Fabulös lördag

 
 
En rejäl pokenad idag, som även innefattade inköp av en kjol och en handväska (okej, två handväskor men en ska nog tillbaks…), årets första picknick på bänk i Trädgårdsföreningen och en Mawile. Fantastisk dag! 
 
 
Mycket god middag – lax, kokosris och stekt mango med chili – och… 
 
 
… och en Lolly Küken till efterrätt. 
Nu – läggdags och vila fossingarna. Förhoppningsvis en liten sovmorgon imorgon, va? 

The rest of us just live here av Patrick Ness

 
Som sagt så trodde jag att jag skulle ”tvingas” presentera Caraval för Bokbubblarna när vi träffades senast, och grämde mig för att det är ju så tråkigt att prata om något man inte riktigt gillar eller vill rekommendera. Så några dagar innan träffen satt jag och lyssnade på En förbannad podd och de pratade om The rest of us just live here och trots att det inte är min genre så blev jag hemskt lockad. Jag hade den nerladdad som e-bok men hade inte kommit mig för att läsa, som så ofta, och trots att de avrådde från att lyssna gjorde jag det. Och jag tyckte om inläsningen! 
 
Mikey och hans gäng är de där som aldrig är utvalda för att fightas med monster och vampyrer. De är de vanliga kidsen, som bara vill klara av high school och bjuda ut den de är kära i. Helst innan någon spränger skolan, igen. Staden de bor i utsätts nämligen med jämna mellanrum för underliga attacker – det har varit zombies och några varelser som åt upp folk inifrån och sådär. Det är dock alltid indiekidsen, de som heter saker som Finn och Satchel, som får ta hand om det där. Mikey och resten – de bara bor där och försöker ta sig framåt. Försöker ha ett så normalt liv som möjligt… även om det råkar vara så att en av personerna i gänget är halvgud och dyrkas av alla kattdjur, särskilt bergslejon. Det bara är så. 
 
Med andra ord – berättelsen utspelar sig i vår värld, i vår tid, men med lite speciella inslag, minst sagt. Tonårsproblemen är dock desamma som vi kan förvänta oss, och det finns ett par riktigt mörka inslag som har med sjukdom och missbruk att göra. De tas upp på ett mästerligt sätt, tycker jag – fantastiskt bra av Ness. 
 
Jag skrattade högt på flera ställen – och då ska det sägas att jag nästan uteslutande lyssnade på bussen. Jag kunde inte hålla mig – det är så fantastiskt bra. Jag slösar inte med femmor på Goodreads, men det fanns inget annat på kartan för The rest of us just live here. Extra roligt och ovanligt är att katastrofberättelsen bara berättas i korta meningar i kapitlens titlar, förutom små betraktelser här och där av Mikey och hans gäng – garanterat något jag aldrig sett förut. 
 
Så läs, för jösse namn! Jag hoppas att den kommer på svenska snart, men tills dess kan man förstås köpa den på engelska till exempel här eller här. 

En annan Alice av Liane Moriarty

Mina känslor inför Liane Moriartys böcker har varit väldigt fluktuerande, men i stort tycker jag om dem och jag ville absolut läsa En annan Alice när den nu kom på svenska. Jag har haft den nerladdad på engelska ett bra tag också, men glömde liksom bort den – nu lyssnade jag på den i inläsning av Gunilla Leining, som har blivit väldigt mycket bättre sedan jag lyssnade på hennes inläsning av Öppnas i händelse av min död och Den tredje kvinnan av Lisa Jewell. Bra! Jag gillar ju hennes röst, men jag gillar inte slarv med uttal. 
 
Detta är en riktigt intressant idé och jag tycker att Moriarty lyckas väldigt bra. 
 
Alice Love är 29 år, vansinnigt kär i sin man och gravid med deras första barn. Därför blir hon väldigt förvånad när hon vaknar på sjukhuset efter att ha svimmat på gymmet och det visar sig att hon är 39 år, ligger i skilsmässa och vårdnadstvist om tre barn. Hon tappade ungefär tio års minne när hon slog i huvudet och nu måste hon rekonstruera allt som har hänt. Hur har hon blivit en sådan mamma som hon aldrig ville bli, hur har hon råd med sina tjusiga kläder, varför är hon osams med sin älskade syster, varför ska hon skiljas – och vem är Gina, som hela tiden dyker upp i berättelser och vaga minnen? 
 
