Författare: Annzah

Detta är en sådan där bok som för flera år sedan landade på min Goodreads-TBR, varför minns jag inte, och som faktiskt lyckats överleva upprepade rensningar under åren. Det har väl varit något som har talat till mig, men jag är lite osäker på vad. Och hade jag sett det amerikanska omslaget, som var det jag fick tag på när jag skaffade e-boken, hade jag antagligen plockat bort den på en gång eftersom man där valt att lägga in en strapline som skulle kunna ses som en gigantisk spoiler för slutet. Det var i och för sig inte riktigt så illa som jag trodde, och jag fortsatte ju ändå läsa – men varför gör man så? Vissa saker upphör aldrig att förvåna mig. 

 

(På det temat stör jag mig på att man f o r t f a r a n d e tycker att det är en bra idé att jämföra böcker med Gone girl, Kvinnan på tåget och Kvinnan i fönstret – sluta avslöja att det kommer en twist! Jag vill ju inte veta det!) 

 

Nåväl. Jo, en sak till – det var lite lustigt att de har modifierat språket för att passa den amerikanska marknaden tycker jag. Nog förstår väl amerikaner brittisk engelska? Det är ju inte jättesvårt att förstå skillnaden på pants och trousers… tänker jag. 

 

Jenny har allt – tre underbara barn, en framgångsrik make som är neurokirurg, ett vackert hus och ett bra jobb som familjeläkare. Hon önskar kanske att hon hade mer tid att umgås med särskilt sitt yngsta barn, dottern Naomi, som är femton år och på väg att bryta sig loss och bli vuxen. När vi möter henne är hon i slutskedet av att sätta upp en skolpjäs, och lägger större delen av sin tid på detta. 

 

Men Naomi kommer aldrig hem efter föreställningen. Hon har sagt att hon ska ut och äta med ensemblen, men det visar sig inte stämma – och hon dyker aldrig upp hemma. Man söker över hela Storbritannien, men hittar henne inte. Puts väck. 

 

Parallellt med berättelserna om vad som hände kring tiden då hon försvann träffar vi Jenny ungefär ett år senare. Hennes äktenskap har brakat samman och tvillingsönerna finns på olika platser. Hon hyr en liten stuga vid havet och trots att polisen upphört att leta efter Naomi vägrar Jenny att göra det. Hon pusslar ihop allt hon kan hitta, för att förhoppningsvis äntligen få ett svar på vad som har hänt. 

 

Jag förstår varför boken överlevde på min TBR, för jag gillar verkligen premissen och tror att det hade kunnat bli väldigt bra. Nu gjorde den inte så mycket för mig som jag hade hoppats. Det blev långdraget och lite tjatigt – och ibland på gränsen till långsökt. Men det är hyfsat underhållande och inte allt oävet skrivet – det var kanske inte vad jag önskade mig alldeles precis då. 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

   

 

Jag var lite i valet och kvalet vid ett tillfälle under Bokmässan – Caitlin Moran skulle nämligen vara med på två seminarier tätt inpå varandra, skulle jag verkligen orka gå på båda, eller nöja mig med ett? Som tur var fattade jag beslutet att det fick bli båda, varav ett var tillsammans med Kate Davies. Hon var okänd för mig innan, fast jag upptäckte att jag faktiskt markerat På djupet som ”want to read” på Goodreads, men jag gjorde inte kopplingen direkt. 

 

Efter att jag hade lyssnat på seminariet köpte jag genast boken på engelska till Kindle-appen – det var tydligt att boken är mycket brittisk och mycket London, och då vill jag nog faktiskt ha det på originalspråk. Har dock hört att översättningen är bra! 

 

Julia har just insett att hon levt i intimitetstorka i tre år. Det står still i andra delar av livet också – hon jobbar som konsult på NHS, där hon är ansvarig för att svara på brev och mail från vårdtagare med synpunkter och klagomål, men ser ingen karriärsväg framåt där. Hon vet inte ens om hon vill vara kvar. Hennes terapeut (en rätt kul karaktär) ger henne en massa råd hon inte vill ha, och paret som hon delar lägenhet med verkar alldeles för lyckliga. 

 

Så går hon på en fest i en gammal lagerlokal där hon träffar en tjej – och plötsligt inser hon att det är ju kvinnor hon ska vara tillsammans med. Det blir en oerhörd resa av utforskande och frigörelse – och ja, om du har hört att det är en ganska explicit bok så har du hört alldeles rätt. Inget för den pryda, kanske. Fast så ”farligt” tycker jag inte att det är. Det som däremot är farligt är destruktiva förhållanden, som ju finns överallt. 

