuseet, kanske bad… kanske mest ta det piano och njuta av septemberdagen. Möjligheterna är oändliga! 

Fabulös lördag

 
 
En rejäl pokenad idag, som även innefattade inköp av en kjol och en handväska (okej, två handväskor men en ska nog tillbaks…), årets första picknick på bänk i Trädgårdsföreningen och en Mawile. Fantastisk dag! 
 
 
Mycket god middag – lax, kokosris och stekt mango med chili – och… 
 
 
… och en Lolly Küken till efterrätt. 
Nu – läggdags och vila fossingarna. Förhoppningsvis en liten sovmorgon imorgon, va? 

Smakebit på söndag, 25 mars 2018 – Vita tänder av Zadie Smith

 
Jag var helt säker på att jag hade läst åtminstone halva Vita tänder – jag visste att jag aldrig blivit klar, men att jag hade kommit en försvarlig bit på vägen trodde jag allt. Men när jag började läsa den igår, när jag satt och väntade på att min telefon skulle laddas på Espresso House på Frölunda Torg, insåg jag att jag nog bara läst en fem-sex sidor. Jag har boken på såväl svenska och engelska dessutom. Skäms. Men nu är jag igång och jag njuter! Detta underbara språk till denna fantastiska berättelse som jag ännu inte har någon aning om vart den ska leda. 
 
Nu är det Alla Hjärtans dag 1975 och den 47-årige Archie Jones, som egentligen skulle ta livet av sig på nyårsdagen men räddades av en argsint halalslaktare, ska gifta sig med 19-åriga Clara Bowden med rötter på Jamaica, inga framtänder på grund av en vespaolycka med ett nyfrälst Jehovas Vittne men trots det slående vacker, hos vigselförrättaren på Ludgate Hill. Vittne är hans indiske krigskamrat Sam och dennes hustru. 
 
 
”Till sin andra vigselceremoni hade han valt en mohairkostym med vit polotröja och båda ställde till bekymmer. Värmen gjorde så att små floder av svett strömmade ut över hela kroppen, sipprade ut genom polotröjan till kostymen och avgav en omisskännlig odör av fuktig hund. Clara var förstås helt och hållet katt. Hon hade en lång brun Jeff Banks-klänning i ylle och en fullödig uppsättning löständer; ryggen var bar, tänderna vita och helhetsintrycket kattaktigt: en panter i aftonklänning; var yllet slutade och Claras hud började stod inte helt klart för ett otränat öga. Och liksom en katt betedde hon sig under den dammiga solstrålen som föll in på de väntande paren genom ett högt fönster. Hon värmde ryggen i den, hon verkade nästan veckla ut sig. Till och med vigselförrättaren, som sett allt – hästaktiga damer som gifte sig med vesslor till män, elefantstora män som gifte si gmed ugglelike kvinnor, lyfte ena ögonbrynet när denna den mest onaturliga av föreningar närmade sig skrivbordet. Katt och hund. 
 
‘Tjena, fader’, sa Archie. 
‘Han är vigselförrättare, din dumbom’, sa hans vän Samad Miah Iqbal.” 
 
Ur Vita tänder av Zadie Smith, Albert Bonniers Förlag: 2000 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese
 
 
Denna Vårfrudag visar Göteborg sig från sin absolut gråaste sida. Jag trodde att vi skulle få lite solsken men tji på den! Visserligen är klockan inte så mycket. Och ja, jag vet – egentligen är hon ännu mindre. Jag ska strax ner i tvättstugan en sväng – har dock inte så mycket att stå i, mest träningskläder och handdukar och sådant. 
 
I eftermiddag är det en rundvandring på Konstmuseet som står på schemat – jag har inte riktigt förstått vad det är för grupp som organiserar det hela men varför inte, det är gratis och jag har en årsbiljett. Därefter tänkte jag nog gå på ett gruppträningspass antingen på Eriksberg eller i Johanneberg beroende på vad klockan blir och hur trött jag är. Vaknade i vanlig ordning alldeles för tidigt. 
 
Men det blir en kort vecka – jag jobbar bara som vanligt måndag och tisdag, på onsdag ska jag passa receptionen i en av våra andra byggnader och sedan är det P Å S K och F E M dagar ledigt! Åh, vad jag ska läsa, sticka, sova, se på tv, umgås med familjen, promenera, komma ikapp med bloggen och ladda batterierna! 
 
 
Blir det några våfflor idag? Jag vet inte om jag hinner men skulle andan falla på och något trevlig kafé erbjuda mig en eller ett par mellan konst och träning så är det ingen risk att jag tackar nej… 😉 

Välkommen till familjen!

 
Egentligen undviker jag Nordstan så mycket jag orkar – men vill man vara fin får man lida pin! Och det gick ju bra och jag fick med mig dessa fina som jag hade spanat in hem. Och så har mina fötter tydligen krympt en storlek igen. Händer med jämna mellanrum 😉 Har på mig dem hemma nu och det verkar gå bra… 
 
Så skönt att det är torsdag – denna veckan har varit smått hysterisk. I förrgår hände något med vårt betalmedel i resesystemet så ingen kunde boka några resor på ett drygt dygn. Det var förstås inte mitt fel, men eftersom resesystemet sa till alla att kontakta ”sin reseansvariga” var det ju jag som fick alla puckar… plus att vi skulle flyga hit en person med hustru utomlandsifrån imorse och när det var tolv timmar till avresa hade han fortfarande inte fått sin biljett. Så det blev ju en spännande dag, minst sagt! Helgen är välförtjänt, alltså. Och allt ordnade sig. 
 