Det blir en spännande berättelse som väcker tankar om minnen, om vad som är viktigt i livet – och frågor om hur man gör för att börja om… om man överhuvudtaget kan, eller borde, börja om. Bra! 
 
Boken kan man köpa här eller här. 

Chloe Snows dagbok: mitt värsta år av Emma Chastain

 

 
Ännu en fullständig chansning från nyhetshyllan på biblioteket då jag tyckte att omslaget var rart. Förväntade mig inget annat än en ganska fluffig och lagom rolig amerikansk YA och det är ungefär det det är, också. Påminner om böckerna om Georgia Nicolson, men med en mörkare sida också – huvudpersonens föräldrar går igenom en tung period och det är väldigt fint – och hemskt – beskrivet. Låt oss säga att den ena föräldern är betydligt bättre på att vara förälder än den andra…! 
 
Inget att bära med sig någon längre stund, men lättläst och välskrivet – otroligt roligt ibland och riktigt ledsamt på andra ställen. Det är inte alls omöjligt att jag fortsätter med serien. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Dan Andersson 130 år

 
Dan Andersson blev bara 32 år, på grund av oförsiktig vädring på ett hotell där man bekämpade vägglöss med vätecyanid, men idag är det 130 år sedan han föddes. Vi sjöng Omkring tiggarn från Luossa på mellanstadiet, vilket nu verkar lite brådmoget men vår lärare tänkte inte så mycket på sådant. Låt oss fira Dan Andersson med ett litet utdrag ur den vackra texten: 
 
 
”Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.” 

 

Caraval av Stephanie Garber

 
Vi skulle läsa valfritt övernaturligt till Bokbubblarna till förra träffen. Övernaturligt, sci-fi och fantastik är ju inte mina starkaste grenar, men många vänner har läst och gillat Caraval, jag påmindes om Nattens cirkus av omslaget och tänkte att tja, det kanske funkar! 
 
Det gjorde det inte. Verkligen inte. Jag började med att läsa pappersboken, sedan e-bok och sedan lyssnade jag på inläsningen av Julia Dufvenius. Det skulle jag förstås inte ha gjort, eftersom jag inte gillar hennes inläsningar i de bästa fall – här blev det närmast pornografiskt. Beskrivningen av ”heta, våta tårar” fick mig att vilja slänga mobilen i kanalen från Viktoriabron. 
 
Jag kämpar ju med fantastik i de bästa fall, och här är den även uppblandad med någon sorts förutsägbar romance – nej, det går inte. En stor del av anledningen till att jag inte står ut är ju för att jag inte förstår vad det hela går ut på. Det är någon sorts spel, någon sorts lajv, kanske, som styrs av en elaking. 
 
Jag gav den två stjärnor på Goodreads för att det fanns et bra visdomsord ganska tidigt i berättelsen, om att inte gnälla över saker man inte har utan istället glädjas åt det man har. Det är väl något vi borde minnas, inte sant? 
 
Jag var lite upprörd över att behöva berätta om en bok jag verkligen inte tyckte om på cirkelträffen – men som tur var fick En förbannad podd mig på andra tankar och jag hann lyssna på en annan bok som jag älskade! Mer om den inom kort. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Det är första delen i en serie. 

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan

Liat är en israelisk judinna av persiskt ursprung som bor i New York och arbetar som översättare meadn hon håller på att avsluta sin magisterexamen. Av en slump träffar on Hilmi, en palestinier som är hennes väns lärare i arabiska på ett kafé. De blir hastigt involverade i ett passionerat förhållande, men vet förstås redan från början att det aldrig kommer att fungera. Även på en personlig nivå är Palestina och Israel i kombination otänkbart. 
 
Det är en hisnande vackert skriven kärlekshistoria om en svinkall vinter, där det hela tiden är underförstått att värmen dem emellan endast kan existera i New York. När de återvänder till Mellanöstern kan deras förhållande omöjligt fortgå. 
 
Konflikten mellan Israel och Palestina har förstås existerat i nyheterna så länge jag kan minnas – här gestaltas den i en sorts Romeo och Julia-berättelse, där konflikten får ta mänsklig skepnad – detta gör Rabinyan otroligt bra. 
 
