Etikett: Läsning

Livet och barnet – om att överleva som någons mamma av Peppe Öhman

Jag tänker saxa precis vad jag skrev om denna bok på Instagram, för exakt en månad sedan. För att jag kan, och för att den lilla texten säger så mycket och blev väldigt betydelsefull för mig.

Idag har jag varit någons mamma i precis tre månader och igår morse läste jag ut Livet och barnet av Peppe Öhman med mitt eget lilla barn sovande på bröstet, hennes varma lugna andetag mot min kind och små små händer på mina nyckelben. Trygghet och lycka.

Så idylliskt är nu inte alltid livet som spädisförälder, och denna fina bok är en samling av ärliga, okonstlade texter kring livet innan man ens tänkt tanken att någon gång bli förälder, via när man träffar någon som man kan tänka sig att vara förälder tillsammans med, till chocken när man inser att man ska bli förälder och sedan faktumet att man nu ÄR förälder. Med allt vad det innebär.

Det var väldigt häftigt att läsa om tankar som jag själv haft – såväl sådant som är tufft som när man känner sig som en supermamma för att man lyckas lösa ett problem eller – som ikväll här hemma – få sitt lilla barn att glömma vad det nu var som orsakade så mycket skrik och istället börja skratta åt en föreställning av H-O-C-K-E-Y-låten med tillhörande dans vid skötbordet. Och att sedan få lyssna på henne när hon ligger på sin pappas axel och snackar lyckligt med en färgglad ljusslinga.

Rappt, varmt och rakt med mycket självdistans och humor. Strålande bra!

Härifrån, av mig

Praktika för blivande föräldrar: gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska

Jag kunde absolut ingenting om bebisar och föräldraskap när jag blev gravid. Hade knappt hållit i en bebis och absolut inte bytt en blöja eller hållit i en nappflaska. Man lär sig väldigt mycket genom att bara göra – just de tre sakerna ovan är jag numera expert på. Men det finns en faslig massa annat att lära sig, och jag tror att man gör rätt i att endast läsa på 1177.se och gärna att luta sig mot realistiska, icke dömande experter – såsom min husgudinna Agnes Wold. (Ja, jag vet att hon anses kontroversiell i många bebiskretsar men jag väljer att tro på henne.)

Här får man en sansad, enkel och stundvis rolig handbok i barnkunskap. Det finns ganska basic instruktioner om ett och annat, och det finns superintressanta faktaspäckade bitar om infektioner och bakterier och vaccin som läggs fram på ett sätt som man förstår. Så skönt! Man får även veta saker och ting om allergier, om vilka miljöer som bäst främjar barns immunförsvar och framför allt får man bekräftelse kring att det inte gör något att man inte hinner dammsuga speciellt ofta eller koka varenda nappflaska. Jag blev även glad av kapitlet om amning vs. flaskmatning.

Amning fungerade inte för mig och vår lilla, hon var inte särskilt intresserad av bröstet och det skapade bara frustration och stress hos oss båda och ångest hos mig. Så fort vi började med ersättning var lilla mätt och jag lugn – och så skapar det ju faktiskt mer jämlikhet i föräldraskapet. Och det finns inga belägg för att amning är speciellt mycket bättre för barnet än ersättning heller. Närhet och hudkontakt kan man ge ändå, och de där allra första dyrbara dropparna ”guldmjölk” fick hon i alla fall i sig. Hittills är hon både stark och pigg och klarade uppenbarligen av Covid-19 som en dans. Tack Agnes och Cecilia för att ni dämpar mitt dåliga samvete!

(Man ska för övrigt komma ihåg att denna är skriven innan pandemin. Just det där med att ta ut små bebisar i stora folksamlingar är kanske ingenting vi har rekommenderats att göra de senaste två åren…)

Boken kan man köpa här, om man som jag tror på vetenskapen 😉

Grim (Stockholmsserien, #2) av Sara Bergmark Elfgren

Jag kan inte fatta att det är 4,5 år sedan första boken i Stockholmsserien kom ut – Norra Latin, alltså. Det känns verkligen inte så länge sedan – jag tänker på vad som har hänt under alla dessa år och blir alldeles yr i huvudet.

Grim utspelar sig i samma Stockholm som Norra Latin – mestadels ett sådant som vi känner igen. På 2010-talet finns Kasper, som är 18 år och sommarjobbar på Gröna Lund. Efter en jobbig första dag där han haft slitiga uppgifter får han chansen till drömjobbet – på House of Demons. På 1980-talet finns hans pappa Håkan, som tillsammans med sin bäste vän Grim har ett death metal-band som röner en del framgångar. Men Grim dör under märkliga omständigheter, och bandet läggs ner. Deras kultstatus finns dock kvar, och Kasper tar hjälp av sin nya arbetskamrat och kompis Iris för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför visar sig Grim i Kaspers drömmar? Har det att göra med att Kasper fått sitt namn efter Grim? Och vad betyder egentligen sakerna han hittar i sin pappas garderob?