 

Detta är en hysteriskt rolig bok. Helt otroligt rolig. Men den är allvarlig också – det finns mycket mörker. För mig handlar Davies bok mycket om jämlikhet, och om hur samkönade relationer inte behöver betyda jämställda relationer – tvärtom, faktiskt, i detta fallet. Så välskrivet och genomtänkt. En helt fantastiskt bra debut!

 

Boken finns att köpa på svenska här eller här, eller på engelska här eller här. 

Marianne lämnade hemorten Nusstead i Suffolk när hon var sjutton år. Det fanns många anledningar till det, men nu måste hon återvända för att hjälpa sin syster att ta hand om sin sjuka mamma. Hennes man överraskar henne genom att köpa en lyxlägenhet i ett nybyggt komplex – men byggnaden bär med sig minnen från Mariannes barn- och ungdom som hon aldrig kunnat glömma. Och det finns ett par andra personer som inte heller kan glömma. 

 

En av dem hotar att avslöja sanningen om vad som hände då, för trettio år sedan. Och det får bara inte hända. 

 

Stone mothers syftar till en viktoriansk benämning på gamla mentalsjukhus, och denna bok behandlar främst vad som hände när mentalsjukhusen stängdes ner – såväl för patienter som deras anhöriga och de som arbetade där. I Nusstead sysselsatte The East Anglia Pauper Lunatic Asylum en stor del av ortens vuxna befolkning, och när politikerna stänger ner sjukhuset blir många människor lidande, vilket leder till de gräsliga händelser som föregår – och berättas i – denna bok. 

 

Det är en ganska långsam berättelse, och det tog lite tid innan jag fastnade på riktigt, men den blir riktigt spännande och väcker många tankar. Jag känner många vars familjer blivit lidande av Thatcher-politiken på 90-talet i och med bl.a nerständningen av gruvorna i norra England, och det är lätt att förstå vad det kan göra med en mindre ort. 

 

Berättelsen om politikern Helen Greenlaw, som var ordförande i nämnden som en gång stängde ner sjukhuset men faktiskt även varit patient där i sin ungdom i slutet på femtiotalet är otroligt intressant och hjärtskärande. Det är inte ens speciellt länge sedan. 

 

Inte min bästa av Erin Kelly, men absolut läsvärd. Boken finns att köpa här eller här. 

Jag har verkligen fastnat för Denise Rudbergs Elegant Crime-serie – det är en så bra blandning av deckare och ett sådant där lyxliv på Östermalm som är miljoner mil ifrån mitt eget. Verklighetsflykt på hög nivå, alltså. Dessutom gillar jag att huvudpersonen är en äldre kvinna – men jag önskar verkligen att hon, och flera av de andra karaktärerna, kunde sluta tjata om sin vikt. Somliga tycker att det blir för mycket av den varan i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway, jag tycker att detta är värre. Men men, jag kan se förbi det – i båda serierna – för jag tycker att de är så underhållande. 

 

Under en varm sommarkväll 2014 blir en man som sitter på sin balkong i allsköns ro ett sorts vittne till något märkligt. Han hör ett isande, ångestfyllt skrik, och en duns – sedan ingenting. Räddningstjänsten dyker aldrig upp, så han undrar om det var inbillning och släpper det. 

 

Fem år senare blir Marianne Jidhoff och hennes team kontaktade av en ung juridikstudent, som vill att de ska ta reda på vad som verkligen hände när hennes pappa dog. Man rubricerade det som självmord, men den unga kvinnan tror inte att det stämmer. Han var gift med en känd profil inom influencervärlden – livsstilsprofil, beskrivs hon som – och hennes nya sambo upplever nu obehagliga känslor av att vara förföljd. Vad är det egentligen som har hänt? 

 

Spännande och intressant hela vägen, trots att jag ganska tidigt hade misstankar som visade sig infrias. Lättläst och lätt att hänga med i – jag ser fram emot mer om Jidhoff och gänget! 

 

En sak jag inte kan förstå är dock varför förlaget valt att lägga ”rollistan” allra sist. Jättekonstigt! Jag lyssnade alltså på ljudboken, och antagligen ser det inte ut så i den tryckta boken eller e-boken, men i alla fall. Märkligt. 

 

Boken finns att köpa här eller här!  

Jag tyckte väldigt mycket om 1793 – vilken debut! – och har längtat efter uppföljaren sedan förra våren. Föga förvånande heter den 1794 – och jag blev inte besviken. Jag tyckte nog faktiskt ännu mer om denna uppföljare – den var fantastisk. Natt och Dag är en helt otrolig stilist, och researchen han gjort för dessa böcker är helt otrolig. 