Därför passade jag på att ta itu med hushållsgöromål ikväll – jag tvättar, har dammsugit och haft mig – för det är ju så löjligt skönt att slippa hålla på med sådant på helgen. Åt gröna dumplings till middag och ska strax ner och hämta det sista i tvättstugan, sedan blir det En unge i minuten och sedan gissar jag – läggdags! Dessutom slipper jag restskatt! 

Smakebit på söndag, 10 december 2017 – Never let me go av Kazuo Ishiguro

 
Jag tänkte inte alls på att det faktiskt är Nobeldagen just idag när jag började läsa Never let me go i förmiddags. Men det är det ju, så det passar ju utmärkt! Veckans Smakebit kommer alltså ur just den romanen, och detta är första sidan. Jag hade nöjet att lyssna på Ishiguros svenska översättare förra söndagen, och hon läste just detta stycket för oss vilket förstås gav mig mersmak utöver den jag redan hade 🙂 
 
 
 
”Jag heter Kathy H. Jag är trettioett år gammal, och jag har varit vårdare i över elva år nu. Det låter länge nog, det vet jag, men de vill faktiskt att jag ska fortsätta i åtta månader till, året ut. Då blir det nästan precis tolv år. Att jag har varit vårdare så länge beror absolut inte på att min insats skulle vara fantastisk. Det finns en del väldigt bra vårdare som har blivit ombedda att sluta efter bara två eller tre år. Och jag vet åtminstone en vårdare som höll på så länge som fjorton år, trots att det var totalt misslyckat. Så jag försöker inte skryta. Men jag vet också att de faktiskt har varit nöjda med mitt arbete, och i stort sett har jag också varit det. Det har visat sig att mina donatorer alltid lyckats bättre än förväntat. De har alltid tillfrisknat imponerande snabbt, och knappast någon har fått beteckningen ”orolig” ens inför den fjärde donationen. Okej, nu skryter jag kanske. Men det betyder mycket för mig att kunna utföra mitt arbete väl, särskilt när det gäller att hålla donatorerna ”lugna”. Jag har utvecklat ett slags instinkt för donatorer. Jag vet när jag ska stanna och trösta och när jag ska låta dem vara ifred, när jag ska lyssna på allt de har att säga och när jag bara ska rycka på axlarna och be dem skärpa sig.” 
 
Ur Never let me go av Kazuo Ishiguro, Wahlström och Widstrand: 2005 
 
Du hittar fler Smakebitar hos Astrid Terese
 
Jag kände mig förkyld och hes och hängig i förmiddags och hade mest tänkt stanna inne och läsa idag. Men så fick jag feeling och åkte ner på stan för att köpa ett par julklappar och det slutade med en liten shoppingrunda och mysig fika med kär vän. Jag behövde en enfärgad varm halsduk, och det hittade jag minsann en också. 
 
 

En jullatte på Le Pain Francais visste verkligen var den satt. 

 
Nu lagar jag min egen Nobelmiddag och tittar på Nobelstudion med ena ögat. Det blev en riktigt härlig söndag trots allt! ❤ (Och jag mår nästan som folk igen. Ibland är det frisk luft och motion som behövs! Jag promenerade från Järntorget ner till Kungsgatan via Myrorna och det var uppfriskande, även om jag trodde att jag hade gått vilse ett slag tills jag fick syn på Ica… och Feskekôrka 😀 

Skön söndag med Drömmen om Svansjön

Startade eftermiddagen med lite light-shopping och högg en bagel och dryck på Espresso House på väg mot Operan. Naturligtvis började det hällregna vilket uteslöt att sitta på trappen utanför och äta, så då får en ta det som finns och ställa sig under ett tak vid Nordstan för stående picnic. Det gick lika bra det! 
 
 
Jag börjar faktiskt vänja mig vid att vara 32 meter upp i luften! Idag var höjdskräcken eliminerad, även om jag fortfarande inte klarar av de hemska trapporna. 
 
 
Föreställningen var fantastisk! Så häftigt och så förtrollande med dans, jag visste inte om jag skulle tycka att det blev lite långdraget men så var det inte alls. Mycket fascinerande. Och jag vidhåller att det är fantastiskt att sitta allra högst upp eftersom du kan se orkestern, vilket kan vara otroligt underhållande. 
 
 
Finn… massor av fel. Nian? Vid Marklandsgatan? På väg till Mölndal? Nä, det här förstår jag inte alls. Antagligen är det egentligen en tvåa men det var det märkligaste idag. 
 
 
Hittade på kycklingköttbullar med lime, vitlök, rödlök, chili och ingefära till middag. Lättkokt broccoli och uppkryddad keso till. Riktigt gott faktiskt! Jag stekte köttbullarna så de fick lite yta och lät sedan gå klart i ugnen i 20 minuter ungefär. 
 
Jag var jättetrött när jag kom hem strax före sju, men nu, när det börjar bli läggdags, är jag i högform och superpigg. Bra timing! Men med lite tur somnar jag i alla fall 🙂 
 
Hoppas att ni har haft en fantastisk dag! 

Lördag lovin’

 
 
 
Det är grönt och vackert nu! (Jag vill inte vara den som tjatar ihjäl folk med hur jobbigt det är med pollenallergi men det är lite av en sorts skräckblandad förtjusning att gå ut och promenera… ;)) 
 
Var ute på en halvlång promenad på förmiddagen och nu har jag kommit hem efter en vända på gymmet. Metta kommer över om någon halvtimme på caesarsallad och hockey och jag börjar känna mig som en människa igen!