Jag älskar bitarna i nutid, på Gröna Lund och i dagens Stockholm. Bitarna från 80-talet är också intressanta till en viss grad, men ärligt talat blir det lite tjatigt. Det är en ganska saftig volym på nästan 500 sidor, och ibland känns det lite som om jag har öppnat e-boken på fel ställe och läser om något jag redan läst. Det drar ner helhetsbetyget en del. Men jag gillar verkligen känslan i berättelsen, och jag tycker att Bergmark Elfgren skriver ypperlig och trovärdig dialog. Är man death metal-fan kanske man har betydligt större behållning av musikbitarna!

Bra och intressant premiss – men för mig blev det hela alldeles för långt. Boken kan man köpa här!

Projekt Jul av Cathy Bramley

Här har vi tredje titeln i den lilla kavalkad av jul-feelgood jag konsumerade innan jag började konsumera sill och grönkål. Cathy Bramley är en etablerad feelgood/romanceförfattare i Storbritannien men jag har aldrig läst något av henne förut.

Merry Shaw har bestämt sig för att fria till sin pojkvän när de är ute och vandrar i närheten av Wetherley, den lilla staden där de bor. De har ändå varit tillsammans i en herrans massa år och bor ihop, så det känns som en formalitet. Men han tackar nej, och där står hon, singel och hemlös och utan en lokal att tillverka de doftljus hennes nystartade företag specialiserar sig på. Julen är alltså inställd.

Cole Robinson är byggherre och nyskild. Hans exfru har flyttat till Kanada med barnen, och även om han var med på noterna känns det uselt inför julen. Den är alltså inställd även för hans del.

Naturligtvis korsas Merrys och Coles vägar – det är trots allt feelgood vi snackar om här. Men det är inte riktigt så banalt som det hade kunnat vara, här vinner Merry en omröstning i byn om vem som har den bästa idén för årets gemensamma julfirande och måste därför rodda ett helt torg fullt med julgranar med allt vad det innebär, och samtidigt hålla igång ett företag utan lokal. Tur då att Cole jobbar med det han gör…

Trevligt och lite lagom stökigt – och mycket brittiskt. Det finns några alldeles utomordentligt bra bifigurer, och berättelsen om Merrys förflutna är hjärtskärande mitt i allt julmys.

Boken kan man köpa här.

Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri

Det blev några julböcker i veckan innan helgerna startade och Allt jag önskar mig till jul såg jag fram emot eftersom Joanna Bolouris förra julroman, Jag kommer hem till jul, var både rolig, trevlig och välskriven. Det är Allt jag önskar mig till jul också. Jag läser gärna feelgood när den är smart och originell men det finns så oändligt mycket nu för tiden, med nästan identiska omslag att jag blir alldeles matt. Men brittisk feelgood kan man faktiskt oftast lita på.

Nick är advokat och har en mycket vacker och glamorös flickvän – tills han inte har det längre. Han får gå ifrån byrån där han jobbar och flickvännen dumpar honom – och till slut finns det ingen annan återvändo än att ta ett jobb han verkligen inte vill ha. Som tomte i ett lokalt köpcentrum. Tomtenissarna är tykna och barnen likaså – men en dag dyker Sarah och Alfie upp. Sarah jobbar på kaféet mittemot och är änka och ensam med Alfie. Alfies enda önskan till tomten är att hans mamma ska bli glad igen.

Nick får en snilleblixt och parar ihop henne med sin kompis Matt, men när deras förhållande tar fart börjar Nick undra om han verkligen gjorde rätt i att inte försöka få Sarah för sig själv…

Ni kan ju tänka er ungefär hur det går, men vägen dit är intressantare än den brukar vara i liknande romaner. Det känns piggt och fräscht och när det nu ofta blir rätt kasst när män ska skriva kvinnor så lyckas Bolouri bra här. Det kunde lika gärna ha varit Mike Gayle, kungen av lad-lit, som komponerat Nick – och Matt, ska sägas. Kul och trevlig läsning!

Boken kan man köpa t.ex här.

Jul på det lilla hotellet vid havet (Mure, #4) av Jenny Colgan

Jag lyckades faktiskt läsa hela tre julböcker i rättan tid förra året, men det har uppenbarligen tagit ett bra tag innan jag lyckats sätta mig ner vid datorn och försöka komma ikapp här. Sånt är livet!

Jag tycker att Jenny Colgans serie om den lilla fiktiva ön Mure, som ligger mellan Shetlandsöarna och Norge. Personerna är välrundade och trovärdiga, och det är inte bara feelgood – långt ifrån, faktiskt. I denna boken är det en hel del ämnen som tas upp som verkligen inte är lättsamma – men det gör ingenting. Jag läser inte mycket feelgood eftersom jag blir så trött på det sockersöta och oftast okomplicerade, men jag gillar Jenny Colgan överlag även om inte allt är i min smak.

Jag känner att jag inte riktigt kan gå in på de separata personerna, det avslöjar lite för mycket. Men det är både dråpligt och hjärtskärande sorgligt, och man blir som vanligt väldigt hungrig – denna gång på både skotska mördegskakor och croissanter.