 

Jag lyssnade på den utmärkta podden Mellan raderna med Jihde och Öhman häromdagen, och Karin Jihde menade att detta var en ”typisk mellanbok” i en trilogi, där författaren vet hur något ska börja och sluta men måste få in något i mitten. Jag håller faktiskt inte alls med om detta, för mig var detta helt fantastiskt spännande och genomtänkt. 

 

Det som var extra intressant var att en del av handlingen utspelar sig på Sveriges gamla kronkoloni St. Barthélemy, dit en ung man skickas av sin välbärgade familj då han blivit kär i en flicka som inte anses fin nog för honom. Där möter han dels ett nytt klimat och nytt samhälle, men även ondskan i slavhandeln och korruptionen där omkring. Jag visste inte mycket om just St. Barthélemy tidigare, förutom just att ön varit kronkoloni som Sverige fick av Frankrike i utbyte mot skattelättnad i Göteborg – och som ni som följer mig redan vet älskar jag böcker som får mig att själv kolla upp saker, göra research och läsa på. 

 

Största delen utspelar sig dock i Staden mellan broarna – alltså Gamla Stan i Stockholm. Jag var där i helgen som gick, och det var väldigt spännande att knata omkring där, känna igen namn på gränderna – och käka en fantastiskt trevlig vietnamesisk middag bara några meter ifrån platsen där Flugmötet en gång låg, på Kornhamnstorg. 

 

En mordgåta – eller mordintrig – finns närvarande, parallellt med andra intriger och händelser. Jag var som klistrad. Det var svårt att lägga ner boken på kvällen, och somliga morgnar när jag vaknade före klockan struntade jag i att ens försöka somna om och läste en extra halvtimme eller timme istället. Det är ett gott betyg på mörka höstmorgnar! 

 

Boken finns att köpa här eller här – och ni får inte missa den! Kanske borde varna känsliga, dock – men det förstår ni nog redan om ni har läst 1793 😉 

 

Som ni redan vet är Emma Hamberg min husgudinna, och jag hittade denna i hyllan mitt i min senaste Hamberg-hype, alltså efter att jag läst och golvats av Resten av allt är vårt. Den fick ligga bredvid mig i soffan i ett par veckor, att läsas i reklampauser och annat – det passar den perfekt för. En underbar samling teckningar och texter, med Hambergs alternativa budord och roliga berättelser och betraktelser. Ljuvlig! 

 

Tyvärr finns den inte längre att köpa, men du kan säkert hitta den på biblioteket eller kanske, om du har tur, på loppis eller second hand – jag hittade min på Emmaus Björkå. 

Peter Eksell börjar närma sig femtio, och det mesta har kört fast. Han driver ett eget IT-konsultbolag i Helsingfors, men tyvärr har han bara en kund – och den kunden säger upp hans tjänster. Kärlekslivet är stendött, han ser bara sina vänner på sociala medier, och ekonomin är på väg att rasa samman. 

 

Strax därefter får han ett brev på posten, från sin gamla lärare som för trettio år sedan fick alla elever att skriva brev till sig själva i framtiden. Och även om han inte har någon flygande bil eller äter pizza i tablettform till middag, som hans tonåriga jag förutspått, väcks massor av gamla minnen. Ett större röj i garaget gör inte nostalgin lättare. 

 

Efter en kväll med Tillbaka till framtiden på VHS kommer han plötsligt på vad han måste göra. Han måste ta sig tillbaka till åttiotalet, när livet var sprudlande och tillfredsställande, och han måste försöka få en andra chans med tonårskärleken Jennifer. Allt annat är uteslutet. 

 

Sagt och gjort – han stänger av mobilen och lämnar datorn hemma, och flyttar hem till sina föräldrar en bit ifrån huvudstaden. Där låter han håret växa och ägnar all sin tid åt sitt projekt. Men plötsligt dyker ännu ett projekt upp – biografen på den lilla orten har slagit igen och köpts upp av ett fastighetsbolag – men kanske, kanske kan Peters gamla dröm om att driva biografen bli verklighet? 

 

Fantastiskt charmig och härlig feelgood, men inte utan svärta och mörk humor. Det är underhållande, men väcker även en hel del tankar om nostalgi och ”det var bättre förr… eller?”. Osentimentalt trots nostalgin – jättetrevlig läsning. 

 

Boken är översatt från finska av Peppe Öhman (of Bokhora och Mellan Raderna fame) och det märks att det är en finlandssvensk person som har översatt, för somliga uttryck är så distinkt finlandssvenska och jag älskar det! Det enda exemplet jag kommer på nu är ”ge sparken åt någon”, men det finns mer och det är härligt. Passar perfekt, förstås. 

