Detta är en sådan där bok som för flera år sedan landade på min Goodreads-TBR, varför minns jag inte, och som faktiskt lyckats överleva upprepade rensningar under åren. Det har väl varit något som har talat till mig, men jag är lite osäker på vad. Och hade jag sett det amerikanska omslaget, som var det jag fick tag på när jag skaffade e-boken, hade jag antagligen plockat bort den på en gång eftersom man där valt att lägga in en strapline som skulle kunna ses som en gigantisk spoiler för slutet. Det var i och för sig inte riktigt så illa som jag trodde, och jag fortsatte ju ändå läsa – men varför gör man så? Vissa saker upphör aldrig att förvåna mig.
(På det temat stör jag mig på att man f o r t f a r a n d e tycker att det är en bra idé att jämföra böcker med Gone girl, Kvinnan på tåget och Kvinnan i fönstret – sluta avslöja att det kommer en twist! Jag vill ju inte veta det!)
Nåväl. Jo, en sak till – det var lite lustigt att de har modifierat språket för att passa den amerikanska marknaden tycker jag. Nog förstår väl amerikaner brittisk engelska? Det är ju inte jättesvårt att förstå skillnaden på pants och trousers… tänker jag.
Jenny har allt – tre underbara barn, en framgångsrik make som är neurokirurg, ett vackert hus och ett bra jobb som familjeläkare. Hon önskar kanske att hon hade mer tid att umgås med särskilt sitt yngsta barn, dottern Naomi, som är femton år och på väg att bryta sig loss och bli vuxen. När vi möter henne är hon i slutskedet av att sätta upp en skolpjäs, och lägger större delen av sin tid på detta.
Men Naomi kommer aldrig hem efter föreställningen. Hon har sagt att hon ska ut och äta med ensemblen, men det visar sig inte stämma – och hon dyker aldrig upp hemma. Man söker över hela Storbritannien, men hittar henne inte. Puts väck.
Parallellt med berättelserna om vad som hände kring tiden då hon försvann träffar vi Jenny ungefär ett år senare. Hennes äktenskap har brakat samman och tvillingsönerna finns på olika platser. Hon hyr en liten stuga vid havet och trots att polisen upphört att leta efter Naomi vägrar Jenny att göra det. Hon pusslar ihop allt hon kan hitta, för att förhoppningsvis äntligen få ett svar på vad som har hänt.
Jag förstår varför boken överlevde på min TBR, för jag gillar verkligen premissen och tror att det hade kunnat bli väldigt bra. Nu gjorde den inte så mycket för mig som jag hade hoppats. Det blev långdraget och lite tjatigt – och ibland på gränsen till långsökt. Men det är hyfsat underhållande och inte allt oävet skrivet – det var kanske inte vad jag önskade mig alldeles precis då.
Stories from the city, stories from the sea 