Själva boken är lite babblig för min smak. Ibland kändes det som om jag läste flera sidor utan att någonting egentligen hände eller framfördes – jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Kanske för att jag själv är babblig ibland? 😉 
 
 
Det var intressant att lyssna på Rabinyan på biblioteket för några veckor sedan – även det var lite babbligt men jag var hemskt förtjust i kvinnan som intervjuade henne, vars namn jag har tappat men återkommer med, och i lördags gästade hon Lundströms Bokradio i P1 – jag har inte hunnit lyssna ännu, men programmet finns här. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

En farofylld överfart av Rachel Rhys

    

 
 
I slutet av 1930-talet gav brittiska regeringen bidrag till unga kvinnor som reste till Australien för att arbeta. En av dessa kvinnor är Lily Shepard, en ganska vanlig tjej från en ganska vanlig familj i den ganska vanliga staden Reading, väster om London. Europa står på randen till ett nytt världskrig när hon går på oceanångaren som ska föra henne till Australien och ett arbete som hushållerska. 
 
Väl på båten får hon uppleva sådant som aldrig funnits i hennes liv förut. Cocktailpartyn, fina middagar, baler, swimmingpool – vilken dröm! Och platserna hon får besöka – städer vid Medelhavet, Ceylon, Egypten… 
 
Naturligtvis får hon även träffa en hel massa människor – såväl den flärdfulla överklassen som Maria, en ung judinna och hyttkamraterna, unga kvinnor med liknande planer som hon själv. Men vem kan hon lita på? 
 
Det visar sig att de flesta vi får träffa på båten inte bara lämnar Storbritannien, utan även försöker fly från sina förflutna. Rhys berättar skickligt och utan att spänningen går förlorad genom hintande som jag kan irritera mig så mycket på. Jag älskar att läsa om denna epok, och – tro det eller ej – jag blir väldigt sugen på att åka på kryssning… 😉 
 
Jag lyssnade på denna och tyckte mycket om den! Boken finns att köpa här eller här. 

We come apart av Sarah Crossan och Brian Conaghan

 
Jag avgudade Sarah Crossans Vi är en när jag läste den för ett tag sedan, så när jag såg hennes namn på denna i nyhetshyllan på bibblan kastade jag mig förstås över den. Även We come apart är skriven på prosalyrik eller en form av fri vers, denna gång tillsammans med Brian Conaghan (som skrivit The bombs that brought us together som står på min TBR-lista). Och jag är minst lika förtjust i denna. 
 
Detta är berättelsen om Nicu och Jess, i London, i nutid. Nicu är invandrad från Rumänien med sina föräldrar, och försöker hitta fotfästet i sitt nya land. Jess är en tuff stadstjej som har ett helvete hemma med en våldsam styvfar. Deras vägar korsas på ett märkligt sätt, och de berättar sin historia i omväxlande kapitel. 

Jag blev så tagen av detta. Så otroligt välskrivet, men även en berättelse som är helt olik något annat jag läst förut – det är helt fantastiskt bra. Läs! 

 
Boken finns att köpa här eller här. 

Simon och Sophie av Emma Granholm

Jag har tidigare läst Sjutton år och skitsnygg och På andra sidan reglerna av Emma Granholm – den senaste alldeles nyss, och den gav mig uppenbarligen mersmak på Granholm. Trots att jag inte är helsåld på böckerna så är de underhållande och de har ganska trevliga karaktärer. Så även Simon och Sophie.  
 
Denna är dock ganska banal, och väldigt förutsägbar. Men ändå – underhållande och ganska trevlig, som sagt! 
 
Sophie och hennes gäng är de coola i skolan – Simon och hans gäng är de som blir trackade av Sophie & co. När det blir påsklov och alla reser bort händer något märkligt – Sophie knackar på hos Simon och de börjar umgås. Det visar sig förstås att det finns djupare saker i bakgrunden, och detta tycker jag att Granholm beskriver väl. 
 
Extremt lättläst och slutet är riktigt bra. Inte alls dumt. Jag kommer säkert att ta mig igenom hela Granholms utgivning, lite pö om pö – det är ypperlig uppblandning bland tyngre berättelser, klassiker och katastrofer.