
Jag tyckte väldigt mycket om 1793 – vilken debut! – och har längtat efter uppföljaren sedan förra våren. Föga förvånande heter den 1794 – och jag blev inte besviken. Jag tyckte nog faktiskt ännu mer om denna uppföljare – den var fantastisk. Natt och Dag är en helt otrolig stilist, och researchen han gjort för dessa böcker är helt otrolig.
Jag lyssnade på den utmärkta podden Mellan raderna med Jihde och Öhman häromdagen, och Karin Jihde menade att detta var en ”typisk mellanbok” i en trilogi, där författaren vet hur något ska börja och sluta men måste få in något i mitten. Jag håller faktiskt inte alls med om detta, för mig var detta helt fantastiskt spännande och genomtänkt.
Det som var extra intressant var att en del av handlingen utspelar sig på Sveriges gamla kronkoloni St. Barthélemy, dit en ung man skickas av sin välbärgade familj då han blivit kär i en flicka som inte anses fin nog för honom. Där möter han dels ett nytt klimat och nytt samhälle, men även ondskan i slavhandeln och korruptionen där omkring. Jag visste inte mycket om just St. Barthélemy tidigare, förutom just att ön varit kronkoloni som Sverige fick av Frankrike i utbyte mot skattelättnad i Göteborg – och som ni som följer mig redan vet älskar jag böcker som får mig att själv kolla upp saker, göra research och läsa på.
Största delen utspelar sig dock i Staden mellan broarna – alltså Gamla Stan i Stockholm. Jag var där i helgen som gick, och det var väldigt spännande att knata omkring där, känna igen namn på gränderna – och käka en fantastiskt trevlig vietnamesisk middag bara några meter ifrån platsen där Flugmötet en gång låg, på Kornhamnstorg.
En mordgåta – eller mordintrig – finns närvarande, parallellt med andra intriger och händelser. Jag var som klistrad. Det var svårt att lägga ner boken på kvällen, och somliga morgnar när jag vaknade före klockan struntade jag i att ens försöka somna om och läste en extra halvtimme eller timme istället. Det är ett gott betyg på mörka höstmorgnar!