 

En annan mysig sak är att kapitlen i boken är benämnda efter låttitlar, och det finns en Spotify-lista som med fördel kan användas som kompanjon till boken – om man är inne på sådant 😉 

 

Boken finns att köpa här eller här. (Och jag ska passa på att erkänna att jag aldrig sett Tillbaka till framtiden, men vi har en plan…!) 

Jag brukar vara så noga med att läsa böcker i rätt ordning, och jag har haft denna hemma från biblioteket tidigare, men hann inte läsa den innan lånetiden gick ut. Så fick jag nys om Punkpoet med svensk brytning, och Belletrist Publishing var vänliga nog att skicka ett rec-ex – och jag älskade den. Och förstod ganska snabbt att Punkindustriell hårdrockare med attityd är boken som föregår Punkpoet! 

 

Jag nämnde detta på instagram, och författaren själv kommenterade att hon ansträngt sig för att de skulle funka att läsa oberoende av varandra, och det gjorde de också. Så ingen skada skedd där. 

 

I Punkpoet flyttar ju Amanda till Brighton, till vännen Kim, då hon har tröttnat på Nässjö och jobbet på posten och samma gamla krog. Och det är där, fast några år tidigare, som vi möter henne i Punkindustriell hårdrockare med attityd. Boken börjar när Amanda börjar gymnasiet – exakt samtidigt som jag själv började gymnasiet faktiskt, vilket alltid är kul – och vi följer henne genom årstiderna. 

 

Det enda sättet att hitta sig själv, sin identitet och den man känner sig bekväm med, är förstås att bryta sig loss. Man kan revoltera, eller anpassa sig. Och i revolten är det alltför lätt att fastna i destruktiva spår – man vill liksom revoltera för att kunna vara som alla andra. Likformigheten följer även revolten. Det är dags för Amanda att ta sig an livet – hur skrämmande och farligt det än kan te sig. Ibland är det ganska fantastiskt också, men som bekant är underbart kort och det kommer ständigt nya hinder. 

 

För något – vad det nu än må vara – måste hända. 

 

Jag älskade att läsa om Amanda som tonåring, hon är en fantastisk karaktär som jag inte alltid förstår mig på men som jag alltid har varma känslor för. 

 

Tyvärr är boken slutsåld hos förlaget, men den bör finnas på biblioteket. Missa inte – men läs gärna i rätt ordning. Om du vill, alltså. Det går annars bra ändå 😉 

Anglofil har jag varit sedan unga år, och i tonåren brukade jag be pappa och diverse andra som reste till Storbritannien att köpa med sig tidningar till mig. Just Seventeen (som blev J 17), Bliss, Mizz, Smash Hits och Select… bland andra. En gång fick man med en bok som hette Diary of a Crush: French Kiss som handlade om Edie, som var förtjust i en kille som hette Dylan, och de reste till Frankrike på skolresa. Den var skriven av just Sarra Manning (och nu har jag förstått att den gick som följetong i tidningen, och att den inte publicerades ”på riktigt” förrän långt in på 2000-talet) – men sedan har jag inte hört så mycket om henne.

 

Så jag blev både nöjd och överraskad när jag såg några av hennes böcker på Älvstrandens bibliotek, och plockade up Pretty Things då konceptet tilltalade mig. 

 

Det handlar om fyra ungdomar, med helt olika bakgrund och liv. Brie är den fina flickan med stort intresse för läppglans, och för sin bästa kompis Charlie, som tyvärr är mer intresserad av killar än av ett romantiskt förhållande till henne – särskilt bad boy Walker, som hittills bara varit intresserad av sin VW-bubbla, tills han träffar Daisy… som är lesbisk och avskyr allt vad kärlek heter. 

 

Dessa fyra samlas, lite oväntat, i en teatergrupp över sommarlovet där man ska uppföra Att tämja en argbigga. Alla berättar sina egna kapitel, i sina olika röster, och även om somliga är mer sympatiska än andra är alla fyra väldigt trovärdiga och fina porträtt. Även de personer som inte är så trevliga alltid har förstås sina anledningar, vilket gör dem ännu mer mänskliga. 

 

Roligt, skarpt, och väldigt mycket London! En riktig karamell för en anglofil som mig, alltså 😉 Tyvärr hittar jag inte boken i våra svenska nätbokhandlar, men som sagt, den finns på biblioteket! 

Jag lyssnade på Jenny Rogneby på ett seminarium på Bokmässan, och tyckte att det lät spännande med en korrupt polis, som lever familjeliv, jobbar som utredare på dagarna och sysslar med grov brottslighet på kvällarna. Det lät nytt och fräscht och spännande, och jag plockade ganska snabbt upp första boken om Leona.