Boken kan man köpa här. Men spara den för all del till jul, den är stämningsfull.

Smakebit på söndag, 30 januari 2022 – Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Det känns inte som om det gått nästan ett år sedan jag läste och blev förtjust i Dagboken jag aldrig skrev. Men så är tydligen fallet. Folk säger alltid att det känns som om en graviditet aldrig ska ta slut – jag tyckte att hela förra året bara flög förbi. Det är i och för sig positivt på många sätt, för ännu en bok i en serie där jag trodde att jag skulle få vänta länge än kommer i veckan, nämligen Fallvind som är femte boken i Maria Adolfssons serie om Doggerland.

Veckans Smakebit kommer alltså ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert:

”Lite längre bort är det två kvinnor som provar klänningar och de talar med låga röster och utstöter ibland något ”oooh” eller ”aaaah”. Det är som om jag är i en mjuk sammetsvadderad värld och det är väldigt skönt som kontrast mot mammas kala sjukhusrum med högt pipande maskiner och vita väggar. Här är allt dovt blått, mjukt beige och krämvitt, inget kritvitt så långt ögat når.

Ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert, Printz: 2022

Stormen Malik verkar ha dragit förbi och solen strålar, det är sju plusgrader ute och jag hoppas att våren är på gång. Det är nog lite väl mycket att hoppas på, februari är sällan den charmigaste månaden i Göteborg – men den är åtminstone kort. Och hoppas kostar ingenting!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Efter skandalen av Sarah Vaughan

James Whitehouse lever trevligt familjeliv med sin fru Sophie och barnen. Han är parlamentsledamot, står premiärministern nära och är en allmänt framgångsrik och omtyckt politiker. Tills den dagen då en ung kvinna anklagar honom för en våldtäkt. Det privilegierade livet rasar, men James fru tror inte på anklagelserna utan står vid hans sida.

Åklagarsidan representeras av Kate Woodcroft, erfaren i brottmål och särskilt sexualbrott. Hon är helt övertygad om att James är skyldig, och att det denna gång inte kommer att räcka att bara vara bäst på att argumentera.

Parallellt med den nutida historien får vi en berättelse om livet vid Oxford ett antal år tidigare. Om de där rika killarna som har egna klubbar som mest går ut på att vara så grisiga som möjligt på så många sätt som möjligt, och eftersom de är rika på både pengar och inflytande kommer de undan med det mesta.

Jag tänkte mycket på Jodi Picoult när jag läste denna. För sisådär femton år sedan plöjde jag hennes böcker, och flera av dem är delvis rättegångsdramer där man även får följa advokaterna eller domaren i sitt arbete. Här får vi nämligen även följa Kate Woodhouse en del, och det är alltid spännande att se historien från en annan vinkel. Jag gillar rättegångsdramer skarpt när de är väl utförda. Tankarna drogs även till den utmärkta Apple Tree Yard av Louise Doughty.

Spännande och väldigt väl sammansatt. Sarah Vaughan har blivit en favorit hos mig och jag hoppas att det kommer mycket mer från hennes penna framöver.

Den engelska titeln är för övrigt Anatomy of a scandal vilket jag gillar bättre! Den drar onekligen tankarna till Notes on a scandal av Zoë Heller, som är en stor favorit.

Boken kan man köpa här.

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.

Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge

Jag har läst denna bok många gånger – en typisk sådan som jag kan plocka upp när jag bara vill läsa något som inte kräver så mycket av mig. Detta är inte en kommentar på bokens innehåll, som är både smart och intressant, utan just för att jag redan läst den.

Sylvia Svensson bollar livet som småbarnsmamma med att skriva, skriva, skriva, för att få in pengar till familjen. Maken Karl är firad Dramaten-skådis på turné i USA, så i praktiken är hon ensamstående med en fyraåring och en ettåring. Bitar av livet med småtjejer är delvis dråplig, delvis skrämmande för mig som nybliven förälder – men allra mest så himla fin och innerlig. Sylvia älskar sina barn, allt hon gör är för sina barn – även om det kan bli enerverande till tusen att plocka upp Barbiekammar och snubbla över Askungenslott på nätterna. Jag blev otroligt rörd av bitar av romanen vid denna läsning.

Vid sidan av detta ska Sylvias syster Siv gifta sig, och Sylvia har på något vis blivit ansvarig för att bestämma catering – och förstås skriva ett tal. Telefonsamtalen och sms:en systrarna emellan är komiskt genialiska.

Parallellt med handlingen kommer funderingar om Sylvia Plath och Märta Tikkanen – två andra skrivande mammor med hopplösa karlar som fick skriva på nätter och tidiga morgnar för att kunna ta hand om barnen hela dagarna när fäderna – vars värv var mycket finare och viktigare i deras egna ögon – hade annat för sig. Man blir förbannad, det är ett som är säkert.

Boken kan man köpa här.

Alltså – en roman som väcker alla möjliga känslor.