Stories from the city, stories from the sea

Igår kväll hade vi bokcirkelträff med tema Christine Falkenland – alltså så fritt och enkelt som det kan bli – läs något valfritt! Någon hade läst den nya, Själasörjaren, någon hade börjat men lagt av. Någon hade läst Sfinx och någon hade lyssnat på Miserere, en bit tonsatt lyrik. Jag bestämde mig för Spjärna mot udden för några veckor sedan då den var lagom i format och utspelar sig i samtiden – jag är inte alltid jättebra på historiskt så det kändes säkrast så. 

 

Eva har flytt Sverige och sitt äktenskap. Hon och maken försökte utforska sin sexualitet i ett öppet förhållande, men det resulterade i att maken hittade en ny permanent partner. Nu söker Eva bekräftelse och förälskelse, utan slentrian och åldrande. Själv är hon en sorts övervintrad vamp bakom en mask av smink och hårförlängningar. 

 

Hon dras till transsexuella kvinnor som en form av reaktion mot modern som nu är död, hon utforskar på något vis könsbegreppen genom detta och det är så otroligt fascinerande. 

 

Namnet på journalisten som skrev recensionen i Hallands Nyheter har tyvärr fallit bort, men hen skriver: ”Denna historia om demimondens ålderdom är inte bara en raffinerad och fascinerande psykosexuell fallstudie och genusundersökning.”  – och det är på pricken. Språket är strålande, både när det är realistiskt och lyriskt och ja, jag är imponerad. Detta är min första kontakt med Falkenland utöver när hon läste ur Själasörjaren på biblioteket för ett tag sedan och jag kommer absolut att läsa mer. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Lou har fått jobb i New York! Fysioterapeuten som hon arbetade tillsammans med hos Will jobbar hos en extremt välbärgad familj, och nu har han ordnat en plats åt henne som sällskapsdam och assistent åt frun i familjen – en ung polsk kvinna som är ”den andra Mrs Gopnik”. Sam, ambulanssjukvårdaren som hon blev tillsammans med efter att ha ramlat av taket i Arvet efter dig är kvar i England och bygger på sitt hus – Lou ska bara prova på New York ett litet tag. 

 

Nu får Lou uppleva ”high society” i New York, med intriger, dyra klänningar och tjusiga tillställningar. Helt annorlunda mot allt hon tidigare upplevt. På en fest träffar hon Joshua, som är fruktansvärt lik Will (från första boken) och alla känslor ställs på huvudet. Samtidigt kämpar hon med lögner och hemligheter i familjen Gopnik, med distansförhållandet med Sam, och med att försöka hålla vettig mailkontakt med dem där hemma. 

 

Jag tycker att boken är underhållande, ganska rolig och alldeles för lång. Jag höll dessutom på att bli lite tokig på både Lou och Sam – hur orkar folk hålla på och vara så misstänksamma och svartsjuka i en relation? Och… barnsliga? Vid ett tillfälle, när Sam är på besök i New York, inträffar något som inte är någons fel och som gör att besöket inte riktigt går enligt planerna och Lou blir på något vis arg på Sam för det som händer trots att det rimligtvis måste vara han som lider mest. Jag blir så irriterad på sådant. 

 

Men är du ett stort fan av Moyes så ska du absolut läsa – den heter En andra chans på svenska och finns att köpa här eller här. 

 

 

 

Nåväl. Jag började läsa boken ganska omgående, det tog lite tid att komma in i den men jag var ganska snart helt fast och den fick en femma av mig på Goodreads – det händer faktiskt inte särskilt ofta, trots att en bokcirkelkollega häromveckan sa till mig att jag alltid är så positiv och aldrig dissar böcker. (Jag förklarade att jag sällan läser ut böcker jag inte gillar och påminde om att det inte var särskilt länge sen jag rådissade en titel vi läste ;-)) 

 

Nåväl. 

 

1952 står Mary på ett fält i Suffolk tillsammans med sin familj, för att hålla en tyst minut för kungen som just dött. Det är i detta ögonblick som sexåriga Mary inser att hon inte alls är en flicka. Hon är definitivt en pojke, det är inget snack om saken. Romanen följer sedan Mary – eller Martin – genom livet och kampen för sin identitet och för att få vara den han är. Det är inte helt lätt i en liten klaustrofobisk by på landsbygden, han har sin morfar som är en underbar karaktär men familjen är dysfunktionell och det är svårt att veta var han kan finna stöd och förståelse. Vi får även följa andra röster hos personer kring Martin och det är ofta plågsam läsning. Men alldeles briljant – jag läste ut den för drygt två veckor sedan nu och tänker fortfarande på Martin och de andra praktiskt taget varje dag. Så otroligt bra. 

 

Värt att notera är också humorn. Vissa bitar är helt otroligt roliga, trots att stora delar av boken är definitiv feelbad hela vägen igenom. Missa inte denna – så himla, himla bra. Den finns att köpa till exempel här eller här. 

 

 

Hon har ganska mycket att stå i nu. Det börjar dra ihop sig till jul, och hon ska åka hem till mamma i Stockholm på besök. Det är turbulent i fosterfamiljen, och hon börjar få ovana känslor för en person i sin närhet. 

 

Ton och stil är helt fantastiska, och jag vet inte om jag någonsin blivit så förtjust i en ungdomsbokskaraktär som jag är i Billie. Hon tar ingen skit, hon ställer upp för andra och tar alltid den svagas parti – men hon är inte bara en superhjältinna, hon är själv ett barn som behöver stöd och kärlek. Förstås! 

 

Det är både sorgligt och smärtsamt och roligt och ibland nästintill dråpligt. Och det är alldeles enastående bra. Missa inte! Och sätt i händerna på lämpliga ungdomar också. 

 

Boken finns att köpa här eller här.